Lill-lördag

Eftersom det har varit fler vardagar än nödvändigt den här veckan när vi är lediga, bestämde jag och A oss för att låtsas att det var lördag igår och bjöd hem As föräldrar och syster på middag. Jag lagade falsk hummersoppa till förrätt och A stod för klyftpotatis, rostas och bearnaisesås till varmrätt. Fruktsallad och glass efteråt. Nova var sprallig och ville inte alls gå och lägga sig i normal tid utan var fortfarande vaken när vi vinkade av släkten vid 22-tiden. Idag har jag lätt huvudvärk, för ovanlighetens skull. Men det är väl som det ska vara när det var "lill-lördag" igår?

Våningssäng

På sitt rum har Nova ordnat med en egen variant av våningssäng. I byrån har sängkläder och annat rivits ut och fått ge plats åt sovande dockor. Generöst nog har hon gett dem Margotar som täcke också.

Stockholmsjul

Nu är julen slut. Adventsljusen har brunnit ner, chokladen är uppäten och det sista av julskinkan åkte ner i en pastasås till lunch, ackompanjerad av några ostrester.

Vår första Stockholmsjul - den första någonsin jag inte firar med min familj i Norrland - har varit lugn och skön och vit. Och lagom kall. Uppe i norr är det ju inte ovanligt med temperaturer neråt trettio minusgrader kring julhelgen, då föredrar jag faktiskt de  i sammanhanget milda 5-6 minusgrader som det har varit här nere i 08-land. Både jag och A var lediga dagen innan julafton och det var full rulle på att införskaffa de sista julklapparna, griljera skinkan och lite lätt städning. Uppesittarkvällen tillbringade vi hos S, J & J tillsammans med Novas farmor och farfar. Det bjöds på gröt och annat gott småplock. Nova vägrade komma till ro och somna där, så framåt halv tio knatade vi hemåt.

Det spännande med att fira jul med sin egen lilla familj för första gången är att man kan välja vilka traditioner man vill föra vidare. För mig ska det vara risgrynsgröt och skinksmörgåsar på julaftons morgon och det var också så jag, A och Nova inledde denna dag i år. Jag hade en plan på att koka egen risgrynsgröt för en gångs skull och hade till och med inköpt svindyrt ekologiskt ris eftersom det vanliga var slut på affären, men i slutändan blev det risgrynsgröt på plastkorv som bjöds ändå. Man får kompromissa där det går och att Felix gör god gröt vet vi ju redan.

Hemma hos min familj äter vi julbord efter Kalle, men på As sida gör de tvärtom och eftersom vi har Nova att ta hänsyn till tänkte vi att det passar bra med jullunch istället så hinner vi komma igång med julkappsdelningen i tid innan hon ska sova.
Strax innan 12 tog A bilen över till Vasastan för att hämta upp sina föräldrar, syster och systerdöttrar (samt en herrans massa paket) i två olika omgångar. Utsatt tid för lunch var klockan 13, men inte förrän klockan 14:30 stod julbordet uppdukat. Förutom den eviga tidsoptimisten i mig så berodde förseningen också på att A i andra vändan lyckades med konststycket att krocka bilen vid Odenplan genom att köra in i sidan på en annan bil. Så det blev tunnelbanan för honom, S, J & J istället och vi är nu billösa större delen av januari månad. Turligt nog blev ingen skadad och som min ex-ex-svärfar uttryckte det en gång : "Det är bara materiella bagateller" (ljuva ord för en 20-åring som råkat buckla till sin dåvarande svärmors lilla Golf).
Nu skulle jag förstås hellre göra något annat för de "bagatellerna" det lär kosta att reparera bilen, men man får som sagt vara tacksam över att det inte blev en värre krock än det blev.

Minsta J var lite orolig över att tomten inte skulle hitta till oss nu när vi firade jul i lägenhet och inte i huset nere i Sjövik, så lyckan var stor när det bankade på dörren efter 17. Lite konstigt tyckte hon dock att det var när Nova av tomten fick ett paket med precis samma innehåll som hon och S också hade slagit in och skulle ge till Nova. Vilken sammanträffande!

Tyvärr missade B tomten när han var ute och köpte en tidning i väntan på att tomten skulle komma.

Tomten hade lite bråttom iväg så större delen av klappdelningen fick vi sköta på egen hand. Många paket låg det under granen så både små och stora verkade ha varit snälla under året.

Nova blev överlycklig för nästan alla paket hon fick.

Här har hon brottat ner och gosar med sin nya lammpälspläd.

På juldagen gjorde vi en sväng till pulkbacken med S, J & J och på eftermiddagen var det dags för middag hos svärföräldrarna. B kockade ihop lite mer tapasliknande mat, vilket var ett vitlökssmarrigt och välkommet avbrott i julmatsintagandet!

Såhär efter julhelgen njuter vi mest av att vara lediga och inte göra något särskilt, det var ju ett tag sedan sist. Vi har gjort någon rajd på stan och ett par besök till pulkbacken och lekparken. Idag hade jag de bästa intentioner att träna. Inget jag såg fram emot med tanke på att det var tre veckor sedan sist och då har jag hunnit vara sjuk och klämma i mig en massa julmat däremellan för att göra formsvackan ännu djupare. Naturligtvis hade övriga Kungsholmen tänkt samma tanke så passet var ju fullt när jag kom dit mitt på dagen idag. Aaargh. Det blev 20 minuter på crosstrainern istället. Bättre än ingenting, så nu tror jag minsann att det är dags att njuta av den där julostkakan som bara ligger och väntar i kylskåpet.

Julförberedelser

Julförberedelser pågår. A har varit värsta mästerjulklappshopparen idag och checkat av de flesta inköpen efter sin traditionsenliga jullunch med tenniskompisarna. Själv hade jag ett sent eftermiddagsmöte och kom inte från jobbet förrän vid 17. Det gottgjorde jag istället med att köra en handling på Daglivs vid 21. Det var ett smart drag, stället var mer eller mindre folktomt. Nu är det bara ett fåtal saker som måste inhandlas innan julafton. Innan dess var A på systemet och gjorde helgens inhandling av julöl och vin.

Tidigare ikväll klädde vi granen och Nova hjälpte till genom att springa och hämta kulor. Hon lyckades faktiskt få upp någon enstaka själv också. Dottern - som ju totalvägrade luciautstyrsel den 13e - ville dessutom ha glitter i håret helt plötsligt.

Titta bånen

Nova har de senaste veckorna haft en vurm för månen. Varje kväll är det "Mamma, titta bånen" som gäller och då går vi till fönstret i hörnrummet och spanar på himlen ovanför Fleminggatan. Ibland syns objektet ifråga men för det mesta gömmer sig den bakom molnen. "Den syns inte ikväll" får jag förklara då varpå lillan slår ut med händerna och konstaterar förnumstigt "Båne borta!". Sen slår hon armarna runt min hals, tittar uppfordrande på mig och frågar "Annan båne?". För det där med att det bara finns en måne vill hon liksom inte höra talas om.

Litet Nova-lexikon

Förkylningsblåsorna verkar ha permanentat sig på min tunga och det gör förbannat ont! Men i övrigt är hela familjen på bättringsvägen. I fredags köpte vi upp tapas och bara tog det lugnt och igår var MW här och åt middag med oss. Vi satt uppe och pratade till efter ett så det blev en sen kväll. Turligt nog har vi ju en dotter som gillar att sova lika mycket som vi gör, så det blev sovmorgon till nio imorse.

Jag och A pratade tidigare idag om hur enkelt livet med Nova är just nu. Hon är i en fas då hon äter och sover bra och för det mesta är glad och gosig. Idag har hon sprungit som en jojo mellan mig och A och överöst oss med kramar. Sen är det fantastiskt roligt nu när hon börjat prata och det kommer nya ord var och varannan dag. Men Nova-vokabulären är inte alltid enkel att greppa för oss föräldrar och likt sin far som liten har hon problem med bokstaven S, som ersätts med bokstaven H istället. K-ljud blir ofta T, M blir B och bokstäverna R och L säger hon nog inte alls, när jag tänker efter. Ibland behövs det med andra en dekoder för att förstå vad som kommer ur dotterns mun.

Litet Nova-lexikon:
Apehin  = apelsin
Houa = sova
Bott = Mjölk
Tata = Kaka
Dotta = Docka
Båne = Måne

Host host

Hela familjen hostar och harklar. Tillräckligt friska för att gå till jobb och dagis, men tillräckligt sjuka för att det ska vara lite jobbigt. Speciellt när det blir sisådär med sömnen. Senaste kvällarna har jag tryckt i mig dubbel dos Noskapin för att dämpa nattlig hosta, otrivin menthol (såklart) mot nästäppan och Ipren för att jag har så sjujäkla ont i förkylningsblåsorna som har ockuperat min tunga. Samt gjort mitt bästa för att sova uppallad på två kuddar och därmed minska risken för vrålhostattacker ännu mer. Nova hostar också en del på nätterna men verkar inte lida så mycket i övrigt. Nu när jag och dottern äntligen börjar se ljuset i slutet av förkylningstunneln börjar A kraxa istället. Suck.

Lussevägraren

Det var luciafirande på Novas dagis idag. Förväntansfulla föräldrar, mor- och farföräldrar hade trängt in sig i ena halvan av det största rummet på dagiset för att skåda sina avkommor tulta runt i luciakläder och sjunga julsånger. Varmt var det. En efter en kom de in, söta små lucior, tomtegubbar och gummor samt en och annan pepparkaksgubbe.

Och så vår dotter då. Lussevägraren. Det enda av barnen som inte hade velat ta på sig någon Luciaklädsel, trots idoga försök från dagispersonalen. Till slut hade hon gormat nej och börjat skrika när de försökte få på henne lite glitter.
Visst är det positivt att Nova står upp för sig själv och inte gör saker hon inte vill... men det här med "pick your fights" kan ju också vara bra att ta till sig för dottern.

Bombdåd

Jag och Nova missade årets upplaga av Bakarbröderna. A och hans kompisar bjöd på den traditionsenliga glöggen och lussebullarna på Djurgården under hennes sovtid idag. Men största anledningen till frånvaron är att min förkylning sakta har förvärrats sedan i fredags kväll och jag var inte alls sugen på att vara ute i kylan någon längre stund. Idag har det varit mysbyxor och hostningar hela dagen och jag är noll peppad för att gå till jobbet imorgon.

Deppigt också med terrordådet här igår. Självmordsbombare i Stockholm?! Visst förekommer det mord här som i vilken annan storstad som helst men det är oftast mindre godtyckliga händelser liksom. Om man lever ett sådant liv som vi gör inbillar jag mig att risken är rätt liten att någon skulle få för sig att t ex knivmörda mig på vägen hem från jobbet.
Det är det jag tycker är så läskigt med gårdagens bombdåd. En galning som är ute efter att döda "vanliga" människor och göra så stor skada som möjligt, hur undviker man sådana?
När det hände igår eftermiddag var jag och A väg hem med Nova längs Fleminggatan - vi hade beslutat oss för att ta shoppingrundan på Fridhemsplan istället för att gå ner till stan - när en konstig bil och ett antal polisbilar drog förbi. "Brandbil", sa Nova som vanligt när hon hör något med sirener. En bombbil förstod vi senare att den konstiga bilen var.

Och i efterhand funderade jag: Tänk om vi hade gått ner på stan som vi först planerat? Tänk om alla sex bomber hade utlöst mitt i julruschen på Drottninggatan och tänk om vi just i det ögonblicket hade passerat? En isning i maggropen när jag inte kan låta bli att tänka den förbjudna tanken på barnvagnen som slits i bitar. Många tänk om, men för några lyckligt ovetande människor på Drottninggatan var ju uppenbarligen döden närmare än de anade igår. A sa imorse, inte helt seriöst men ändå med en underton av allvar, att det kanske slutar med att vi måste flytta norröver, till byn där jag kommer ifrån istället. Men jag vet inte jag, när man tänker på saken så är det antagligen större risk att bli uppäten av en varg däruppe än att falla offer för ett bombdåd här i stan.

The real deal: Otrivin

Det är väl attans att jag aldrig kan sova länge när det är läge för det. Igår var jag och A på jobbfest (julpub på kontoret, årets julfest var av det mer sparsamma slaget eftersom man laddar för ett tioårsjubileum i mars) och vi lämnade därmed Nova hos farmor och farfar för andra helgen i rad. Då var det julknytis hos MW som stod på schemat och förra gången gick äventyret över förväntan; dottern hade snällt somnat in i sin resesäng vid halv nio och sedan sovit till kvart i tio dagen därpå. Det ska bli spännande att höra hur det har gått den här gången.

Själv har jag problem med sovandet när jag druckit några glas vin och det blir inte bättre av att jag överfölls av någon form av förkylning med tillhörande nästäppa igår. När jag är förkyld har jag antingen ont i hals, huvud och leder och känner mig riktigt risig eller så blir jag hes, hostig och snorig men känner mig helt ok.
Den här varianten verkar vara mer den senare även om jag faktiskt kände mig lite hängig på julfesten igår. Jag försökte tappert ignorera den känslan genom att dricka vin istället, men nästäppan smög sig förrädiskt på under kvällen.  Imorse vaknade jag halvt påklädd med sminket kvar (förstås) och krampaktigt hållandes en Nezeril. Jag blir så sjukt trött när jag kommer hem från fest att jag bara inte orkar klä av mig. Och att det var en nässpray för barn under 7 månader jag hade i handen förklarar varför jag knappt kunde andas på morgonkvisten. Jag hatar att vara täppt i näsan och när vi ska ta oss ut för att plocka upp dotter är det jag som tänker gå förbi ett apotek och köpa the real deal det första jag gör. Otrivin med menthol. För vuxna. Den rensar inte bara bihålorna utan hjärnan också. Jag älskar Otrivin med menthol.

Sockerkakslasagne

Det är så fantastiskt skönt att komma hem från jobbet och mötas av middagsdoft. Idag bjöd A på vegetarisk lasagne.
I sockerkaksform, för att spetsa till det lite extra.


Sen släpade jag mig till Friskis för ett träningspass för första gången på 1,5 vecka. Det var jobbigt.

Dagens ord: pepparkaka

Närmare 40 än 30

Födelsedagen började som alla andra vardagar med att klockan ringde vid tjugo i sju i torsdags. A gjorde dock mina frukostsmörgåsar och kompenserade serranoskinkbristen med extra många skivor vanlig skinka. Inte riktigt samma sak, men det är väl tanken som räknas... Därefter dagislämning och jobb precis som vanligt. Blev bjuden på härlig hamburgerlunch på Texas smokehouse av min projektledare.

Efter jobbet hade jag fått instruktioner om att befinna mig nere i Sturegallerian vid 17:45 och precis som jag hade hoppats på stod lite härligt spa på schemat. Jag och A fick en lång duobehandling med fot-, hand- och skalpmassage och sedan kurbad och ryggmassage. Mycket skönt! Men inte helt prisvärt, bör väl sägas. Det känns verkligen att man betalar extra för att det är just Sturebadet och för den lilla necessär med Kerstin Florian-produkter man får "på köpet".

Efteråt hade A bokat bord på en av mina favoritrestauranger; Restaurangen på Oxtorgsgatan. Nu var det ett par år sedan jag var där sist. Jag gillar för övrigt de flesta ställen där konceptet är att man väljer flera små rätter istället för det traditionella upplägget med en stor. På Restaurangen väljer man från ett antal "smaker" och så kan man få passande smakprover av vin till. Vi nöjde oss med 5 smaker (motsvarande en tvårättersmiddag) och det var alldeles lagom, tyckte jag. Jag älskar verkligen att gå ut och äta och det har blivit alldeles för sällan sedan Nova kom. Förhoppningsvis kan jag och A komma ut lite mer nu när farmor och farfar är i stan. Det blir liksom att man pratar på ett annat sätt än om man bara är hemma en vanlig kväll. Det är klart att vi pratar med varandra till vardags också, men man är mer inne i sitt eget pyssel på något sätt. När man går ut för att äta gör man det just för att njuta av god mat och dryck och varandras sällskap.

Lite mörkt foto men här är smaken "Pepparrot":
blini, forellrom och syrad grädde med pepparrot.

S och tjejerna passade Nova under kvällen och efter middagen gick vi förbi Upplandsgatan och plockade upp henne. Lillan var väldigt missnöjd med att bli väckt mitt i skönaste sömnen och gormade länge och väl på oss från vagnen på vägen hem.

Min födelsedagspresent hade A tittat ut, men inte inhandlat. En röd dunparkas från Peak Performance. Vi var nere på stan och köpte den nu under helgen. Den varmaste jacka jag någonsin haft i min ägo och om den här vintern också tänker bli smällkall lär vi bli mycket goda vänner, jag och nya jackan.

Så nu är jag 35 plus några dagar. Närmare 40 än 30. Än så länge känns den tanken faktiskt lite läskig.

Vintrig decemberstart

Jag tror aldrig att jag har varit med om att det är vinter här i Stockholm i början av december tidigare. Men nu är det faktiskt 10 minusgrader, snö och det känns som att vintern har tänkt parkera sig ett tag. Och hellre ett par minusgrader och torrt än kring nollan och snöslask.

I början av veckan kände jag mig hängig med huvud-, hals- och ledvärk och jobbade hemifrån både måndag och tisdag. Fantastiskt vad mycket man kan få gjort när man inte behöver springa ut och in ur möten hela dagen. Idag var det dock dags att ta tjuren vid hornen och visa sig på plats igen. Nästa fredag är det dags för leverans av det projekt som jag jobbat med sedan innan sommaren och det märks att det är extra kaosigt just nu. En hel del sista-minuten-problem som dyker upp och som bara måste lösas.

Efter jobbet tog jag en rask promenad över till Vasastan och mötte upp A, Nova, As syster S och kusinerna hemma hos Novas farmor och farfar. B fyller nämligen år idag och firades med blommor, hämtmat och tårta. Lite onsdagschampagne blev det också.

Imorgon är det dags för mig att bli ett år äldre. Jag har redan konstaterat att jag inte kommer att få min favoritsmörgås på sängen i år - ingen serranoskinka i kylskåpet nämligen. Men det blir nog en bra födelsedag ändå.