Nytt trick

Vår luriga dotter har kommit på ett nytt sätt att slippa ligga på mage...



Så här gjorde hon om och om igen så fort vi inte lade henne på rygg.

Ny solhatt och bil

Idag verkar Nova inte krasslig överhuvudtaget och vi har varit ute och tagit en promenad med en tjej ur mammagruppen och hennes lille Sixten. Efteråt inhandlade jag en solhatt på H&M till Nova för att vara förberedd inför det soliga helgvädret jag har beställt. Lillan får väl ha den ovanpå mössan om inte annat.

A är i skrivande stund och hämtar hem vår nya bil. Någon sorts Audi.

Tvåmånaderskontroll

Lillan är lite krasslig. Hon är något varmare och blankare på ögonen än vanligt och har snörvlat och hostat de senaste två nätterna. Som de nojiga förstagångsföräldrar vi är studsar jag och A fram till hennes säng i samma sekund hon kraxar till lite extra, oavsett om vi sover eller inte. Nova är dock väldigt tålmodig och gör inget större väsen av lite snuva, förutom när vi ger henne näsdroppar - sådana tilltag uppskattas inte.
Jag läste att det är normalt med ett tiotal förkylningsperioder under det första året, så vi får väl bara vänja oss.

Idag har vi varit på tvåmånaderskontroll med Nova och en barnläkare har klämt och känt på henne. Allt såg bra ut, men hon rekommenderade att lillan ligger mer på mage och sidan eftersom bakhuvudet är något platt. Vi får jobba på det. Vår dotter lär inte förlåta oss om hon blir ett platthuvud.
Lillan är för övrigt inte så liten längre, idag vägde hon 4930 gram.

Vid nästa besök ska Nova vaccineras och det ser jag verkligen inte fram emot. Jag är som bekant ingen vän av sprutor och bara tanken på att de ska sätta två stycken i hennes små lår får mig att må dåligt. Usch.

Skön stugpremiär

Helgen bjöd på en fantastisk stugpremiär med strålande sol och temperaturer tidvis över 20 plusgrader. Varken vi eller E&E hade varit ute sedan sent i höstas, men vår lilla röda stuga stod kvar och hade inte blivit attackerad av vare sig tjuvar eller ohyra. Däremot kan vi nog ge upp hoppet om äppelträdet vi satte hösten innan. Det ser rätt tilltufsat ut efter att ha blivit lämnat åt sitt öde två vintrar bland äppelträdshungriga rådjur och älgar. Det kan ju vara praktiskt med grenar liksom om det ska bli några äpplen...

Grannarna nämnde att de också hade sett en räv och en jättepadda på vår tomt. Rena rama zoot.

På vägen ut till stugan svängde vi som vanligt förbi ICA Flygfyren i Norrtälje och inhandlade helgmaten. Jag kände mig lite stressad eftersom det var dags för Nova att äta. Tretimmarsgränsen från hennes senaste matning hade precis passerats, det tar ju alltid längre tid än man tror att packa sig iväg. Konstigt nog sa hon inte ett knyst utan låg bara och blängde på oss som en sur liten bulldog från bilbarnstolen i varuvagnen. Vi klarade oss ända till stugan innan det blev kris och panik på matfronten. Phew.

Stughelgerna är midjemåttets värsta fiende. Den här gången blev det en "räkbomb" som fredagsnjutning. A försökte intala sig att den nog inte var så onyttig ändå, kanske rent utav nyttig?
Mhmm, just det ja.

Av någon märklig anledning verkar vi alltid tajma in samfällighetens städdagar i hamnen/badstranden när vi är ute på Vätö. Städdagar är kanske det tråkigaste som finns. Jag och Elin skickade ner Emil och Anders med barnvagnarna för att åtminstone heja på de hurtiga grannar som drog ris och gjorde allt vad man nu gör på städdagar. Bebisar är nämligen en perfekt ursäkt för att själv slippa delta. Man har redan händerna fulla liksom. Själva stannade vi kvar i solen på E & Es terrass.

Fikapaus i solen på E&Es terrass.

I lördags var det också grillpremiär. E & E & T kom över efter att Emil och Anders tagit en bastu. Även om dagarna kan vara sommarvarma blir det snabbt kyligt på kvällarna i april, så det blev middag inomhus. Killarna surfade efter båtar och jag och Elin pratade bland annat om vilka tvättlappar som är bäst. Hrrm, lätt föräldrapsykos?!

Det kändes som att det blev jättesent, men när E & E & T var på väg hem och vi tittade på klockan insåg vi alla att den bara var strax efter elva. Då hade ändå både jag och Elin suttit och gäspat ett bra tag. Graav föräldrapsykos, vi som tidigare kunde sitta och surra till tretiden på nätterna. Men jag skyller på hög soldos under dagen i kombination med några glas rödvin på kvällen, det kan få vem som helst att krokna.

Nova överraskade oss med att sova genom hela natten under helgen. Jag och A tittade förvånat på varandra på lördag morgon och undrade om den andra hade varit uppe med henne på natten, men hon hade helt enkelt sovit utan uppvaknande ända till klockan sju. Samma sak nästa natt. Halleluja.

Det ska bli spännande att se om det är en trend eller om det bara var resultatet av en friskluftschock för det stackars stadsbarnet (inatt har lillskruttan dock varit vaken vid två tillfällen eftersom hon varit lite lätt snörvlig).

Årets första clara

Nova valde att tupplura i sällskap med Babywatchen
istället för att jobba i trädgården

Förutom grillning och lunch och fikapauser i solen har jag och A inlett operation Vårstädning i trädgården. Faktiskt väldigt skönt att ägna sig åt krattning och annat utomhuspyssel när det är så vackert väder som det har varit i helgen.

Mindre trevligt var att vi för första gången upptäckte en huggorm, alldeles vid vår tomtgräns dessutom. Det var i och för sig en orm av modell mindre, men även små ormar blir stora och de ger upphov till andra små ormar, ansåg jag och tyckte väl att A skulle slå sig för bröstet och göra sin manliga plikt (det vill säga ta livet av den). Oavsett hur oskyldigt den lilla ormgynnaren låg och njöt av försommarsolen. A var inte riktigt med på noterna.
Som tur var kom vår granne, en trevlig finlandssvensk man i 60-årsåldern, förbi. Beväpnad med en åra (man kunde lätt tro att det var en 5 meters anakonda som skulle bekämpas) förpassade han resolut den zickzackmönstrade inkräktaren till de sälla jaktmarkerna. Bra det.

Nästa stugbesök blir förmodligen redan till Valborgshelgen, då har sommarvattnet satts på och förhoppningsvis har några fler krokusar och vitsippor tittat fram. Väderprognosen ser lovande ut också. Men innan dess blir det Valborgsfirande här i stan!

Faderskapsbekräftelse

Jag och A hade igår ett möte med en färglös (dock extremt storbystad) kommuntant på ett lika färglöst kommunkontor för att skriva under på att A är far till Nova och att vi ska ha delad vårdnad om henne. Det är lite märkligt det här med faderskapsbekräftelse. Om vi hade varit gifta hade vi inte behövt infinna oss till stadsdelsförvaltningen och intygat att A är fadern, då hade det ansetts som självklart. Intressant statistik i det sammanhanget är att hundra tusen svenskar har en annan pappa än de tror...

Hur som helst, med tanke på att Nova är väldigt lik sin far vore det antagligen mer på sin plats med en moderskapsbekräftelse.

Det verkar bli en riktig fin dag här i Stockholm. Temperaturen är redan uppe i 13 grader trots att klockan bara är 8:30. Tyvärr finns det inte tid för någon skön långpromenad, idag är det nämligen packning som gäller. I eftermiddag åker vi till stugan och det är ju lite fler saker att tänka på när man ska ha med sig bebis nånstans. Ingen aning hur vi ska få in oss och alla grejer i bilen. Det blir väl ungefär som när jag och A på fullaste allvar trodde att vi skulle få in ett kylskåp och tre omonterade garderober i bakluckan på vår volvo. Vi fick lära oss den hårda vägen att det får man inte alls, där vi stod på parkeringen utanför IKEA.

Det ska iallafall bli supermysigt med årets första stughelg och jag håller tummarna för att det blir lika fint väder i helgen som utlovat.

Nova sitter i babysittern bredvid mig i skrivande stund, fantastiskt hur roligt det kan vara med några dinglande nallar...

Härligt

Ännu en dag som housewife.
"Det är väl härligt" säger A, som sitter på kontoret och ritar processdiagram, gymtränar på lunchen och snackar bilar med kollegorna. Själv viker jag tvätt iförd mysbyxor och en kräkdoftande kofta.

Ja, det är fantastiskt att få vara hemma med sötaste dottern och dessutom få betalt för det... men jag kan konstatera att vissa delar av hemmafruandet är mindre härliga än andra.
Kom och lukta på min kofta om ni inte tror mig.

Spännande raggsockar

Vi har precis fått låna ett babygym i hysteriska färger av E & E. Nova studerar saker mer fokuserat nu och det verkar som att hon börjar sträcka sig efter dem också, så vi tänkte att det kan vara stimulerande med ett babygym som kan varieras lite.
Idag kom jag dock på henne med att ligga och stirra åt ett helt annat håll. Anders mörkbruna raggsockar på tork var mycket mer intressanta än någon psykedelisk lila elefant med neongröna prickar på. Kanske bättre att lägga lillan under tvättställningen istället?!

(Observera att det är ett videoklipp ovan, tryck på "play-knappen"...)

Tandlös magi

Senaste veckan har Nova verkligen utvecklats vad gäller att le. Nu kan man få en dos av solstrålar utan att behöva anstränga sig alltför mycket (inte klokt vad man kan fjanta sig för att få ett smajl av sin dotter). Som förstagångsföräldrar följer vi ju ängsligt listan över utvecklingssteg som vi kan förvänta oss att Nova ska följa och det känns skönt att allt hittills verkar "normalt". Och jisses vad lycklig jag blir när hon bjuder på lite tandlös magi och ler som i fotot nedan. Hjärtat smälter.

I helgen har vi mest fixat hemma. Igår var A och Emil dock och kikade på båt, det börjar dra ihop sig till att köpa en ny "miss Ellika", aka "Skrutten", som den tidigare skorven hette och som vi sålde i höstas. På något sätt lyckades nämligen killarna övertyga oss andra delägare (mig & Elin) att vi måste ha en säkrare (= manligt försäljningsargument för att få köpa något större, snabbare och snyggare) båt nu när familjen har växt.

Igår kväll var E & E (Emil & Elin alltså) & Thea här och åt middag. Vi inledde med en liten sommarinspirerad förrätt för att komma i stämning inför nästa helgs planerade stugpremiär; melon, serranoskinka och en flaska rosé som på något sätt gömt sig i kylen sen i somras. Efter det blev det kyckling i mandelgräddsås med kryddor som min kompis Jonas tagit med sig hem från sitt senaste Indienbesök. Avslutningsvis vit chokladcheesecake från Leila's kokbok (halva kakan är fortfarande kvar i kylen och bara väntar på att jag & A ska drabbas av moraliskt breakdown och goffa i oss resten).

I skrivande stund är A i "lillrummet" (Novas blivande rum) och sätter ihop en byrå från Mio. Det går halvbra. Säga vad man vill om IKEA, men de kan iallafall sina grejer. Tillverkar träpluggarna i rätt storlek och sådär.

Lillskruttan tar en eftermiddagslur.

Lugn och skön söndag hos familjen Mysbyxa.

BVC besök #6

... var inbokat kl 10 imorse och som vanligt var det lite stressigt att komma iväg. Det sista jag skulle göra var att byta blöjor på Nova (typ 7 minuter innan vi skulle vara där) och då var hon så klart "in the making", vilket inte gav mig något annat val än att snällt vänta tills lilla damen hade stånkat färdigt på skötbordet. Lätt frustrerande när man är sen.

Några minuter efter utsatt tid anlände vi till BVC och jag kan rapportera att hon nu mäter 57 cm och väger 4540 gram, mer eller mindre på normalkurvan. Viktökningen har också planat ut lite om man jämför med förra gången, vilket nog kan vara bra. Det räcker med EN extra haka liksom.

Helena lånade ut en folder om "När barnet ska sova" som jag ska lusläsa under dagen. Nova vill fortsatt inte sova förrän framåt 23, när vi alla går och lägger oss, och det vore bra att få henne i säng lite tidigare än så. Jag har försökt tala om för henne att hon är en bebis och att bebisar inte ska vara uppe så sent, men hon lyssnar inte på det örat.

Pensionsförsäkring i fara

A skadade sitt redan trasiga knä på tennisen i tisdags. Han tillhör gruppen medelålders-män-som-inte-inser-att-de-inte-är-18-längre och då går det lite på tok ibland. Vi (främst A) hoppas ju på att Nova ska bli en ny Anna Kournikova, så att vi har vårt på det torra om sisådär en 20 år. Men då gäller det att nån i familjen kan sparra henne i tennis. Och det lär inte vara jag, även om jag säkert har dolda kvaliteter när det gäller racketsporter (de är antagligen extremt väl dolda i så fall).

Så älskling, tänk på vår pensionsförsäkring när du slänger dig efter en sån där gul studsande sak på tennisbanan nästa gång.

Peppar, peppar

Igår pratade jag och A om att vi är lyckligt lottade som får sova på nätterna. Nova har de senaste veckorna somnat kring kl 22, därefter vaknat en enda gång vid fem-sex tiden för blöjbyte och matning och sedan somnat om till niosnåret. Vi konstaterade också att vi alltid har kunnat gå och lägga oss när vi själva vill det på kvällen, utan att behöva sitta uppe och vyssja henne.

Därefter glömde vi uppenbarligen säga "ta i trä", "peppar, peppar", eller vad det nu är man säger för att undvika olycka, för samma kväll vägrar den lilla illbattingen att somna. Först någon gång efter 24 och efter X antal matningar och blöjbyten behagade fröken stök att sova. Jaja, då sover hon säkert till framåt sju eller åtta, tänkte jag hoppfullt utan att veta att jag skulle ha petat in ett "och" istället för "eller" i den meningen. Först vaknade hon nämligen 04:30 och var hungrig, andra gången vaknade hon kl 7 med en bajsblöja av storlek XXL och sedan vaknade hon kl 8 och var hungrig igen. Suck.

Nu ligger hon på golvet bland sina leksaker och börjar äntligen visa tecken på trötthet, men så här vid tio känner jag att det är lite för sent för min del att gå och knyta mig igen. Rackarunge.


(Japp, det är en duschflaska som skymtar i bakgrunden. Blå och fin och spännande att titta på.)

Fjärde gången gillt

... och jag och Maria lyckades äntligen få till vår barnvagnsdejt efter att hon och hennes familj drabbats av dubbla halsflussattacker och ett vattenkoppsutbrott tidigare planerade tillfällen. De har haft det lite kämpigt på senaste tiden med andra ord.

Imorse var därför både jag och Nova påklädda och hade ätit frukost vid 10-tiden, vilket inte hör till vanligheterna direkt. Jag och Maria tog våra tjejer en runda kring Kungsholmen och sen blev det tidig lunch vid inredningsbutiken R.O.O.M, där det ligger en barnvagnsvänlig restaurang i anslutning till själva butiken. Det måste ha varit åtminstone 10 barnvagnssällskap där inne, blandat med lunchande businessfolk. Restaurangen har till och med micro där man kan värma mat själv, toppen! Det är lustigt vad jag i dagsläget kan bli nöjd över saker som jag för ett halvår sedan struntade högaktningsfullt i. "Barnvagnsvänlig" var för övrigt ett ord som inte ens ingick i min vokabulär då.

Maria tyckte att jag såg väldigt piffig ut i kappa och klänning eftersom hon själv kom stegande från Söder i jeans och gore tex-jacka. Jag förklarade torrt att klänningar/kjolar och leggings är det enda som passar sedan juni och att min kappa håller på att sönderfalla i atomer (det är mer hål än foder i fodret...) men att jag inte har kommit mig för att köpa någon ny.

Jag provade faktiskt mina före-graviditeten-jeans för någon vecka sedan (förvisso är jag lite tveksam till att jag nånsin har kunnat pressa mig ner i dem) och nu undrar jag var mitt tyg tagit vägen? Hallå, det saknas ju flera centimetrar i midjan.

Påskhelg

Påsk! Jag är rätt kass på det här med pynt när det gäller högtider, så det enda påskiga hos oss blev en bukett blandade tulpaner och lite finchoklad som påskgodis till A (för övrigt uppätet samma kväll, heeelt oväntat...). Det är inte viljan som saknas, det är framförhållningen. Och antagligen det faktum att alla otroliga tjusiga äggkartongskycklingar tillverkade i lågstadiet är kvar hos mina föräldrar, lyckos dem. Jag gjorde faktiskt en ansats att införskaffa påskris, men eftersom jag i vanlig ordning var sent ute fanns bara svarta fjädrar kvar. Eftersom det var påskkänsla jag var ute efter och inte en fjäderboa, blev det inget ris.

Igår fick vi härlig påsklunch med äggmålning hos A's Novas faster Sara. Kusinerna och farfar och farmor var också där såklart. Bosse och Åsa var nyss hemkomna från Spanien och hade med sig presenter till alla, så det var lilla julafton. Vår smått asociala dotter sov sig igenom större delen av lunchen och vaknade lagom till kaffet som intogs på altanen. Aprilvädret visade sig från sin allra bästa sida, babywatch-termometern visade på runt 20 grader i skuggan! Jennifer tog till och med en barfotapromenix, ett tilltag som nog inte var helt sanktionerat av mamma...

Jag och A hade planer på att åka till stugan på Vätö lördag till söndag, men beslutade oss istället för att stanna på hemmaplan och fixa med lägenheten resten av helgen. Den har nämligen en benägenhet att bli stökig och vi hoppas att det beror på att vi ännu inte har all förvaring och annat på plats. Både jag och A har dock en läskig aning om att kaoset snarare beror av att jag saknar ordningsgener, min kära mor vägrade uppenbarligen släppa ifrån sig några sådana. Själv är hon uppe och städar klockan 5 varje morgon så det hade nog varit bra om jag fått åtminstone ett par, lite mer balans för oss båda liksom.

Innan besöket på det stora blågula varuhuset råkade vi dock spendera två frukosttimmar i solen på Sandy's... ... och efter IKEA var klockan så pass mycket att dagen inte direkt resulterade i mindre kaos i lägenheten. Vi fick två lampor som vi inte gillade färgen på och ett par extra kassar som fortfarande står i vår redan trånga hall. Hmm, det är svårt det här med ordning. Men jag har gott hopp om morgondagen!

Tapas... to go

Igår blev vi våldsamt sugna på tapas (inte speciellt påskigt, jag vet) och beslutade oss för att det var dags att försöka ta med dottern på restaurang. Teststället var en lagom välbesökt tapasrestaurang i portuppgången bredvid vår, där det inte är speciellt hög ljudnivå och det finns möjlighet att sitta lite avskilt. Eftersom Nova brukar somna omedelbart när man går ut med henne inledde vi operationen med att gå en sväng och handla frukostmat och annat vid 20-tiden. Nova var mätt och sömnig, hon hade varit vaken sedan kl 16. Som vanligt tuppade hon av efter ett par meter i barnvagnen och vi kunde glida in på restaurangen vid 20:30. Stabilt!

Det gick inte direkt enligt plan efter det.

Vi hade knappt hunnit sätta oss ner och läsa menyn förrän vi hörde en välbekant liten mistlur inifrån vagnen. Aaargh.

Det var bara att iscensätta plan B istället, för vi vet att lite vaggning inte hjälper för att snabbsöva vår dotter. Och vi unnar våra medmänniskor att få njuta av sina tapas utan att behöva lyssna till Novas tjut, vi skulle själva inte uppskatta att få vårt restaurangbesök förstört av någon annans skrikiga unge.

Det kändes inte heller som ett alternativ att ha henne uppe, även om hon skulle vara tyst och nöjd då. Dåliga föräldrar som sitter och käkar flottiga bläckfiskringar och pimplar vin på kvarterskrogen med sitt stackars pyjamasklädda barn i famnen liksom.

Turligt nog för mammor och pappor till små stökiga tjejer finns takeaway. Jag tog Nova och flydde fältet och Anders inväntade maten. Det blev således tapas hemma i soffan istället.

Lilla fröken stök somnade inte på riktigt i sin säng förrän vid 23. Det borde vi ju ha anat förstås, för det är så det har sett ut de senaste kvällarna. Men vi trodde faktiskt att det skulle gå vägen i och med att hon varit vaken i 4 timmar redan. Och tapassuget var stort.

Vi får förfina dotterns restaurangvanor till nästa gång helt enkelt.

Elefantfötter (känsliga tittare varnas)

Mina fötter har inte riktigt återhämtat sig efter graviditeten. För två månader sedan var de så här svullna och känseln i fotsulor och tår var i det närmaste noll. Jag såg inte ens mina fotknölar de sista veckorna (inte för att de är så mycket att se, men man vill ju ändå ha koll på att de finns där liksom).

Någon vecka efter snittet hade den mesta svullnaden gått ner, men fötterna är fortfarande inte back in business. Det känns som att de är konstant kalla och blöta och när jag går en längre stund så värker de rejält. Dessutom är de känsliga för kyla och beröring av sträva saker, typ lakanstyg. Och lakanstyg är ju svårt att undvika när man ska sova, så det är en kamp varje kväll att positionera fötterna så att de har minimal tygkontakt och ändå är varma. Jag kan bli riktigt irriterad på A om han kommer åt mina fötter så att de pressas mot sängkläderna. Inte helt lätt att sova med mig alltså. Är det inte jättemage så är det elefantfötter.
Jag vill ha mina vanliga fötter tillbaka. Pronto!

Jobbesök

Idag tog jag med mig Nova och besökte "jobbet", det vill säga försäkringsbolaget där jag hade mitt senaste projekt innan lillan kom. Jag kan lättat konstatera att jag inte alls saknar projektkaoset, personalmatsalsmaten eller bunkern till projektrum med utsikt över E18 (och det är ingen överdrift, det enda fönstret i rummet är på fullaste allvar beläget i nivå med motorvägen).

Nova uppförde sig väldigt väluppfostrat. Hon lät sig både hållas utan att knysta och till och med smajlade lite överseende åt någon av mina kollegor. I ärlighetens namn tajmade jag in mitt besök när hon var mätt och under hennes sömnperiod (mellan kl 12 och 16 är hon i "lala-land"), annars hade hon kanske inte varit lika lätt att handskas med. Det är fascinerande hur mycket vilja en 7 veckors bebis kan ha. I skrivande stund hänger Nova över min ena axel, det är den enda position som duger just nu. Om jag får för mig att ta ner henne till famnen istället dröjer det inte länge innan hon börjar fäkta och grymta irriterat för att slutligen skrika åt mig om jag inte lägger upp henne igen. Antagligen är det en skön position för henne och hon kan ligga och kika på saker (eller så har hon insett att om hon ligger över axeln så ser jag inte vad hon pysslar med och då kan hon ostörd tupplura eller kräkas på mig utan att jag märker något...).

På vägen tillbaka stannade jag till för en snabbvisit hos Micke och Marion, som bor i närheten av kontoret. Micke pluggade med A på KTH. De har en liten Lukas på 1,5 år och en bulle i ugnen som beräknas vara färdigbakad i juli. Med andra ord gäller det att passa på att träffa dem innan dess, för i höst lär de ha fullt upp.

Apropå bullar så förbarmade jag mig just över den sista frysta kanelbullen i påsen. Den låg där och såg så ensam ut (att det var jag som också slukade hans kompis talar vi tyst om). Jag har uppenbarligen någon form av kanelbullemani just nu. Hjälp.

Huvudlyft - check!

Jag & Nova hade egentligen en barnvagnsdate på morgonen med Maria, en "kompis kompis", som har en liten tjej i samma ålder som Nova. Saga hade dock fått vattkoppor och det känns inte riktigt som att det är läge att låta Nova få det riktigt än, speciellt inte inför påsk, så vi ställde in det hela.

Helgen gick som vanligt i racerfart. Pelle och Jessicas Olivia firade i lördags sitt första levnadsår och vi åkte till Uppsala för att fira henne. Några sekunder efter det att jag satt foten innanför dörren med Nova i famnen hade 3-4 stycken "Ååååh"-ande kvinnor omringat oss, vilket var ett intressant fenomen. Själva tycker vi inte att Nova är så himla pyttig längre men det gör tydligen andra. Eller är detta en inbyggd reflex hos medelålders kvinnor så fort de överhuvudtaget ser något som liknar en bebis...?

Vår lilla sumo satte under kalaset personbästa genom att sänka 200 ml BabySemp (rekommenderat intag per mål är 100-160 ml i den här åldern). Hon fick mjölk i två omgångar och eftersom jag & A var lite ouppmärksamma på hur mycket hon egentligen åt så passade hon så klart på. Efteråt var hon hyfsat groggy och befann sig typ två timmar i paltkoma.

Vi vuxna frossade istället i hemgjord prinsesstårta, bullar, muffins och andra godsaker, vilket stärker en misstanke jag har om det här med viktuppgång i samband med att man får barn. Det är knappast graviditeten som genererar de där extrakilona utan snarare alla luriga bullar som slinker ned i samband med föräldraträffar, dop och födelsedagskalas. Mystery solved.

På söndagseftermiddagen var A ute och tittade på bilar med Micke eftersom vi tydligen "måste" ha en ny bil nu (som det låter på honom kommer vår nuvarande att gå upp i rök vilken dag som helst). Jag & Nova är totalt ointresserade av fordon och körde istället shoppingrundan på Fridhemsplan. Det blev två nya pyjamasar till lillan men mest kläder till mamma. Hoppsan.

Nova har också lärt sig ett nytt trick; huvudlyft. Vid de tillfällen hon inte somnar när vi lägger henne på mage så övar hon faktiskt på ganska bra, för det mesta under frustrerade utrop när hon sparkar frenetiskt med sina små ben.

Och det tar sig! Igår lyfte Nova huvudet riktigt högt, se bildbevis till vänster (att hon ser ut som en liten utomjording med jättepanna skyller vi på digitalkameran, ibland blir perspektiven mysko - det ser ut som att hon tittar i en julgranskula ungefär).

Då kan vi checka av huvudlyft på listan, eller hur?

BVC-besök numero 5

Vår BVC ligger praktiskt nog tvärs över gatan och idag på morgonen gjorde vi vårt femte besök dit. Nova somnade precis innan vi gick ut med vagnen och vaknade först när hon avklädd låg på skötbordet hos Helena. Denna rockad uppskattades inte alls av lillan och hon började gasta för full hals så snart hon slagit upp sina små blå. Sedan skrek hon mer eller mindre ända tills vi kommit tillbaka hem. Och när man tänker på saken, skulle ni tycka att det var någon vidare trevlig upplevelse att somna in påklädd och nerbäddad hemma och sedan helt plötsligt vakna upp sprillans naken på en pappersklädd brits nånstans?! Nä, just det. Som svar på tal kissade Nova på vågen och en minut senare även på längdmätningsbritsen. Imponerande.

Lilla damen har iallafall växt på sig, rejält. Novas längd- och viktkurva har stadigt pekat ganska brant uppåt sedan vi började ge mjölkersättning på riktigt och idag mätte hon 55 cm och vägde 4030 gram. Helena konstaterade att Nova var "välmående" (jag misstänker att det är BVC-jargong för "tjock"...?). Det är absolut ingen onormal viktökning och hon ligger fortfarande under normalkurvan, men eftersom majoriteten av hennes matintag består av mjölkersättning kan det vara bra att försöka undvika överdosering. Bebisar har ju förmågan att äta tills de är alldeles proppmätta och att Nova som bekant är sin fars dotter gör inte saken bättre. Hon fortsätter helt enkelt att äta tills flaskan är tom, oavsett om hon är hungrig eller inte.
För mig och A kan det vara svårt att veta när hon blir mätt och att hon inte bara ligger och gottar sig igenom de sista millilitrarna. Ungefär som när vi vuxna tar den där helt onödiga andra eller tredje lilla portionen av en god middag "för åtgångens skull" (som min mor skulle säga).

För egen del klev jag också på vågen för första gången efter förlossningen och jag verkar hittills ha tappat 11 av de 15 kilo jag gick upp under graviditeten. Minst 4 kilo kvar alltså. Hmm. Jag skulle nog kanske ha låtit bli den där kanelbullen som ackompanjerade efter-lunch-teet alldeles nyss då. Men den smög sig liksom med. Lurig bulle.

Bomben

Med hänvisning till föregående bajsinlägg kan jag bara upplysa om att bomben briserade imorse. Och blöjan hade inte en chans trots att vi i förebyggande syfte gått upp en storlek inför det som oundvikligen komma skulle. Skadans omfattning? Låt mig uttrycka det så här; det krävdes två personer och duschning i badkaret för att få den lilla bajsmaskinen ren igen... samt sanering av sängkläder, pyjamas och skötbordsunderlägg. Jag tror ni förstår resten.

Nova avslutade sedan sin insats med att kissa på vardagsrumsgolvet när jag gick omkring med henne insvept i en handduk efter tvättningen. Hon såg väldigt nöjd ut. Tack för den.

Igår eftermiddag jobbade A hemifrån och tog hand om lillan medan jag var hos frisören. Ytterst välbehövligt eftersom jag inte klippt mig sedan september och efter massivt håravfall före och i början av graviditeten har nu lockarna börjat växa ut så sakteliga. Detta var första gången på 6 veckor som jag och Nova var mer än 50 meter från varandra. Lite konstigt kändes det allt, men oj vad skönt det var att få lite egentid, sitta i en varm hårmoj, läsa en skvallerblaska, bli serverad chai-te och allmänt ompysslad. Jag somnade nästan.

När jag kom hem tupplurade Nova över A's axel och verkade inte ens ha noterat att mamma varit borta 3 timmar. Jag och A har försökt att dela så gott det går på tröstande, matande och lekande så att hon ska känna sig lika trygg med oss båda två och hittills verkar det uppenbarligen fungera.

För övrigt skulle dottern också behöva lite styling. Hon har lätt Stockholms flottigaste frilla.

Rysk Roulette

Något har hänt med dotterns bajsvanor.
Tidigare har insättning och uttag skett i stort sett momentant (tutte eller flaska till munnen = vibration i brallan), men nu har hon börjat spara på godsakerna. Finanskrisen i microformat?
I skrivande stund har hon inte gjort nummer 2 på över ett dygn och det är lite som rysk roulette varje gång jag eller A byter på henne. Eller som ett kinderägg, fast tvärtom. Man hoppas på att inte få överraskningen.