Snabellöst

Nova behöver kissa mitt i badstunden och sitter naken på toaletten när hon plötsligt verkar slås av tanken på skillnader mellan pojkar och flickor:
- "Jag har ingen snabel!"
- "Umm nä, tjejer har ju inte det", svarar jag. Inte riktigt säker på vad hon menar även om jag anar att det är kissapparatens beskaffenhet som upptar lillans funderingar.
- "Bara pojkar. Och elefanter." konstaterar hon vidare.

Hon har koll, vår dotter.

Vår dotter bussgormaren

Det har blivit mer äta-ute än vanligt för min del senaste dagarna, det gillas! I torsdags mötte jag upp högstadiekompisen M på Wagamama efter jobbet. Vi har därmed blivit lite duktigare på att ses, förra gången vi träffades - i november - hade vi inte träffats på typ 1,5 år. Inte ok när man bor i samma stad och faktiskt vill hålla kontakten.

Middagsdejt även igår, men för hela familjen den här gången. Vi hängde på E & E & T och föräradeIndian Guru på Odengatan med ett besök på fredagkvällen. Restaurangträning är viktigt och tjejerna uppförde sig bra. Första gången jag åt på den restaurangen. Maten var god men servicen var aningen långsam. Efteråt undrade vi om det kanske till och med var meningen att man skulle säga till när man ville ha nästa rätt...
Det är skönt med sådana fredagar, att kunna göra någonting tillsammans ute hela familjen, sedan vara hemma till 20-21, stoppa dotter i säng och fortfarande ha rätt mycket fredagkväll kvar.

Imorse väntade vi hantverkare till kl 10 och var faktiskt färdiga att lämna lägenheten när de kom. De skulle fixa några små sprickor som uppstått vid kanten mot halltaket. Först stannade vi till en stund i Pontonjärsparken där A och Nova roade sig länge, länge i en stor gunga.

Efter det ett stopp på en färgaffär för att pejla färg till hallen och sedan fortsatte vi promenera ner mot stan. Planen var att besöka Mio för att se om den perfekta förvaringsmöbeln till Novas rum månne kunde finnas där. Det gjorde den inte. Men innan dess hann vi också med att äta lunch på Wagamama. De har en speciell barnmeny med rimliga priser (49 kr) och pyssel och knåp. Dessutom ätpinnar för barn! Nova var så söt när hon mödosamt plockade upp nudlarna, doppade dem i sås och förde dem till munnen. Ungefär 50% svinn på varje tugga.

Vi avverkade några snabba stopp i ett par butiker och hade sedan utlovat konditoribesök och kanelbulle på vägen hem. Tyvärr var anrika Vetekatten på Kungsgatan knökfullt och vi hoppade på bussen för att åka hem till Fridhemsplan och fika på Thelins istället. A gick in bak med Nova i vagnen och jag gick på där fram. Det var mycket folk på bussen så jag fick stå och kunde inte komma bak till övriga familjemedlemmar.

Någon minut senare hör jag ett barn vråla och det dröjer inte länge förrän jag motvilligt förstår att det är Nova som gormar "mammamammamamma" och bara skriker i falsett. Om och om igen. Riktigt jäkla högt. Jag anar att A har det svettigt medan jag känner mig något lättad över att jag står så pass långt fram att jag iallafall slipper se förödelsen. Precis när bussen lämnar nästa busshållplats ser jag genom fönstret att A klivit ur bussen. Nova kör spännbågen i vagnen och skriker så högt att jag inte tror att det är sant. Helt skogstokig. Själv hinner jag inte med utan får åka till nästa hållplats innan jag hoppar av och börjar gå tillbaka.
Sedan var det bara att följa ljudet.
Jag hittade dem på en parallellgata, där lilla fröken Gorm fortfarande höll låda och spjärnade i As famn. Hon slutade först när jag kommit fram till dem, spänt ögonen i henne och frågat vad tusan hon höll på med. Ingen aning om vad som föranledde det våldsamma utbrottet, men det var en ångerfull liten dam som fick följa med mig hem till lägenheten medan A gjorde matinköpen.

När vi har pratat om bussincidenten i efterhand säger Nova att hon inte ville åka buss och att det var därför hon började skrika. Mamma förhörsledare frågade varför dottern inte slutade gorma när de klivit av bussen i så fall (aha! en brist i redogörelsen). Den misstänkta kom då med någon svamlig utläggning om att bussen var dum som åkte. Mamman påpekade därefter att dottern ju faktiskt inte ville åka buss, så varför var bussen dum som åkte? (aha! en brist i redogörelsen igen). Och så vidare. Treåringar är icke lämpliga förhörsobjekt, kan jag konstatera. De har liksom ingen känsla för logik eller om berättelsen hänger ihop...
Påföljden i det här fallet, förutom arga/handfallna föräldrar då, blev såklart att det varken blev bulle eller konditoribesök och istället fick gormaren tillbringa en bra stund på sin rum för att betänka sitt uppförande. När vi så småningom blivit vänner igen och båda föräldrarna fått både "förlåt", spontana kramar och pussar samt ett löfte om att hon aldrig ska skrika på bussen igen har jag och Nova tillverkat chokladbollar som intogs till efterrätt/lördagsgodis. Varmrätten i form av lasagne fick vi dock truga i henne. Lite märkligt. Dottern ratar även alla barns favoriträtt köttfärssås och spaghetti, men nudlar och teriyakisås äter hon gärna. Kanske dags att visa henne att köttbullar faktiskt görs av köttfärs. Hon ju inte så bortskämd med hemmagjorda sådana och tror antagligen att köttbullar värps av Mamma Scan.

Samtalet och den huvudlösa kvinnan

Vi har tydligen två konstnärer i familjen. När jag hämtade Nova på dagis idag kom hon springande med en målning och pedagog J berättade att dottern sagt att den hette "Ett samtal" och att den var till mig. Intressant. Den titeln kändes något pretentiös för att komma från en treåring...

När vi sen åt middag frågade jag Nova varför hon döpt teckningen till "Ett samtal".
- "För att jag gillar samtal!", fick jag till svar.
- "Jaha, vad är det då?", fortsatte jag.
-"Som man kan stoppa i väskan."
- "Mmm, men vad menar du att det är?", försökte jag igen.
- "En liten snigel?"
- "Ok, så ett samtal är en snigel som man kan stoppa i väskan?", summerade jag.
- "Japp!"
Självklart.

Van Gogh den äldre satte också upp ett av sina alster häromdagen, en tavla som han målade när han var typ 18. Varje gång vi flyttar tror jag liksom att den ska förbli nerpackad, men nejdå, jag verkar få leva med den huvudlösa kvinnan ett tag till.

Huvudfoting

Föräldrarna proudly presents.... dotterns första huvudfoting!

Rapport från dagissubstitutet

Förskolan är i planeringstagen och håller stängt idag. Som tur är fanns möjlighet till ett substitut hos Novas farmor och farfar. Statusrapport kom via mail tidigare idag:

"Hej mamma o pappa, fikon är gott. Jag har det bra hos farmor o farfar.
Hej då. Puss o kram
Nova"

Fix

AW på Björk här i närheten med MW & J fick avsluta fredagen och inleda helgen. Nova var helt fantastiskt glad och nöjd. Hon pysslade länge med sin målarbok, tittade en stund på film på den medhavda DVDn och ägnade resten av tiden åt att springa upp och ner för en trappa i hotellfoajen under de två timmar vi var där. Sedan var det dags att dra sig hemåt för att lägga lillan och äta varma smörgåsar.

Just målarböcker roar Nova mycket nu och hon kan ligga länge på mage på golvet i sitt rum och bara rita, rita och rita.

Nova pysslar också mycket med sina dockor och gosedjur för tillfället. Här pågår högläsning för dockan som omväxlande går under namnen Valter/Matilda/Thea. Observera "glasögonen".

På lördagen klarade vi av ett "snabbt" IKEA-besök där vi återlämnade ett par saker och köpte på oss ett par andra. Därefter hem och städa lite innan As föräldrar kom över för barnvaktande. Jag och A promenerade sedan ner till stan vid 19 för att se nya Hamilton på bio. på vägen stannade vi på Vapiano och njöt av en kladdig pasta. Filmen var en helt okej actionfilm. Det är ett bra betyg för att komma från mig som inte direkt är någon älskare av svensk film eller Mikael Persbrandt.
Hemma hade Nova varit på bra humör fram till dess att  Å & B försökt sig på att lägga henne. Då hade fröken Gorm kommit fram och de hade inte fått hjälpa till med något. Till slut gick hon och lade sig själv. Men hon skulle inte ha sovpåse, inte ha blöja och ljuset skulle vara tänt!

Idag har jag haft några timmars egentid och strosat i butiker här på Fridhemsplan medan A och Nova varit hemma hos hans föräldrar. Skönt. Efter det har vi fixat en del här hemma; lagat storkok köttgryta, städat garderob, plockat ordning i mellanrummet och rullat ut en ny matta, fått upp ett badrumsskåp i lilla badrummet och mest bara pyschlat omkring rent allmänt. Alla saker har inte riktigt hittat sin plats här hemma än, så det finns att göra.

Lucia?

Fredag morgon. Mamman sminkar sig framför badrumsspegeln i sin nya, crèmefärgade klänning. Dottern smyger in, begrundar detta ett tag och frågar sedan: "Mamma, är det Lucia idag?".

Middagskonversation

Onsdagen började på allra bästa sätt med en icke-färdigsoven Nova som ropade från sin säng vid 6:40. "Jag vill titta på Spöket Laban", mumlade hon sömndrucket när jag bar över henne till vår säng i förhoppning om att hon skulle sova 30 minuter till. Men när min och As väckarklockor ringde strax innan 7 var hon fortfarande vaken och ville fortfarande titta på film.
- "Okej då, men först får du gå på toaletten och klä på dig så kan du titta på Spöket Laban medan vi gör oss i ordning och fixar frukost", sa jag.
Det hade ju kunnat vara frid och fröjd med det om det inte vore för att dotter är ytterst mammig just nu - jag ska göra ALLT - och när hon insåg att det var A som skulle klä på henne denna morgon brakade kaoset loss.  Pappa fick inte göra något och allt var bara helhemskt. Det hade varit en enkel lösning för mig att ta över, någon längre stund tar det ju inte egentligen att göra henne i ordning, men det fungerar liksom inte att det bara är jag som ska få hjälpa henne. Speciellt inte när det känns som att hon sätter sig på tvären bara för att hon kan. Så fröken Gorm fick inte sin vilja igenom och istället skreks och gräts det i ungefär en timme. Jag förstår inte hur hon orkade?! Det enda resultatet, vilket vi förklarade om och om igen, blev ju att hon inte hann se Spöket Laban för att hon valde att bråka istället.

Trotsålder till trots så började vi faktiskt undra om hon inte hade feber eller något, för hon brukar vanligtvis inte ställa till med en timmes härjande på grund av vem det är som ska klä på henne. Men termometern visade inte på feber, så det blev dagis för henne och jobb för oss. A rapporterade sedan att dagislämningen inte hade varit någon dans på rosor, men för mig gick både hämtning och tiden fram till läggning smärtfritt. Nova ansåg kanske att bråkkvoten för dagen hade fyllts, vilket jag är tacksam för eftersom A spelar tennis ikväll.

Till middag serverade jag den kulinariska läckerheten makaroner och korv, vilken ackompanjerades av följande konversation:
- "Hur har det varit på dagis idag då?"
- "Det har varit roligt."
- "Jaha, vad bra, var det något speciellt som var roligt?"
- "När jag lekte med lilla Astrid. Och stora Astrid. Och Valter"
- "Mhmm? Vad lekte ni då?"
- "Jag kommer inte ihåg"
En stunds tystnad.
- "Hur har det varit på jobbet idag då?", frågar dottern plötsligt tillbaka.
- "Jotack, det var bra. Kanske lite tråkigt ibland.", svarade jag med skratt i rösten när jag hämtat mig från chocken över den artiga replikeringen. Att den skulle komma från den lilla dam som inte ens säger hej eller hejdå till sina kompisar var lite lätt oväntat.

Trött och gnälligt

Kockan på förskolan syr fantasifulla utklädningskläder till barnen, så idag hade Nova en rolig klänning med en massa olika tyger och små silverärmar när jag hämtade henne.

Dottern var i full färd med att bygga lego med pedagog J och var inte alls sugen på att gå hem. När jag väl fått med henne ner till klädhängarna sprang hon iväg flera gånger och tramsade omkring så att jag höll på att bli tokig innan vi väl tog oss därifrån. Hon är verkligen i värsta trotsåldern nu och provocerar både mig och A så gott som varje gång det gäller något av vardagens alla små måsten. Mitt humör är ju heller inte på topp sådär vid 16:40 då även jag är både trött och hungrig efter en jobbdag. Sedan gnällde Nova konstant de 13 minuter det tar för oss att gå från förskolan och hem och jag höll på att få dagens andra psykbryt. Tålamod är en bristvara hos mig.

Efter lite middag i magarna var vi piggare och hyfsade kompisar igen. Det blev en spelomgång och en Bamsefilm på tu man hand fram till läggdags. A var på kurs på jobbet.

Lagom till tandborstningen var det dags för bråk igen när hon först blåvägrade att borsta tänderna och sedan på pin kiv svalde tandkräm upprepade gånger (samt sköljvattnet) istället för att spotta, trots att jag sa åt henne om och om igen. Hon vet mycket väl att hon ska spotta. Därefter blev det bums i säng med ransonering på sång och enbart saga. Kanske inte mycket till straff egentligen när man betänker min "ljuva" stämma. Jag hoppas på mer harmoni imorgon, för då spelar A tennis och jag och Nova har ytterligare en ensamkväll. Inte säker på att jag hinner boosta min tålamodsreserv till dess.

Social helg

Helgen har varit av det sociala slaget. Till fredagmiddagen fick vi finbesök av familjen L från Uppsala som sov över till lördagen. Vi körde italienskt tema och bjöd på bruschetta, kladdig pasta och tiramisu. Lille H hade blivit så stor, när vi träffade honom i somras hade han precis lärt sig sitta och nu hade han växt till en riktig liten kille som förvisso inte kunde gå än, men som var en fena på att speedkrypa och att gå längs med möblerna. Nova hade hyfsat tålamod men gruffade när H ville ha den leksak hon lekte med för tillfället eller drog i hennes kjol. Alla var rätt möra efter jobbveckan och vi var i säng innan tolvslaget. Tyvärr väckte Nova och H varandra på morgonen, så föräldrarna kände sig väl inte våldsamt utsövda trots den tidiga kvällen.

Mitt i dagen kom T&J, som vi inte träffat på hur många månader som helst, och åt brunch med oss. Trevligt, trevligt. Lagom till de två familjerna började bege sig kom familjen A från Västerås och sa hej en stund. Senare möttes vi upp för middag hemma hos E&E. Väldigt skönt att få gå bort på middag efter att ha fixat både fredagmiddag och lördagbrunch. Småtjejerna lekte på bra och som vanligt var H och Nova uppe och röjde längst av alla, medan T kroknade någon gång efter 21. Det blev en hyfsat tidig kväll även på lördagen och strax efter 23 packade vi ner vår övertrötta dotter i vagnen och traskade hem.


Tjejerna satt alla tre och tittade på film tillsammans... i säkert 5 hela minuter.

Imorse tog vi sovmorgon till kvart i tio, när As väckarklocka signalerade reprisen av någon La Liga-match som hade missats kvällen innan.

Idag på eftermiddagen fortsatte vi på temat träffa kompisar och svängde över till Söder för att kika in på K&Bs tvåmånaders bebis och nya lägenhet. Båda två var fina exemplar. Nova var väldigt intresserad av lille T och klappade andlöst lillens fjuniga hjässa. Hon kanske kan tänka sig en lillebror trots allt.

Tänk om det var så enkelt

Som jag rapporterat tidigare är dottern rätt svårväckt på morgnarna och man kan råka ut för rejält med skäll och/eller en fäktande hand i ansiktet när man försöker smyga in och kvittra godmorgon till henne. Hon blir på så dåligt humör att allt därefter blir extra jobbigt. Jag och A har därför etablerat en strategi med utdragen väckning. Innan vi hoppar in i duschen på morgnarna brukar vi tända lyset på halv styrka på hennes rum och efteråt vrida upp det för fullt. Därefter provar vi ett par glada tillrop med ett par minuters mellanrum som oftast brukar bemötas med mer buttra och arga dito från lilltrollet i sängen. Framåt halv åtta brukar hon för det mesta vara morgonsur men vaken och redo att högljutt förkasta alla dumma idéer som Mamman eller Pappan kan tänkas ha vad gäller hennes klädsel för dagen.

Imorse provade hon ett nytt grepp för att slippa kliva upp. När jag började prata med henne så rullade hon helt enkelt runt på mage, drog ihop sig som en liten mask i sin sovpåse med rumpan upp och ansiktet ner i kudden och mumlade "Jag är inte här".
Kanske man skulle prova någon extra tröttig morgon?

Nappfria Nappfia

Jag har ju faktiskt helt missat att skriva om att Nova har slutat med nappen! På senhösten började jag och A prata med dottern om att hon var en stor tjej nu och att det var dags att sluta med napp snart. Veckorna innan jul förberedde vi henne på att lämna sina nappar till tomten så att hon skulle få julklappar. Vilket hon också gjorde, utan några som helst protester. Tomten skulle i sin tur ge dem till djurbebisarna i skogen, förklarade vi.

Vid sovdags de två första kvällarna var hon lite olycklig och "längtade efter nappis", men somnade till slut. I övrigt tjatade hon inte så mycket om det på dagtid, även om hon gärna ville gå ut och titta efter något av de där djuren som knallade omkring med hennes nappar. De två första veckorna tog det mycket längre tid för henne att somna än vad vi är vana vid, men nu somnar hon oftast snabbt och lätt igen. Det var först igår kväll då hon var jättetrött efter middagen som hon började gnöla om att hon längtade efter sin nappis. Hon gjorde till och med en rajd i en av redskapslådorna i köket, där vi brukade förvara ett par extranappar. Men mamman hade varit förutseende nog att flytta dem...

No more Nappfia

Spontantapetande

Vi har haft middagsgäster på tisdagskvällen! I lördags gjorde jag en dubbel sats Delizie (husligt) samtidigt som jag även förberedde en Boeuf till söndagmiddagen (kusligt husligt), så ikväll kunde vi bara slänga in den extra formen Delizie i ugnen och bjuda svärföräldrarna på pasta efter jobbet. Perfekt att hinna ses en kväll i veckan eftersom vi är rätt uppbokade helgen som kommer.

Tur att jag förberedde söndagmiddagen redan på lördagen, för efter lunch på söndagen kom jag och A på den briljanta idén att tapetsera lite i sovrummet (vi hade ett par våder över från vardagsrumstapetseringen). Det hann vi precis klart med innan gästerna - M&M och deras barn - anlände vid 16. Resultatet nedan.

Jag kände nästan att det blev lite väl lugn och harmonisk hotellfeeling och måste nog leta upp en kudde i någon piffig färg som bryter lite. Väldigt nöjd med våra nattduksbord iallafall. Eftersom sängen är "inbyggd" mellan våra respektive garderober finns det inte plats för några bord som står bredvid sängen. Lösningen blev att sätta en itusågad tavellist (som vi tyckte såg snyggare ut upp-och-ner) på varje garderobssida; perfekt avställningsyta för en kopp te, telefonen och en pocketbok.

Spillbitarna räckte visst bara upp till överkanten av garderoberna 

Och inte nog med spontantapetandet i sovrummet, i lördags fick vi dessutom ändan ur vagnen och beställde tapeter till hallen! Den är i nuläget ett 16 kvadratmeter stort, vitmålat och helt personlighetsbefriat rum. Därför ska den heltapetseras och där har vi tänkt oss något i ljusturkos, typ. Jag är verkligen inte säker på den tapet vi bestämde oss eller hur vi tänkte egentligen, men det blir nog okej hoppas jag. Vi tröttnade på alla blommor och motreaktion blev att vi hoppade på en tapet som liksom är lite... annorlunda. Med palmer, kartor, snäckor och eh... någon fjäril. Åh jisses, jag känner mig långt ifrån övertygad. 

Långhelg utan sovmorgnar

Hela veckan har jag har sett fram emot den här långhelgen. Främst de sovmorgnar som den skulle erbjuda. Därför känns det extra störigt att jag nu inte kan sova trots att övriga familjen ligger och trynar gott i min säng.

Nova vaknar ibland till någon gång vid 6-7 tiden och i de allra flesta fallen somnar hon om, tyvärr verkar det vara svårare för mamman att göra detsamma. Igår vaknade hon förvisso inte förrän vid 7:30 och kollade sedan på Spöket Laban i en timme innan jag och A klev upp på allvar, men då föräldrarna visst inte kom i säng förrän strax efter 01 kunde jag ändå inte räkna hem 7 timmars sömn. Vi får förstås skylla oss själva, vi är så vana vid att hon kan sova till 09 på helgerna att vi nästan räknar med det ibland.
Vid 6:45 imorse ropade hon från sitt rum och då hon verkade så pass vaken fick hon följa med tillbaka till min och As säng. Efter 10 minuter somnade hon där mellan oss, men det var inte lika lätt för mig. Högst irriterande. Så nu äter jag yoghurt och knappar på datorn istället.

Igår var vi bjudna på brunch i Uppsala hos P & J. Trots att vi inte skulle vi vara där förrän 12:30 hann vi med nöd och näppe bli färdiga för att åka i tid. Jag vet inte riktigt vad vi gör med helgmorgnarna? Å andra sidan tycker jag att det är superskönt att kunna äta frukost i lugn och ro och bara ta det lugnt utan så många måsten eller tider att passa utan mer göra det som faller oss in för dagen. Så det här med att ha en massa grejer inbokade på helgerna är inte riktigt vår grej, liksom. En sak om dagen är rätt lagom.

Vi anlände iallafall Uppsala precis på klockslaget och då hade faktiskt P&P och deras barn redan kommit. Annars brukar de vara lika obotliga tidsoptimister som vi. Efter en stund anslöt även MW och hans sällskap J. Premiär för övriga tennisfamiljen att få träffa henne, mycket spännande. Hon verkade vara en trevlig och mysig tjej och jag hoppas att vi får se mer av henne framöver.

Dagen ligger härligt ouppbokad framför mig, så när familjen väl vaknar till liv om någon timme blir det nog en del ärenden på stan och antagligen även ett tapetbutikbesök. Om andan faller på och vädret är lika vackert idag som igår kanske jag försöker tvinga mig ut i joggingspåret också, det var alldeles för länge sedan det blev någon träning nu.

Vad mammor inte kan

Apropå det här med min bilkörning. Eller snarare min icke-bilkörning, kanske. Jag har aldrig reflekterat över att det är någonting som Nova kanske funderar på.
När jag körde hem på nyårsnatten var dottern mycket upprörd över att jag inte satt i baksätet med henne. Sedan var hon ju trött och sur över att ha blivit väckt också förstås. Men hon gallskrek faktiskt i typ 15 minuter innan hon lugnade ner sig och det är inte likt henne. Jag förklarade om och om igen att jag inte kunde sitta i baksätet eftersom jag körde bilen.
Sedan sa hon:
- "Men mammor kan inte köra bil!".
Ungefär som att hon inte trodde på oss.
Då fick jag mig faktiskt en tankeställare och förklarade att det kan de visst, men i vår familj är det oftast pappa som kör.

När vi var på väg från dagis nu på eftermiddagen så deklarerade hon att "Mammor kan köra bil!". Det kom helt ur det blå så antagligen är det något hon har funderat på.
- "Ja, det är klart att de kan det", svarade jag. "Pappor kan allt mammor kan och mammor kan allt pappor kan", skyndade jag mig att tillägga.
-"Men pappor kan ju stå och kissa", kom det efter en stund.
Bingo.
Det kan ju faktiskt inte mammor. Inte utan skvättande iallafall. Fast å andra sidan är inte alla pappor så duktiga på det heller.

Första!

Årets första blogginlägg lät visst vänta på sig. Förra veckan var vi fullt upptagna med att äta och sova de dagar vi var kvar uppe hos mina föräldrar i Norrland, i helgen var det som bekant nyår och den här veckan har jag drabbats av en viss jag-vill-inte-jobba-utan-hellre-vara-ledig-och-bara-skrota-omkring-mentalitet som känns väldigt främmande för mig som normalt sett tycker att det är rätt kul att jobba. Efter ett par nätter med dålig sömn känner jag mig tyvärr inte så arbetspeppad eller utvilad som jag hoppades göra efter en veckas julledighet.

Nyår firades i Sollentuna hemma hos P&P tillsammans med E&E, MW och ett gäng andra av P&Ps vänner. Mer eller mindre samma uppsättning som för två år sedan, då vi också firade hemma hos P&P. I år ansvarade jag och A för barnmiddagen, vilket var ett något lättare uppdrag än varmrätten som vi stod för förra gången. Barnen lekte bra ihop, småtjejerna försvann upp på övervåningen och lekte så bra att vi ibland fick gå upp och kolla läget eftersom vi inte hörde något från dem.

Barnen åt kyckling och klyftpotatis

 ... och mutades med film och godispåsar när det var dags för vuxenmiddag.

Jag tror sällan att jag ätit så mycket som jag gjorde på nyårsafton. Matintaget under juldagarna hemma kommer inte ens i närheten. Vi började redan vid halv sex med snittar och fördrink, sedan var det förrätt (citronrisotto med räkor), varmrätt (klassisk helstekt oxfilé, rödvinssås och potatisgratäng) och efterrätt (marängbakelse med hallonspegel och färska bär). Allt mycket gott. Senare på natten dukades det upp godis, chips och dipp och jag som redan var rätt mätt kunde inte sluta äta förrän jag hade ont i magen.

Vid tolvslaget skickade vi i sedvanlig ordning upp rislampor och drack bubbel och i osedvanlig ordning häpnade vi över grannarnas halvtimmeslånga fyrverkiuppvisning, som liksom aldrig slutade skicka upp pjäser. Det var åtskilliga tusenlappar som gick upp i rök där. Barnen somnade vid 21-22 och vaknade faktiskt inte av alla smällar vid tolvslaget. Det gjorde dock Thea strax efter två , men då var det snarare dundret från "dansgolvet" än något annat. Det markerade slutet på E&Es kväll, och jag som liksom E agerade chaufför, var rätt färdig för sängen då också. Eftersom jag inte druckit mer än ett par klunkar vin till middagen var det snarare sömntåget än partytåget som stannat vid min station och jag kände mig som en riktig partypooper som sträckte ut min överfulla mage i soffan istället för att röja på det improviserade dansgolvet. Mina passagerare var väl inte fullt lika nöjda med att bege sig klockan 02:30, men jag misstänker att de var tacksamma dagen därpå.

Premiär för bilkörning i Stockholm för min del iallafall! Och vill man ha folktomma gator att "övningsköra" på i Stockholm är nyårsnatten verkligen rätt tidpunkt att göra det på. Jag kände mig rätt ringrostig bakom ratten och satt antagligen med näsan framme i vindrutan som en liten tant, men hem tog vi oss iallafall efter en viss vägledning från A och MW. Nu väntar jag gärna ytterligare tio år innan nästa biltur.

På nyårsdagen träffade vi As släkt för lite julklappsdelning och Nova fick äntligen sina hett efterlängtade röda skor och en råtta. Om den kan hoppa i havet/sjön får vi se.

Nya badleksaker också

Jag och A fick bl a en rejäl gjutjärnsgryta av hans föräldrar och igår var jag riktigt duktig husmor som både gjorde müsli och lagade en gryta för dagens middag. Den ovanan har jag vägt upp idag genom att mest löka i soffan.