Vi spelar spel

Jag och tjejerna spelar "Nalle Puhs regnspel" efter middagen. Vi väljer det spelet så att Freja ska kunna vara med på ett hörn. Alfapet kändes inte riktigt som ett spel för en tvååring även om Nova hävdade att "det är jättelätt".

Freja och jag bildar ett lag. Min medspelare kastar antingen tärningarna så hårt i bordet att de studsar ner på golvet eller så rullar hon dem fint, för att sekunden senare - innan vi ens hinner se vad de visar - greppa dem och med gladbusiga och extremt gälla skrik springa iväg så snabbt hennes små knubbiga bär. Storasyster efter. Mer skratt och skrik någonstans ifrån innan Nova kommer tillbaka med tärningarna och en fortfarande lika glad lillasyster i hasorna.

Eller så tar Freja, snabb som en vessla, plötsligt tag i en spelpjäs och slänger den upp i luften.
- "Flyger"!
Snabbare än vad kameran hinner med. Speciellt med "tjuvgods" i handen.

Helgmorgnar

... är kanske det allra bästa med helgerna. Den stund på veckan då vi lojar loss som allra mest. De här timmarna har till och med ett eget soundtrack här hemma; en souljazzig spotifylista med Sam Smith, Norah Jones, Amy Winehouse mfl vilken brukar åka på så snart jag kommer så långt. Vilket förvisso kan ta lite tid en normal helgmorgon, och speciellt om vi inte har haft något speciellt inplanerat förutom hemmafix, som i helgen.

Barnen brukar normalt sett komma in någon gång mellan 7 och 8 (om de inte ligger i vår säng redan vill säga...) och så ligger vi och vaknar en stund tillsammans. Idag stod de hand i hand vid min sängkant klockan 07:35. När det börjar bli spattigt och föräldrarna vill morna sig en stund till kan det det erbjudas en filmstund på morgonkvisten. Så tidigast en timme efter uppvak brukar helgfrukosten stå på bordet. Ibland först efter två timmar.

I helgen har det varit småkyligt i huset och lördagmorgonens brasa kändes helrätt medan jag njöt av min klassiska helgfrukost med kaffe latte, smoothie, ugnsvärmd hårdbrödmacka med skinka och senap och avslutningsvis ett rostbröd med lemon curd och ost.
Sa jag att jag älskar helgmorgnar...?

Idag var det då första advent och igår plockade vi upp stora julpyntlådan. Adventsstjärnan och adventsljustaken har kommit upp, det har byggts pepparkakshus, inköpts och fixats med julblomster, monterats änglaspel och druckits glögg och ätits pepparkakor. Både själva och i sällskap av familjen E&E. Vi har till och med spelat jullåtlistan ett par gånger (men då blev det nästan julöverdos alltså).

Anders körde bort ris från trädgården idag och under tiden tvingade jag ut barnen till en närliggande park för att vi skulle få dagsljus och friskluft.

Och så det obligatoriska söndagskvällsbadet. Jag och Ante tog också ett bad efter att barnen hade somnat och planen var att diskutera julklappsinköpen. Det gick sisådär. Eftersom jag typ somnade.

Barnens julsäckstavla, som jag själv hade när jag var liten, väntar ovanpå öppna spisen på ett nattligt tomtenissebesök. 

Night Stalker

Är det inte den ena så är det den andra.
Nu när Freja sover hyfsat stabilt (dock sällan rakt igenom utan åtminstone en nappipluttning krävs oftast någon gång under natten, men allt är relativt och jämfört med hur det har varit i perioder räknas det som Stabilt) har Nova istället börjat komma tassande framåt småtimmarna. Säger att hon inte kan sova. Får gå och hämta sitt täcke och sin kudde och alla fyrtiofjorton gosedjuren och kura ner sig mellan oss, där hon för det mesta somnar om på studs. Dessutom har hon haft svårt att somna senaste veckan och klockan hinner ofta bli efter 21 innan hon sussar, trots att hon lägger sig vid 20. Det här är vi inte vana vid och jag bara antar att det händer mycket i hennes kropp och huvud just nu.

De gånger Freja vaknar på riktigt under natten kommer hon också bort till oss. Ett fenomen som uppstått sedan vi tog bort sidan på spjälsängen. En liten rufsig skugga med kudde, täcke och gose i famnen och napp i munnen. Det intressanta är att hon hittills aldrig sagt nånting utan hon kommer smygande och ställer sig vid sängen bara. En gång daskade hon till mitt täcke för att påkalla uppmärksamheten, men annars är det av nära andetag och nappsugande jag har vaknat (faktiskt småläskigt att vakna med ett ryck av att någon står och iakttar en i mörkret). Min lilla night stalking baby.

Kan rita längelänge, precis som storasyster

Detta måste dokumenteras!

Plötsligt händer det.

Efter två år, tre månader och sju nätter fick jag och Ante igår - för första gången som tvåbarnsföräldrar - uppleva att båda barnen sov, från kväll till morgon, utan ett endaste knyst. I sina egna sängar dessutom.

Wow liksom! När vi vaknade imorse kändes det till och med märkligt att ha sovit sex-sju timmar i sträck utan att ha blivit väckta en endaste gång. Nästan så jag trodde att barnen blivit kidnappade eller nåt.

En favorit i repris vågar jag inte hoppas på inatt, men med en sovmorgon som hägrar gör det inget.

Spontanstretch

Nu händer det grejer!

Byggarna har hemlighetsfullt bankat och fört oväsen på övervåningen ett par dagar nu. Trappan upp är igensatt med en spånskiva i hallen och hantverkarna går in via en stege utifrån, så vi har ingen naturlig insyn i vad som händer där uppe just nu. Imorse när jag gick till jobbet såg huset som vanligt. Ikväll när jag kom hem efter ett bolagsmöte hade det gamla taket vips försvunnit och nya väggar rests och tak lagts på halva huset under dagen. Äntligen är bygget igång på riktigt!


Varför ligger inte den andra balkongdörren i linje med fönstret, kan man undra. Det gör vi också.

Husmorshelg i Lilla Barcelona

Två helger har försvunnit i ett nafs utan så mycket som ett litet inlägg här. Nä, 2014 går verkligen inte till historien som året då jag dokumenterade vardagslivet.

Sista helgen i 26 oktober var iallafall jag och Elin på husmorsresa till Västerås, a.k.a "Lilla Barcelona", som Lillis marknadsförde sin hemstad som. Well, jag saknade värmen från vårt besök till "Stora Barcelona" för något år sedan, men i övrigt hade vi ett mycket bra dygn.

Jag och Elin startade hemifrån vid kvart över 9 på lördagen och strax efter 11 anlände vi Vässan med tåg. Lillis plockade upp oss bil och vi drog direkt ut till Nudes skooutlet. Två hela rum med kvalitetsskor i skinn till en tredjedel av butikspriset, jo man tackar! Två par stövletter och ett par fodrade sneakers blev bytet för min del.


Därefter var vi tvungna att tanka energi och tog oss till stadens hotellskrapa för att äta brunch och dricka bubbel. Just det där med att få sitta och njuta i lugn och ro av prat, god mat och ett glas bubbel redan på eftermiddagen och utan att känna någon stress över barn som röjer eller att man ska vara någonstans en viss tid känns verkligen extra lyxigt.

Sedan fortsatte vi med lite mer shopping innan vi drog oss tillbaka hem till Lillis för att piffa oss. Jonas och småtjejerna var förvisade från hemmet och staden och hade åkt till Sollentuna för att bo hos kvarvarande familjemedlemmar E&E.


På kvällen åt vi mycket gott på skaldjursrestaurangen Kajplats 9 nere vid vattnet och notan blev osedvanligt billig eftersom det strulades en del med min mat. Först fick jag inte maten samtidigt som de andra - vilket servitören bad så mycket om ursäkt för - och sedan när han väl kom med en fiskrätt tog det ett tag innan polletten trillade ner och han förstod att jag visst hade beställt "hummer" och inte "kummel"... Därför kom min mat inte alls upp på notan och dessutom slapp vi betala för ett par glas vin.

Därefter gjorde vi stora krogrundan och hann testa inte mindre än fyra ställen innan tanterna tröttnade på blipp-blipp-musiken på sista klubben och gick hem vid tvåtiden.

På morgonen var det en något förorättad värdinna som kom ut och väste något om att hennes gäster vaknade oförskämt tidigt och att vi skulle gå och lägga oss igen.
Eftersom klockan var 10 tyckte jag och Elin att det snarare var dags för frukost.

Dygnet i lilla Barca levererade alltså, men nästa år bokar vi nog ändå in en resa till sydligare breddgrader för att njuta ännu mer av husmorshelgen.

Avslutning

... på gymnastiken som Novas förskoleavdelning gått på en gång i veckan. Dagen till ära fick föräldrar följa med och Mamman hade dessutom - efter en hel del tjat - lovat dottern att hon skulle få ha sin balettklänning, vilket jag inte riktigt tycker är ett funktionellt plagg i en jumpasal annars.

Nova verkar faktiskt ha nån form av gymnastgener i sig (var nu de skulle komma från?!), hon är stark med bra balans och kroppskontroll. Kul att se.

Fast hon ska ändå bli tennisproffs och försörja sina gamla föräldrar förstås, det har jag och Ante redan bestämt. Det var ju därför vi skaffade barn in the first place.

Efter passet får barnen berätta vad de har lärt sig och vad de tyckte de var speciellt bra på den här gången

Singelmamma

Jag testade livet som singelmamma i helgen då Ante gjorde Malta med tenniskillarna. Det stökigaste med en halva borta är att vara den som både hämtar och lämnar samtidigt som man pendlar in till stan för att jobba, det blir liksom inte tid för alltför många arbetstimmar däremellan. Därför var det extra välkommet när Elin erbjöd sig att hämta hem tjejerna tidigt från förskolan i fredags för lek och fredagsmys hemma hos dem. Jag och Emil anslöt någon timme senare och sen blev det pizza och något glas vin där innan jag och tjejerna tog oss de 200 metrarna hem till vårt eget hus. Det har ju helt klart sina fördelar att bo nära bra kompisar med barn i samma ålder!

Freja är en riktig pappagris och hade först svårt att acceptera att Ante var borta. Redan på torsdag morgon när han precis åkt, kring 5-snåret, var hon uppe och ylade efter pappa och ryckte i ytterdörren. Tjugo minuters tröstlöst gråtande, en vällingflaska och en torr blöja senare somnade hon om bredvid mig. Samma ritual på natten till fredag, fast med en något kortare rycka-i-ytterdörren-session. Därefter sov hon helt okej (dvs med något enstaka nattipluttningsuppvak, jag väntar fortfarande på den natt då hon sover rakt igenom) de två följande nätterna och framför allt; i sin egen säng. När hon ligger i vår säng har hon för vana att rulla upp tvärs över kuddarna. Sömnkvalitet noll med det upplägget och jag brukar få fly till soffan för att få några timmars sömn utan någon som sparkar mig huvudet.

Lördagen spenderade vi med att pyschla omkring inomhus. Jag gjorde några tappra försök att få med mig barnen ut och leta reda på någon lekpark, men Nova hävdade bestämt att hon var trött och mest ville "ta det lugnt", dvs titta på film, spela spel eller pyssla. Jag ångrade att jag hade formulerat det hela som en fråga, men då var det för sent. Så jag och Freja gick ut en stund med krattorna för att fixa lite i trädgården istället, men väl ute övermannades jag av det tröstlösa i att kamma i den vildvuxenhet som utgör vår tomt och stoppade undan fixa-iordning-trädgården-tankarna någonstans långt i bakhuvudet och långt ner på priolistan. Det blir ett projekt för våren.

På söndag kom så äntligen den efterlängtade Pappan tillbaka. Med fina presenter till sina tjejer dessutom. Och nästa helg är det min tur att få lite egentid. Då åker jag och Elin och hälsar på Lillis i Västerås och det ser jag fram emot!

Nova ordnar dansuppvisning med syrran
Freja leker mycket med lekhuset just nu
Chillar i sängen på söndag eftermiddag. Jag fick läsa en bok, sedan skulle Freja läsa resten själv. Satt länge och väl och tittade intresserat i olika böcker.
Vägrar sova lunch, tar igen det i fåtöljen framför favoriten Pippi Långstrump senare på dagen

Vi lever!

Nästan en månad sedan senaste inlägget. Så länge har jag aldrig pausat bloggandet någon gång. Det har varit full rulle både på jobbet och privat, helt enkelt. En del arbetsveckor har jag och Ante inte haft en enda gemensam middag utan turats om att äta med barnen, vilket hör till ovanligheterna.

Helgerna har sprungit förbi och inte har vi lyckats komma framåt här hemma speciellt mycket ändå. Den 20 september var vi på mycket roligt bröllop på Lidingö då Fredrik & Ulrika gifte sig och dagen därpå var jag mycket, mycket "trött". Helgen därpå, sista helgen i september, körde vi årets antagligen sista Vätötur, eldade tokmycket i braskaminen, bastade och hade kräftmiddag med E&E. Samt stängde stugan.

Måla naglarna i taxin på väg till festligheterna, det är jag i ett nötskal det.

Fina brudparet.

Senaste helgen var vi på företagets årliga konferens och fick tillbringa torsdag till söndag nere i Grekland. Halkidiki, närmare bestämt. Vädret var sådär - mulet och kring 19 grader - men vid ett par väl valda tillfällen sprack himlen upp och solen tittade fram lagom tills konferenspasset var slut och man kunde sitta på en terrass och dricka öl och njuta av värmen. Så det var en bra konferens ändå. Jag bodde med Åsa och antalet timmar på dansgolvet under helgen blev gissningsvis lika många som en normal arbetsdag. Tyvärr får man ju inte direkt någon vila en sådan här helg och både jag och Ante kom tillbaka till Sverige på söndagkvällen med ett rejält sömnunderskott. Men sova får man ju som bekant göra när man blir gammal. Här hemma var barnens mormor  en hjältinna och tog hand om allt under tiden vi var iväg och roade oss. Och hann dessutom med att städa hela huset och tvätta typ fjorton tvättar samt ta livet av två groteskt stora (enligt egen utsago) spindlar i tvättstugan. Bara det, liksom.

Eftermiddagshäng med killarna i mitt bolag.

Årets konferensscen. Även i år skönt befriad från allt vad powerpoints heter.

Bolagstävlingar sista dagen.

Fredag igen imorgon och jag var duktig och planerade och beställde mat till hela veckans middagar redan igår. Klapp på axeln för det! Tyvärr levererade MatHem en tub makrill istället för den burk skagenröra jag hade beställt. Makrillpys till fredagsmys? Urk, näe va.

Systrar

Vabbelivab & inskolningsstatus

Nova är sällan sjuk, men imorse var det en ynklig femåring som hellre ville ligga kvar i sängen. Ont i magen och varm, antagligen skulle febertermometern ha visat på någonstans mellan 38 och 39 grader om jag bara hade kunnat hitta den.

Glass och Ipad i sängen är helt ok när man är sjuk.

Efter en alvedon och några små tuggor på en rostmacka har hon piggnat på sig och sitter mittemot mig vid köksbordet och gör en julkalender där man ska göra röda kryss från första december fram till julafton.


Lillasyster skeppade vi dock till den kommunala barnomsorgen eftersom hon inte visade några sjukdomstecken och vi inte vill att det ska bli några längre avbrott från förskolan. Hittills har det nämligen gått över förväntan sedan hon började vara där själv i måndags. Igår både lämnade och hämtade jag och det var bara glada miner vid båda tillfällena. Freja hade somnat själv och ätit bra under dagen. Hon hade blivit ledsen på eftermiddagen när hon hade fått syn på storasyster genom stängslet till storbarnsgården, men då hade pedagogerna sett till att Nova fick komma över till småbarnsgården och leka med Freja sista timmen.

Överlag är magkänslan kring förskolan mycket bra, vilket känns skönt med tanke på att den var vårt tredjehandsval. Nu ger vi nog denna ett år och så får vi se om vi är intresserade av att byta nästa höst när vi gissningsvis blir erbjudna plats för Freja på vårt förstahandsval, där E&E's minsting Edith också går. Nova börjar ju förskoleklass nästa år så för henne blir det ju byte hur som helst.

Trädgårdstukt

Vi har haft en fantastiskt skön sensommarhelg på hemmaplan. Det har blivit en hel del tuktande av trädgård och så hade vi familjen N, som numera bara bor på ett par minuters cykelavstånd, på kräftmiddag på lördag. Ante och Emil tog med sig alla tjejerna till SATS på söndageftermiddagen och under tiden joggbekantade jag mig med närområdet.

Freja var lite skruttig med feber och hosta i början av helgen men är numera feberfri. Nästa vecka ska tjejerna vara själva på förskolan, men vi kommer att hämta dem tidigt om dagarna. Dessutom är det planeringsdag på torsdag och då är förskolan stängd. Det lär inte bli många arbetstimmar nästa vecka heller, med andra ord.

Picknick på en av trädgårdens undangömda små platser.

Hejdå vildhallonbuskar, er har vi nog av i stugan.
Man blir trött av att kratta och dona. Freja tar en tupplur i päronträdens skugga.
I fredags fick vi även besked om att vi fått bygglov för övervåningen.  Så nu blir det mer bygga av!

På nya förskolan

Den här arbetsveckan har fokus inte legat på arbete utan på att skola in barn på förskola. Både jag och Ante var hemma från jobbet måndag-tisdag och sen var jag ensam på förskolan onsdag och Ante idag. De två senaste dagarna har vi mest varit med Freja och bara stuckit iväg en kort stund för att titta till Nova. Första dagen var vi där bara en timme och därefter har 09-14 gällt. Överlag har det gått bra och det märks att barnen är vana vid förskolerutiner.

Förskolan har två småbarnsavdelningar och två storbarnsavdelningar, namngivna efter rymdtema. Inomhus känns ytan något mer begränsad än vad Nova och Freja har haft tidigare men i gengäld är gården rejält tilltagen, speciellt för de större barnen. Där finns gott om gräsyta, asfalt och diverse cyklar, plats för att spela t ex bandy eller fotboll, gungor och liknande, sandlådor och klättertorn. Småbarnsavdelningarna har en varsin gård och tyvärr tillhör Freja den grupp som har en något mindre och tristare variant. Där finns ett ganska basic "klättertorn" med rutschkana, sandlådor, asfalt och cyklar och lite buskar runt om. Det verkar dock som att småbarnsgrupperna brukar byta gårdar ibland och ha öppet mellan avdelningarna när grupperna har skolats in ordentligt. Visst, gården på Båten var väl heller inte i roligaste laget men där bjöd iallafall klättertornet något mer utmaning. Frejas fysiska utveckling har kommit längre än Novas i samma ålder, hon klättrar utan problem upp i klättertornet på storbarnsavdelningen på nya förskolan. Det började nog inte Nova göra förrän hon var typ 4.

Den tidigare förskolan hade betydligt fler tjejer än killar och här råder det motsatta förhållandet. Nova är äldst av tjejerna i sin grupp, M som är närmast i ålder är ett halvår yngre och därefter är det ett par tjejer som är ett år yngre än henne. Men Nova leker ofta bra med både yngre och äldre barn, tjejer som killar, så vi ser väl ingen issue där direkt även om det alltid är bäst när det är en bra blandning utan övervikt åt något håll, helt enkelt. Överlag fick jag iallafall ett intryck av att det var en ganska lugn och strukturerad miljö, de delar ofta upp barnen i mindre grupper och går ut eller stänger in sig i olika rum inomhus när det är aktiviteter. Lugnt också på småbarnsavdelningen, trots att rummen inte är alltför stora.

Femåringarna går till Satelliten, en riktig gymnastiksal med en massa mjuka mattor och redskap, varje torsdag och har 40 minuters aktivitet med en tränare där. Eftersom det var Novas första gång tyckte pedagogerna att det var bra om någon av oss föräldrar var med då. Ante var med Freja så jag följde med till gymnastiksalen imorse innan jag drog iväg till jobbet. De fick göra två olika sorters "banor" med olika övningar; kullerbyttor, hänga i ringar och stång, gå balansgång, hoppa studsmatta och en massa andra saker. Det var kul att se och känns verkligen som en toppengrej.


Som ett brev på posten fick Freja feber nu på eftermiddagen och imorgon inleder Ante första-dagen-efter-förskole-inskolningen med att vabba.

Som sagt, det blir inte mycket jobba nu. Vilket iallafall jag känner mig något stressad över då jag har en massa saker på mitt bord att rodda nu i höst.

Men jaja, imorgon är det fredag. Solen lär skina och jag är faktiskt överlag rätt bra på att inte stressa upp mig. Kanske lite för bra om man frågar min sambo.

Trädgårds- och lusfix

I fredags var sista dagen på förskolan inne i stan för tjejerna. Vi hämtade dem tidigare än vanligt för att hinna med att plocka ihop alla saker och lämna en liten "tack och hejdå"-present i personalrummet. Freja är för liten för att förstå att hon inte ska tillbaka och Nova är fortsatt mest oberörd över att lämna alla kända ansikten där. Vid läggningen ikväll sade hon dock att det känns "konstigt" att inte gå dit imorgon, men verkar mest se fram emot det nya som väntar.

Fredagkväll hemma i soffan. Ante tvingade mig att lyssna (eftersom jag vägrade titta) på Idol. Sen fick jag inte titta färdigt på "Walking Dead" eftersom han halvsovit sig igenom större delen av avsnittet och därmed inte ville se slutet då han missat allt.

Dagen därpå blev det badhusbesök för Ante och Nova på förmiddagen medan jag och Freja raskt stegade ner till Sollentuna centrum för att inhandla middagsmat och födelsedagspresent. Efter lunch åkte vi in till stan. Jag och Nova gick på kalas i Grubbensparken medan Ante hämtade upp sina föräldrar och drog tillbaka hem för att få hjälp med trädgårdsfix.

"Leta bokstäver med strut på huvudet". Inte så lätt.
Hemma i huset igen lagade jag middag till svärisarna som varit flitiga med trimmer och gräsklippare på eftermiddagen och sen gäspade alla ikapp i värmen från den öppna spisen efter ett glas rött. Iallafall jag.

Samma kväll kom oroväckande rapporter från E&E om löss och mycket riktigt var även vi drabbade när jag började kolla noggrant i barnens hår imorse. E&E hade lusmedel över så det var bara att sätta igång att avlusa mig och barnen. Min sambo hypokondrikern tog en kur han med trots att inga löss med normala överlevnadsinstinkter skulle välja att hoppa över till hans korthåriga och fjuniga hjässa.

Som tur är har vetenskapen gått framåt och det finns numera medel som verkar på 15 minuter. Medlet består av silikon och oljor och förutom att kväva lössen och hämma utvecklingen av gnetter (lusägg) så ger det en skön rockabillylook. Freja demonsterar.


Lätt jobbigt för mig med långt hår (och som normalt sett undviker hårprodukter med silikon, har knappt schampoon hemma som biter på skiten) att tvätta ur dock och jag lär gå omkring och se flottig ut ett par dagar nu.

Bajsinlägg

Husägarlivet börjar bra.
Igår kväll upptäckte Ante att vi hade en sjö av avloppsvatten (med tillhörande floaters) i duschutrymmet samt i ett förråd i källarvåningen.

Nu när alla rör på bottenvåningen är bytta pallade inte stammarna i källaren trycket och det verkade vara nån form av stopp nånstans. När det var fullt blås uppifrån (som t ex när jag duschade en halvtimme igår kväll. Rent hypotetiskt skulle eländet ha kunna uppstått då alltså, men självklart är det inte mitt fel) så trängde icke-önskade saker upp ur avloppen i källarvåningen. Brrr. Tur att det är Ante som är bajsansvarig i den här familjen.

Som tur var fick han tag på ett par riktiga hardcore-bajsmän som med kort varsel kunde komma och trycka stammarna nu på förmiddagen. Proppen borta, slutet gott. Nu kan vi använda toalett och dusch igen.

Jag avstår från att illustrera det här inlägget med foton från förödelsen i källaren (jag har ändå inga eftersom jag vägrat sätta mina små fossingar där nere sedan det hände) utan avslutar med ett foto på tankfull Nova från morgonens pendling istället.

Steg för steg i huset

Nu har vi bott i huset i mer än en vecka och vardagen börjar så smått flyta på. Det har varit en hel del att pyssla med i veckan, men nu har flyttkartongerna packats upp eller får finna sig i att stå och vänta på bättre tider i källarvåningen. För precis en vecka sedan hade vi varken diskbänk eller diskmaskin, men det har varit byggare här mer eller mindre varje dag medan vi varit på jobbet och varje dag har något kommit på plats. Jag gjorde vågen när vi äntligen hade rinnande vatten och diskmaskin i köket på onsdagkvällen, rätt nyttigt att få uppskatta basala bekvämligheter som man normalt sett tar för givet. Nu är det i stort sett bara fönstren och fönsterbrädorna som saknas och de planeras att komma i nu i veckan. Efter det kommer bottenvåningen att stå färdig. Det där med tavlor, hyllor på väggarna och annat lull-lull får komma i sinom tid.

Så i skrivande stund bor vi i en väldigt stor tvåa, kan man väl säga. Med källarvåning. Jag och Ante har inrättat en sov- och garderobshörna i vardagsrummet och tjejerna delar på det lilla arbetsrummet.

Rejält vardagsrum, tur det. Här låg kök + ett sovrum tidigare.

Elda lite i köket, fd vardagsrummet, på lördagkvällen

... blev elda MYCKET. Pyroman-Ante eldade på så att vi var tvungna att öppna fönstren och våra middagsgäster, grannarna E&E, argumenterade om vem som skulle tvingas sitta närmast öppna spisen. Han har uppenbarligen saknat att få elda under denna varma sommar.

Vitt badrum, som allting annat. Varannat boende kör vi färg på väggarna och varannat vitt. Nu är vi i en vit fas. Åtminstone tills vi hunnit kontemplera över tapeter och färgkoder.

Vår vildvuxna trädgård. Det syns inte, men det går faktiskt en villaväg där längs högersidan.

Det där med att pendla har också kommit hyfsat på plats. Kring 8 är vi ofta på väg ut genom dörren, vilket verkligen inte var fallet när vi bodde i stan. Då satt barnen fortfarande och åt frukost. De flesta dagarna har vi åkt bil tillsammans in till stan hela familjen, men när jag lämnar eller hämtar tar jag och barnen pendeln. I bästa fall har jag kring 35 minuter från dörr till dörr med tåget. Men då går jag i och för sig ca 10 minuter till pendeln och ca 10 minuter från T-centralen till förskolan/jobbet, så där finns ju effektiviseringsmöjligheter. Väskan är alltid packad med mellanmål och Ipad för att kunna fördriva kvarten mellan T-centralen och Sollentuna, om barnen inte skulle vara nöjda med att bara sitta och titta sig omkring, vill säga. Nova sparkcyklar och Freja åker vagn. Men självklart blir det bättre när barnen nästa vecka börjar på förskola här i krokarna. Just nu går det väl an att frakta dem in till stan, men jag fruktar gråa dagar med snöblandat regn, och slask och inställda tåg inte alltför långt från nu. Brrr. Nä usch, det blir skönt för både oss och dem att slippa pendla in till stan, även om det känns tråkigt att lämna den lilla förskolan på Kungsholmen som vi levt med de senaste fyra åren och som vi varit väldigt nöjda med, trots stundom hög personalomsättning. Dessutom blir det bra för Freja och Nova att lära känna andra barn från närområdet. 

Det är bara att hålla tummarna att inskolningen nästa vecka och tiden därefter går bra (bara att ställa in sig på ett par stökiga nätter vid omställningen), sedan kan livet härute falla på plats på riktigt. Då spelar det mindre roll att det kommer att ta många långa veckor innan övervåningen står färdig. Vi har inte ens fått bygglov än och det kan dröja ett par veckor till. Men en höst i vår hus-tvåa fixar vi.

Ovanlig vardag

Vardag för mig innebär återgång till rutiner och ett "normalliv" och det behöver inte vara något negativt med det. Det är omväxlingen som är det fina i kråksången och jag gillar verkligen konceptet med säsonger. Så här års avslutar vi sommarlivet med strandhäng, grillmiddagar och stugliv och välkomnar hösten, strukturerade dagar, comfort food och ett mer bekvämt boende. Omväxling. För hur fantastisk sommaren än har varit kan det vara rätt skönt att efter sex veckors barfotaliv komma tillbaka till stan, till barn på förskola, klackskor och latte framför jobbdatorn.

Tyvärr så var det ju det där med att vi faktiskt inte återvänder till stan just det här semesterslutet utan istället är temporärt hemlösa i väntan på att husets bottenvåning ska stå inflyttningsklar. Så att avsluta sex veckors semester, med den separationsångesten från stugan och från fria dagar som det faktiskt ändå innebär och sedan inte ens ha ett hem är inte jätteroligt. Men det funkar. Och speciellt som vi har förmånen att kunna ockupera E&Es hus, eftersom de fortfarande är ute på Vätö en vecka till. Tack vänner!

Nu får vi ju testa på hur det kommer att vara när väl flyttar in i huset eftersom E&E bor på samma gata som vi kommer att göra och jag kan redan säga att det känns meckigt att pendla med barnen. Fast det är väl också en vanesak. Vi har inte fått plats på någon av de förskolor vi sökt i Sollentuna än så tills vidare går Nova och Freja kvar på sin gamla förskola. Den ligger alldeles i närheten av där jag jobbar på Kungsholmen så på så sätt funkar det relativt ok för mig, men det är en helt annan sak att ha med barnen på pendeln än att åka själv och det känns inte schysst att de ska behöva åka 30-40 minuter enkel resa varje dag. Tidigare har jag tänkt att det är bättre att de går kvar på sin nuvarande förskola till dess att vi får plats på någon av de förskolor vi ställt oss i kö till, men efter bara två dagar börjar jag fundera på om det inte är bättre att de börjar någon annanstans här i närheten, även om det bara är kortsiktigt.

Men snart kommer vi iallafall att kunna flytta in i huset, förhoppningsvis redan nu i helgen. Då ska bottenvåningen som sagt vara i stort sett färdig. Det som ska göras efter det är byte av fönster och så väntar vi på diskbänken, som ska levereras under nästa vecka. Övervåningen väntar vi fortfarande på att få godkänt på bygglovet. Månde jobbveckan gå fort! Det kliar i fingrarna över att få sätta igång och boa in oss, även om det blir lite temporärt innan vi har en övervåning.

Och så några foton från sista semesterveckan:

Freja kör St Tropez-style
Grillmiddagsgrimaser hos S&P på Alstigen

Jag och Ante var i Gävle på 40-årsfest i lördags. Utan ongar och sov på hotell.