Första semesterdagen

Semestervädergudarna hörde våra böner och har gett oss en toppenstart på semestern.
Vi kom ut till stugan igår vid 14-tiden och faktiskt väntade våra första gäster redan på oss här då. Det har blivit någon sorts tradition att vi inleder vår semester genom att umgås med Pontus och Linda, ett par vilka A ursprungligen känner via sin kompis Pelle.

Efter en sen lunch tog vi en kvällstur med båten och besökte KnappKarlsson, en mysig sjökrog på Barnens Ö, ca 15 minuter norrut. Det var premiärtur både för Nova och mig i nya båten. Motvilligt erkänner jag att det känns väldigt skönt att ha ny båt, den nya pärlan är mycket stabilare och tystare. Nu kan man till och med föra en konversation utan att behöva skrika genom motorbullret. Nova verkade gilla att åka båt, hon skrattade och var nöjd även om det blev lite i senaste laget för henne. Å andra sidan tog hon en tupplur på As arm när vi tog en clara på KnappKarlsson, så det var ingen fara på taket.


Idag har det varit fortsatt varmt och vackert väder, 27 grader och inte ett moln så långt ögat kan nå. Vi har legat nere vid bryggorna ett par timmar och de andra har badat. Inte badkrukan Nordell dock. Jag vidhåller att det måste vara minst 22 grader i vattnet för att det ska vara mödan värt att hoppa i plurret. Idag var det bara 19 grader och följaktligen blev inget mer än mina underben blötlagda. Resten av kroppsdelarna var lättade att de kom undan.

Sprattelfia

140 kronor, 30 minuter och ett blodprov fattigare

Idag sitter jag där jag sitter. Hissen är trasig och jag tar inte gärna barnvagnen på ryggen fyra trappor upp och ned. Tydligen ska det ta två veckor att reparera hissjä--ln, vad nu hissreparatörerna ska göra under så lång tid?
Tur att vi drar till stugan imorgon, otur att vi får frakta ner hela semesterpackningen utan hiss.

Igår hade vi barnvakt för första gången. Det var Novas farmor och farfar som var snälla och körde upp från Kolmården för att vakta henne några timmar på kvällen. Jag och A var på sommarfest ute i Saltsjö-Boo med hans företag, en fest som A också anordnade. Festen hölls hemma hos en av hans kollegor och vi var 25 personer kring långbordet på terassen. Det var en lyckad tillställning med vackert väder, bubbel, medelhavsbuffé, trevligt sällskap, ett par drinkar och lite Guitar Hero-tvspelande senare på kvällen. Självklart vann jag en match mot A.
Allting hade gått bra här på hemmaplan, Nova uppförde sig tydligen exemplariskt och gruffade inte en enda gång. När vi var hemma strax efter ett låg hon och sov som en liten ängel.

Tidigare på dagen var jag hos min husläkare för att kolla upp min ur-led-hoppande handled och mina känslolösa fötter. Efter att förhört mig och sedan pillat och dragit under fotsulorna med något som liknade ett medeltida tortyrredskap (alternativt en pizzaskärare) konstaterade den gode doktorn att det var en nervskada till följd av svullnaden under graviditeten och inget att göra åt. Inte helt otippat. Han kunde inte säga om de kommer att återhämta sig helt, det är bara att vänta att se. För att utesluta att det inte handlar om B12-brist fick jag ta ett blodprov också. Jag hatar att ta blodprov.

Problemet med handleden är tydligen något som kallas de Quervains sjukdom, vilket inte alls är en sjukdom utan någon sorts förtjockning av senorna över handleden vilket gör att de inte passar perfekt i sina "skidor". Vanligt bland kvinnor som nyss fött barn och bara att vänta ut så länge det går åt rätt håll och man inte har några större smärtor av det.

Summa summarum: 140 kronor, 30 minuter och ett blodprov fattigare fick jag alltså ett franskt namn på min ömmande handled. Inte ens ett ynka anti-hoppa-ur-led-piller.

Första smakportionen

På midsommardagen - prick ett år efter det positiva graviditetstestet, tiden går fort - fick Nova sin allra första smakportion i form av hemgjord potatispuré. Lilla fröken verkade inte tycka att det var speciellt äckligt, utan mera konstigt:
"Okej, varför lägger ni kletiga grejer i ansiktet på mig...?"

Efter tre dagar med potatispuré är vi nu inne på en köpeburk palsternacka/potatis. Min plan är att få Nova att äta både hemlagad och köpt mat genom att växla mellan att laga själv och servera burkmat. Tydligen blir en del bebisar kinkiga och vill bara ha burkmat om de får vänja sig vid det. Något med konsistensen, misstänker Elin. Det finns uppenbarligen olika grader av puréighet...

Det här med att äta går iallafall bättre och bättre, nu öppnar hon munnen när skeden kommer och anstränger sig för att få in maten. Men mycket hamnar som synes på helt andra ställen än i hennes lilla mun (lärdom: bebisar andas konstigt med mos i näsan...).

Midsommar

Nästan en vecka sedan senaste inlägget och jag skyller det på en viss mobiloperatör som har uppenbara svårigheter med att få det nya SIM-kortet till mitt 3G-modem att fungera. Hur svårt kan det vara?

Midsommar firades på Vätö. Ingen stor skara, bara "la familia" och en förstärkning i form av As kompis Micke. Singelkillen och barnfamiljerna.

Jag hade bestämt mig för att för första gången i mitt liv göra en kavringstårta, så klockan 7 på midsommaraftons morgon var jag uppe och gjorde lax- och-löjromstårta (dock slog snålheten till och det blev stenbitsrom istället) och bakade bröd som en riktig husmor. Tårtan skulle tydligen vara "oumbärlig på buffébordet", och det vet jag väl inte, men god var den iallafall.

Hmm... var inte handfatet större?
Och var inte bebisen mindre?
Trångt blev det visst.

Midsommarklädd tjej

Klassisk sillunch intogs på E & Es altan, nypiffad dagen till ära. Emil hade till och med sytt nya överdrag till bänkdynan. Fantastiskt om A kunde göra det samma, men det lär väl aldrig inträffa. Med hjälp av tre infravärmare kunde vi till och med sitta ute, för vädret visade sig inte från sin blidaste sida. 13 grader "varmt" bara. Men det var iallafall uppehåll, alltid något.
Vi brassade infravärmarna så mycket att proppen gick och det tog säkert en halvtimme innan E & E hade lokaliserat vilken propp som gått. Det visade sig att förra stugägarna hade kopplat altanuttaget via en spis-fas, typ. Lite colamannen där också.
Värme blev det också av Emils "hemgjorda" snaps. Ja, han brukar inte direkt plocka potäter och bränna hemma på kammaren, men iallafall göra egen smaksättning. Årets smak var lime och chili. En riktig höjdare, tyckte till och med jag som normalt sett anser att snaps är ungefär det äckligaste som finns.
Efter leverbiff då, vill säga.

Framåt kvällen förflyttade vi oss ner till oss för att grilla. Småtjejerna premiärsov i samma rum (Nova slapp sova i duschen, vilket hon nog var tacksam över) och det gick över förväntan, ingen av dem stökade och väckte den andra. Lillan i sin spjälsäng och Thea i dubbelsängen.

Elin fixade en smarremumsig jordgubbsmaränghistoria till efterrätt. Killarna drog iväg och bastade vid 12-snåret och det markerade slutet på midsommar 2009. Betydligt lugnare och inte fullt lika sent som förr om åren. Även om jag nog hade liiite vinhjärna när jag beslöt mig för att försöka ta bort mitt smink med olivolja framåt nattkröken... det gick sådär (min sminkborttagning var kvar i stan).

Maräng, jordgubbar, hallongrädde och chokladtryffelsås
= mmmm

Tre män och en liten liten soffa

Resten av helgen har vädret varit soligare och varmare. Gräsmattan har fått sig en klippning och alla sommarväxter har kommit ner i olika krukor på terassen. A har skalat ett berg också. Han är lite lätt besatt av att ta bort allt gräs och ris från stenformationerna vi har på tomten. Jag låter honom hållas med det han pysslar med, för det mesta. Att skala berg är rätt mycket jobb, så jag skällde inte ens på honom för att han trimmat bort en riddarsporre.

(Jag ser A kratta gräsklipp rakt över platsen där det växer en rosa riddarsporre)

- Du, var försiktig, det är en riddarsporre där.

- Nä, det är ingenting här (säger A oskyldigt).

Jag går och tittar. Nej, det var ju sant. Det är ingenting där. För den har han trimmat bort.

Ordnüng i kryddlandet - jag haffar några liljekonvaljer
som försöker smyga sig in och hänga med gräslöken

Svärmor upp i dagen

A filosoferade härom dagen:
- Du har ju liksom byggt Nova och burit henne inuti dig i nästan ett år. Och så kommer hon ut och ser inte ens ut som dig utan istället precis som min mamma gjorde när hon var liten!
Visst är det konstigt?!

Mmm, så kan det bli. Vilken himla tur att jag gillar svärmor.

Det här med övningar

Jag har inte varit direkt flitig med barnvagnsjoggandet, men idag tog jag faktiskt en springtur längs Kungsholms strand innan lunch. Tredje rundan sedan premiären för lika många veckor sedan.

Nova tycker att det är fantastiskt roligt när vi ligger på hennes filt och jag gör magövningar efteråt. Tyvärr finner inte jag det fullt lika roande, men med tanke på att mitt mittparti bäst karaktäriseras av ord som "skumgummi" och "svampig" sedan graviditeten (och det var ju inte direkt något sexpack av muskler innan heller) är det ett nödvändigt ont att stärka musklerna med sit-ups och liknande kroppsböjningar. Men ååå så tråkigt!
Överlag är det här med övningar bara så trist, oavsett vad det gäller. Jag vill helst bara vara bra direkt liksom.
Tålamod är inte min starka sida.

Svettlurk och kräklurk.

Regn, regn och åter regn

Internätet var visst "trasigt" när vi var ute i stugan i helgen, så vi fick klara oss utan uppkoppling i två hela dagar. Det är hårda bud för en sån inbiten datanörd som jag. Och stackars A har inte kunnat surfa på vare sig Marca eller As eller någon annan livsnödvändig sajt för spansk fotboll. Till råga på allt så har det varit stugsäsongens hittills två regnigaste dagar. Det har strilat, duggat och spöregnat om vartannat ända sedan vi kom ut i fredags kväll tills vi åkte därifrån igår eftermiddag.
Men om man köper en stuga i Dyvik på Vätö kan ska man väl vara glad att det inte regnar oftare än det har gjort.

Nu backar jag till förra veckan med en liten kuggfråga...
Hur vet man att Novas två söta kusiner har varit på besök?

Svar: det är små plastpärlor på golvet i hela lägenheten efteråt.

Jennifer och Josephine var nämligen här en stund efter fritids i torsdags och det är kul att se hur roligt Nova tycker det är när de kommer på besök. Hon skrattade jättemycket när tjejerna lekte med henne. Jag försökte köra samma trick dagen därpå, men då var det inte alls lika uppskattat. Dottern körde bara sin uttråkade men-vad-håller-du-på-med-egentligen?-min när jag rasslade med leksaken på samma sätt som Josephine hade gjort.

Medan A hade händerna fulla med tre små tjejer passade jag på att gå ut och äta middag med Hanna. Det var ljuvligt att få sätta sig på restaurang, ta ett glas rosé i kvällssolen och koppla av utan bebis ett tag. Jag hade till och med klackar på mig för första gången sedan typ oktober. Så jag var iallafall avslappnad - även om mina fötter var något missnöjda - när jag kom hem och trampade på plastpärlor.

Efter det försvann finvädret och resten av helgen har det som sagt regnat på oss ute i stugan. Vi bestämde oss därför att åka från Vätö redan efter lunch igår och istället ta en sväng förbi Pär & Erica som precis har flyttat in i sitt nybyggda hus på Skarpö, utanför Vaxholm. Skarpö är en riktigt idyllisk skärgårdsö (antagligen mer idyllisk när inte regnet står som spön i backen, misstänker jag) som man bara når med bilfärja och huset kommer att bli superfint. De har ritat det helt själva. I nuläget återstår det dock en del pyssel även om huset är fullt beboeligt. För tapeter, fönsterfoder och väggar på övervåningen är ju bara sånt där lull-lull som kan komma senare...

Hur man roar en bebis...

... vid hängning av tvätt.

Apropå det föregående inlägget och som svar till min mor som efterfrågat en statusuppdatering på städningen; efter att jag lastat en diskmaskin, kört en tvätt och tagit en sväng till mataffären (och däremellan bytt blöjor, lagt, matat och roat bebis i omgångar förstås) försvann städlusten lika överraskande snabbt som den dök upp. Puts väck.
Den lär inte visa sig igen på den här sidan decennieskiftet, om jag känner mig själv rätt.

Städsugen

Idag har jag en gladare och piggare liten tjej här hemma, men nu är det vädret som visar sig från sin allra ocharmigaste sida istället. Min lilla mammagrupp Karolina är ändå bortrest i veckan, så det gör inte så mycket att det inte är promenadväder. Jag och Nova stannar nog bara inne och myser och pysslar och städar lite idag. Ja, ni läste rätt. Städar. Jag har känt mig lite städsugen nu på morgonkvisten (mamma gör förmodligen ett kors i taket nu). Det trodde jag aldrig skulle hända. Jag vet inte riktigt exakt vad det är jag ska städa, men det lär inte finnas brist på sådant som behöver tvättas, torkas eller plockas med i den här lägenheten.

Jag passar på att publicera det här inlägget så snabbt jag bara kan, då har jag iallafall fått skriva att jag har en ambition att städa. Det där lilla ordet förekommer ju inte så ofta i den här bloggen annars. Men det börjar inte så bra. Redan nu när jag börjar närma mig slutet av inlägget känner jag att jag inte är jättesugen på att ta fram dammsugaren längre.

Bittertanten och sura bebisen

Nova har varit ovanligt surmulen idag. Absolut ingenting har varit till dotterns behag. Inte roligt att ligga på rygg, inte roligt att ligga på mage, inte roligt att sitta i mitt knä. Någon enstaka gång har hon skinit upp men för det mesta har hon bara velat ligga i sängen med nappen och Margot. Jag misstänker att hon är lite hängig helt enkelt och låter henne ligga och sova och gnussa med sin gosegiraff bäst hon vill och erbjuder henne att komma upp i famnen med jämna mellanrum. A har inte känt sig helt hundra heller nu senaste dagarna, så det är kanske något som går.

Novas missnöjesljud blandas med dunka-dunka och visselpipor från studentkorteger som kör på Fleminggatan. Ibland låter det så högt att man kan tro att det är en lastbil med fulla studenter inuti själva lägenheten. Hemska tanke.
Så här har det varit hela veckan, men speciellt mycket idag kring lunch. Det måste vara den stora avslutningsdagen på Kungholmen idag. Jag försöker komma ihåg hur det var när jag själv tog studenten, men det var så länge sen att det har trillat ur minnet. Men jag misstänker att jag var jag lika packad och sorglös som de tappra kids som har trotsat regn och rusk den gångna veckan.

Från balkongen.

Traditionen är lite märklig faktiskt, en gång i tiden kanske det var en stor grej att gå ut gymnasiet, men knappast idag. Med risk att låta som en bitter tant (vilket jag antagligen också är)... valet för de glada kidsen står väl mellan arbetslöshet och finanskris eller ytterligare ett par år i plugget. Knappast något att fira.
Dessutom lär de lida av tinnitus hela bunten med tanke på ljudvolymen nerifrån gatan. *mutter, mutter*

Lunchdejt i Sjöstaden

Igår åkte jag och Nova ut till Hammarby Sjöstad för att träffa Malin, en fd kollega till mig som hunnit med att få både ett och två barn sedan sist (nej, hon är inte übersnabb på att ploppa ut barn utan det var faktiskt 3 år sedan vi sågs senast).
Hennes yngste son Linus är några veckor äldre än Nova.

Jag och Malin satt och åt en god lunch i solen och då, som grädde på moset, kom min kompis Johan helt oförhappandes förbi med ett gäng kollegor. Johan bor i Polen sen några år tillbaka och är inte Sverige alltför ofta, det var minst ett år sedan jag träffade honom också. Tanken var att vi skulle ha gått och ut och käkat med honom och ett gäng andra i lördags, men utan barnvakt till Nova blev det stugan istället. Två flugor i en smäll med andra ord att få luncha med både Malin och Johan på en och samma gång.

Hammarby Sjöstad är trevligt, men kommunikationerna är sisådär trots att man kan åka kommunalt dit med både tvärbanan, färja och buss. Med tanke på nybyggnationen och att området är Sveriges barntätaste är det märkligt att det bara finns två busslinjer som stannar vid Sickla Udde. Och bussarna går inte direkt ofta heller. När jag skulle hemåt på eftermiddagen fick jag vänta i 30 minuter och under tiden radade barnvagnarna upp sig på busshållsplatsen. Det ryms max 2-3 vagnar i en normal buss och enkel matematik sa att alla ekipagen inte skulle gå in. Jag såg framför mig en hänsynslös mamma-catfight om platserna och när bussen äntligen kom gjorde jag mig beredd att försvara min förstaplats i kön genom att köra fram vagnen lite, blänga ilsket och vässa armbågarna. Som tur är finns någon sorts oskriven barnvagnsköetikett hos mammorna/papporna här i Stockholm, så inget blod behövde utgjutas. Skönt.

Nationaldagen

Man vänjer sig vid mycket när man har fått barn.
Jag, som vid ett tillfälle faktiskt kräktes när jag såg en man snyta sig (i och för sig var detta på ett badhus och det var i vattnet han snöt sig, inte speciellt fräscht), har blivit en aning mer härdad vid kontakten med allehanda kroppsutsöndringar.

Konversation med A under dagen (jag håller dottern framåtriktad i famnen och känner något varmt rinna på armen och ner på benet, men utan att se vad det är):
- Hmm, jag tror hon kräktes på mig.
- Nä, det var bara slem.
- Jaha.
Och så var det inget mer med det.

Nationaldagen har familjen Mysbyxa firat med att vara på landet och pyssla i stugan.
Nova har fått en riktig sängplats, A har monterat en ny lådstomme där det gamla kylskåpet tidigare stod och fyra jalusier har kommit på plats för att hålla stugan något svalare under varma sommardagar.

En sänghimmel måste ju en liten prinsessa ha.
Tanken är att den också ska fungera som myggnät.

A bygger lådstomme.

Jalusier.

Vädret har varit fint idag, men illkallt. 9 grader i början av juni är inte så mycket att hurra för. Vi hoppas på lite värme imorgon eftersom gräset är i desperat behov av klippning.
Annars måste vi ta med oss macheten för att överhuvudtaget ta oss fram till stugan nästa gång.

Jojo

Jag är en jojo. En mänsklig nappisättar-jojo.
Det är ingen överdrift när jag säger att jag halvsovande sprang över till dotterns rum och satte tillbaka nappen minst 20 gånger under natten. Nova var vaken vid klockan 3, 5 och 6 och spottade ut nappen sisådär 7-8 gånger med några minuters mellanrum vid de tillfällena. Varpå hon ylade tills nappen var inne i hennes lilla mun igen. Jippi. Då var det helt plötsligt inte lika praktiskt att dottern flyttat till eget rum längre.

Förvisso lärde jag mig att jag inte behöver ha BabyWatchen påslagen på nätterna - tro mig, jag hör Nova genom väggarna ändå - men jag hoppas innerligt att denna natt var ett sällsynt undantag. Hon har ju sovit så bra hittills? Om detta är en trend så får hon nog flytta tillbaka till vårt sovrum igen. Eller så kanske vi kan köpa en robotarm för hemmabruk? En sån där mackapär läkare har för att utföra operationer på distans. En sån vore bra.
Då kan jag sätta tillbaka hennes napp medan jag ligger kvar i sängen.

Miffy, Spiffy och annat fluffepuff

Det är inte helt lätt att hitta kläder till dottern, tycker jag. Jo, visst finns det en hel uppsjö av kläder på marknaden, men vad gäller tjejkläder så är det mesta rosarosarosa med små figurer som Kitty, Miffy, Spiffy och allt vad de nu heter.
Alltså, jag har inget emot rosa kläder, men allvarligt, måste allt vara så ljusrosa och gulligt till småtjejer? När man äntrar flickavdelningen i vissa butiker så tror man att man hamnat i värsta fluffepuffvärlden liksom. Tvångströjevarning.

Men lite variation finns det som tur är. Dagens shoppingskörd blev en body och en tröja från KappAhl, även om det inte fanns något vidare utbud där heller.

Vi gillar glada färger, Nova och jag.

Nya leksaker

Tråkväder har det varit idag. Grå himmel, 10 grader och regnskvättar. För att muntra upp oss gick jag och Nova ut och köpte en liten leksak till henne. Det blev någon sorts gungande hundliknande grej som visade sig låta förfärligt. Men Nova verkar tycka att den är rolig.

En annan ny favorit är en liten turkos elefant med orangea plastöron, vilken för övrigt har förvärvats på ett oärligt sätt. Jag råkade nämligen "snatta" den när vi besökte IKEA igår. Hrrmm.
Vi åkte dit efter A kommit hem från jobbet för att köpa en del saker till stugan; lådstomme, spjälsäng, jalusier med mera. Eftersom Nova satt i bilstolen i kundvagnen gav jag henne elefanten att leka med och sen glömde jag så klart bort den när vi stod i kassan. Jag har inte tjuvat något sedan jag var typ fem och snodde en dumleklubba som jag gömde hemma i tvättkorgen (vilket ju var lite pinsamt eftersom det var mammas affär).
Å andra sidan har herr Kamprad tjänat tillräckligt med pengar på mig för att kunna bjussa på en liten mjukiselefant, tycker jag.

A är borta på jobb och sover på hotell inatt, så vi är ensamma hemma i kväll. Dottern fick ett bad och slocknade sedan prick åtta med nappflaskan i munnen.

Pruttan gör annars inte skäl för sitt smeknamn idag. Ingenting har kommit ut där bak. Normalt sett kan man nästan ställa klockan efter hennes morgonleverans, men så icke idag.
Hon kanske sparar sig så att pappa får en rejäl blöja att byta när han väl kommer hem?

Småkrämpor

Mina fötter vägrar fortfarande att återgå till före-graviditeten-tillstånd. Det är idag 15 veckor sedan Nova plockades ut och jag har fortfarande nästan ingen känsel under fotsulorna. Men de blir låååångsamt bättre, tack och lov. Lagom till pensionen är de förhoppningsvis normala igen.

Min högra handled spökar också. Någon gång i början, när Nova fortfarande ammade, började jag få ont i handleden under amningen och efter ett tag kunde den liksom vara "ur led" när jag vaknade på morgnarna. Det händer fortfarande ibland. Brrr.
A tycker inte heller att det är så värst mysigt eftersom det är han som får dra den till rätta om jag inte lyckas skaka den på plats själv.

Sedan igår har jag dessutom ont i vänsterkäken. Som nackspärr, fast i käken. Käkspärr?

Håhåjaja, det är väl helt enkelt kroppens förfall som eskalerar så här 30+, nu när jag gjort mitt bidrag till mänsklighetens fortlevnad.

Nova har istället precis börjat upptäcka sin kropp. Hon ligger i babysittern och stirrar stint på sin högerhand samtidigt som hon rör den upp och ner. Livet börjar om på något sätt.

Apropå det här med mors dag så hade Nova skrivit en lapp och lagt i min pocketbok på söndag kväll där det utlovades en valfri behandling på Aysel's (en skönhetssalong här i närheten där de erbjuder massage, pedikyr, ansiktsbehandlingar och annat trevligt) och pappa skulle betala. För att jag är en så bra mamma. Hon är inte så tokig min dotter. Både klok och skrivkunnig vid 3,5 månaders ålder.