Språkförvirring

Nova underhåller Lillasyster med diverse sånger och ramsor medan föräldrarna plockar undan efter frukosten.

-"Bä bä vita lamm
Gick på restaurang
Vet du vad han gjorde
Bajsa under bordet
Då kom polisen
Och luktade på fisen"
Fnissar.
-"Nu ska jag räkna. På spanska!
Yksi, kaksi, kolmi!"
Ser konfunderad ut.
-"Näääe, det där var ju finska.

Julfest, kalas och glöggbjudning

Bakarbröderna gjorde väl inte riktigt skäl för namnet vid årets glöggbjudning då de hembakta lussebullarna hade rationaliserats bort i julstressen. Men som vanligt bjöds det på glögg (spetsad eller ospetsad), pepparkakor och ett par julsånger till förbipasserande. Och de insamlade pengarna gick till SOS barnbyar i vanlig ordning. Platsen var dock ny. I år var det Humlegården som gällde istället för Djurgården. Mer lättillgängligt, fler människor som passerar och bättre ställe för alla barnen som tillkommit sedan den första glöggbjudningen för tolv år sedan och som kunde åka pulka och leka i den stora lekparken ett stenkast bort. Det var dock fler stressade människor som var på väg någonstans och inte tog sig tid att stanna än ute på Djurgården, där är det fler söndagsflanörer på något sätt.

Humlegården

Trevligt att träffa tennisfamiljerna och andra vänner iallafall och skönt att komma ut ett par timmar på söndagen. Nova och O skötte sig mer eller mindre själva och åkte pulka större delen av tiden. När vi drog oss därifrån var Nova helt slut och jag lyckades med nöd och näppe avstyra ett psykbryt på bussen hem. Vi var alla rätt trötta och det blev soffläge hela söndagkvällen.

Helgen i övrigt bjöd julfest med jobbet i fredags för min del medan A var hemma med tjejerna. Sedan var det rätt tungt i lördags morse eftersom jag inte var i säng förrän vid tre, vaknade av Freja redan vid halv sju och kunde inte somna om efter det. Suck. Jag piggnade iallafall till lagom till att jag och Nova skulle iväg på kalas hos en av hennes dagiskompisar på eftermiddagen, tack och lov. Att vara bakis på ett fyraårskalas med typ 10 barn hade varit mer än jag kunnat uthärda, tror jag.

Lucia

I år hölls förskolans luciafirande utomhus och innergården var stämningsfullt pyntad med ljusslinga, ljuslyktor och marshaller. Det var rätt kyligt i torsdags, men lite kyla och snö är att föredra framför förra årets svettiga trängsel när 50 personer fick tränga in sig i ett rum på förskolan.

Första året vägrade Nova luciaklädsel totalt och förra året var det huvudglittret som fick nobben, så med tanke på vår dotters egensinnighet och envishet tänkte vi nog att det fanns en god risk att hon inte skulle vara med i tåget alls när de kom ut. Men det var hon faktiskt. Sjavade in bland de sista, tog god tid på sig och ville inte gärna sjunga med trots att de hade genrepat och att hon hemma sjunger både "Vi komma från pepparkakeland" och "Sankta Lucia" på repeat. Hon var i gott sällskap då det som vanligt kanske var 1/3 av barnen som sjöng, resten tittade storögt på muren av alla vuxna som samlats för att titta på dem. En helt förståelig reaktion när man tänker på saken.

Och här hemma pryds fönsterbrädet av en klassisk toarullslucia som Nova har gjort på förskolan. Gotta love it. Speciellt som den liksom skelar lite med ögonen.

Omtänksamma Storasyster

... ber mig först göra "Prästens lilla kråka" på Freja "för att lillasyster tycker att det är roligt" och ber mig sedan ta fram pallen och ställa framför vantlådan. Där stoppar Nova in en massa vantar i sin mössa "så att de inte ska frysa".

Någon

Jag nämner inga namn, men någon högljudd liten person som uppenbarligen älskar ljudet av sin egen röst höll sina föräldrar vakna mellan fyra och halv sex imorse. Något ovanligt var det, för hon vaknade med ett irriterat vrål och när jag kollade status så hade hon gjort nummer 2. Det var länge sedan jag behövde byta blöja nattetid. Kanske smakproven på kvällskvisten som satte igång magen?

Damen ifråga var inte intresserad av mat och ville inte ha nappen någon längre stund utan bara ligga och "sjunga". Även om det inte skriks så är det inte helt lätt att sova när någon ligger och låter typ "ååååååaaaaaoooo" i sovrummet. Rätt högt också.

4,5 månad

... är vår minsting nu. Vid förra veckans BVC-besök vägde Freja in på 8 kilo och en längd av 65 cm. Jag upplever att hon äter något mindre och mer sällan just nu och mycket riktigt hade hon närmat sig normalkurvan något, numera ett hack över den.

De senaste veckorna tycker jag att livet med Freja blivit mer harmoniskt, jag kommer ihåg den känslan från när Nova var bebis också. Någon gång efter 3 månader sker en del utveckling som gör vardagen lättare, helt enkelt. Hon är till exempel allmänt nöjdare och kan roa sig själv längre perioder. Gruffar ibland, men mest bara om hon är trött eller hungrig och är sällan sådär skrikig som hon kunde vara om kvällarna i början. Finmotoriken har utvecklats, vilket syns när hon greppar och undersöker saker med munnen och händerna på ett mer förfinat sätt än tidigare. Freja kan ligga på mage 10-15 minuter när humöret tillåter och med lite uppallning kan hon sitta med i barnstol vid bordet. Det underlättar ju nu när det är dags för smakprov. Rekommendationerna för introduktion av mat har förändrats sedan Nova kom och nu ska man tydligen börja med att ge små smakprov på fingrarna på lite allt möjligt som man själv äter. "Smakportionerna" där man vande vid en smak i taget är tydligen ute. Idag fick Freja iallafall smaka på pressad potatis och smör. Det gillades verkligen och hon högg som en liten haj efter både mina och As fingrar. Sked kommer dock att introduceras snart.

Vad gäller sömnen sover Freja i allmänhet tre gånger om dagen, 30-45 minuter per gång. Ibland kan man övertyga henne om att sova mer vid lunchluren. Hon har äntligen insett att barn ska somna tidigt så att föräldrarna kan få lite vuxentid på kvällen; Lillan somnar för natten vid 19-19:30 men vaknar ofta till en kortis på kvällen. I den lilla luckan brukar vi passa på att ge henne mjölkflaskan och sedan sover hon antingen resten av natten eller vaknar vid 5-snåret för att äta igen. Efter det somnar hon om till 8-9-tiden på morgonen. Så kring 14-15 timmar per dygn blir det nog iallafall.

Vi hobbyammar fortfarande, men jag börjar så smått fundera på att lägga ner snart. Speciellt som Freja precis har börjat ta nappen (!!!). Jag och A hade börjat förlika oss med att hon inte var någon napptjej, men när jag försökte stoppa in nappen vid en särdeles skrikig läggning häromdagen tog hon den och somnade på ett par sekunder. Utan ett knyst. Och det är ju just det där som jag upplever fungerar så bra med napp, hon kan komma till ro av sig själv och vi slipper den där ibland rätt långa skrik-buff-rutinen som det ofta har varit vid läggningarna. Sedan dess lägger jag bara ner henne när hon verkar trött, ger henne gosen och sjunger en eller två sånger. Säger att det är dags att sova och klappar lite på henne. Börjar hon protestera (=gallskrika) får hon nappen (vi ska försöka att begränsa nappandet till just innan och i början av sovning). Hittills har hon somnat av sig själv efter max någon minut. Utan skrik och bråk, vilken skillnad!  Så förhoppningsvis blir det enklare för eventuella barnvakter att få henne att sova också...

Fyrbarnsfamilj

I fredags hade vi förstärkning av barnaskaran i form av Thea och Edith medan deras föräldrar fick en kväll på tu man hand. Till fredagmiddagen hade vi alltså fyra barn i åldrarna 4 månader, 8 månader, snart 4 år och snart 5 år runt bordet.

Efter middagen var det projekt Läggning för de minsta barnen. E knoppade in i sin vagn klockan 19 med en vällingflaska och Freja tog efter och somnade in utan skrik i sin egen säng en halvtimme senare. Stora tjejerna fick vara uppe lite längre. Först badade de tillsammans och efter en stunds filmtittande somnade de inne på Novas rum, T på en madrass på golvet. Tanken var att hon skulle sova över för första gången så det var lite spännande att se hur det skulle gå. Men inga konstigheter där, båda tjejerna sov någon gång efter 20:30. Tyvärr råkade jag väcka E när jag skulle flytta vagnen från ett rum till ett annat och hon krävde en del övertalning i form av vagnande och ytterligare en vällingflaska innan vi hade 100% sovande barn igen.

E & E hämtade upp E på vägen hem och sedan blev natten lugn med bara en matning av Freja som avbrott. På morgonen var jag uppe först av alla och inte förrän en halvtimme senare, vid nio, vaknade övriga. Inte så pjåkig sovmorgon med tre barn i lägenheten!

A spontanuttryckte "Det är väl inte så mycket mer jobb med fyra barn än med två?!" och förträngde antagligen att barn varken kommer ut som femåringar eller levereras iklädda pyjamas varje kväll, så att allt man behöver göra är att se till att de får i sig välling och somnar... men jag håller med om att det gick ovanligt smidigt att vara fyrbarnsfamilj för en kväll (även om det såklart var full rulle innan alla väl sussade sött).

XL-paketet

Barnens julklappar/Novas födelsedagspresenter har anlänt och det utan en sekund av stress eller trängsel i någon leksaksaffär. Prisad vare nätshoppingen!


Hade jag vetat att det var ett sånt här stort (vad har vi köpt egentligen?!) paket jag skulle släpa hem i snömodden igår medan jag rattade barnvagnen med andra handen hade jag nog överlåtit det till A. Men nu såg den stackars butiksägaren till utlämningsstället så lättad ut över att bli av med XL-paketet att jag bara inte hade hjärta att vända på klacken. Hans lilla godisbutik var heelt överbelamrad med liknande paket.

Så kom snön

Med flera decimeter nyfallen snö fanns det faktiskt bara ett sätt att få hem Nova från förskolan idag. 1,5 kilometer är för långt för vår efter-dagis-trötta-och-bekväma-snart-fyraåring att pulsa i, vagn var inte att tänka på och bussarna var mer eller mindre inställda. Då var det bara att dra på sig funktionskläderna, sätta Lillasyster på magen med ett improviserat vindskydd och bege sig mot förskolan med pulkan i släptåg. Vid morgonens lämning hade jag med nöd och näppe lyckats ploga mig fram med barnvagnen och ståbrädan och hade jag innan jag mig ut vetat precis hur mycket snö det var på vägarna redan då så hade Nova nog fått stanna hemma idag.

-"Mamma, det här är sååå kuuuul!" utbrast Nova överlyckligt från pulkan flera gånger på vägen hem. Hon var gissningsvis en av få resenärer i den här stan att tycka det.

Förkylning och skratt

Freja har åkt på sitt livs första förkylning, 4 månader gammal. Hon verkar inte så hängig egentligen, lite blank på ögonen och snorig bara, men hon blir arg och frustrerad när hon ibland måste andas genom munnen och då börjar hosta. Snörvel, host... vråål, snörvel, host... vrååål. Och så vidare.

Vid två inatt visade tempen på 38,2 och hon fick en alvedon, mest för att få ro att sova. Jag körde slemsugen och hon fick näsdroppar också (efter mycket fightande, hur är det möjligt att en bebis är så bra på att styra bort saker som närmar sig näsan?). Jag tror att proceduren hjälpte något, men vid fyra vaknade hon igen. Efter bärande, näsdroppande, ammande och buffande somnade hon om igen framåt halv sex. Nattsömnen har därmed inte blivit den bästa för varken henne eller mig och därför var det extra skönt när A lämnade Nova på förskolan imorse så att jag och Freja kunde krypa tillbaka till sängen och vila på förmiddagen. Hon skulle prompt ha ena bröstet i munnen under tiden och gormade argt varje gång jag försökte dra mig undan. Jamen, det hade ju varit bra om du hade kunna tänka dig att ta napp, Freja...
Vid senaste blöjbytet var tempen nere på strax över 37 så det ser ut att gå åt rätt håll iallafall.

Lillan tog passande nog på sig sin mest lidande uppsyn för att matcha de blanka ögonen på det här fotot

En mer positiv första händelse är att hon skrattade igår! Visst har hon kraxat roat tidigare, men den här gången gav hon upp ett klockrent, bubblande litet skratt. Inte helt oväntat var det Nova som lockade fram det när hon tog Frejas strumpor och la dem på sitt eget huvud. Lillasyster tyckte uppenbarligen att det var ett fantastiskt tokroligt tilltag.

37

Det var igår jag fyllde år, men födelsedagen firades till största del på lördagen. Vuxenfirande i den här familjen inkluderar allt som oftast någon form av behandling och någon form av restaurangbesök. Bästa kombon. Den här gången blev det en timmes ljuvlig thaifotmassage på Samruai på Kungsholmsgatan och eftersom det finns fler decemberbarn i kompiskretsen drog vi därefter vidare mot stan för att möta upp 2/3 av As tenniskompisar med respektive för gemensam födelsedagsmiddag.

A i schysst outfit; färgglada thaibrallor och vit skjorta
Vi inledde med en fördrink på Grand Hotel och fortsatte sedan runt kvarteret till B.A.R, Blasieholmens Akvarium och Restaurang. Som namnet antyder är detta ett ställe där man ska passa på att äta fisk (även om det finns kötträtter också) så vi tog seden dit vi kom och valde fisk ur ismontern. Firren serverades perfekt grillad med de tillbehör och såser vi valt. Jag åt havskatt för första gången och valde skirat smör och färsk pepparrot, risotto och grillad broccoli till den. Mmm. Jag var lite feg när det gäller förrätten och fick en inte speciellt minnesvärd blini med löjrom. Däremot var de rökta räkorna och lax- och pilgrimsmussletartaren smarriga.
Mycket trevlig kväll och jag kan absolut tänka mig att återkomma!

Efter familjemys, adventspyntande och presentöppning på själva födelsedagen packade vi in oss i bilen och tog en tur till Uppsala för att hälsa på E & Hs och säga hej till deras nyaste tillskott, en söt liten tjej på 7 veckor. Kul att träffa dem samt se deras nya lägenhet eftersom de flyttat sedan sist.

På vägen hem stannade vi till på IKEA i Uppsala för att kolla in deras mobila köksöar. Jag saknar nämligen en sådan i vårt hem. Vi hade en med när vi ritade köket, men i sluttampen valde vi bort den för att inte riskera att köket skulle bli plottrigt. Nu har vi tänkt om och känner att vi verkligen saknar barhängsfunktionen, det vill säga en plats där man kan duka fram småplock innan middagen och där gäster kan sitta och ta ett glas vin och snacka medan maten förbereds. Vi hade ju just det i förra lägenheten. Men på IKEA fanns inget bra alternativ så vi får suga på den karamellen ett tag till. Det blir kanske ett hemmabygge framöver?

Uteätande

Tänk vilken skillnad ett par grader kan göra! Sedan sist har temperaturen trillat ner under minusstrecket och det känns bara så mycket bättre när det är snö som virvlar genom luften istället för regn. Jäkligare att köra barnvagn och ståbräda förstås, men men...

Vit och fin innergård

Imorse åt jag frukost på "Två systrar och en kock" med Elin efter dagislämningen. Småtjejerna skötte sig och vi fick en hyfsat soft timme tillsammans. Det fick mig att tänka tillbaka på tiden när jag och A bodde i bostadsföreningen snett över gatan och nästan var stamgäster på det fiket. Om helgmorgnarna brukade vi bara dra på oss mysbyxorna (ja, iallafall jag) och släntra över dit med tidningens helgbilaga i handen. En svunnen tid när man kunde sitta läänge på ett fik och äta frukost och läsa tidningar i lugn och ro.

Mera uteätande lite senare när Stockholmssläkten samlades på "Sangria" för att äta tapas och fira svärfars födelsedag såhär en dag i förskott (för imorgon då han egentligen fyller år ska han och Å sitta barnvakt åt våra knoddar och jag och A ska ut och äta middag med kompisar... hrmm). Både Nova och Freja var på bra humör hela kvällen, vilket inte är ett helt självklart scenario ute på en fullsatt restaurang med en fyramånaders bebis och en snart-fyraåring som är trött efter en hel dagisvecka. Det ger hopp om fler smärtfria restaurangbesök med barnen!

Tårtan intogs hemma hos Å & B där vi även testkörde födelsedagspresenten; en espressomaskin. Så jag var ju bara tvungen att testa en kopp finkaffe, hoppas bara att jag kan somna nu...

Kallt, blött, trött

Stökig Freja som tyckte att det var en bra idé att köra ett vakenrace mellan 00 och 03 igår. Jag hade svårt att somna och hade precis sjunkit ner i skön sömn när hon satte igång. Två minuter efter att hon äntligen knoppat in vaknade hennes syster med ett skrik. Nova somnade iallafall om nästan omedelbart efter det obligatoriska toabesöket. I 9 fall av 10 är det för att hon är kissnödig som hon vaknar till nattetid, även om hon kanske inte direkt inser det själv.

Jag hade svårt att komma till ro igen och vaknade till både vid fyra och vid sex av att Freja gruffar. 3-4 timmars upphackad sömn på hela natten, jo man tackar! Stressig morgon och Nova strular med kläderna. Ut i blåst, hällregn och två plusgrader, sena till dagis. Nova skriker på ståbrädan. Något är för långt, något är för knöligt, tummen är inte på rätt ställe i vanten och det är fel mössa. 

Kallt, blött, trött. 

Så nu kan det bara bli bättre! Väl?

Videovajs

Hmm... det blev visst något vajsing med videoklippet i förra inlägget. Testar igen.

Prata utan att öppna munnen

Jag och Nova åt frukost på tu man hand imorse. A fick sova ut eftersom han redan igår kväll kände att han och hans mage fortfarande inte var överens och att det skulle bli ytterligare en sjukdag.

- "Mamma, jag kan prata utan att det hörs.", sa Nova mellan yoghurtskedarna.
- "Det kan jag med", svarade jag med viskande röst.
- "Nej, alltså jag kan prata utan att det låter alls." förtydligade dottern och körde en längre mimsession med stor inlevelse.
- "Aha, då förstår jag. Ja, det kan ju vara bra att kunna..."
- "Och så kan jag prata utan att öppna munnen också!"

Bevis på den talangen finnes i videoklippet nedan.

Lurkardag

Oj, vilken lam söndag det var igår. Sådär lurkig så att man blir helt handlingsförlamad på något sätt och minsta lilla arbetsinsats känns som ett oöverstigligt hinder. A började nämligen må dåligt på lördagkvällen och var fortsatt dålig igår. Något magtjofröjs. Jag var också trött eftersom det blev sent på lördag och Nova vaknade dessutom tidigt på söndag och väckte övriga familjen med sitt morgongormande. Med en sjuk och en trött förälder blev inte många knop gjorda och ingen av oss tog sig ens ut genom dörren på hela dagen. Usch.

Men innan lurkigheten tog överhanden hann vi med att ha middagsgäster både fredag och lördag kväll. As syster fick en spontan middagsinbjudan på fredag och på lördag hade vi sällskap av M&M. De har precis blivit med renoveringsobjekt och det blev en hel del prat kring det. Samtidigt som jag är tacksam över att inte vara i renoveringsträsket just nu känner jag mig samtidigt liite avundsjuk på dem. Det är ju så kul med renovering. Men jobbigt också, förstås.

Café Piastowska

Igår var jag på företagsmöte. Det är befriande att kunna vara iväg en hel kväll från Freja nu utan att det innebär alltför mycket meck för As del. Först samling på kontoret för en uppdatering om planerna för nästa år och sedan middag ute. Min ledare är något av en expert på att ta oss med på småskumma restauranger på gångavstånd från kontoret (vilket ligger mitt på Stureplan) och igår besökte vi polska Café Piastowska på Tegnergatan. En restaurang som beskrivs som "excentrisk" och "som att resa till en annan tid". Jag kan bara hålla med. 

Den inledande grönsakssoppan var väl ingen höjdare, men varmrätten bigos (en surkålsgryta späckad med fläskkött och svamp och som serverades med en frasig potatiskaka) var väldigt god. Och väldigt mäktig. Restaurangen var väl värd ett besök iallafall och vi fick även lite kändisspaning när en känd svensk politiker slog sig ner vid bordet intill.

Efteråt stannade vi till för en sängfösare på ytterligare ett annorlunda hak - den amerikanska baren Saddle and Sabres som ligger precis intill - innan jag landade hemma vid halv ett. Då prioriterade jag att krypa ner i sängen istället för att sätta igång med sminkborttagning och imorse var därmed första gången som jag haft smink på mig vid dagislämningen, haha.

Pappa-storasyster-häng

I fredags träffade vi P&E för första gången på över ett år. Nog för att de bor lite otillgängligt ute på en skärgårdsö, men ändå. Jag och A har hunnit med en hel graviditet och få ett barn sedan vi sågs senast. Märkligt. Mycket trevligt att äntligen träffa dem iallafall och vi körde italiensk afton här hemma och bjöd på crostinis & tapenade, slowcooked fläskfilé och pasta samt tiramisu till efterrätt. Amarone i glasen.

Från lördag förmiddag var jag och Freja solokvist medan resten av familjen hade pappa-storasyster-häng på Vätö med ett par andra kompisar som har liknande familjekonstellation med tjejer i 4-årsåldern. Det verkar som att de har haft det bra med korvgrillning nere vid havet, barnmiddag och bastu för papporna i E&Es stuga och sedan vuxenmiddag i vår stuga.

Lekplatsen nere vid badstranden
Ipad-stund
Jag och Freja har gjort mest ingenting utan bara lurkat omkring hemma och njutit av lugnet och att inte ha några tider att passa. Det skulle ju ha varit en bra helg att få lite extra sömn, men istället råkade jag fastna framför dramat "Jane Eyre" på lördagnatten och kom inte i säng förrän framåt 02. Tacksamt nog fick jag ändå sova till jag vaknade av mig själv strax innan 09. Sedan fick en långpromenad med jogg bli helgens friskluftintag.

När A och Nova kommit tillbaka igår eftermiddag gick vi upp till barnens farmor och farfar och köpte med oss sushi till middag. S och kusinerna kom också över och fikade. B var tydligen sötsugen eftersom han tog tillfället i akt att sticka iväg och köpa en chokladmoussetårta sådär lite spontant på söndagkvällen. Vi klagade inte.

Lugn stund med skrikigt slut

Vi promenerade över till Vasastan för att hänga med E, T och lilla E efter dagis idag. Stora tjejerna klarade av att leka i nästan två timmar innan de började småtjafsa. Det brukar vara tecknet på att det är hög tid för mat eller läggning. Tyvärr hann jag inte iväg innan Nova fick ett bryt och ville ha med sig tandborsten vi köpt till Thea (och som hon själv har en likadan hemma). Freja började också klaga och jag hade med mig två skrikande damer i och framför vagnen när jag lämnade E. Det tog dock inte många minuter innan den lilla gormaren somnade och den stora gormaren insåg det orimliga i att ta tillbaka presenter som man nyss gett. Skrikig avslutning på en i övrigt rätt lugn stund (trots fyra kids på två småtrötta mammor).

Sötnosar med likadana mössor

Stora tjejerna fikar på Ts rum

Vändning

Här har vi haft sedvanlig tjejkväll och hängt i lekrummet medan A spelat tennis. Jag lyckades fånga Frejas allra första vändning av typen jag-ligger-på-mage-oups-nu-rullar-jag-visst-över-på-rygg på bild. 3,5 månader gammal.

En hommel, en giraff och en massa stenar

Vi firade inte Fars Dag med annat än en teckning till Pappan från Nova i den här familjen. Men inte vilken teckning som helst förstås, utan varianten komplett med "en flygande hommel", "en giraff som inte liknar en giraff" och en hel massa "rosstenar". Inte så pjåkigt. För de som inte känner till homlar sedan innan så är det tydligen en sorts "fågelkråka" enligt dottern. Vad rosstenar är för något förtäljer inte historien.


Nova har skrivit alldeles själv med bokstaveringshjälp från mig. Och det var bara D och S som jag behövde påminna henne om hur de såg ut.

Annars har vi tillbringat denna dag med att fixa på gården i duggregnet. Det var gårdsdag i föreningen och eftersom vi har prioriterat bort varje sådan sedan vi flyttade hit för över ett år sedan kände vi att det var dags att fila på vårt goda grannar-anseende. Jag krattade till och med löv med Freja i bärsele. Det borde ju ha gett pluspoäng om något?

Efteråt tog jag och Nova tunnelbanan till Hötorget och gick och såg "Lilla Anna och Långa Farbrorn" på bio. Det var biopremiär för dottern och hon satt som ett ljus under de 50 minuter filmen höll på. Kul att göra något bara hon och jag, det ska vi försöka få in mer av framöver. Under tiden hade A fullt upp med att underhålla en surmulen Freja. Men det hade gått helt okej, han satte henne i badet (det enda säkra kortet för honom som saknar bröst, haha) och efter det hade hon ätit och somnat. När jag kom hem sov hon och fortsatte göra så ytterligare 2 timmar. Sådana långa dagstupplurar är vi som sagt inte bortskämda med nu för tiden. Bästa Pappan levererade med andra ord!

I övrigt har helgen bjudit på två sociala kvällar. I fredags var vi på överrasknings-afterwork hos E & E. Emil fyllde 35 i veckan och Elin hade bjudit in en massa kompisar och ordnat mingelmat. Mycket folk och mycket barn, rörigt och trevligt! Vårt Uppsalagäng har ju växt upp och ynglat av sig och nu har de allra flesta ett eller flera barn som härjar runt. Själva lämnade vi faktiskt minstingen hos farmor och farfar under de här timmarna. Lugnast för alla, resonerade vi (utom för farmor och farfar då förstås som hade fått hantera en gormig Freja, stackarna). Vi blev inte alltför sena utan promenerade hemåt kring 22 med sovande barn i vagnarna.

Igår hade vi P & L på middag och klockan blev över ett innan vi var i säng. Men vi fick ändå sova ostört till framåt 8:30 imorse och var återigen tacksamma för att vi kryssade i rutan där det stod "Sömntuta" på blanketten där vi beställde våra barn...

Tre månader

... och typ en vecka har vår minsting hunnit bli nu och hon blir mer och mer "med" för var dag som går. Det ska vara omväxling i synfältet mest hela tiden, annars blir hon frustrerad och arg. Att komma åt att glutta på TV är bland det mest spännande som finns och det spelar ingen roll om det är barn- eller sportkanalen som står på.

Freja har tyvärr förvandlats till vad vi i kompiskretsen kallar en "non-sleeping baby". Iallafall under dagtid och i jämförelse med tidigare mastodonttupplurar.
(Hörde jag ett rått skratt ända från Vässan nu? Jag tror det.)
Sova max 45 minuter, oftast bara 30, och vara vaken ca två timmar verkar vara melodin som gäller nu. Det är aningen för lite för en tremånaders bebis, tycker jag. I gengäld somnar hon vanligtvis för natten någon gång kring 21 och sover därefter utan ett pip ända till 7-8. Ingen nattätning längre med andra ord och då lär det inte dröja länge innan bröstmjölken sinar helt. Just nu hobbyammar vi mest för att den lilla personen tycker att det är så himla mysigt. På morgonen och ett par gånger till under dagen. Men det är mjölkersättningen som är den huvudsakliga födan och Freja äter i genomsnitt 150 ml, 5 gånger om dagen.

Hon har börjat sträcka sig efter och greppa saker. Inget finmotoriskt lir direkt, men jag har tydligt sett utvecklingen över de senaste veckorna, hur hon först började diffust boxa mot saker för att efter ett tag mer tydligt rikta sina viftande händer mot en speciell sak. Om man sätter något i handen på henne och hon kan greppa den så för hon den mot munnen (för att oftast släppa den direkt efter, alternativt planlöst vifta med den och slå sig själv i huvudet). Ibland kommer jag på henne med att intensivt stirra ut sin hand medan hon kör en klassisk Stålmannenpose med ena armen rakt upp. Hon har börjat suga på sina händer mer och stoppar gärna in dem så långt att hon får kväljningar. Man skulle kunna tycka att det är ett bra läge att börja med napp då, men det tycker inte Freja. Det är fortfarande så att hon smakar på nappen ett tag för att sedan spotta ut den med en äcklad min. Desto större framgång med gosedjuret "Elefantungen" som Nova gett henne då. Den omfamnar hon gärna och gosar in sig i precis innan hon somnar (efter skrikfesten förstås, se nedan).

Jag inbillar mig också att det har blivit något lättare att söva Freja senaste veckan. Tidigare har vi dragit runt en skrikande bebis i vagnen som galningar inne i lägenheten tills hon somnat, men de senaste dagarna har jag kunnat lägga ner henne i sin säng och buffat henne till sömns medan jag hållit min kind tätt intill och sjungit för henne. Skriks gör det fortfarande förstås; hon kämpar vanligtvis frenetiskt mot sömnen genom att vråla, spänna kroppen och fäkta med sina små armar som om det gällde livet, ända tills tröttheten slutligen övermannar henne.

Freja pratar med oss med små gurglande vokaler. Och hon ser så glad och stolt ut varje gång hon lyckas åstadkomma ett ljud. Mammahjärtat bultar lite extra då!

Freja kan numera ligga på mage lite längre stunder än typ 5 sekunder innan hon blir ilsken

(O)ordningen är återställd

... för nu är A tillbaka efter sin långhelg på Mallorca med tenniskompisarna och min underbara mamma har lämnat oss igen och åkt till Norrland. Visst skulle jag väl ha fixat att vara ensam med tjejerna själv, men kanske inte med vettet i behåll. Och lägenheten skulle inte ha varit i det skick som min mor nu lämnade den i. I vanliga fall blir ju disken kvar på köksbordet och diskbänken om morgnarna när jag lämnar på dagis, helt enkelt för att jag inte hinner ta reda på den innan jag går, men när min mamma är här så hinner jag knappt resa mig från bordet innan den har försvunnit som genom ett trollslag. Likadant med använda blöjor och nerkissade skötbordsunderlägg som jag normalt kan ta itu med först när jag lagt ifrån mig Freja, de tar mamma hand om så fort de uppstår. Som ett par extra händer liksom. Alla borde få ha en mamma hemma i det dagliga hushållsarbetet!

E var också gräsänka i helgen så hon och tjejerna var här och åt fredagsmiddag med oss. Det kändes dock lite som en Norén-film när vi försökte äta samtidigt som Freja vrålade i min famn och hennes storasyster gjorde detsamma liggande på köksgolvet. Nova fick nämligen ett psykbryt över att hon helt plötsligt inte skulle sitta på sin vanliga stol och äta. Es barn var tysta och lugna iallafall. De hade förvisso inte kunnat få luft till att skrika även om de velat eftersom mina härjare sög upp allt syre i rummet.
(Alltså, bara för att förtydliga: för det allra mesta är det ingen sådan cirkus här hemma, båda barnen har stark vilja och starka lungor men vi kommer oftast rätt bra överens. Ibland är det dock bara totalt kaos. I fredags var ett sådant tillfälle.)

Vädret har inte lockat till något lekparkshäng i helgen utan vi har gjort andra rafflande utflykter; en shoppingtur till Bromma Chark där mamma köpte upp typ hela deras lager av falukorv, en tur till Sätra för att kolla in hur området förändrats under de 35 år som gått sedan mamma jobbade där och en rajd på Fridhemsplan för att checka av lite allmänna grejer på mors inköpslista.

I helgen tog jag dessutom min första rejäla powerwalk sedan Freja kom. 50 minuter utan barn och barnvagn för att verkligen kunna gå ordentligt. Det kändes bra i kroppen så nu är det nog bara att sätta igång och träna så smått. Jag hoppas på att kunna ta några joggingturer i fint höstväder innan vinterrusket kommer.

Tyvärr har jag inga foton från helgen eftersom A hade med sig kameran på resan. Jag tog precis en titt i den för att se om han tagit några schyssta foton och om något av dem skulle kunna illustrera inlägget.
Ja, min sambo verkar ju ha en fantastisk fotodisciplin.
Det fanns hela två foton i kameran. Praktiskt taget identiska och tagna på Arlanda innan avresan.

Dagen med Nova

07:20 A drar ifrån gardinerna, tänder lampan lite smått och väcker Nova, vilket följs av ca 10 minuters "Jag vill inte, släck lyset"-gormande.

07:30 Jag går in till henne och hon har då vaknat till och är hyfsat resonabel. Vi småpratar lite om att det är skogsutflykt på schemat för dagen och väljer tillsammans kläder och klär på henne. Hon vill ha strumpor av olika färg. Okej, inga problem. Jag förespråkar strumpor av samma färg, men det är inget som jag tänker ödsla energi på om hon vill köra Pippi Långstrump-klädsel.

07:40 Frukosten är klar, dottern är påklädd och jag går in i köket och uppmanar henne att komma och äta frukost. Då får Nova ett utbrott om att tröjärmarna är för korta och att tröjan ska vara nerstoppad i kjolen (eller något liknande). Jag ropar att jag förstår att det är något som inte är bra, att jag kan hjälpa henne med det, men då får hon komma in i köket istället för att ligga på sin sovrumsmatta och skrika.

07:50 Dottern kommer in i köket efter 10 minuters tjurande. Tittar trotsigt på oss och säger att hon vill ha en rostad macka. Hon vet mycket väl att det inte serveras rostat bröd med marmelad till frukost under veckorna i den här familjen. Det kan man få på helgerna, vilket vi också talar om för henne för 20e gången. Nytt utbrott och 10 minuters ytterligare tjurande. På köksgolvet den här gången. Vi påminner henne ett par gånger om att vi snart har ätit färdigt och att om hon vill ha något att äta så får hon komma och sätta sig.

08:00 Efter mycket om och men masar hon sig upp på stolen. Då är jag och A klara och går från bordet. Nova äter sin smörgås och dricker sin apelsinjuice medan A går till jobbet och jag gör i ordning mig och Freja. Humöret blir något bättre så snart hon får i sig något att äta, men det är en kamp att få henne till bordet den här som varje morgon. Det bästa vore om man kunde trycka på en knapp och få i henne en injektion av intravenös näring det första som hände på morgonen.

08:30 Jag lyckas få på henne kläderna utan alltför mycket bråkande, förutom det vanliga sammanbrottet om att tröjärmarna ska dras utanför jackärmarna och att tröjan är för kort samt att hon inte vill ha på sig något mellanlager under jackan. Jag tar med en extra tröja under vagnen istället och tänker att hon får väl upptäcka själv att det är kallt ute.

09:00 Väl på dagis tar hon på sig fleecetröjan utan diskussion. Bråkar däremot om sin gosegiraff som hon vill hålla i. De är precis på väg att gå och jag förklarar att de ska iväg på skogsutflykt nu så hon kan välja om giraffen Margot ska få bli nedpackad i hennes ryggsäck eller följa med mig hem. Nova vägrar välja. Till slut blir Margot våldsnedpackad i hennes ryggsäck.

15:00  Nova blir skogstokig när jag kommer för att hämta henne på dagis och sliter av sig ytterkläderna som pedagogerna tagit på. Hon vill inte gå hem. Pedagogen föreslår att jag går ner och väntar medan hon klär på Nova igen och kommer ner med henne. Några minuter senare kommer hon ner med en skrikande illbatting som tydligen är min dotter. Jag sätter henne på bänken utanför dagis och säger åt henne att lugna ner sig och att sedan väntar Margot och ett russinpaket på vagnen. Nova svarar med att slita av sig sina stövlar och strumpor och skrika att hon vill ha de andra skorna. Ja, jisses.
För att göra en lång historia kort så åkte dottern ståbräda hem utan skor. Eller strumpor. Då hade jag försökt få upp henne på ståbrädan med skorna på med olika approacher (utom att gå upp och hämta de lila skorna, det var inte ett alternativ) ett bra tag. Till slut ställde jag helt sonika dottern på ståbrädan utan strumpor och skor och ångade hemåt. Rosenrasande.

Ja, vardagen med Nova kan vara lite påfrestande för Mamman just nu och det är en svår balansgång att välja sina fighter. Tack och lov "bråkar" vi sällan, men vi har motsatta åsikter om saker ungefär en gång i timmen:
Jag vill att hon ska komma och äta frukost. Det vill inte hon.
Jag vill att hon ska äta så att hon blir mätt och orkar leka. Det vill inte hon.
Jag vill att hon ska ta på sig överdragsbyxorna medan jag byter blöja på Freja. Hon vill hellre sitta på hallgolvet och sjunga en sång.
Jag vill att hon ska ta på sig vantarna när vi går ut. Det vill inte hon.
Jag vill att vi ska gå från dagis klockan 15. Det vill inte hon.
Och så vidare.

Jag kan inte (och vill heller inte) driva igenom min vilja i allt men tänker inte heller anpassa mig till varje liten nyck hon har bara för att undvika bråk. När hon är upprörd brukar vi antingen ignorera henne (efter att först försökt resonera med henne) alternativt att hon får gå in på sitt rum och skrika färdigt, beroende på graden av upprördhet och vilket uttryck den tar sig.
Håhåjaja. Älskade omöjliga unge. Jag tycker ju att det är bra att hon har en egen vilja och uttrycker den, men kanske inte i detta överflöd...

Åtminstone beskedlig när hon sover

Helgen

Jag vaknade av Freja-gruff imorse klockan 05 (enligt vintertidsomställd klocka), ufff. Men efter att ha ammat henne kunde jag bara inte somna om. Rätt onödigt med tanke på att resten av familjen, inklusive F, sov vidare till 9.
Jaja, igår fick jag sovmorgon till närmare 10 så jag tyckte kanske att jag bara behövde fem timmars sömn inatt?

I fredags blev det en spontanmiddag med M och hans nya flickvän då vårt egentliga middagssällskap P & E drabbades av sjukdom i sista minuten. Jag hade ju redan tinat älgköttet till grytan och preppat tiramisun, så det vore ju synd att inte ha middagsgäster då. Tur att vi har några kompisar som fortfarande är barnfria och därmed har något lättare att komma över på kort varsel.

Ett halvdagsbesök till Tyresö blev det igår. Jag och A och två andra kollegor/kompisar var bjudna ut till ett par som nyligen har flyttat dit. Alla vi känner varandra sedan Accenture och försöker ses tillsammans med familjer med ett par månaders mellanrum. Igår var det M & Es tur att vara värdpar och jag och A tog barnen i varsin vagn och satte oss på tunnelbana och buss för att vara därute redan vid 14. Bor man i Stockholm är det ju faktiskt inga problem att ta sig kommunalt från punkt A till B. Visst tar det kanske lite extra tid att resa och är något "obekvämare" än att åka bil, men det får man ta om båda vill kunna dricka ett glas vin till maten. Vi behöver ju iallafall inte hitta parkering eller krångla med att lasta barnen in och ut ur bilen och de kan somna på hemvägen (eller redan tidigare) i vagnen och sedan bara lyftas in i sängen. Dessutom tycker jag att det är rätt bra att få en känsla för hur det är att ta sig till olika ställen kring stan inför en eventuell husflytt någon gång i framtiden.

Två av paren har tjejer i Novas ålder och det sista paret har en kille som är ett år yngre. Barnen kom över den första blygheten väldigt snabbt och lekte sedan om och kring varann utan konstigheter. Och Freja knoppade in "redan" klockan 20:20! Förvisso krävdes det lite övertalning vid 21 i form av vagnande om att hon visst skulle fortsätta sova, men efter det sov hon hela natten. Hoppet om mer vuxentid på kvällarna lever fortfarande, med andra ord. Sammanfattningsvis: härligt höstväder och mycket trevlig eftermiddag och kväll!

Och vad är väl en helg utan lite späkning i form av ett IKEA-besök?! Jag och A lämnade flickorna i farmor och farfars trygga händer mitt i dagen idag och drog iväg till det stora möbelvaruhuset för att köpa lite pryttlar. Vi kom hem med en garderob och tog därmed ännu ett steg i projektet vi har här hemma för att fixa ett sovrum och ett lekrum till barnen från de rum som tidigare var "gästrum" samt Novas rum. Bäddsoffan får bo i lekrummet. A har slängt upp stommarna under kvällen och imorgon hoppas jag kunna fylla garderoben med tjejernas kläder och annat. Förvaring kan man ju aldrig få för mycket av.

Lilla fröken ful-i-mun

Rålis efter dagis idag. I parkleken finns glaskulor och olika sorts banor att släppa dem i. Roligt, tycker Nova. Vid något tillfälle konstaterade hon att "Det är så jäkla mycket sand i den här banan.".
Hmm. Svordomar redan?
Jag tycker att jag och A är rätt duktiga på att inte använda sådana ord, men visst händer det att det svärs någon gång. Jag försökte iallafall markera att det var ett otrevligt språkbruk utan att göra alltför mycket väsen av det. Det kan nämligen ge motsatt effekt om jag skulle ge det alltför mycket uppmärksamhet (och därmed göra det ännu mer spännande). Men vi får visst vakta våra tungor ännu bättre framöver...

Jag anar oråd

Freja har knappt öppnat ögonen på hela förmiddagen. Förvisso var hon uppe vid 22:30 när jag kom hem efter en afterwork (after kids för min del då) på Anglais och efterföljande middag på Vapiano igår, men ändå? Det är mitt i dagen och hon sover fortfarande, trots att hon ligger i vagnen direkt under hallampan. Kanske är hon extra trött och lite krasslig? Hon kraxade lite under natten. Eller så samlar hon kraft för att kunna vara uppe och härja ikväll. Antagligen det senare.

Iallafall skönt att A är tillbaka från Köpenhamn, där han har varit tisdag till onsdag. Vardagslivet blir lite enklare när man är två vuxna som hjälps åt med bestyren.

Kompishelg

I helgen har vi hunnit med att träffa många kompisar på både min och As sida, mycket trevligt!
Lördagen var en heldag med tennisfamiljerna. Först besökte vi leklandet Lek & Bus i Upplands Väsby. 4200 kvadratmeter stort och med en ljudnivå i samma antal decibel. Mycket klättring, hopp och annat och lika energislukande för föräldrar som IKEA en lördag efter löning.

Efter det begav vi oss till visningsgården Bögs gård (jo, den heter faktiskt så) där i närheten. Kikade lite på djuren i lagården och promenerade en bit för att tända en brasa och fika. A hade premiärgjort pinnbrödsdeg. I början småduggade det lite, men efter en stund hällde det ner och där går verkligen bekvämlighetsgränsen för mig. "Vaddå, lite regn spelar väl ingen roll för dig som typ är född under en gran?", tyckte M med hänvisning till mitt norrländska påbrå. Fel, fel, fel.

Inspirerande väder. Inte.

Vi dröjde oss inte kvar alltför länge utan plaskade tillbaka i spöregnet och åkte hem till P & P i Sollentuna. Där hämtade vi hem persisk lammgryta och spelade spel. De andra barnen somnade snällt kring 21 men Nova kunde som vanligt inte komma till ro. En stund senare vaknade även Freja och helt plötsligt sov 0% av våra barn. 1,5 timme senare var läget fortfarande detsamma och det var bara att bita i det sura och åka hem så att inte Storasyster skulle krascha totalt efter en intensiv dag.

Alltså, våra barn är superbra på sova i allmänhet men rent ut sagt kassa på att somna borta. Vilket ju inte alls är förenligt med vår livsstil liksom. Ibland löser det sig, men för det mesta har vi en övertrött Nova tassande uppe till sent. Vi får jobba på det där. 

Imorse sov hela familjen till omkring halv nio och efter det har vi mest pyschlat omkring hemma innan L & J och E  kom över på en fika på eftermiddagen. T hade feber och var hemma och vilade upp sig med sin far, så det var bara 5/6 av småtjejerna i La Familia som var på plats.

Nu försöker jag och A få ner lilla fröken Gorm i djupsömn och samtidigt titta på någon kriminalserie på TV. Hon har sovit dåligt under dagen och då kan det ta sin lilla tid.

Nyckelolycka

Regnig morgon. Men dagen började iallafall bättre än gårdagen, då det var osedvanligt bråkigt innan vi pallrade oss iväg till förskolan. Jag tycker mig generellt sett vara en person som är svårstressad, men när jag har en "måste-tid" att passa, redan är något sen och 3,5-åringen ställer sig med korslagda armar och med trotsig uppsyn konstaterar att "jag tänker inte klä på mig" och sedan försvinner iväg för att plocka med några stenar eller något annat viktigt, pumpar adrenalinet även på mig. Hon kan vara så bra på att känna av passande tillfällen för att testa och provocera sina föräldrar, det lilla livet.

Tyvärr var inte morgonens påfrestningar slut där, för när jag kom tillbaka igen lyckades jag med konststycket att tappa lägenhetsnycklarna i den där förbaskade springan vid hissdörren. Rakt ner i hisschaktet försvann de med ett retfullt skrammel och där stod jag utanför dörren utan att kunna komma in. Aaargh.
A var på ett möte i stan och jag fick hoppa på bussen ner till Stureplan och hämta upp hans nycklar istället. Så problemet löstes hyfsat smärtfritt och jag ska kontakta fastighetsskötaren idag för att se om han har möjlighet att plocka upp min knippa.

Sedan tog dagen en mer positiv riktning med lunchdejt med T och E samt knoddar på Thelins konditori. God räksallad och trevligt prat blev det där innan det var dags att studsa iväg och hämta på förskolan.

Idag är en annan dag och morgonens påklädning gick smärtfritt. Men nycklarna får ligga kvar i väskan eller jackfickan när jag kliver ur hissen hädanefter.

Sovklockan

... verkar vara inställd på 22 för vår yngsta familjemedlem just nu. Även de kvällar när jag är bombsäker på att det är upplagt för en tidigare insomning så lyckas hon på något sätt få till en extra tupplur och dra ut på det någon timme till.
Tio är ju såklart bättre än tolv, vilken var insomningstiden för Freja de 1-2 första månaderna, men det vore bara så skönt att få lite mer vuxentid på kvällen. Storasyster sover ju för det mesta innan 20. Det kanske löser sig med den annalkande vintertiden då man ställer tillbaka klockan en timme?

Det som har varit fantastiskt den senaste veckan är iallafall att Lillasyster för det mesta sovit rakt igenom natten utan så mycket som ett pip! Sista amningen/matningen kring 20-21, godnatt kl 22 och sedan har jag fått ta upp och tvångsamma henne mellan 7 och 8 på morgonen för att inte "mjölkbehållarna" ska sprängas.
Så det är bara att passa på att njuta av att sova ostört (de nätter då Nova inte vaknar och är kissnödig, vill säga), för det enda man kan vara säker på med bebisar är att allting är föränderligt...

Barnfritt

Igår var jag och A ute på vift på lördagkvällen. Utan barn, tadaaa!
Barnvaktspremiär för Freja med andra ord och det var såklart farmor och farfar som ställde upp och passade medan vi själva hoppade på tuban västerut för att gå på födelsedagsmiddag (en mycket försenad sådan) hos min killkompis F tillsammans med ett gäng andra kompisar. Hans flickvän U arbetar med vinimport och kvällen inleddes med att vi fick lära oss att sabrera champagne. Kul! Jag valde dock att inte testa på det i praktiken utan A fick representera familjen på den fronten.

A beväpnad med en sabel

Vi hade alltså valt helt rätt kväll att vara helt barnfria, för efter att ha provat ett par olika sorters champagne och cava väntade fler fina viner och god trerättersmiddag. Så fantastiskt skönt att få komma till ett omsorgsfullt dukat bord och bara njuta av mat, dryck och sällskap utan att behöva ägna en tanke åt att rodda barn för en gångs skull.

Strax efter midnatt bröt vi upp och begav oss hemåt för att lösa av barnvakterna (som hade somnat i vardagsrummet). F hade stökat en del från typ 20 till dess att hon slocknade vid 22. Inte helt oväntat, hon kan vara svår att söva för oss också och speciellt om hon blir övertrött. Det har varit en sådan kväll ikväll. När hon sover för lite på dagen blir det en stökig kväll. Det har inte slagit fel hittills.

Under gårdagkvällen sade jag "Undrar just om Em föder barn ikväll?". Och det gjorde hon. Så nu kan vi välkomna ännu en liten tjej i ligan!

Mästerkocken

Vi lagar köttgryta och rotfrukter i ugn till middag idag. Min hjälpreda har utrustats med en bordskniv och delar färska champinjoner med stor entusiasm och bara en gnutta övermod:
"Mamma, jag är jättebra på att laga mat. Jag kan laga allting!"

Diverse läkarbesök

Medan A var på konferens i helgen höll jag och mor med förenade krafter ställningen här hemma. Så mycket vilda utflykter annat än ett par lekparksbesök blev det inte, vi hade rätt fullt upp ändå. Fika med Å & B på lördagen och söndagmiddag med fellow gräsänkan E och tjejerna hann vi iallafall med. Mamma stack som vanligt mellan med några städinsatser också; städning av kyl, skafferi och kökslåda, X antal tömningar och fyllningar av diskmaskin och tvättmaskin, dammsugning och putsning av 52 fönsterrutor. Jag tackar och bockar för sällskap och hjälp med både barn och hushåll!

Parklek i Rålis på lördagen

På fredagen hade jag tid hos en specialistklinik för att ta bort en visdomstand som uppvaktade den intilliggande tanden lite väl intimt. Jag förväntade mig det värsta men det var faktiskt ett helt okej ingrepp. Jag hade inte speciellt ont efteråt heller och övertygade tandläkaren om att det visst gick bra att ersätta en värktablett med lite fredagsvin. Det hela smärtade nog faktiskt plånboken mest; 3800 kr kostade kalaset och då var det ändå subventionerat ett par tusen. Huh.

Mer läkarbesök på måndag morgon. A hade bokat tid hos vår husläkare för att ta en titt på vår samlade kollektion födelsemärken och andra prickar. Inget som verkade konstigt tyckte dr M, men jag passade ändå på att skära bort ett utstående märke jag haft på övre delen av ryggen. Nån valuta för pengarna ska man väl ändå ha.

Senare på dagen hade jag återbesök på MVC. Efter att vi pratat igenom hur allt gått med snittet och hur allting fungerar på hemmafronten konstaterade min barnmorska att mitt blodtryck var bra som alltid och att mitt blodvärde var riktigt bra igen (128). Sedan skällde hon lite på mig för att jag inte gör knipövningar mer strukturerat än min nuvarande approach "när jag kommer ihåg det" (vilket kan bli varannan dag eller en gång i veckan). Om jag är duktig och kniper ett par gånger om dagen i två veckor tyckte hon att jag kunde börja köra konditionsträning efter det, så länge jag trappar upp försiktigt och allt känns bra. Jahaja, bara att foga sig i det och börja kniiipa då.

Att åka vagn

... är örntråkigt, tycker Freja. Om man inte sover förstås.
Bättre när mamma fäller ner sufletten så att det går att kika mot trädkronorna när storasyster lämnas och hämtas från dagis. Bäst av allt - när man får vara lite uppallad som i helgens lekparksbesök med mormor. Annars gormas det.

Självklar outfit

... på kanelbullens dag, eller hur?


"Det ser ut som sånt som kommer ur rumpan" fnissade Nova förtjust och använde konstigt nog ett något mer omskrivande språk än de rakt-påiga ord som hon och andra barn i den åldern så ofta och gärna använder.

Och apropå kanelbullar så fick vi precis en leverans av 60 sådana tillsammans med barnens mormor, som kom med tåget från Norrland innan lunch. Hon ska agera understöd över helgen eftersom A drar iväg på konferensresa till Kreta om ett par timmar. Av uppenbara skäl stannar jag hemma i år. Men nästa år är det han som får rodda kidsen!

Familjemedlem no 5

Jag trodde väl aldrig att vi skulle ha sådan stor glädje av den hiskeliga heliumballong som Nova släpade hem efter ett Gröna Lund-besök med kusinerna för några veckor sedan. Den har blivit Frejas ögonsten nummer ett och troget följt oss runt i lägenhetens alla rum.

Tyvärr börjar Kitty se något bedagad ut. Det helium som återstår segrar knappt över tyngdlagen  och hon vajar med något slakare lina för varje dag som går. Hur ska vi klara oss utan vår femte familjemedlem?!

Fint och finast

I lördags åkte vi ut till Vätö efter frukost. "Efter frukost" i vårt fall betyder att vi kom fram kl 15 efter lunchstopp och mathandling i Norrtälje på vägen. Inga direkta måsten stod på agendan, vattenurblåsning och annat tråk inför vintern tar vi senare. Eventuellt åker A ut själv och fixar sådant i början av november. Det enda vi föresatt oss var att tömma blomkrukor och göra en allmän avplockning av terrassen, vilket vi lyckades med. I övrigt blev det mest höstmys, bastu och god middag med E & E under helgen.

T och N lekte en del både på lördagen och söndagen. Det är generellt sett mycket fokus kring vad som är "fint" och "finast" för Nova just nu och det kan gälla allt från färger och teckningar till kläder, vilket kan göra mig vansinnig även om jag försöker att inte uppmärksamma det alltför mycket. Jag har försökt stävja det här beteendet på olika sätt, men den ansträngningen märks knappast.
(Tips mottages tacksamt; vad göra när dottern t ex inte vill ha på sig galonisar för att det inte är "fint"?! Det hjälper inte ett dugg att förklara att "fint" för det mesta inte har någon som helst betydelse för hur man klär sig utan att det är vad det är man ska göra som spelar någon roll.)

Iallafall,tjejerna ritade en del i helgen och A hörde T ledset beklaga sig till Nova över att Nova alltid svarade att sin egen färg eller teckning var finast när T frågade vem som ritade finast.

Något senare observerade A döttrarna vid ritbordet när T återigen frågade Nova vilken teckning som var finast. Det var tydligt att Nova även den här gången ville svara "min" men efter lång tvekan och med synbar ansträngning svarade hon sammanbitet "din" istället. T hajade till över det oväntade svaret och det syntes att hon blev glad. Men hon fann sig snabbt och replikerade generöst "jag tycker båda är finast". 

Det sociala spelet alltså, en konst att bemästra redan i unga år... och det är väldigt intressant att höra dem diskutera och argumentera utan vår inblandning, både när de är sams och osams.

Två månader

... har jag tillbringat i den här familjen. Här är min månadsrapport.

Sömn och dygnsrytm
Sova är ju schysst, men jag gillar verkligen inte att vara trött och själva insomningen i sig. Paradoxalt det där. Så jag skriker som bara den när jag är trött och innan jag somnar, speciellt på kvällen, bara för att poängtera att jag inte gillar den känslan. Mamma och pappa är inte riktigt vana vid det där har jag märkt. Min storasyster var tydligen någon sorts ängel som typ aldrig skrek. Bara för det brukar jag gorma och spänna mig lite extra för att det är rätt roligt att se hur stressade de blir. Men de har tyvärr blivit mer härdade med tiden och även insett att det är just sömn som saknas när jag är på dåligt humör.

Iallafall så tar jag 3-4 tupplurar per dag. Oftast blir det en kortare på förmiddagen, en längre efter lunch och en eller två kortisar till framåt kvällen. Men det där varierar. Och ibland är jag supertrött på dagen (speciellt om jag har härjat kvällen innan och har planer på att fortsätta härja på kvällen igen) och kan lugnt sova en sisådär 4-5 timmar på eftermiddagen då. I allmänhet orkar jag vara vaken i cirka två timmar innan jag blir trött.

Min natt har hittills börjat ungefär samtidigt som mina föräldrars, det vill säga att jag somnar för natten framåt 23:30. De verkar vilja att jag ska sova tidigare, men hittills har jag struntat blankt i det och med alla medel försökt hålla mig uppe på kvällarna. Men mellan oss så funderar faktiskt på att börja sova lite tidigare, jag känner ju att jag blir så trött och grinig om kvällarna. Skrikfest är inte så kul om man har det varje kväll, om ni förstår vad jag menar? Man blir lite blasé liksom.

När jag väl somnat för natten så kan jag vara i sov-mode i sisådär 12 timmar framåt och totalt sett så är nog mitt sömnbehov som vilken medelbebis som helst vid min ålder, jag sover kring 16-18 timmar per dygn beroende på dagsform.
Lättast somnar jag när jag får ligga i den stoora sängen och amma en stund och mamma buffar mig i rumpan efteråt. Eller när vi är ute och går i vagnen. Ibland kan jag till och med få mamma eller pappa att köra runt mig i vagnen i lägenheten när jag gör mig riktigt omöjlig på kvällarna. Det är kul. Tyvärr händer det faktiskt allt oftare att jag blir lurad till att somna av mig själv i min säng när jag är mätt och lagom trött. Gärna till toner av en speldosa. Men det där gosedjuret som de envisas med att lägga på kinden kan de slänga åt fanders. Jag brukar gorma ännu argare när de kommer farande med den där elefanten. För att inte tala om nappen. Ibland försöker jag suga lite på den för att de så gärna verkar vilja att jag ska ha den där saken i munnen, men för de mesta ger jag dem en förebrående och äcklad min på samma gång liksom. Sen brukar jag skrika lite för att budskapet ska gå fram. Men det går sådär, de försöker fortsatt att stoppa in den i munnen på mig minst en gång om dagen.

Mat
Jag brukar bli hungrig med alltifrån 2 till 4 timmars mellanrum, beroende på hur mycket vakentid jag har. När jag sover under dagtid kan det gå 5 timmar innan jag behöver äta igen. På nätterna har jag till och med börjat hålla ut till 6-7 timmar innan jag blir hungrig. Inatt åt jag till exempel vid 23:30 en sista gång och sedan sov jag i min egen säng ända till 6:30 innan jag tyckte det var läge att komma över till stora sängen och amma en stund innan jag somnade om.

När det gäller själva maten förenar jag det bästa från två världar. Först brukar jag amma en stund och när det inte finns mer att hämta där får jag mjölk i flaska tills jag blir mätt. Just nu äter jag ca 5-6 gånger per dag och drar i mig mellan 100 och 170 ml mjölkersättning varje gång, beroende på hur hungrig jag är. Däremellan kanske jag hobbyammar också. På morgonkvisten kan jag som sagt till och med nöja mig med att bara amma innan jag sover vidare någon timme till.

Vad gäller att kräkas så är det inte riktigt min grej och det gör jag mest om det är luft som behöver komma upp efter maten.

Gillar och ogillar
Om vi nu ska ägna en stund åt mina preferenser så kan jag upplysa om att det jag gillar, förutom det rent basala som att vara mätt, utsövd och ha en ren blöja, är att ligga i min babysitter och särskilt att titta på syrrans heliumballong under tiden, försöka stå upp, bada och bli pratad och sjungen till. Då brukar jag le stort, krumbukta mig lite och prata med ögonen och små diffusa ljud för att uppmuntra deras beteende.
Jag har hittills föredragit mamma före pappa, speciellt när jag känner mig lite kinkig, men okej, he is growing on me för varje dag som går. Storasyster är förstås extra rolig att titta på.

Förutom att vara trött så tycker jag inte om att ta på mig mössan eller andra ytterkläder, jag avskyr att bli upptagen ur badet, gillar inte så mycket att ligga på mage eller på rygg i någons famn heller (såvida jag inte blir matad, annars vill jag vara i upprätt läge om jag ska bli hållen). Och så var det där med nappen då. Bläk.

I stort så tycker jag att familjen sköter sig rätt bra. Vi börjar lära känna varandra och kommer bättre och bättre överens för varje dag som går. Sedan tycker jag väl i och för sig att de kan vara lite låga när de kallar mig "Prickigkorven" och "Sumo". Det vet ju alla med lite intelligens att plitor är ett tecken på att immunsystemet aktiverats och personligen gillar jag mina extra hakor och mysiga lårvalkar; 6,4 kg och numera uppe i storlek 62. BVC-tanten säger att det är bra med välmående bebisar, så att det finns att ta av om jag skulle bli sjuk. Henne gillar jag.

Fortfarande lite prickig

Jag håller på att lära storasyster att klä på mig. Ju fler betjänter desto bättre.

Och ni undrar varför jag ibland är skeptisk mot min pappa...?

14 timmar senare

Vi lyckades få Lillasyster i säng kl 20:30 igår, yaaay! Två matningar och 14 timmar senare ser det fortfarande ut såhär:


Nog kan hon konsten att sova, vår dotter, det handlar mest om att få henne att göra det på "rätt" tid så att vi slipper rodda en övertrött och härjig bebis om kvällarna...

Location:Sankt Eriksgatan,Stockholm,Sverige

Stepp, stepp, stepp

Nova kommer in i köket och trampar ihärdigt med fötterna, fullkomligen steppar. Det syns ända till månen att hon behöver gå på toaletten.

-"Är du kissnödig?"
-"Näääe." (Stepp, stepp, stepp)
 -"Är du säker på att du inte behöver gå på toaletten...?"
 -"Jag är inte kissnödig!" (Stepp, stepp, stepp)
-"Ok, men jag vill inte se något kiss i trosorna, för nu har du chansen att gå på toa innan det händer en olycka." 

Dottern mumlar. Sprätter omkring med ihopknipta ben ett tag till och häver sedan ur sig ett ansträngt "Jag måste kissa!" innan hon springer in på toaletten och trampar för livet medan hon krånglar av strumpbyxorna och hasar upp på toastolen.

 -"Hmm, jag får väl inte se något kiss i trosorna nu va?". Lätt förebrående tonfall från Mamman medan hon försöker hålla sig för skratt. Dottern tittar på sina nerkasade kläder och ler så oskyldigt/lurigt som bara hon kan göra.
 -"Mamma, nu får du nog blunda...".

Multiverktyget

Skogsutflykt står på dotterns dagisschema varje onsdag under hösten, med matsäck och sittunderlag i ryggsäcken. Normalt sett står dagis för maten, men den här veckan har kokerskan varit sjuk och på morgonen har jag stått och gjort kaviarsmörgåsar och pannkaksrullar på beställning från dottern.

Så var det det här med att klä sig "rätt" också, en ständig källa till diskussion. Om Nova skulle få bestämma skulle hon ha på sig sommarklänning året om.

Mamman: - "Ni ska ju vara ute hela dagen, så om det är kallt ute får du ha fleecebyxorna under galonisarna eller överdragsbyxorna. Jag ska kolla tempen."
Dottern: - "Jag har redan kollat det på min räknare. Det är 20 grader. Som sommar!"

Mamman lät sig dock inte luras.

Det är inte bara en kulram, det är en termometer också

Två barn, ingen man

... så såg det ut i sängen när jag vaknade imorse. A hade fått ta sin tillflykt till gästrummet under natten när Nova vaknade och vägrade att somna om i sitt eget rum. Han fick inte plats helt enkelt eftersom lilla fröken F också ockuperade sina föräldrars säng. Kanske lika bra det eftersom han hade klockan ställd på 05 för att flyga till Helsingfors i jobbet, tillbaka imorgon kväll.

Men det här med samsovning alltså, jag vänjer mig aldrig vid det och tycker inte att det är ett dugg mysigt (okej, kanske litelite). När jag sover vill jag helst göra det utan barn i sängen, annars är det som att man ligger "på aga", som min mor brukar säga. Det är svårt att slappna av helt och hållet. Men ibland får man ju bara prioritera kass sömn framför ingen sömn alls. Positivt är iallafall att Freja kom i sov-mode innan klockan 23 igår. Precis när vi själva skulle somna strax därefter så vaknade hon dock till och gruffade och då fick hon komma över till vår säng istället, orkade inte riktigt söva om henne i spjälsängen just då. Sedan sov hon till framåt 05-05:30, vaknade till och fick bröstet och sov sedan till åttatiden när jag och Nova klev upp. Den nattliga rethostan som jag dragits med sedan förra lördagen då jag vaknade och lät som en skogshuggare verkar äntligen ha gett med sig, så om det inte hade varit för det där med alla barn i sängen hade det varit en riktigt bra natt, med andra ord.

Det har gått framåt med Novas dagislämning, tack och lov. Både när A lämnade igår och jag imorse så har det varit en okomplicerad och tårfri lämning. Jag har pratat en del med Nova om vad det är som känns jobbigt/ledsamt (lite oklart, men som jag förstår det känns det mest bara tråkigt när jag går därifrån och så gillar hon inte att alla ska komma fram och säga hej till henne, antar att hon tycker att det är jobbigt med uppmärksamheten just då) och hur hon tycker att vi ska göra på morgnarna för att det ska kännas bättre.
Så vi har kommit överens om att vi går in på gården (utan att heja för mycket på de andra), sätter oss på bänken en stund och tar på överdragsbyxor etc och sedan får någon av pedagogerna komma och "ta över". Fast imorse tyckte Nova att det inte behövdes att någon pedagog kom dit när jag gick. Det gick bra ändå. Jag tror helt enkelt att hon behöver sitta och chilla en stund för att sedan välja själv när hon vill "delta".

Vi trotsade regnet

... efter dagis idag och begav oss hem till E & E för lite lek för de små och kaffe för de stora. Jag skulle också ha behövt galonisar som Nova, det regnade verkligen rejält och min kjol och leggings var dyngsura när vi kom fram, trots att jag hade både regnjacka och paraply. Lillis var på besök i huvudstaden och kom förbi och sällskapade med oss. N och T försvann in på Ts rum och lekte järnet ända till det var dags att gå, inte ens mellis ville de komma ut och äta.

Framåt middagsdags tog vi oss hemåt, då hade regnet för länge sedan upphört och himlen spruckit upp. A spelade tennis så jag och tjejerna svängde förbi thaistället närmast oss och hämtade upp kvällens middag. Vi alternerar mellan blodpudding och thaimat på våra "tjejkvällar"...

N älskar sina ätpinnar i plast från Rice , väl investerade 15 kronor

Lill-härjarn

Läkarkontroll med Freja igår vid 6,5 veckas ålder. Allt såg bra ut, hon utvecklas "normalt" (håller ögonkontakt, har börjat le, stabilare nacke, öppnar händerna mm) och vikten är det ju som sagt inga problem med eftersom hon tar både flaska och mjölkersättning. Mätning och vägning visade på 58 cm och 5,4 kg igår, så hon börjar bli en tung tjej.

Däremot har jag och A några synpunkter på Lillasysters uppförande igår kväll. Fredagkvällen började med att A var hemma tidigt från jobbet och vi i familjen som äter annat än mjölk åt snacks och lite annat småplock innan middagen. Kladdig pasta och test av Ekströms Créme Brûlee-halvfabrikat (helt ok) till middag och efter det chillade vi ner i soffan med en barnfilm innan det var dags för Nova att hoppa i säng vid 20. Freja somnade en stund senare, hon hade bara sovit kortare stunder under dagen. Så långt såg helgstarten harmonisk ut.

Men sen. 

Freja vaknade till efter en halvtimme och efter det var det stört omöjligt för henne att komma till ro och somna på riktigt igen. Jag arbetar med att hon ska få möjligheter att lära sig att somna själv, men det var bara att bortse från igår; vi vagnade, vaggade, ammade, gav mjölkersättning, provade med napp, hade henne på bröstet, på axeln och i diverse andra ställningar, provade med babysittern, soffan, vår säng och hennes säng men hon bara spände sig och vrålade av ilska och trötthet utan att kunna komma till ro. Någon gång nickade hon till men vaknade strax igen och så började karusellen om. Sådär höll det på i varierande härjningsgrad hela kvällen. Någon gång framåt 02 lyckades A till sist få henne att somna i knät. Då var vi rejält trötta och frustrerade över att inget funkade. Sen vaknade hon vid 04 för att äta, men då hade jag tack och lov inga problem att få henne att somna om igen. Bara att skyffla ner henne i spjälsängen i halvsovande tillstånd efter matningen.

Hu. Jag skulle bli galen om det var så här hela tiden. Så jag försöker tänka positivt och intala mig att det var en engångsföreteelse för att hon sovit så dåligt på dagen och att hon är lite täppt i näsan. Nya tag ikväll, då ska vi till Uppsala på middag till familjen P & J.

Lill-härjarn smilar sedan ett par dagar tillbaka. Andra miner är det när hon är trött och inte kan komma till ro.

Ge mig styrka

Eller åtminstone en något mer resonabel tre-och-ett-halvtåring, N kan vara så otroligt viljestark och tjurigt envis just nu att jag blir alldeles matt. Hon har ju alltid haft den personligheten, men i kombination med trotsålder blir det extra tydligt. Och jobbigt för föräldrarna.

Morgonen började bra med att N kom in och väckte mig med kramar och annonserade att frukosten var färdig. Den normala morgonrutinen är att A går upp, väcker N och fixar frukost på bordet så att jag får sova några minuter extra. Sedan äter vi frukost tillsammans innan han drar iväg till jobbet. Förutom de dagar då A spelar tennis på kvällen, då sköter han dagislämningen och passar på att jobba lite längre istället. Övriga dagar försöker han vara hemma till mellan 17 och 17:30.

Iallafall, N hade redan tagit på sig de kläder som vi tagit fram kvällen innan, vilket oftast fungerar bra och minskar risken för eventuella psykbryt framför garderoben när det inte finns några leggings i rätt färg eller den kjol hon hade tänkt ha inte är ren. Som vanligt var det lite tjorvigt vid frukostbordet (det tar minst en kvart och X antal påminnelser om att smörgåsen bara ligger där och väntar på att bli uppäten), men frukosten gick i så småningom. Inga problem vid tandborstningen och när hon var helt klar för dagis fick hon kika på barn-TV medan jag fixade i ordning F och mig själv (vilket för egen del innebär att jag klär på mig något mer gå-ut-vänligt än morgonrock. Inte ens ett vattenblask i ansiktet eller tandborstning har jag lyckats hinna med hittills).

Åskmolnen seglade upp först när det var dags att gå och jag tog ner de sprillans nya höstkängorna vi köpte i helgen och som N fick välja helt själv. Av ett antal lämpliga alternativ, vill säga; ett par lila eller ett par svarta från Viking eller ett par röda från Kavat. N valde de röda och var väldigt bestämd på den punkten. Iallafall i söndags. Imorse ville hon absolut inte ha de röda utan förklarade upprört att det var ju de lila hon ville ha. Mamman andades djupt och försökte resonera med dottern om att hon faktiskt valde de röda och att det var dags att ta på lite mer rejäla skor nu när sommaren är slut. Den diskussionen urartade med hot (båda parter), gormande (båda parter), smällande i dörrar (dotter) och dödläget var totalt.

Det där gör mig så arg. Inte att hon inte ville ha på sig ett par varmare skor utan för att hon väljer saker ena dagen som hon sedan inte vill att ha andra dagen. Och när N vägrar, då VÄGRAR hon. Man kan försöka resonera, ignorera, muta, hota, skälla och försöka att ta på plagget med våld bäst man vill, utan resultat. Det värsta är att hon dessutom kan hävda att det var jag som gjorde si eller så och inte hon själv. Imorse var hennes efterkonstruktion att det var jag som hade valt de röda skorna och häromdagen hävdade hon att jag bara hade gett henne en halv smörgås och att det var därför hon var så hungrig efter mini-SATS (min version av händelsen är att dotter vägrade att äta mer en halv smörgås, trots att jag mer än en gång frågade om hon inte ville ha en hel). Även om jag har en stark misstanke att hon helt enkelt använder det som ett medvetet sätt att provocera oss på kan jag bara inte låta bli att bli förbannad när hon gör så.
Eller förväntar jag mig för mycket av en 3,5-åring när jag tror att hon ska kunna göra ett val, ta ansvar för det och förstå att man inte alltid kan ändra sig i efterhand?

Till slut kompromissade vi iallafall med att N tog på sig sina gummistövlar istället och att vi skulle fortsätta skodiskussionen senare, men det goda humöret var såklart bortblåst på både mor och dotter. Vi var dessutom försenade efter bråkandet och båda två tjurade under promenaden till dagis. Följaktligen blev den vanligtvis jobbiga lämningen ännu jobbigare. En av pedagogerna fick helt enkelt hjälpa mig med att komma och hämta N i trapphuset och bära ut henne eftersom hon vägrade att gå ut på gården. Efter en snabb kram och ett "ha så kul idag, vi ses om en stund" till skrikande och gråtande dotter i pedagogens famn flydde jag fältet. Pust. De säger ju att det går över snabbt när jag eller A väl har gått, bara att hoppas att det fungerade så även idag.

Själv har jag druckit espresso och ätit upp alla kex i skafferiet medan jag skrivit av mig och nu börjar det kännas bättre. Om man bortser från det där med kexen då, förstås.

Glass med senap

Dagen inleddes med snabbt tandläkarbesök. På 25 minuter hade jag fått två lagningar fixade samt den årliga airflowen (nån sorts högtryckstvätt som tar bort beläggningar). Inte blev det billigt för det.

Barnen var hos farmor och farfar under tiden och på vägen hem plockade vi upp thaimat till lunch enligt önskemål från Storasyster.

Nu hänger vi i Rålis och F ligger och kikar i vagnen medan N kockar loss i uteköket till både mig och förbipasserande. Det bjuds spännande kombinationer som smultronglass med senap och hallongratäng med sås.

Tack för det, måndagmorgon

Den här veckan kunde minst sagt ha börjat bättre.
Jag hade vinkat av A och Nova, krupit tillbaka ner i sängen med mysbyxorna på och precis lyssnat på hur Freja kom till ro i spjälsängen medan jag själv sakta seglade bort i en skön sovstämning. Sådär vansinnigt skön som bara en dagstupplur när man har sovit alldeles för få timmar alldeles för många nätter kan vara. Då ringer plötsligt telefonen - jag trodde förvirrat att det var alarmet för en kort sekund - och A deklarerar irriterat att förskolan är stängd och att vår dotter ligger och vansinnesgormar på trottoaren och vägrar att åka bil tillbaka med honom.
Aaargh, jag hade helt missat att förskolan är stängd för planeringsdagar nu måndag och tisdag.

Min planerade tupplur och såsiga hemmadag försvann med ett hånfullt poff och en kvart senare dumpade A en snorig och skrikande Storasyster på vår hallmatta.
Jamen tack för det, måndagmorgon. Verkligen.

Arizona

Trots att det inte var värsta finrestaurangen vi besökte ikväll - utan amerikansk-mexikanska pizza- och drinkbaren Arizona på Karlbergsvägen - så känns det ändå bra att Freja skötte sitt första restaurangbesök på kvällstid på ett godkänt sätt. Hon slumrade en stund på mitt bröst, men låg vaken på bänken vid min sida eller i min eller As famn övrig tid. Bara något enstaka gruff.

Nova och T har ju restaurangvanan inne och satt mest och ritade när de inte rabblade färgramsor. Nova överraskade oss med att själv beställa från servitören med ett "Och jag vill ha äppeljuice, tack". Tidigare har hon inte alls velat prata med främmande människor och jag måste påminna mig om att inte ta det för givet att jag ska "prata för henne" längre i sådana här situationer utan ge henne utrymme och uppmuntran att svara för sig själv, nu när det verkar lossna lite på den fronten.

' Blurrigt var det här. Stora pizzor också.

Solokvist

Om det inte vore för att Storasyster spontant bestämde sig för att det var morgon redan kl 07 imorse har natten varit över förväntan. Lillasyster knoppade faktiskt in någon gång mellan 21 och 22 igår - halleluja - och hade natt ända till efter 09 imorse, med två matningsavbrott under de 12 timmarna. Med spädisar vet man ju aldrig hur nästa dag och natt kommer att se ut, men nu vet vi iallafall att det inte är en omöjlighet att få Freja att somna innan tolvslaget.

A har tagit med tjejerna på en promenad över till Vasastan för att säga hej till sin syster och föräldrar och jag är alldeles, alldeles ensam för första gången på väldigt länge. Känns lite konstigt nästan. Nu blir det ihopplockning här hemma och sedan får vi fikabesök av P, L och lille L i eftermiddag. Efter det tänkte vi våga oss på ett restaurangbesök med E & E och alla barn framåt kvällen.

Förutom plock hoppas jag även hinna med en åthutning av min garderob innan resten av familjen kommer hem. I skrivande stund ser det som att den har kräkts över hela sovrummet efter att jag (förgäves) letat efter ett par mysbyxor i röran. Det är hög tid att rensa ut gravidkläderna och se över om jag har några pre-preggo-plagg som är bärbara under tiden kroppen återhämtar sig.  För jag hoppas verkligen inte att den nu har för avsikt att räkna de 7 återstående extrakilona till sin "normala" form framöver.