Jul med Dagmar

Julaftons morgon inleddes som sig bör med risgrynsgröt och skinksmörgåsar. De utlovade plusgraderna lyste med sin frånvaro och istället var det 15 minusgrader. Kallt men klart och vackert väder. Pappa tog fram eldkorgen och så grillade vi korv till lunch.

I vår familj har vi alltid tittat på Kalle först och ätit julbord efteråt, så också i år. Förutom mina föräldrar, min bror, jag och A och Nova var även min mormor och mina farföräldrar på plats lagom till middagen.

Tomten kom på besök vid 18 och Nova drog som förväntat vinstlotten i antal julklappar. Det stod dotterns namn på så många att vi faktiskt gömde undan två av de jag och A köpt. Populärast tror jag att det allra första paketet hon öppnade var; ett rosa paraply från gammelfaster M. Nova fällde upp sitt nya paraply, packade ner ett par strumpbyxor i en plastpåse och meddelade att hon skulle "gå hem". Därefter spatserade hon hallen fram och tillbaka med sitt paraply och det var svårt att få henne att komma och öppna fler julklappar. Något annat som varit välutnyttjat under juldagarna har varit ett spel från morfar och mormor som öppnades redan på julaftons morgon; "Var är katten?". Vi vuxna börjar bli lite lätt trötta på att spela det nu.

När den yngre generationen kommit i säng och den äldre dito begett sig hemåt tog vi en andra runda av julmaten och spelade kort fram till småtimmarna.

På juldagen var vädret mildare och jag och A tog dottern i pulkan och traskade fram till kälkbacken och lekplatsen på byns skola. Därefter korvgrillning som favorit i repris innan det var dags för julbord med hela släkten på pappas sida hemma hos mina farföräldrar. I år var vi nästan 20 stycken. Vi promenerade dit och Nova lyckades med konststycket att somna halvsittande i pulkan bara sekunderna innan vi kommit fram, både på dit- och hemvägen. Det var iallafall ett par barn där, vilket Nova verkade tycka var roligt.

Inatt, natten mot annandagen, väcktes jag av Dagmar. Stormen ven runt knutarna och när jag kikade ut vajade tallkronorna oroväckande kraftigt i skogsbrynet (bort från huset, tack och lov). Någon gång vid 3-tiden försvann strömmen. Efter det hade jag svårt att somna om och jag var fortfarande vaken vid 5 när bror ringde pappa. Han var på väg hem efter att ha varit ute på galej och taxibilen kunde inte komma fram på grund av alla träd som blåst över vägen, trots att de hade åkt och hämtat motorsåg och försökt ta sig fram ett hinder i taget. Så pappa fick åka och möta upp från "andra sidan". På vägen dit hade det bitvis varit så stark vind att bilen nästan blåst av vägen. Jag lyckades iallafall somna om till slut och hela familjen sov till niotiden. Utom pappa då, som varit iväg och röjt bort träd på diverse ställen medan vi andra låg och trynade. När vi vaknade hade vi fortfarande ingen ström och det dröjde ända till lunchtid innan den hittat tillbaka. Det hann faktiskt bli lite kylslaget inomhus, turligt nog var det inte -20 utan nollgradigt ute. Mobiltäckning saknar vi fortfarande.

Nu på eftermiddagen har vi varit hos min mormor och ätit middag, min moster E med familj var också där. Precis som det brukar vara. Annandagsmiddagen brukar också markera slutet på de traditionella julmiddagarna. Efter julbord i dagarna tre börjar jag vara rätt nöjd med tanken på att inte äta sill, skinka, lax, revbensspjäll och övriga julbordsklassiker på ett par månader.
Väl hemma har vi ägnat en halvtimme åt att övertala vår övertrötta dotter att det är dags att sova.
Det har gått sådär. För första gången någonsin har hon faktiskt gjort ett par utbrytningsförsök, tagit sig ner från sängen och ålat som en mask över rummet i sin sovpåse innan jag bestämt plockat upp och lagt tillbaka henne i sängen. Till slut fick A henne att slå igen de små blå efter typ 45 minuters stök.

Från en härjande dam till en annan; Dagmar ska tydligen fortsätta storma inatt, men jag hoppas att det blir något lugnare och att vi får behålla strömmen den här gången.

Dan-före-dopparedan

... har varit en osedvanligt lång dag. En bidragande orsak är nog att väckarklockan stod på 6 imorse. Jag och A packade allt och gjorde frukostmackor redan igår, så morgonens största utmaning var att få upp dottern. Men väckning, att gå till bussen (vagnen fick stanna hemma) och att åka till centralen gick ovanligt smidigt och vi var på plats hela 15 minuter innan avgång. En mycket ovanlig händelse.

Tågresan gick också bra. Medhavd matsäck, ritgrejer och DVD sysselsatte Nova under de 4 timmar som tågresan tog. Morfar mötte upp i Ånge och vi var på Turingen vid lunchtid. Superskönt att åka tåg, speciellt när man läser om blixthalka och bilolyckor som inträffat idag.


På eftermiddagen har vi gjort den sedvanliga sista-minuten-inslagningen av julklappar, klätt granen, lagt fram alla paket och genomlidit en bingolottouppesittarkväll som aldrig ville ta slut. Samt ätit upp halva beståndet av knäck och choklad.

Kvällsbak

Ljuvlig doft mötte mig i dörren när jag kom hem på kvällskvisten - älsklingarna stod och bakade pepparkakor. Jag misstänker att Nova åt mer av degen än av det färdiga resultatet...

Veckans bloggfrånvaro

... skyller jag på att det varit intensivt på jobbet och att jag sedan förra helgen varit hostig och hängig. Sömnen har det varit klent med. Trots dubbla doser hostmedicin och (försök till) sovande i sittande läge har jag hostat mig igenom nätterna, till både min och min sängkamrats stora förtvivlan. Inte alls roligt. Inatt fick jag dock mer eller mindre 7 timmars sammanhängande sömn och idag har jag känt mig som människa igen efter en vecka där jag verkligen varit toktrött på kvällarna.

I tisdags eftermiddag var det Luciafirande på dagis. Efter förra årets totalvägran gjordes det framsteg på den fronten eftersom Nova gick i tåget med både Lucialinne och glitter runt midjan.
Glittret runt huvudet kanske kommer på plats 2012?
I övrigt inbillar jag mig att det var ett typiskt dagis-Luciafirande; typ halva barngruppen sjunger med, andra halvan tittar storögt på publiken och sedan är det alltid ett par utbrytare som kör någon annan typ av show eller springer till sina föräldrar och sedan vägrar rätta in sig i ledet igen. Nova tillhörde den gruppen som mest stod och tittade, trots att hon sjöng "Midnatt råder..." om och om igen bara dagen innan.

När helgen kom kunde jag och A inte förneka att vi borde handla julklappar längre och tvingade oss själva ut i julhandeln. Att försöka shoppa i city kändes inte ens som ett alternativ, så vi gjorde tvärtom och tog tunnelbanan ut till Kistagallerian istället. Visst var det mycket folk där med, men det kändes som att det mest var folk i genomströmning och inte alls speciellt mycket folk i själva butikerna och vi lyckades faktiskt checka av de flesta julklapparna på ett par timmar. Samt inta både lunch och fika.

Igår var det sedan Bakarbrödernas traditionella lussebullsbjudning på Djurgården. Pojkarna hade inte hjälp av vädergudarna den här gången och jag med min hosta valde att stanna hemma istället för att stå ute och frysa i det snöblandade regnet. Nova fick följa med farmor och farfar dit istället.

Nu ska jag bara klara av de återstående arbetsdagarna fram till och med torsdag. På fredag morgon sätter vi oss på tåget upp till Norrland för en veckas julledigt. Det ska bli såå mysigt att komma iväg och fira jul med Novas mormor och morfar och träffa resten av släkten däruppe. Och förhoppningsvis få lite snö och kyla istället för det här nollgradiga snöslasket vi har i Stockholm just nu.

Larm i skrapan

I veckan som gick fyllde As kompis MW jämnt och vi var inbjudna till 40-årsfirande på höghöjdsrestaurangen Och himlen därtill i skrapan på Götgatan på Söder igår. Restaurangen/baren ligger på 26e våningen och man har alltså en rätt bra utsikt över stan därifrån. Vi var cirka 25 personer och förutom det sedvanliga tennisgänget och andra Stockholmskompisar hade även släkt och vänner från Ms hemtrakter i Småland rest upp. Kul att få träffa hans barndomskompisar, trevliga prickar.

Köket hade höga ambitioner och det som serverades var det fin smak på, konceptet var att man fick tre rätter till förrätt och tre rätter till varmrätt och sedan en dessert. Men portionerna var lite väl pyttiga och oj, vad vi fick vänta! Vi satte oss till bords kl 20 efter en timmes mingel och bubbeldrickande och jag tror inte förrätten kom förrän kl 21:30. Varmrätten tog nog också minst en timme på sig och inte förrän klockan 23:30 blev vi serverade desserten. Det är liiite sent och speciellt med tanke på att maten var förbeställd. Eftersom vi delade lokal med en välfylld bar och en DJ var det rätt hög ljudnivå och jag som hade vaknat med hes stämma kunde knappt göra mig hörd. I slutet av kvällen hade jag ingen röst kvar. Någon gång kring midnatt gick brandlarmet.
Japp.
Självklart befinner jag mig på 26e våningen på Stockholms typ enda skyskrapa när brandlarmet går. Hissarna var såklart avstängda och  det var bara att påbörja vandringen nedåt till fots i brandtrapporna som låg utanpå huset. 26 jäkla våningar. Det tog säkert 15 minuter innan vi var nere. Någon eld eller rök såg vi inte till. Tyvärr hade alla hängt in sina kläder i garderoben som låg i våningen under där vi åt, så några jackor fick vi inte med oss. Det är inte varmt utomhus utan ytterkläder i mitten av december och klockan hade hunnit bli mycket, så jag, A och E tackade för oss och hoppade in i en taxi istället för att vänta på en eventuell möjlighet att hämta ut våra tillhörigheter innan vi åkte hem.
Det var ju något av ett antiklimax på en annars väldigt trevlig kväll.
Men det var faktiskt  inte slut på trevligheterna där.
För sedan blev jag åksjuk.
Väldigt åksjuk.
Taxiföraren (som körde som en kratta med häftiga inbromsningar och accelerationer, sånt där som min mage bara inte tål) fick svänga åt sidan nånstans i början av Torsgatan så att jag kunde gå ut och ta luft. Förutom att ta luft lämnade jag även en liten "present" runt hörnet på en en tobaksaffär. Jag är rätt duktig på att kräkas kontrollerat på grund av min åksjuka, måste jag säga. Butiksägaren uppskattar nog inte gesten hur som helst.

Väl hemma var klockan över ett och vi kunde skicka hem mina barnvaktande svärföräldrar i samma taxi som vi åkt med. Allt hade gått bra med Nova. A hade missat spansk fotboll under kvällen och satte sig för att titta på den medan jag i vanlig ordning sov i soffan under tiden.

Idag har vi plågat oss själva med ett IKEA-besök. Det var hög tid att ta itu med hallgarderobsinköpen och i skrivande stund bygger A stommar för glatta livet så att dammsugare, städpryttlar, verktygslådor, handdukar, sängkläder, tvättkorgar, jackor/skor som är ur säsong och annat som just nu bara skräpar omkring i gästrummet också ska få någonstans att bo i lägenheten.

På önskelistan

Novas mormor kommenterade föregående inlägg och frågade efter tips på julklappar till sitt barnbarn.
Ja, på Novas lista verkar enbart två saker finnas än så länge.
Röda skor.
Och en råtta. "Som kan hoppa i sjön".
Bara att välja.

Helgmiddagar och julklappstips

Lördag förmiddag tog vi bilen ut till stugan. På något underligt sätt tar det alltid minst en timme extra när vi ska åka ut, vilket gör att vi så gott som alltid kommer till Norrtälje lagom tills vi är vrålhungriga och McDonalds känns som det enda lunchalternativet eftersom det tar för lång tid att handla, åka sista biten och fixa lunch i stugan. Så också igår.

Väl framme brassade vi igång både kamin och alla tillgängliga element och begav oss sedan upp till E & E där vi tillbringade resten av dagen. Killarna tog en springtur innan bastning medan jag och E sällskapade med småtjejerna. Sedan var det vår tur att svettas. Vedeldad bastu i ruggigt höstväder är fantastiskt.
Därefter bjöd E & E på trerätters; skagentoast, kött och potatisgratäng och som avslutning chokladfondue. Allt mycket gott och speciellt chokladfonduen var kul att prova på. Nova och T kom överens bra ända fram till läggdags när den ena absolut ville sova bredvid den andra och den andra inte alls ville sova i samma säng. Till sist somnade iallafall Nova i soffan till allas stora förvåning, hon har ju rätt dåligt track record på det här med att somna borta när vi är på middag. Strax efter 23 gick mina ögon i kors och det var dags att traska hem i kolmörker och kallt duggregn. Både jag och A avundades Nova som fick ligga nerbäddad i filtar i vagnen och bara bli transporterad från soffan och hem till sängen. Stugan var iallafall rejält uppvärmd när vi kom tillbaka.

Bastu och lördagsmiddag var mysigt, men i övrigt fanns det inte många anledningar för oss att hänga kvar i stugan imorse och efter frukost packade vi oss tillbaka till stan. Vi hade bjudit in till släktmiddag kl 16 och som de tidsoptimister vi är fick vi rätt bråttom att handla och förbereda maten när vi kom in till stan vid halv ett. Jag lyckades i sista stund byta om från mina skitiga jeans och dra tillbaka håret i en hästsvans innan våra gäster kom, men både smink och tandborstning lyste med sin frånvaro denna söndageftermiddag. Eftersom både jag och B precis fyllt år var tårta en given rätt på menyn, biskvitårta blev det. Huvudrätten bestod av älggryta, pressad potatis och haricot verts och innan dess parmesan och bruschetta som plockmat medan Davis Cup-finalen avgjordes. Allt mjölkfritt för att spara As systers mage.

Mamma, nu har vi tömt frysen på älg, så det här med julklappar till oss blir enkelt i år. Vi önskar oss hårda, frusna paket!

Födelsedag

Imorse vaknade jag av tisslande och tasslande och sedan skönsång av den av mina uppvaktande familjemedlemmar som inte hade napp i munnen. Presenter och frukost på sängen är ju ett trevligt sätt att inleda dagen, även om vi bara tog paketöppnandet i sängen för att sedan förflytta oss till köksbordet.
I paketen dolde sig lyxiga saker; ett superfint och superskönt nattlinne från Calvin Klein samt en kroppsscrub och en stooor kroppskräm från Kerstin Florian.

A hade tillverkat tjusiga smörgåsar

På jobbet fick jag sedan uppvaktning av tre av mina kundkollegor som efter lunch kom och sjöng "Ja må hon leva" och överlämnade en flaska vin medan jag höll på att sjunka genom golvet av förlägenhet. Tur att jag har ett eget rum och sitter lite avskärmat från resten av kontorslandskapet. Men det var ju gulligt av dem.

Strax efter klockan 16, när människorna hos kunden började preppa för årets julfest (första gången jag hört klirrandet av systembolagspåsar i korridorerna) stack jag iväg för att möta upp A på Aysel's, där jag fick njuta av en kombinerad hot stone-massage och ansiktsbehandling. 90 ljuva minuter på värmedyna där man får kämpa mot sömnen för att liksom inte missa hela härligheten. Därefter hoppade vi på bussen och tog oss ut till Djurgården för att äta julbord på Villa Källhagen. A hade tänkt till lite och funderat som så att en vanlig restaurang kan vi ju äta på vilken dag som helst och dessutom har vi inga julbord med jobbet inbokade i år. Det var hög kvalitet på julbordet, med mycket olika egenlagade sill- och strömmingsrätter och mycket kallskuret överlag. De varma rätterna var kanske inte så många som jag förväntat mig, å andra sidan saknade jag inget heller. Dessertbordet var välfyllt och var nog det som tog knäcken på oss, så det blev en promenad hem för två proppmätta julbordsätare. Eller snarare till Sergels Torg, där vi hoppade på tunnelbanan för att åka den sista biten.

Här hemma hade de tappra svärföräldrarna under tiden kämpat med en inte så samarbetsvillig dotter. Rabiat är nog ett bättre ord. Som jag förstod det tog det minst en halvtimme av gråtande, springande, skrikande och gömmande på dagis innan de lyckades få ut henne - knapphändigt klädd - i vagnen, där hon somnade på vägen hem. A var med om samma sak tidigare i veckan när Nova bara gått helt bananas och inte alls velat gå hem från dagis vid hämtning. Väl hemma fick hon sova en stund, men när det var dags för väckning fortsatte hon bara att gorma och ville varken äta eller göra något annat. Till slut somnade hon i sängen med kläderna på, där hon fortfarande låg när jag och A kom hem vid halv tio. Då var det bara att väcka henne för att ta på nattblöja och försöka peta i henne en kvällsmörgås medan A skjutsade hem stackars farmor och farfar (som nog är rätt härdade ändå). Ett allvarligt samtal med den lilla terroristen om hur man ska uppföra sig vid dagishämtning framöver följde också. Vi får se om det hjälper.

Summa summarum en mycket trevlig och lyxig födelsedag och en skön inledning på helgen. Imorgon är planen att åka ut till stugan och sällskapa med E & E & T, middag och bastu på Rönnbärsstigen har utlovats!

Saker som går

Inget av menyalternativen känns värst lockande, men tvåan känns kanske minst aptitlig ändå...