Va, kan det vara en tand??!

Utan tidigare erfarenhet av att vara mamma till ett småbarn, inbillar jag mig att Nova är väldigt mycket ettåring just nu. Hon uppvisar en stark vilja när hon har fått för sig något, gråter så fort hon får en tillsägning och slänger sig gärna ner på golvet i ren förtvivlan om hon inte får som hon vill. Speciellt när hon är trött.

Till exempel kom hon på mitt i lunchen häromdagen (som intas utomhus på terrassen, sittande på en soffa eller en liggmöbel) att hon ville ha kex istället. Alltså började hon helt sonika klättra ner, tultade därefter in i köket och pekade bestämt på kexpaketet på köksbänken ackompanjerat av sitt karaktäristiska "Däu" (som vi gissar betyder "där" och är det ord hon säger hela dagarna förutom några enstaka "mamama" och "babbaba" däremellan).  När jag försökte ta upp henne och sätta tillbaka henne i soffan körde hon "spännbågen", gormade på mig och gick tillbaka in i köket och pekade på kexpaketet igen. Hemma skulle jag nog ha tagit fighten och förklarat att hon inte får några kex under lunchen, men här var det det sista barnmatsburken i kylen och vi skulle ner på stranden efteråt, så dottern fick några kexbitar. Sen åt hon upp resten av maten. Vi kompromissade, kan man väl säga...? Eller är det hon som bestämmer? Jag vet inte. De är luriga, de där småbarnen. För nu har Nova definitivt vuxit från bebis till småbarn.

En annan nyhet på utvecklingsfronten: dottern kan klättra i trappor, insåg vi för någon dag sedan.
I vår lägenhet på Meewaya ligger sov- och badrummet fem trappsteg upp och den trappan klättrade hon uppför häromdagen. Väldigt försiktigt dock, i vanlig ordning. Efter första gången gick det snabbare och nu klänger hon sig vant uppför trappstegen. Ner vet hon dock inte hur hon ska komma än.

Dessutom... håll i er nu, vi tror att det kan vara en liten tand på G! Det är iallafall något vasst i Novas underkäke som inte varit där tidigare. Vi håller tummar och tår för att det äntligen blir gaddar på dottern och att det inte bara är ett stort jäkla sandkorn som grottat sig ner i tandköttet...

Långpromenad och miljöfestival

Jag och Lillis utnyttjade våra apostlahästar väl och gick nog uppåt en mil igår. Vi började med en powerwalk fram och tillbaka längs Chaweng beach på förmiddagen medan killarna tog med sig småtjejerna till en restaurang i stan för att heja på Sverige i kvartsfinalen i hockey.

Efteråt svalkade vi av oss i poolen, softade på våra terrasser, åt lunch och njöt av några barnfria timmar innan vi tog en promenad in till stan och anslöt resten av familjen. Därefter fortsatte vi alla promenerandet genom att gå ända bort till Chaweng Noi, en liten strandremsa söder om huvudstranden, där det igår och ikväll hålls festligheter med svenska artister, bl a Timbuktu, Sahara Hotnights, Promoe och en massa olika DJs. Festivalen går under namnet Re:Earth och konsertintäkterna går till att stödja lokala miljöprojekt.

Vi hängde nere på stranden ett par timmar, åt middag och sen tog jag och L en taxi hem med tjejerna och killarna gick in på själva festivalområdet. Väl hemma satt vi och surrade ett tag på terrassen och avnjöt en Bacardi Breezer i värmen innan det var dags att kojsa. A och J ramlade in framåt halv tre efter att ha sett Timbuktu uppträda. A fick sedan sova ut imorse, jag och L ser nämligen fram emot en ”girls night out” snart och då gäller det att ha bäddat bra inför det...

Nova gillar tyvärr inte det här med hörselskydd

utan sliter av dem så fort hon får dem på sig

Sen har jag glömt att skriva om resans första (och förhoppningsvis enda) spindelincident som vi hade härom kvällen. När jag skulle lägga Nova satt det en feting på väggen intill hennes säng. Alltså, inget sånt där handflatestort, lurvigt monster, men klart mycket kralligare än en riktigt stor svensk vargspindel. Brrr. A fick rycka in med tofflan i högsta hugg. Det är nämligen han som hanterar spindlarna. Eventuella kackerlackor är det jag som tar livet av.

Choeng Mon

Efter lunch igår tog hela familjen en tripp till en närliggande strand, Choeng Mon. Den ligger ovanför Chaweng, på Koh Samuis nordöstra spets och är en yttepyttestrand i jämförelse med Chaweng. Det tog typ 10 minuter med bil från vårt ställe och vi fick skjuts dit av vår hotellföreståndare Mac som även verkar bedriva taxiverksamhet. Det var inga större problem att knöka in två vagnar i bakluckan på hennes stora SUV.

Det fanns en skuggig del av stranden där vi kunde hänga

Jag provar på livet som tvåbarnsmamma i 10 minuter.
Pust.

Stranden är väldigt vacker,

dock mindre bildskön under lågvatten som synes.

Choeng Mon är en mindre och softare strand, även om man kan hitta några schabrak till resorter här också (personligen tycker jag att man missar charmen med Thailand om man bor på ett ställe där de byggt upp konstgjorda klippformationer med vattenfall och grejer). Choeng Mon känns kanske lite mer åt det Thailand vi är vana vid från t ex Koh Chang, men det är inte så att jag hellre skulle bo där än där vi är nu. På Meewaya har vi poolen två steg utanför dörren och kan gå in till stan. Det är skönt med närhet till både pool, hav och stad när man är här med barn och längre tid än två veckor.

Vi stannade kvar på Choeng Mon till det började skymma och efter en fruktshake vid en av strandrestaurangerna ringde vi Mac som kom och hämtade oss. Onsdagkvällen bjöd på en promenad in till stan, god middag på ett medeldyrt ställe och smarrig bananpannkaka från ett gatustånd på vägen tillbaka. Bananpannkaka med Nutella… mmmmm.

Varm dag

Ännu en dag i samma mönster. Ännu en lat dag, tänkte jag skriva, men sen kom jag på att jag och L faktiskt smög oss in på flashiga-resort-gymmet imorse och svettades en timme. Frukost och lunch intogs "hemma", sen stranden efter det. Jag och A turades om att ta massage i eftermiddagsbrisen. Om man bortser från att massösen körde en oväntad thaistretchning på slutet så att jag låg i brygga över henne och var väldans nära att flasha tuttarna för resten av stranden i min lilla bikiniöverdel, var det alldeles ljuvligt.

A och Nova tog ett kvällsdopp i poolen när vi kom tillbaka och efter att killarna tagit en halvtimme på gymmet gick hela familjen iväg och åt middag på en thairestaurang alldeles i närheten. Imorgon finns det planer på att åka till en annan strand, får se hur vi lyckas med det. Nu ska jag och A ta en stunds bokläsning på terrassen innan det blir kojsning.

Idag har det nog varit varmaste dagen hittills, så varmt att jag helst ville sitta i fläkten när vi var hemma. Det var skönt att komma ner till havet där det fläktar. Det är nog fortfarande uppåt 26-27 grader, trots att klockan är efter 23. Men jag ska väl inte klaga...

Banan-mellis på stranden

Svalkande kvällsdopp i poolen

Brasiliansk köttbuffé

Killarna hade något av en "baby day off" under gårdagen. Först tränade de på förmiddagen (L hittade ett fitness room som hör till en annan resort för några dagar sedan) och sedan drog de iväg till en bar i stan för att kolla på hockeymatchen mellan Sverige och Finland som gick vid lunchtid. Tanken var väl att jag och L skulle komma efter ganska omgående, men med barn blir det ju inte alltid som man tänkt sig. Först skulle den ena sova och sen den andra och så var det matning och sen blev vi hungriga och vips var klockan halv tre helt plötsligt. Då lyckades vi i alla fall få med oss småtjejerna i vagnarna och gick längs stranden in till stan, ett inte helt osvettigt projekt i eftermiddagsvärmen. Vi mötte upp killarna vid "Topz", som är en supermarket. Jag hade siktet inställt på att hitta barnmat till Nova och lyckades köpa upp mig på ett gäng "Heinz"-burkar. Det är det enda barnmatsmärket vi sett här på ön och förutom fruktpuréer och mindre burkar finns matburkarna tyvärr bara i två smaker. Men dottern överlever nog. Bra att ha de dagar då den mat vi äter inte faller henne i smaken, jag vill gärna att hon får i sig åtminstone ett riktigt mål mat per dag. När det var avklarat hade vi lite mellis- och blöjbytepaus innan killarna fick gå och ta en drink i en poolbar medan jag och L tog med oss tjejerna på vidare barnmatsjakt. Ingen lycka på den fronten så vi tog en fotmassage istället.

Dagarna måste gå fortare här än hemma, för sedan var det plötsligt kväll och vi beslutade oss för att gå och äta på brasilianska Zico´s, där servitörerna går runt med nygrillat kött av olika slag och där det fanns en stor salladsbuffé och olika sideorders som pommes frites och potatisgratäng.

Jag kände mig som en svettlurk och var väl inte direkt klädd för tjusig middag i min strandskjorta och bikini, men det var bara att gilla läget.

Barnstolar!

Maten var väl inte riktigt värd de 800 Baht det kostade per person om man betänker att den summan (ca 170 kr) räcker till typ en veckas thaimiddagar, men de hade iallafall goda Caipirinha... och en väldigt tjusig sambadansös!

Vardag

Vardagen är ganska jobbig här i Thailand (ja, det är ju söndag, men alla dagar flyter liksom ihop när man är på semester).

Dagen började med att vi fick upp frukost på terrassen vid 10:30 (vi var tvungna att ställa klockan imorse också), sen blev det poolbad med tjejerna på förmiddagen.

Efter dotterns första sovning drog vi oss ner till stranden och tillbringade resten av dagen där. Nova har gjort klara framsteg med sin sandfobi, idag har hon både gått på och grävt i sanden. Smakat på den också, för den delen (hon blev mäkta irriterad när jag och A tyckte att hon kunde låta bli det).

Lunch på strandrestaurang, Nova fick en barnportion Spaghetti Bolognaise

En strandförsäljare fixade fram ett bra set med hink, spade och andra leksaker till Nova

Hedda äter också sand

Eftermiddagslur i ljummen havsbris, inte så tokigt

De här vietnamesiska damerna hade själva bara söner

och tyckte att Lillis gott kunde släppa till Hedda...

Mellanmål (hittade några burkar tillverkade av Heinz när vi åkte

och storshoppade på Tesco Lotus igår, men mer matig barnmat är svårt att hitta)

Dottern har blivit en riktig liten sandloppa

(även om man ser av handföringen att hon inte är helt bekväm med sanden än)

Sent på eftermiddagen tog killarna en springtur längs stranden och jag och L fick oss en powerwalk samma sträcka efteråt. Vi gick sedan förbi ett spa för en timmas ansiktsbehandling på vägen hem från stranden, medan papporna tog hand om kottarna. Söndagvällen avslutades med lite fine dining på en väldigt tjusig italiensk restaurang nere vid stranden där vi slog på stort och åt för säkert 130 kr per person. Jag fick hummerlinguini och ett glas rött, trevlig omväxling till thaimaten. Vin är annars något som är sällsynt och väldigt dyrt i detta land. Småtjejerna sussade föredömligt under nästa hela middagen.

Nu är det sovdags. Vi måste ju orka med morgondagen också.

Ankomst Koh Samui

Jag och Lillis konstaterade tidigare idag att "shit, vad vi har det bra alltså", där vi tog några simlängder i poolen på eftermiddagen. Familjen har nu alltså anlänt Koh Samui, Thailand, för att bo här ett par veckor och därmed undslippa det svenska marsvädret. Våra kompisar Jonas och Lillis och deras Hedda, 6 månader, landade redan för en vecka sedan.

Jag hade oroat mig en del för flygresan, men den var ändå hyfsat smärtfri. Nova var på sitt soligaste humör och pysslade tålmodigt omkring på det lilla utrymme hon hade att tillgå. Hon är ju för stor för att få babycot på flyget, men jag hade bokat platser där det inte sitter någon framför och då finns det några futtiga centimetrar extra för en bebis att leka på.

 

Uppladdningen inför tidsomställningen blev inte den bästa, Nova sov bara 2-3 timmar under hela resan och jag och A sov inget alls. Det är svårt att sova på beställning när man flyger kl 14 på eftermiddagen. Efter transfer i Bangkok kom vi iallafall fram till Koh Samui kl 9 lokal tid i torsdags efter 13 timmars restid. Jonas, Lillis och Hedda var snälla och mötte oss på flygplatsen. De hade bokat boende åt oss alla på Meewaya Chaweng Home, en liten "resort" med typ 8 små lägenheter in mot en pool. Som radhus ungefär (a.k.a "Melrose Place", enligt Lillis). I väntan på ett ledigt hus bodde vi de första två nätterna i ett annat hus lite längre upp på gatan, men idag har vi flyttat in i ett av husen som ligger vid poolen. Huset har ett kök/vardagsrum på nedervåningen och en halv trappa upp ligger badrum och sovrum. Det är rent och hyfsat modernt. J & L bor i huset bredvid, det är typ fyra meter mellan våra terrasser. Resorten har också en liten restaurang och det är bara att gå några meter ner och beställa vad man vill ha så kommer de upp med maten. Tidigare idag beställde vi upp en god pad thai och en massaman curry, totalt 45 kr för att få lunchen serverad på terrassen kan jag leva med!
Verkligen perfekt kompis/familjeboende, när kottarna somnat kan vi sitta ute och dricka Singha och beställa upp mat från restaurangen (eller göra som ikväll - sitta och småprata på varsin terrass medan jag och J surfar på varsin dator, A på sin Iphone och L klappar en katt).

Meewaya Chaweng Home ligger i anslutning till den norra delen av stranden Had Chaweng, som är en sex kilometer lång, finkornig, vit sandstrand. Vacker men betydligt mer exploaterad än andra ställen vi har varit på i Thailand. Längs stranden finns det rätt många feta, läskiga resorts och en bungalow på stranden kan man bara drömma om, det finns typ inga i normal prisklass här (iallafall inte om man ska vara här i sex veckor som vi). Vår lilla resort ligger istället på andra sidan vägen och där blir det betydligt billigare. Men att det skulle vara mer turistigt här visste vi ju redan, anledningen till att vi är här är att det går att köpa blöjor, gröt och barnmat och vi har gångavstånd till ett riktigt sjukhus. L pratade med några grannar som hade varit dit två gånger under sin vistelse här och de sa att servicen är klart mycket bättre på sjukhuset här än hemma. Så jag hoppas att det kan lugna eventuellt oroliga far- och morföräldrar något...

Varken Nova eller vi har väl ställt om vår inre klocka till +6 timmar helt och hållet än. I fredags sov hela familjen till 11 och igår var Nova uppe till framåt 01. Hon var extremt alert igår kväll, vilket i och för sig inte blev bättre av att vi var ute och kikade på stan på kvällskvisten och satte oss och tog en fotmassage alla fyra vid 23-tiden. Hedda sov i vagnen men Nova höll hov med thailändskorna och vid ett tillfälle hade hon inte mindre än fyra tjejer som pysslade om henne; matade henne med banan, lekte med henne och visade fiskarna i akvariet. Imorse ställde vi klockan och tvingade upp både oss och henne vid 10-tiden för att komma tillrätta med dygnsrytmen. Ikväll somnade hon strax innan 23 så det går väl åt rätt håll iallafall.

Torsdagkväll: strandrestaurangsmiddag.

Grillad fisk för de stora och välling för de små.

Största kruxet hittills är väl mest att vår dotter inte verkar uppskatta vare sig sand eller hav speciellt mycket. När jag ställde ner henne på stranden första dagen råkade hon få sand på handen, varpå hon tittade äcklat på den och sedan bedjande på mig, började gråta och pekade mot vagnen istället. Samma visa när A tog med henne ner till vattnet. 

Jahaja. Här tar vi med vår dotter till Thailand och hon tycker sand är det hemskaste som finns och vill helst sitta i vagnen istället...?

Nova sitter helst i vagnen på stranden

Lunchhäng

Idag fick lillan ta en simtur med A i poolen och det verkade hon gilla, så det finns nog hopp för att hon ska lära sig uppskatta att leka i sanden också.

Utsikt från uteplatsen, far och dotter i poolen

Lördagsfrukost på "Your place"

Ja, så lever livet här än så länge. Läste att ni har fint väder hemma också...

Ett år

Lilla hjärtat, redan ett år gammal. Det känns (nästan) som att det var igår vi kom hem med vår lilla gulhyade, mörkrufsiga docka som inte hade vuxit i sitt eget skinn än och som fick vara namnlös i nästan tre veckor innan hennes veliga föräldrar spontanbestämde sig för Nova.
Men idag fyller hon alltså ett år - vår söta, kloka och alldeles underbara lilla dotter. Åtskilligt blondare och med en rejäl liten bebisrumpa...

Nyvaken ettåring.

Senaste månaden har hon börjat äta själv, lärt sig att vinka och tagit tillfället i akt att både klättra i garderober och upp i diskmaskinen. Snabb är hon också. Nu är det full sprutt på gåandet och krypandet övergavs helt för ett par veckor sedan. Dessutom kan man faktiskt urskilja "mamma" och "babba" med lite god vilja. Vet dock inte om detta är medvetna ord från dotterns sida än, men det känns som att det börjar närma sig iallafall. Fram till i torsdags hade hon en hel vecka av sova-12-timmar-i-sträck-nätter i följd, vilket var helt fantastiskt. Efter det har hon varit rätt stökig på kvällar och nätter av okänd anledning, men hoppet om ostörd sömn för föräldrarna lever i allra högsta grad!

Några gaddar har Nova fortfarande inte fått, men på ettårskontrollen i samband med sista vaccinationsrundan för någon vecka sedan sa barnläkaren att hon "aldrig hört talas om något barn som inte fått sina tänder. De kommer!" För övrigt mätte Nova kring 75 cm och vägde 8,5 kg vid kontrollen. Ingen direkt viktökning de senaste två månaderna med andra ord, vilket antagligen beror på hennes ökade rörlighet i och med att hon börjat gå.

Lillans ettårsdag firar vi alltså genom att dra iväg på en tripp till Thailand där vi ska avnjuta de kommande sex veckorna. Flighten avgår 13:40, vi flyger direkt till Bangkok och byter där till ett plan mot Koh Samui. Totalt tar flygresan ca 13 timmar och vi landar på ön klockan 9 lokal tid. Tidsskillnaden är sex timmar så det kan säkert bli lite stök med sovrutinerna de första dagarna.

Nu ska vi göra en sista avsyning innan taxin kommer. Nästa blogginlägg kommer från värmen, tjohoo!

Packning för sex veckor i Thailand.
Det som ska checkas in till vänster, handbagaget till höger.

Brunch- och fikahelg

Man kan lugnt säga att helgen inte har varit den bästa uppladdningen inför beach 2010, som ju startar på torsdag. Gårdagen inleddes med brunch hemma hos E & E. Småtjejerna fyller ju båda år i februari, så det blev inte bara brunchande utan lite paketöppning också. Speciellt Fisher Price-telefonen föll dottern i smaken och hon har (under en hel del plingande och skramlande) dragit runt på den här hemma resten av helgen. Thea gormade mindre än vanligt på Nova och de till och med lekte tillsammans ett tag (medan föräldrarna höll andan och försökte titta åt ett annat håll för att inte störa leken).
Vi fick också låna en massa bra saker till Nova för resan. Jag vet inte riktigt vad vi skulle göra utan E & E, vilken himla tur att de lyckades få barn ganska precis ett år innan oss...

(foton oblygt snodda från Elins blogg :-)

På lördag eftermiddag tog vi bilen ut till Bergshamra och fikade hos M & M, Lucas och Julia. Det var säkert tre månader vi sågs senast och Julia hade växt mycket sen sist såklart, sådär som bebisar gör de där första månaderna. Nu är hon sex månader och har blivit en stor liten dam.

Coola killen på värsta hojen

Och mer fika blev det. Eftersom vi har den dåliga smaken att sätta dottern på en långflygning hennes första födelsedag bjöd vi in släkten här nere på tårta idag istället. Novas farmor, farfar, faster och kusiner var här och dessutom hade vi besök av Ante och Saras faster Maggan med familj. Totalt var vi 9 vuxna och 4 barn. Dagen till ära hade jag bakat en chokladtårta, som förvisso var ganska god, men som tyvärr föll sönder i småbitar när man försökte inmundiga den.

Sällsynt släktbesök: Alfons, Ingela, Magnus, Gert och Maggan
(Maggan är Bosses syster, Magnus är alltså Ante & Saras kusin)

Många fina presenter har det blivit till dottern i helgen!

A jobbade sin sista dag innan pappaledigheten i fredags och nu tickar dagarna snabbt ner till Asienresa och snart även till den dag jag ska tillbaka in i ekorrhjulet igen. I början av april är planen att jag börjar jobba medan A är hemma med Nova fram till dess att hon ska börja på dagis, antagligen i augusti/september någongång (med förbehåll för att vi får dagisplats här i närheten och inte i långtbortitjottahejti).

But first things first. Kommande två dagarna kommer vi att vara fullt upptagna med packning och fixande. Jag inbillar mig att jag har lärt mig en hel del sedan vår senaste långresa och att det inte kommer att bli några problem att få plats med sakerna i våra backpacks, men det är gissningsvis en självsuggestion av sällan skådat slag. Snart får vi se.

Mysteriet är löst

... vitlökspressen är återfunnen! Min slutledningsförmåga säger att det nog snarare är tankspridd mamma än klåfingrig dotter som är den skyldiga i det här fallet...

Umm... jag tror att mitt barn har ätit en magnet?

Igår stod jag och lagade mat medan Nova lekte på golvet bredvid mig. När jag tittar ner ser jag henne precis föra något upp mot munnen och ser då att hon håller en av magneterna som brukar sitta på "anslagstavlan" bredvid kylskåpet. Innan jag ens hinner reagera tittar dottern förvirrat på sina händer, ungefär som att magneten bara försvann. Och jag såg inte heller var den tog vägen. Men hur jag än letar på golvet och vänder upp och ner på henne och ut och in på hennes kläder så kan jag bara inte hitta den jäkla magneten. Den var helt klart i sväljbar storlek, iallafall teoretiskt, men jag kunde bara inte tro att hon gjort det. Nova brukar nästan aldrig stoppa saker i munnen och för det andra var den ändå relativt stor (formad som en puck med en diameter på 1,7 cm och en tjocklek på typ 0,6 cm). Och det gick så himla snabbt också, ungefär som att man skulle svälja en treo hel, bara sådär. Det hela var mycket märkligt.

Efter en halvtimmes letande kvarstod ändå det faktum att magneten var puts väck. Så jag ringde Vårdguiden, sa "Umm... jag tror att mitt barn har ätit en magnet? Vad göra?" och fick prata med en manlig sjuksköterska som lät lite som att "Vaddå, ringer du hit för att ditt barn har svalt nånting så litet? Det är väl ingenting att oroa sig för, ut kommer den ju alltid!".
Inte vet väl jag, så himla liten var den ju inte och det kanske inte är jättebra att ha metall i magen...? Jag fick iallafall rådet att ge henne ananas, för ananas har långtrådiga fibrer som kan lägga sig som ett skyddande hölje runt magneten. Så det fick hon.

När Nova sedan busade med A tjugo minuter senare trillade magnetjäkeln ut från hennes byxlinning (tro mig, jag hade tagit av henne byxorna både en och två gånger...). Phew.
Nu undrar jag mest var vitlökspressen som varit försvunnen sedan i lördags huserar...? För den har hon iallafall inte svalt.

T-8 dagar: Visumtrubbel

Idag var andra dagen jag fick åka från Thailändska ambassaden i ogjort ärende. Eftersom vi ska vara i Thailand närmare 40 dagar behöver vi nämligen skaffa ett förlängt turistvisum (det visum man som västerlänning får automatiskt när man reser dit gäller bara 30 dagar och vid tillbakaresan får man punga ut med rätt mycket stålars för varje dag man har överskridit), men det går inte så bra med det.

Första gången packade jag bara ner passen och insåg först på plats att man även behöver foton och bokningsbekräftelse. Korkat av mig förstås att inte kolla upp det på förhand. Den här gången var jag väl förberedd med både papper och foton, men då konstaterade handläggaren att As pass var i för dåligt skick (= det har börjat lossa lite i själva bindningen) och att han nog skulle få problem på Arlanda, så hon rådde oss att ordna ett nytt pass till honom först. I och med att han då får ett nytt passnummer kan vi fixa visumet först när han har fått sitt nya pass.

Fixa nytt pass: upp till 5 arbetsdagar i normala fall
Fixa visum: 3 arbetsdagar i normala fall
Ähumm. Nu brinner det i buskarna. Handläggaren lovade att hon kunde ordna visumet till på tisdag om jag lämnade ansökningarna senast på måndag, men det känns ändå tajt. I värsta fall får A åka ut till Arlanda och ordna ett akut-pass imorgon.
Det här är bara sååå typiskt oss. Varför göra saker i god tid om man kan vänta till sista sekunden?

Vinkande klätterapa

Efter nästan ett år av "vinka hej då till pappa för nu går han till jobbet"-morgnar har polletten äntligen trillat ner för dottern och hon vinkar numera glatt till A när han går hemifrån. Både hela-handen-vinkar och varianten där hon bara öppnar och stänger fingrarna.

Något annat nytt är att Nova börjat klättra lite smått. Häromdagen var hon inne i sovrummet med mig när jag klädde på mig framför garderoben. Jag hade blicken bortvänd från henne ett par sekunder och nästa gång jag kollade låg hon i nedersta garderobshyllan! Sedan började hon försöka klättra upp i garderoben. Det går fort ibland.

Söndagsmysigt

... ser vi ut att ha det på det här fotot.

15 sekunder senare är dottern på väg huvudstupa ner för soffkanten. Hon kan fortfarande ha lite svårt att fokusera på det här med högläsning ibland och begår tydligen hellre harakiri än att lyssna på "Max Nalle" och "Viffsi voffsi valpen" verkar det som. Och det kan man ju förstå. Hallå... "Viffsi voffsi valpen"....?!!  Barnboksförfattare är ett eget släkte.

Vännen Tiina fyllde år i veckan och firade det med en liten afterwork på AG i fredags, så jag blev utsläppt på fredagkvällen medan A stannade hemma med ett avsnitt av sin nya svenska favvoserie "Johan Falk". Det blev två glas rött på stället innan jag och Elin blev så hungriga att vi smet hem och åt pizza istället. Det kan mycket väl har varit en av de godaste jag nånsin har ätit, trots att det bara var en vanlig pizza från italienaren runt hörnet! Iallafall har jag nog sällan njutit så mycket av en pizza och både jag och Elin satt här och mmmmade högljutt.

Igår skulle vi egentligen ha varit på Theas tvåårskalas, men jag och Elin kom överens om att det kanske var dumt att riskera att Thea skulle få ett psykbryt av Novas närvaro på sitt eget kalas, så vi höll oss hemma. Thea har blivit jättestressad de senaste gångerna vi har träffats bara av att Nova varit i närheten och mest hojtat "Nova inte nåna (=låna)...", "Nova få inte göra det.." osv osv och fått värsta hysteriattacken, trots att Nova inte gjort någonting. Det känns såklart trist att tjejerna inte drar jämnt, men vi får hoppas att det växer bort snart.
Hur som helst hade vi fullt upp med att handla mat och förbereda kvällens middag, så en sak mindre på gårdagens agenda var bara skönt. Igår var nämligen Piotr, Petra och Micke på middag hos oss. Mickes civilstatus är väl i nuläget något oklar, men jag tror att vi enades om att han åtminstone inte är singel längre. Vi fick till och med träffa damen i fråga, hon kom hit och tog ett glas vin med oss senare på kvällen när hon anlänt Stockholm från Uppsala. Trevlig kväll och trevligt att få träffa henne, även om det såklart kommer att dröja lite innan det känns helt naturligt att se honom med en ny tjej.

Idag har vi bara såsat omkring i mysbyxor. A har varit och lämnat tillbaka de senaste felköpen på IKEA och gett bilen en välbehövlig tvätt. Den har inte fått någon kärlek sedan kräkincidenten på nyårsdagen, så det var hög tid...

FÖRST gröt och SEN pastej... eller tvärtom?

Det är svårt att kommunicera med någon som inte kan prata och som inte helt och hållet förstår vad man säger (eller åtminstone låtsas som att hon inte förstår vad jag säger). Dottern har nämligen brukat få några bitar leverpastej på morgnarna att plocka med och på senare tid har det blivit mer poppis än gröten. Nu har jag börjat med att inte ta fram pastejen överhuvudtaget, men det går väl sådär...

Konversation från morgonen (dottern har ätit ett par skedar gröt, vägrar sedan plötsligt äta mer och börjar peka mot leverpastejen som jag försökt gömma bakom juicepaketet istället):
Mamman: Du kan få leverpastej sen, när du har ätit upp din gröt.
Dottern: Dadadadada (pekande mot pastejförpackningen)
Mamman: FÖRST äta gröt, SEN får du pastej
Dottern: Dadadada (pekar igen)
Mamman, upprepar tålmodigt: FÖRST äta gröt, SEN får du pastej
(håller fram grötskeden igen, dottern duckar och viftar med handen)
Dottern: Dadadadadada (irriterat, fortfarande pekande)

Och så vidare tills jag slutligen ger henne några bitar leverpastej. Samtidigt håller jag fram grötskeden och då tar hon nådigt emot den och några till.
Det känns snarare som att det är hon som uppfostrar mig ibland:
"Mamma, om du kan få in i din lilla skalle att du ska ta fram pastejen FÖRST, då äter jag en sked gröt SEN."

Västeråspartaj

I helgen har det varit full rulle. Emma & Henke var här och käkade middag efter jobbet i fredags och jag passade på att tömma frysen och bjöd på norrländskt - älgfärsbiffar, murkelstuvning (egenplockade minsann), pressad potatis, ärtor och rårörda lingon. Till efterrätt en köpe-Schwarzwaldtårta som ockuperat en stor del av översta frysfacket någon månad nu.

Vid lunch i lördags anlände svärföräldrarna för att sitta barnvakt medan jag och A hoppade på tåget till Västerås för att gå på en fest som Jonas och Lillis anordnade. J & L spontangifte sig tidigare i höst, fick barn några dagar efter det och ska snart iväg på långresa så det var en fest för att fira allt möjligt. Jonas arbetade dessutom sin sista dag innan pappaledigheten i fredags och nu hägrar 11 månaders ledighet, varav de 5 första med hela familjen i bland annat Asien. Bara det, liksom!

J & L hade hyrt en mysig lokal i centrala Västerås som var inredd som en båt och där det fanns både bubbelpool och bastu. Vi hängde mest i det orientaliska rummet med låga bord och mjuka mattor på golvet. De mjuka mattorna lockade mig och Kicki att köra några yogaövningar framåt kvällen. Det var nämligen ett bra tag sedan jag yogade senast och Kicki har nyligen blivit yogafrälst så vi var bara tvungna att utbyta lite erfarenheter.
Note to self: nä, yogaposer efter X antal glas vin är ingen bra idé. Speciellt inte huvudstående varianter du inte har gjort på två år. Det var enbart tur att det inte blev något ryggbrott och det kan vi tacka den mjuka mattan för...

Vi fick vara kvar i lokalen till 01, men partajet var såklart inte slut då. Det gamla Uppsalagänget bangar ju sällan en efterfest (trots att vi nu är närmare 35 än 20 och de flesta har barn - vi har blivit äldre men knappast visare) och eftersom vi var nästan 10 stycken som bodde på samma hotell, inklusive J & L, blev det såklart musik och spontandans på Freds rum efteråt. Inte förrän framåt 03:30  var det godnatt. Det var således ett ganska trött gäng som samlades för att äta hotellfrukost följande dag. Men humöret var ändå på topp efter en kul gårdagkväll!

Vid lunch var vi tillbaka i Stockholm igen till en glad och nöjd dotter. Allting hade gått bra medan farmor och farfar barnvaktade, inga ledsna miner överhuvudtaget och Nova hade sovit hela natten. Det är verkligen jätteskönt att hon blivit mer stabil i sin sovning nu. Även om jag oftast inte har några problem med att somna om efter att hon vaknat till och skrikit efter nappen så blir ju sömnkvaliteten så mycket bättre om jag slipper springa över till hennes rum ett par gånger per natt. Det handlar nog både om att hon sover djupare och att hon blivit bättre på att hitta och stoppa in nappen på egen hand.

Sedan har jag faktiskt dragit mig iväg och tränat två gånger sedan i torsdags, kors i taket! Min handled känns äntligen okej nog för att palla styrkeövningarna, även om den värker lite ibland. Men hjälp vad jobbigt det är att göra armhävningar om man inte gjort några på typ 1,5 år... det blev inga på tårna direkt, om jag säger så...