Dagen med Nova

07:20 A drar ifrån gardinerna, tänder lampan lite smått och väcker Nova, vilket följs av ca 10 minuters "Jag vill inte, släck lyset"-gormande.

07:30 Jag går in till henne och hon har då vaknat till och är hyfsat resonabel. Vi småpratar lite om att det är skogsutflykt på schemat för dagen och väljer tillsammans kläder och klär på henne. Hon vill ha strumpor av olika färg. Okej, inga problem. Jag förespråkar strumpor av samma färg, men det är inget som jag tänker ödsla energi på om hon vill köra Pippi Långstrump-klädsel.

07:40 Frukosten är klar, dottern är påklädd och jag går in i köket och uppmanar henne att komma och äta frukost. Då får Nova ett utbrott om att tröjärmarna är för korta och att tröjan ska vara nerstoppad i kjolen (eller något liknande). Jag ropar att jag förstår att det är något som inte är bra, att jag kan hjälpa henne med det, men då får hon komma in i köket istället för att ligga på sin sovrumsmatta och skrika.

07:50 Dottern kommer in i köket efter 10 minuters tjurande. Tittar trotsigt på oss och säger att hon vill ha en rostad macka. Hon vet mycket väl att det inte serveras rostat bröd med marmelad till frukost under veckorna i den här familjen. Det kan man få på helgerna, vilket vi också talar om för henne för 20e gången. Nytt utbrott och 10 minuters ytterligare tjurande. På köksgolvet den här gången. Vi påminner henne ett par gånger om att vi snart har ätit färdigt och att om hon vill ha något att äta så får hon komma och sätta sig.

08:00 Efter mycket om och men masar hon sig upp på stolen. Då är jag och A klara och går från bordet. Nova äter sin smörgås och dricker sin apelsinjuice medan A går till jobbet och jag gör i ordning mig och Freja. Humöret blir något bättre så snart hon får i sig något att äta, men det är en kamp att få henne till bordet den här som varje morgon. Det bästa vore om man kunde trycka på en knapp och få i henne en injektion av intravenös näring det första som hände på morgonen.

08:30 Jag lyckas få på henne kläderna utan alltför mycket bråkande, förutom det vanliga sammanbrottet om att tröjärmarna ska dras utanför jackärmarna och att tröjan är för kort samt att hon inte vill ha på sig något mellanlager under jackan. Jag tar med en extra tröja under vagnen istället och tänker att hon får väl upptäcka själv att det är kallt ute.

09:00 Väl på dagis tar hon på sig fleecetröjan utan diskussion. Bråkar däremot om sin gosegiraff som hon vill hålla i. De är precis på väg att gå och jag förklarar att de ska iväg på skogsutflykt nu så hon kan välja om giraffen Margot ska få bli nedpackad i hennes ryggsäck eller följa med mig hem. Nova vägrar välja. Till slut blir Margot våldsnedpackad i hennes ryggsäck.

15:00  Nova blir skogstokig när jag kommer för att hämta henne på dagis och sliter av sig ytterkläderna som pedagogerna tagit på. Hon vill inte gå hem. Pedagogen föreslår att jag går ner och väntar medan hon klär på Nova igen och kommer ner med henne. Några minuter senare kommer hon ner med en skrikande illbatting som tydligen är min dotter. Jag sätter henne på bänken utanför dagis och säger åt henne att lugna ner sig och att sedan väntar Margot och ett russinpaket på vagnen. Nova svarar med att slita av sig sina stövlar och strumpor och skrika att hon vill ha de andra skorna. Ja, jisses.
För att göra en lång historia kort så åkte dottern ståbräda hem utan skor. Eller strumpor. Då hade jag försökt få upp henne på ståbrädan med skorna på med olika approacher (utom att gå upp och hämta de lila skorna, det var inte ett alternativ) ett bra tag. Till slut ställde jag helt sonika dottern på ståbrädan utan strumpor och skor och ångade hemåt. Rosenrasande.

Ja, vardagen med Nova kan vara lite påfrestande för Mamman just nu och det är en svår balansgång att välja sina fighter. Tack och lov "bråkar" vi sällan, men vi har motsatta åsikter om saker ungefär en gång i timmen:
Jag vill att hon ska komma och äta frukost. Det vill inte hon.
Jag vill att hon ska äta så att hon blir mätt och orkar leka. Det vill inte hon.
Jag vill att hon ska ta på sig överdragsbyxorna medan jag byter blöja på Freja. Hon vill hellre sitta på hallgolvet och sjunga en sång.
Jag vill att hon ska ta på sig vantarna när vi går ut. Det vill inte hon.
Jag vill att vi ska gå från dagis klockan 15. Det vill inte hon.
Och så vidare.

Jag kan inte (och vill heller inte) driva igenom min vilja i allt men tänker inte heller anpassa mig till varje liten nyck hon har bara för att undvika bråk. När hon är upprörd brukar vi antingen ignorera henne (efter att först försökt resonera med henne) alternativt att hon får gå in på sitt rum och skrika färdigt, beroende på graden av upprördhet och vilket uttryck den tar sig.
Håhåjaja. Älskade omöjliga unge. Jag tycker ju att det är bra att hon har en egen vilja och uttrycker den, men kanske inte i detta överflöd...

Åtminstone beskedlig när hon sover

Helgen

Jag vaknade av Freja-gruff imorse klockan 05 (enligt vintertidsomställd klocka), ufff. Men efter att ha ammat henne kunde jag bara inte somna om. Rätt onödigt med tanke på att resten av familjen, inklusive F, sov vidare till 9.
Jaja, igår fick jag sovmorgon till närmare 10 så jag tyckte kanske att jag bara behövde fem timmars sömn inatt?

I fredags blev det en spontanmiddag med M och hans nya flickvän då vårt egentliga middagssällskap P & E drabbades av sjukdom i sista minuten. Jag hade ju redan tinat älgköttet till grytan och preppat tiramisun, så det vore ju synd att inte ha middagsgäster då. Tur att vi har några kompisar som fortfarande är barnfria och därmed har något lättare att komma över på kort varsel.

Ett halvdagsbesök till Tyresö blev det igår. Jag och A och två andra kollegor/kompisar var bjudna ut till ett par som nyligen har flyttat dit. Alla vi känner varandra sedan Accenture och försöker ses tillsammans med familjer med ett par månaders mellanrum. Igår var det M & Es tur att vara värdpar och jag och A tog barnen i varsin vagn och satte oss på tunnelbana och buss för att vara därute redan vid 14. Bor man i Stockholm är det ju faktiskt inga problem att ta sig kommunalt från punkt A till B. Visst tar det kanske lite extra tid att resa och är något "obekvämare" än att åka bil, men det får man ta om båda vill kunna dricka ett glas vin till maten. Vi behöver ju iallafall inte hitta parkering eller krångla med att lasta barnen in och ut ur bilen och de kan somna på hemvägen (eller redan tidigare) i vagnen och sedan bara lyftas in i sängen. Dessutom tycker jag att det är rätt bra att få en känsla för hur det är att ta sig till olika ställen kring stan inför en eventuell husflytt någon gång i framtiden.

Två av paren har tjejer i Novas ålder och det sista paret har en kille som är ett år yngre. Barnen kom över den första blygheten väldigt snabbt och lekte sedan om och kring varann utan konstigheter. Och Freja knoppade in "redan" klockan 20:20! Förvisso krävdes det lite övertalning vid 21 i form av vagnande om att hon visst skulle fortsätta sova, men efter det sov hon hela natten. Hoppet om mer vuxentid på kvällarna lever fortfarande, med andra ord. Sammanfattningsvis: härligt höstväder och mycket trevlig eftermiddag och kväll!

Och vad är väl en helg utan lite späkning i form av ett IKEA-besök?! Jag och A lämnade flickorna i farmor och farfars trygga händer mitt i dagen idag och drog iväg till det stora möbelvaruhuset för att köpa lite pryttlar. Vi kom hem med en garderob och tog därmed ännu ett steg i projektet vi har här hemma för att fixa ett sovrum och ett lekrum till barnen från de rum som tidigare var "gästrum" samt Novas rum. Bäddsoffan får bo i lekrummet. A har slängt upp stommarna under kvällen och imorgon hoppas jag kunna fylla garderoben med tjejernas kläder och annat. Förvaring kan man ju aldrig få för mycket av.

Lilla fröken ful-i-mun

Rålis efter dagis idag. I parkleken finns glaskulor och olika sorts banor att släppa dem i. Roligt, tycker Nova. Vid något tillfälle konstaterade hon att "Det är så jäkla mycket sand i den här banan.".
Hmm. Svordomar redan?
Jag tycker att jag och A är rätt duktiga på att inte använda sådana ord, men visst händer det att det svärs någon gång. Jag försökte iallafall markera att det var ett otrevligt språkbruk utan att göra alltför mycket väsen av det. Det kan nämligen ge motsatt effekt om jag skulle ge det alltför mycket uppmärksamhet (och därmed göra det ännu mer spännande). Men vi får visst vakta våra tungor ännu bättre framöver...

Jag anar oråd

Freja har knappt öppnat ögonen på hela förmiddagen. Förvisso var hon uppe vid 22:30 när jag kom hem efter en afterwork (after kids för min del då) på Anglais och efterföljande middag på Vapiano igår, men ändå? Det är mitt i dagen och hon sover fortfarande, trots att hon ligger i vagnen direkt under hallampan. Kanske är hon extra trött och lite krasslig? Hon kraxade lite under natten. Eller så samlar hon kraft för att kunna vara uppe och härja ikväll. Antagligen det senare.

Iallafall skönt att A är tillbaka från Köpenhamn, där han har varit tisdag till onsdag. Vardagslivet blir lite enklare när man är två vuxna som hjälps åt med bestyren.

Kompishelg

I helgen har vi hunnit med att träffa många kompisar på både min och As sida, mycket trevligt!
Lördagen var en heldag med tennisfamiljerna. Först besökte vi leklandet Lek & Bus i Upplands Väsby. 4200 kvadratmeter stort och med en ljudnivå i samma antal decibel. Mycket klättring, hopp och annat och lika energislukande för föräldrar som IKEA en lördag efter löning.

Efter det begav vi oss till visningsgården Bögs gård (jo, den heter faktiskt så) där i närheten. Kikade lite på djuren i lagården och promenerade en bit för att tända en brasa och fika. A hade premiärgjort pinnbrödsdeg. I början småduggade det lite, men efter en stund hällde det ner och där går verkligen bekvämlighetsgränsen för mig. "Vaddå, lite regn spelar väl ingen roll för dig som typ är född under en gran?", tyckte M med hänvisning till mitt norrländska påbrå. Fel, fel, fel.

Inspirerande väder. Inte.

Vi dröjde oss inte kvar alltför länge utan plaskade tillbaka i spöregnet och åkte hem till P & P i Sollentuna. Där hämtade vi hem persisk lammgryta och spelade spel. De andra barnen somnade snällt kring 21 men Nova kunde som vanligt inte komma till ro. En stund senare vaknade även Freja och helt plötsligt sov 0% av våra barn. 1,5 timme senare var läget fortfarande detsamma och det var bara att bita i det sura och åka hem så att inte Storasyster skulle krascha totalt efter en intensiv dag.

Alltså, våra barn är superbra på sova i allmänhet men rent ut sagt kassa på att somna borta. Vilket ju inte alls är förenligt med vår livsstil liksom. Ibland löser det sig, men för det mesta har vi en övertrött Nova tassande uppe till sent. Vi får jobba på det där. 

Imorse sov hela familjen till omkring halv nio och efter det har vi mest pyschlat omkring hemma innan L & J och E  kom över på en fika på eftermiddagen. T hade feber och var hemma och vilade upp sig med sin far, så det var bara 5/6 av småtjejerna i La Familia som var på plats.

Nu försöker jag och A få ner lilla fröken Gorm i djupsömn och samtidigt titta på någon kriminalserie på TV. Hon har sovit dåligt under dagen och då kan det ta sin lilla tid.

Nyckelolycka

Regnig morgon. Men dagen började iallafall bättre än gårdagen, då det var osedvanligt bråkigt innan vi pallrade oss iväg till förskolan. Jag tycker mig generellt sett vara en person som är svårstressad, men när jag har en "måste-tid" att passa, redan är något sen och 3,5-åringen ställer sig med korslagda armar och med trotsig uppsyn konstaterar att "jag tänker inte klä på mig" och sedan försvinner iväg för att plocka med några stenar eller något annat viktigt, pumpar adrenalinet även på mig. Hon kan vara så bra på att känna av passande tillfällen för att testa och provocera sina föräldrar, det lilla livet.

Tyvärr var inte morgonens påfrestningar slut där, för när jag kom tillbaka igen lyckades jag med konststycket att tappa lägenhetsnycklarna i den där förbaskade springan vid hissdörren. Rakt ner i hisschaktet försvann de med ett retfullt skrammel och där stod jag utanför dörren utan att kunna komma in. Aaargh.
A var på ett möte i stan och jag fick hoppa på bussen ner till Stureplan och hämta upp hans nycklar istället. Så problemet löstes hyfsat smärtfritt och jag ska kontakta fastighetsskötaren idag för att se om han har möjlighet att plocka upp min knippa.

Sedan tog dagen en mer positiv riktning med lunchdejt med T och E samt knoddar på Thelins konditori. God räksallad och trevligt prat blev det där innan det var dags att studsa iväg och hämta på förskolan.

Idag är en annan dag och morgonens påklädning gick smärtfritt. Men nycklarna får ligga kvar i väskan eller jackfickan när jag kliver ur hissen hädanefter.

Sovklockan

... verkar vara inställd på 22 för vår yngsta familjemedlem just nu. Även de kvällar när jag är bombsäker på att det är upplagt för en tidigare insomning så lyckas hon på något sätt få till en extra tupplur och dra ut på det någon timme till.
Tio är ju såklart bättre än tolv, vilken var insomningstiden för Freja de 1-2 första månaderna, men det vore bara så skönt att få lite mer vuxentid på kvällen. Storasyster sover ju för det mesta innan 20. Det kanske löser sig med den annalkande vintertiden då man ställer tillbaka klockan en timme?

Det som har varit fantastiskt den senaste veckan är iallafall att Lillasyster för det mesta sovit rakt igenom natten utan så mycket som ett pip! Sista amningen/matningen kring 20-21, godnatt kl 22 och sedan har jag fått ta upp och tvångsamma henne mellan 7 och 8 på morgonen för att inte "mjölkbehållarna" ska sprängas.
Så det är bara att passa på att njuta av att sova ostört (de nätter då Nova inte vaknar och är kissnödig, vill säga), för det enda man kan vara säker på med bebisar är att allting är föränderligt...

Barnfritt

Igår var jag och A ute på vift på lördagkvällen. Utan barn, tadaaa!
Barnvaktspremiär för Freja med andra ord och det var såklart farmor och farfar som ställde upp och passade medan vi själva hoppade på tuban västerut för att gå på födelsedagsmiddag (en mycket försenad sådan) hos min killkompis F tillsammans med ett gäng andra kompisar. Hans flickvän U arbetar med vinimport och kvällen inleddes med att vi fick lära oss att sabrera champagne. Kul! Jag valde dock att inte testa på det i praktiken utan A fick representera familjen på den fronten.

A beväpnad med en sabel

Vi hade alltså valt helt rätt kväll att vara helt barnfria, för efter att ha provat ett par olika sorters champagne och cava väntade fler fina viner och god trerättersmiddag. Så fantastiskt skönt att få komma till ett omsorgsfullt dukat bord och bara njuta av mat, dryck och sällskap utan att behöva ägna en tanke åt att rodda barn för en gångs skull.

Strax efter midnatt bröt vi upp och begav oss hemåt för att lösa av barnvakterna (som hade somnat i vardagsrummet). F hade stökat en del från typ 20 till dess att hon slocknade vid 22. Inte helt oväntat, hon kan vara svår att söva för oss också och speciellt om hon blir övertrött. Det har varit en sådan kväll ikväll. När hon sover för lite på dagen blir det en stökig kväll. Det har inte slagit fel hittills.

Under gårdagkvällen sade jag "Undrar just om Em föder barn ikväll?". Och det gjorde hon. Så nu kan vi välkomna ännu en liten tjej i ligan!

Mästerkocken

Vi lagar köttgryta och rotfrukter i ugn till middag idag. Min hjälpreda har utrustats med en bordskniv och delar färska champinjoner med stor entusiasm och bara en gnutta övermod:
"Mamma, jag är jättebra på att laga mat. Jag kan laga allting!"

Diverse läkarbesök

Medan A var på konferens i helgen höll jag och mor med förenade krafter ställningen här hemma. Så mycket vilda utflykter annat än ett par lekparksbesök blev det inte, vi hade rätt fullt upp ändå. Fika med Å & B på lördagen och söndagmiddag med fellow gräsänkan E och tjejerna hann vi iallafall med. Mamma stack som vanligt mellan med några städinsatser också; städning av kyl, skafferi och kökslåda, X antal tömningar och fyllningar av diskmaskin och tvättmaskin, dammsugning och putsning av 52 fönsterrutor. Jag tackar och bockar för sällskap och hjälp med både barn och hushåll!

Parklek i Rålis på lördagen

På fredagen hade jag tid hos en specialistklinik för att ta bort en visdomstand som uppvaktade den intilliggande tanden lite väl intimt. Jag förväntade mig det värsta men det var faktiskt ett helt okej ingrepp. Jag hade inte speciellt ont efteråt heller och övertygade tandläkaren om att det visst gick bra att ersätta en värktablett med lite fredagsvin. Det hela smärtade nog faktiskt plånboken mest; 3800 kr kostade kalaset och då var det ändå subventionerat ett par tusen. Huh.

Mer läkarbesök på måndag morgon. A hade bokat tid hos vår husläkare för att ta en titt på vår samlade kollektion födelsemärken och andra prickar. Inget som verkade konstigt tyckte dr M, men jag passade ändå på att skära bort ett utstående märke jag haft på övre delen av ryggen. Nån valuta för pengarna ska man väl ändå ha.

Senare på dagen hade jag återbesök på MVC. Efter att vi pratat igenom hur allt gått med snittet och hur allting fungerar på hemmafronten konstaterade min barnmorska att mitt blodtryck var bra som alltid och att mitt blodvärde var riktigt bra igen (128). Sedan skällde hon lite på mig för att jag inte gör knipövningar mer strukturerat än min nuvarande approach "när jag kommer ihåg det" (vilket kan bli varannan dag eller en gång i veckan). Om jag är duktig och kniper ett par gånger om dagen i två veckor tyckte hon att jag kunde börja köra konditionsträning efter det, så länge jag trappar upp försiktigt och allt känns bra. Jahaja, bara att foga sig i det och börja kniiipa då.

Att åka vagn

... är örntråkigt, tycker Freja. Om man inte sover förstås.
Bättre när mamma fäller ner sufletten så att det går att kika mot trädkronorna när storasyster lämnas och hämtas från dagis. Bäst av allt - när man får vara lite uppallad som i helgens lekparksbesök med mormor. Annars gormas det.

Självklar outfit

... på kanelbullens dag, eller hur?


"Det ser ut som sånt som kommer ur rumpan" fnissade Nova förtjust och använde konstigt nog ett något mer omskrivande språk än de rakt-påiga ord som hon och andra barn i den åldern så ofta och gärna använder.

Och apropå kanelbullar så fick vi precis en leverans av 60 sådana tillsammans med barnens mormor, som kom med tåget från Norrland innan lunch. Hon ska agera understöd över helgen eftersom A drar iväg på konferensresa till Kreta om ett par timmar. Av uppenbara skäl stannar jag hemma i år. Men nästa år är det han som får rodda kidsen!

Familjemedlem no 5

Jag trodde väl aldrig att vi skulle ha sådan stor glädje av den hiskeliga heliumballong som Nova släpade hem efter ett Gröna Lund-besök med kusinerna för några veckor sedan. Den har blivit Frejas ögonsten nummer ett och troget följt oss runt i lägenhetens alla rum.

Tyvärr börjar Kitty se något bedagad ut. Det helium som återstår segrar knappt över tyngdlagen  och hon vajar med något slakare lina för varje dag som går. Hur ska vi klara oss utan vår femte familjemedlem?!

Fint och finast

I lördags åkte vi ut till Vätö efter frukost. "Efter frukost" i vårt fall betyder att vi kom fram kl 15 efter lunchstopp och mathandling i Norrtälje på vägen. Inga direkta måsten stod på agendan, vattenurblåsning och annat tråk inför vintern tar vi senare. Eventuellt åker A ut själv och fixar sådant i början av november. Det enda vi föresatt oss var att tömma blomkrukor och göra en allmän avplockning av terrassen, vilket vi lyckades med. I övrigt blev det mest höstmys, bastu och god middag med E & E under helgen.

T och N lekte en del både på lördagen och söndagen. Det är generellt sett mycket fokus kring vad som är "fint" och "finast" för Nova just nu och det kan gälla allt från färger och teckningar till kläder, vilket kan göra mig vansinnig även om jag försöker att inte uppmärksamma det alltför mycket. Jag har försökt stävja det här beteendet på olika sätt, men den ansträngningen märks knappast.
(Tips mottages tacksamt; vad göra när dottern t ex inte vill ha på sig galonisar för att det inte är "fint"?! Det hjälper inte ett dugg att förklara att "fint" för det mesta inte har någon som helst betydelse för hur man klär sig utan att det är vad det är man ska göra som spelar någon roll.)

Iallafall,tjejerna ritade en del i helgen och A hörde T ledset beklaga sig till Nova över att Nova alltid svarade att sin egen färg eller teckning var finast när T frågade vem som ritade finast.

Något senare observerade A döttrarna vid ritbordet när T återigen frågade Nova vilken teckning som var finast. Det var tydligt att Nova även den här gången ville svara "min" men efter lång tvekan och med synbar ansträngning svarade hon sammanbitet "din" istället. T hajade till över det oväntade svaret och det syntes att hon blev glad. Men hon fann sig snabbt och replikerade generöst "jag tycker båda är finast". 

Det sociala spelet alltså, en konst att bemästra redan i unga år... och det är väldigt intressant att höra dem diskutera och argumentera utan vår inblandning, både när de är sams och osams.

Två månader

... har jag tillbringat i den här familjen. Här är min månadsrapport.

Sömn och dygnsrytm
Sova är ju schysst, men jag gillar verkligen inte att vara trött och själva insomningen i sig. Paradoxalt det där. Så jag skriker som bara den när jag är trött och innan jag somnar, speciellt på kvällen, bara för att poängtera att jag inte gillar den känslan. Mamma och pappa är inte riktigt vana vid det där har jag märkt. Min storasyster var tydligen någon sorts ängel som typ aldrig skrek. Bara för det brukar jag gorma och spänna mig lite extra för att det är rätt roligt att se hur stressade de blir. Men de har tyvärr blivit mer härdade med tiden och även insett att det är just sömn som saknas när jag är på dåligt humör.

Iallafall så tar jag 3-4 tupplurar per dag. Oftast blir det en kortare på förmiddagen, en längre efter lunch och en eller två kortisar till framåt kvällen. Men det där varierar. Och ibland är jag supertrött på dagen (speciellt om jag har härjat kvällen innan och har planer på att fortsätta härja på kvällen igen) och kan lugnt sova en sisådär 4-5 timmar på eftermiddagen då. I allmänhet orkar jag vara vaken i cirka två timmar innan jag blir trött.

Min natt har hittills börjat ungefär samtidigt som mina föräldrars, det vill säga att jag somnar för natten framåt 23:30. De verkar vilja att jag ska sova tidigare, men hittills har jag struntat blankt i det och med alla medel försökt hålla mig uppe på kvällarna. Men mellan oss så funderar faktiskt på att börja sova lite tidigare, jag känner ju att jag blir så trött och grinig om kvällarna. Skrikfest är inte så kul om man har det varje kväll, om ni förstår vad jag menar? Man blir lite blasé liksom.

När jag väl somnat för natten så kan jag vara i sov-mode i sisådär 12 timmar framåt och totalt sett så är nog mitt sömnbehov som vilken medelbebis som helst vid min ålder, jag sover kring 16-18 timmar per dygn beroende på dagsform.
Lättast somnar jag när jag får ligga i den stoora sängen och amma en stund och mamma buffar mig i rumpan efteråt. Eller när vi är ute och går i vagnen. Ibland kan jag till och med få mamma eller pappa att köra runt mig i vagnen i lägenheten när jag gör mig riktigt omöjlig på kvällarna. Det är kul. Tyvärr händer det faktiskt allt oftare att jag blir lurad till att somna av mig själv i min säng när jag är mätt och lagom trött. Gärna till toner av en speldosa. Men det där gosedjuret som de envisas med att lägga på kinden kan de slänga åt fanders. Jag brukar gorma ännu argare när de kommer farande med den där elefanten. För att inte tala om nappen. Ibland försöker jag suga lite på den för att de så gärna verkar vilja att jag ska ha den där saken i munnen, men för de mesta ger jag dem en förebrående och äcklad min på samma gång liksom. Sen brukar jag skrika lite för att budskapet ska gå fram. Men det går sådär, de försöker fortsatt att stoppa in den i munnen på mig minst en gång om dagen.

Mat
Jag brukar bli hungrig med alltifrån 2 till 4 timmars mellanrum, beroende på hur mycket vakentid jag har. När jag sover under dagtid kan det gå 5 timmar innan jag behöver äta igen. På nätterna har jag till och med börjat hålla ut till 6-7 timmar innan jag blir hungrig. Inatt åt jag till exempel vid 23:30 en sista gång och sedan sov jag i min egen säng ända till 6:30 innan jag tyckte det var läge att komma över till stora sängen och amma en stund innan jag somnade om.

När det gäller själva maten förenar jag det bästa från två världar. Först brukar jag amma en stund och när det inte finns mer att hämta där får jag mjölk i flaska tills jag blir mätt. Just nu äter jag ca 5-6 gånger per dag och drar i mig mellan 100 och 170 ml mjölkersättning varje gång, beroende på hur hungrig jag är. Däremellan kanske jag hobbyammar också. På morgonkvisten kan jag som sagt till och med nöja mig med att bara amma innan jag sover vidare någon timme till.

Vad gäller att kräkas så är det inte riktigt min grej och det gör jag mest om det är luft som behöver komma upp efter maten.

Gillar och ogillar
Om vi nu ska ägna en stund åt mina preferenser så kan jag upplysa om att det jag gillar, förutom det rent basala som att vara mätt, utsövd och ha en ren blöja, är att ligga i min babysitter och särskilt att titta på syrrans heliumballong under tiden, försöka stå upp, bada och bli pratad och sjungen till. Då brukar jag le stort, krumbukta mig lite och prata med ögonen och små diffusa ljud för att uppmuntra deras beteende.
Jag har hittills föredragit mamma före pappa, speciellt när jag känner mig lite kinkig, men okej, he is growing on me för varje dag som går. Storasyster är förstås extra rolig att titta på.

Förutom att vara trött så tycker jag inte om att ta på mig mössan eller andra ytterkläder, jag avskyr att bli upptagen ur badet, gillar inte så mycket att ligga på mage eller på rygg i någons famn heller (såvida jag inte blir matad, annars vill jag vara i upprätt läge om jag ska bli hållen). Och så var det där med nappen då. Bläk.

I stort så tycker jag att familjen sköter sig rätt bra. Vi börjar lära känna varandra och kommer bättre och bättre överens för varje dag som går. Sedan tycker jag väl i och för sig att de kan vara lite låga när de kallar mig "Prickigkorven" och "Sumo". Det vet ju alla med lite intelligens att plitor är ett tecken på att immunsystemet aktiverats och personligen gillar jag mina extra hakor och mysiga lårvalkar; 6,4 kg och numera uppe i storlek 62. BVC-tanten säger att det är bra med välmående bebisar, så att det finns att ta av om jag skulle bli sjuk. Henne gillar jag.

Fortfarande lite prickig

Jag håller på att lära storasyster att klä på mig. Ju fler betjänter desto bättre.

Och ni undrar varför jag ibland är skeptisk mot min pappa...?