Precis en vecka fick Nova vara hemma med vattkoppor, men imorse ansåg jag henne vara frisk nog att återgå till förskolan; bara torra sårskorpor var kvar av "kopporna", som aldrig blev särskilt vattniga egentligen. Det blev liksom sår av prickarna direkt. Både mor och dotter var nog rätt nöjda att återgå till rutinerna, även om Nova innan frukost hävdade att hon minsann aldrig ville tillbaka till dagis, utan baaara vara hemma med mig. Hemska tanke.
Nu håller jag span på lillasyster, då det närmar sig två veckor sedan Nova borde ha börjat smitta. Ingenting än.
onsdag 27 februari 2013
tisdag 26 februari 2013
Kort fokusskifte
Tjejernas farfar ryckte in och sällskapade med Nova två timmar mitt i dagen idag, medan jag och Freja blev utsläppta för att luncha med två "kollegor" från företaget jag satt på innan mammaledigheten (de arbetar alltså inte på mitt konsultbolag utan på kundföretaget jag konsultade på). Tack farfar!
Lunchen var ett kort och skönt fokusskifte från vattkoppetillvaron hemma. Kollegorna i fråga är nämligen ett par år yngre killar som är i en helt annan fas i livet än jag själv och diskussionerna cirklade mer kring nya jobb, nya flickvänner och flytta-ihop-funderingar än de vanliga diskussionerna man brukar ha mitt i livet som småbarnsförälder. Plus en del skvaller vad som hänt på jobbet sedan jag lämnade dem för nästan åtta månader sedan förstås. Vi blev rätt tajta under de nästan två år vi arbetade ihop och det var kul att träffa dem igen.
Väl tillbaka hemmavid dröjde det inte länge innan vi fick leksällskap av Novas simultansjuka förskolekompis. Ämnena jag och hennes mamma plöjde över kaffekopparna här i köket under tiden tjejerna lekte var av lite mer bekant slag än diskussionerna tidigare på dagen.
Därefter kom Ante hem en kort sväng efter jobbet och lekte med tjejerna en stund innan han drog vidare för att träna med tenniskompisarna och gå på sportbar och kolla fotboll efteråt. Själv njuter jag nu ohejdat av att bara få softa framför datorn och TVn alldeles själv. Ingen som opponerar sig när jag vill kolla på typ fyra kanaler samtidigt (och inte för att det är så bra program som går parallellt, tvärtom...). En hel vecka med två barn hemma tär på krafterna.
Lunchen var ett kort och skönt fokusskifte från vattkoppetillvaron hemma. Kollegorna i fråga är nämligen ett par år yngre killar som är i en helt annan fas i livet än jag själv och diskussionerna cirklade mer kring nya jobb, nya flickvänner och flytta-ihop-funderingar än de vanliga diskussionerna man brukar ha mitt i livet som småbarnsförälder. Plus en del skvaller vad som hänt på jobbet sedan jag lämnade dem för nästan åtta månader sedan förstås. Vi blev rätt tajta under de nästan två år vi arbetade ihop och det var kul att träffa dem igen.
Väl tillbaka hemmavid dröjde det inte länge innan vi fick leksällskap av Novas simultansjuka förskolekompis. Ämnena jag och hennes mamma plöjde över kaffekopparna här i köket under tiden tjejerna lekte var av lite mer bekant slag än diskussionerna tidigare på dagen.
Därefter kom Ante hem en kort sväng efter jobbet och lekte med tjejerna en stund innan han drog vidare för att träna med tenniskompisarna och gå på sportbar och kolla fotboll efteråt. Själv njuter jag nu ohejdat av att bara få softa framför datorn och TVn alldeles själv. Ingen som opponerar sig när jag vill kolla på typ fyra kanaler samtidigt (och inte för att det är så bra program som går parallellt, tvärtom...). En hel vecka med två barn hemma tär på krafterna.
Nattliga rockader under fullmånen
01:45 Freja gruffar, jag går upp och ger henne en flaska mjölkersättning. Hon somnar om.
02:30 Jag håller precis på att gå ner i djupsömn när Nova kommer över till vår säng. Jag går och lägger mig på madrassen hos Freja, Nova kryper upp bredvid Ante. Jag har svårt att somna om.
04:00 Ante kommer in med Nova, som har snurrat sig igenom 1.5 timme i vår säng utan att kunna sova. Nu hävdar hon att hon inte kan sova om hon inte får ligga på madrassen. Jag ligger kvar bredvid på mattan och kliar henne på ryggen en stund tills hon verkar sova. Lägger mig sedan i min egen säng.
04:15 Nova börjar gnöla. Nä, madrassen var ingen bra idé trots allt. Jag och Nova går över till vårt sovrum och skickar Ante till madrassen istället. Nova somnar äntligen. Jag med, efter ett tag.
04:45 Freja vaknar, men jag lyckas koppla bort det hyfsat (eftersom hon ligger i ett rum som just då var Antes ansvarsområde, hehe).
05:30 Ante lyckas övertyga Freja om att somna om efter mycket om och men och utspottad välling.
Efter det får Ante sova ända till 07:30 när hans omställda väckarklocka ringer. Jag vaknar i samma veva. Freja en kvart senare. Och Nova sover fortfarande, i vår säng.
Ofta när jag har riktigt svårt att sova och sover dåligt, visar det sig faktiskt vara fullmåne. Natten mellan söndag och måndag var en sådan natt när jag varken kunde somna eller sova särskilt djupt och den här natten bjöd ju inte på någon sömnkvalitet den heller, som synes ovan. Fast den här gången kan jag nog inte ovetenskapligt skylla på månfasen utan på våra egna småtroll. Och trots sömnbristen kunde jag faktiskt se humorn i våra rockader då alla utom Freja testade att sova på madrassen under natten.
Även om jag var för trött för att skratta åt det.
02:30 Jag håller precis på att gå ner i djupsömn när Nova kommer över till vår säng. Jag går och lägger mig på madrassen hos Freja, Nova kryper upp bredvid Ante. Jag har svårt att somna om.
04:00 Ante kommer in med Nova, som har snurrat sig igenom 1.5 timme i vår säng utan att kunna sova. Nu hävdar hon att hon inte kan sova om hon inte får ligga på madrassen. Jag ligger kvar bredvid på mattan och kliar henne på ryggen en stund tills hon verkar sova. Lägger mig sedan i min egen säng.
04:15 Nova börjar gnöla. Nä, madrassen var ingen bra idé trots allt. Jag och Nova går över till vårt sovrum och skickar Ante till madrassen istället. Nova somnar äntligen. Jag med, efter ett tag.
04:45 Freja vaknar, men jag lyckas koppla bort det hyfsat (eftersom hon ligger i ett rum som just då var Antes ansvarsområde, hehe).
05:30 Ante lyckas övertyga Freja om att somna om efter mycket om och men och utspottad välling.
Efter det får Ante sova ända till 07:30 när hans omställda väckarklocka ringer. Jag vaknar i samma veva. Freja en kvart senare. Och Nova sover fortfarande, i vår säng.
Ofta när jag har riktigt svårt att sova och sover dåligt, visar det sig faktiskt vara fullmåne. Natten mellan söndag och måndag var en sådan natt när jag varken kunde somna eller sova särskilt djupt och den här natten bjöd ju inte på någon sömnkvalitet den heller, som synes ovan. Fast den här gången kan jag nog inte ovetenskapligt skylla på månfasen utan på våra egna småtroll. Och trots sömnbristen kunde jag faktiskt se humorn i våra rockader då alla utom Freja testade att sova på madrassen under natten.
Även om jag var för trött för att skratta åt det.
måndag 25 februari 2013
Femårsplansfunderingar
Praktiskt nog insjuknade en av Novas förskolekompisar ganska exakt samtidigt som Nova och nu efter helgen var de båda pigga nog för en lekdejt. Vi tog en sväng hem till dem efter lunch idag så att tjejerna fick leka av sig i två timmar. De har aldrig lekt på tu man hand utanför förskolan tidigare men var väldigt kompatibla. Även Freja hade en nästan jämngammal kompis i 6 månader gamla lillasyster L. Faktum är att nästan 50% av barnen på Novas avdelning har småsyskon som är hemma med mamma eller pappa just nu. De lär fylla upp hela småbarnsavdelningen på förskolan ett par år framöver.
Apropå det så har vi efter stor vånda rangordnat förskolor för Frejas del och valde samma som Nova går på i första hand. Vi vill gärna ha dem på samma, i och med att de kommer att gå på förskola samtidigt i 1,5 år innan Nova börjar förskoleklass. Novas nuvarande förskola ligger ju egentligen inte optimalt till för vår del och vi har funderat på att låta henne byta, men samtidigt har vi inga andra kommunala förskolor som ligger klockrent till häromkring. (Jo, det finns en som ligger inte alltför långt bort, men föräldrarna där verkar vara ovanligt missnöjda. Och den ligger inte så nära att vi skulle känna att vi vann så mycket på ett byte). Däremot finns två föräldrakooperativ som verkar bra väldigt nära, men vi vet inte om vi är intresserade av det. Men kanske ska vi ta en titt på dem ändå, vi får se.
I samband med förskolevalet kom funderingarna på "femårsplanen"; var har vi tänkt att vi ska bo på sikt, var ska tjejerna få växa upp och gå i skola egentligen? Därmed inte sagt att vi självklart har tänkt flytta, men om vi ska flytta vidare bör vi göra det inom två år så att Nova kan få gå i förskoleklass och rota sig lite där innan hon börjar skolan. Och vi har ingen som helst aning om var vi i så fall skulle ta vägen, vi trivs ju jättebra där vi bor nu och är inte direkt sugna på hus i och med att vi har sommarställe. Vi gillar att bo i stan.
Men, vi tror att det kommer att bli allt viktigare med "villaområdeskänsla" i takt med att barnen blir större. Där det känns tryggt, är nära till skolan och enkelt att "springa ut och leka" med jämngamla kompisar. Det behöver inte vara ett klassiskt villaområde vi är ute efter utan kanske ett radhusområde eller något av nybyggnadsområdena, typ Hammarby Sjöstad, Liljeholmskajen eller Hornsberg. Det är dock en lååång checklista som ska uppfyllas om/när vi ska flytta nästa gång och det kommer inte att bli lätt att hitta ett eventuellt nästa boende. Men Ante har så klart tagit chansen att börja Hemnetta igen och har nya kreativa, men inte speciellt realistiska, förslag varannan dag. Icke förvånande.
Apropå det så har vi efter stor vånda rangordnat förskolor för Frejas del och valde samma som Nova går på i första hand. Vi vill gärna ha dem på samma, i och med att de kommer att gå på förskola samtidigt i 1,5 år innan Nova börjar förskoleklass. Novas nuvarande förskola ligger ju egentligen inte optimalt till för vår del och vi har funderat på att låta henne byta, men samtidigt har vi inga andra kommunala förskolor som ligger klockrent till häromkring. (Jo, det finns en som ligger inte alltför långt bort, men föräldrarna där verkar vara ovanligt missnöjda. Och den ligger inte så nära att vi skulle känna att vi vann så mycket på ett byte). Däremot finns två föräldrakooperativ som verkar bra väldigt nära, men vi vet inte om vi är intresserade av det. Men kanske ska vi ta en titt på dem ändå, vi får se.
I samband med förskolevalet kom funderingarna på "femårsplanen"; var har vi tänkt att vi ska bo på sikt, var ska tjejerna få växa upp och gå i skola egentligen? Därmed inte sagt att vi självklart har tänkt flytta, men om vi ska flytta vidare bör vi göra det inom två år så att Nova kan få gå i förskoleklass och rota sig lite där innan hon börjar skolan. Och vi har ingen som helst aning om var vi i så fall skulle ta vägen, vi trivs ju jättebra där vi bor nu och är inte direkt sugna på hus i och med att vi har sommarställe. Vi gillar att bo i stan.
Men, vi tror att det kommer att bli allt viktigare med "villaområdeskänsla" i takt med att barnen blir större. Där det känns tryggt, är nära till skolan och enkelt att "springa ut och leka" med jämngamla kompisar. Det behöver inte vara ett klassiskt villaområde vi är ute efter utan kanske ett radhusområde eller något av nybyggnadsområdena, typ Hammarby Sjöstad, Liljeholmskajen eller Hornsberg. Det är dock en lååång checklista som ska uppfyllas om/när vi ska flytta nästa gång och det kommer inte att bli lätt att hitta ett eventuellt nästa boende. Men Ante har så klart tagit chansen att börja Hemnetta igen och har nya kreativa, men inte speciellt realistiska, förslag varannan dag. Icke förvånande.
söndag 24 februari 2013
Sol och syre
Idag har vi varit ute och fått en välbehövlig dos av sol och syre efter de senaste dagarnas sjukstuga inomhus. Nova är väl inte helt redo att återvända till dagis än på någon dag, men tillräckligt frisk för en utomhuspicknick och några vändor i pulkabacken.
Vi tackar familjen vP för sparken i baken när de på morgonen meddelade att de skulle luncha i Hagaparken. I det fina vintervädret fanns ingen anledning att inte hänga på så vi packade ner smörgåsar och varm hallon-Proviva och tog bilen upp. Jag och Ante hade dock missbedömt utetemperaturen och vår rörelseinsats å det grövsta i våra dunjackor och vi var riktigt varma innan vi var på plats uppe vid Koppartälten. Jag vet faktiskt inte riktigt hur vi tänkte, vi tar ju för det mesta på oss våra skaljackor och lämpligt antal underlager vid dylika tillfällen. Hjärnsläpp. Dessutom var Ante tvungen att dra iväg tidigare för att gå på rehab för sin axel och jag fick därmed äran att ta hem barnen, vagnen, ståbrädan, pulkan och all packning från parken. Jag svettades floder och höll på att få ett nervöst sammanbrott av allt bök och stök med att bära pulkan och köra vagnen med en hand innan vi väl var framme hos barnens farmor och farfar vid Vanadisplan. Där gjorde jag strandhugg och inväntade bärhjälp från mannen i familjen.
Prickiga rufs-Fia
... och lilla kåldolmen
Vi tackar familjen vP för sparken i baken när de på morgonen meddelade att de skulle luncha i Hagaparken. I det fina vintervädret fanns ingen anledning att inte hänga på så vi packade ner smörgåsar och varm hallon-Proviva och tog bilen upp. Jag och Ante hade dock missbedömt utetemperaturen och vår rörelseinsats å det grövsta i våra dunjackor och vi var riktigt varma innan vi var på plats uppe vid Koppartälten. Jag vet faktiskt inte riktigt hur vi tänkte, vi tar ju för det mesta på oss våra skaljackor och lämpligt antal underlager vid dylika tillfällen. Hjärnsläpp. Dessutom var Ante tvungen att dra iväg tidigare för att gå på rehab för sin axel och jag fick därmed äran att ta hem barnen, vagnen, ståbrädan, pulkan och all packning från parken. Jag svettades floder och höll på att få ett nervöst sammanbrott av allt bök och stök med att bära pulkan och köra vagnen med en hand innan vi väl var framme hos barnens farmor och farfar vid Vanadisplan. Där gjorde jag strandhugg och inväntade bärhjälp från mannen i familjen.
lördag 23 februari 2013
Rapport från vattkoppeland
Efter hell night mellan onsdag och torsdag har nattsömnen stabiliserat sig här i vattkoppeland (peppar, peppar). Natten därpå var en halvkass natt och igår slocknade Nova i soffan och sov genom natten utan ett endaste pip. Det känns som att det inte kommer några nya prickar och idag har hon knappt nämnt att det kliar. Men eftersom det verkar som att det blir värre under natten tog vi det säkra före det osäkra och gav henne Tavegyl innan läggdags. Imorgon hoppas vi kunna ta oss utanför lägenheten hela familjen, kanske en sväng till en park eller till farmor och farfar.
Och eftersom vi inte kan komma till den thailändska maten får den thailändska maten komma till oss; ikväll biffsallad med glasnudlar, en massa koriander och andra asiatiska smakkompisar.
Efter det har vi genomlidit sista delfinalen i årets melodifestival och nu försöker Ante för andra gången hålla sig vaken till klassikern "Jagad" från 1993. Oddsen för det är rätt höga.
torsdag 21 februari 2013
Stretcha hjärnan
Efter en dos Tavegyl vid lunchtid har det varit full fräs här hemma och inte överdrivet mycket gnöl om att det kliar här och var.
-"Mamma, jag ska träna nu. Och sen ska jag stretcha.
Uh-oh... här kommer jag ju inte fram?!"
Nämen, vad konstigt. Var det kanske en annan fyraåring som drog fram hela lägenhetens kudd- och filtförråd och lade på golvet för att kunna "flyga" från fåtöljen?
Efter några varv runt vardagsrummet är det dags för stretch;
-"Man stretchar hjärnan så här. Man drar fram ena armen, och sen den andra."
-"Mamma, jag ska träna nu. Och sen ska jag stretcha.
Uh-oh... här kommer jag ju inte fram?!"
Nämen, vad konstigt. Var det kanske en annan fyraåring som drog fram hela lägenhetens kudd- och filtförråd och lade på golvet för att kunna "flyga" från fåtöljen?
Efter några varv runt vardagsrummet är det dags för stretch;
-"Man stretchar hjärnan så här. Man drar fram ena armen, och sen den andra."
Yla hela natten
... klia hela dan!
Det är melodin här i vattkoppeland just nu. Nova sov ett par timmar igår kväll, uppbrutet av några nattskräcksliknande vansinnesutbrott till följd av att det kliade, men var sen vaken mellan typ 23 och 04, ömsom kliade och ömsom ylade/skrek och vred sig i sängen. Stackare. Och själv känner man sig fruktansvärt maktlös, eftersom det inte finns så mycket lindring att erbjuda.
Freja ville inte vara sämre. Hon gick och lade sig klockan 19 - hon har nu övergått till två sovningar per dag - och vaknade sedan när vi lade Nova vid 19:30. Sen sprattlade hon och var halvvaken/vaken till framåt midnatt. Inget skrikande som i Novas fall, men långt ifrån det sovande tillstånd hon brukar vara i på kvällen. Så jag och Ante insåg vid läggdags att utsikterna att få en god natts sömn inte var särskilt stora och gick faktiskt och lade oss i olika rum redan från början. Det händer väldigt sällan. Jag lade mig på madrassen på golvet i tjejernas sovrum med Freja i spjälsängen och Ante i vårt sovrum med Nova.
Klockan 03 kom Ante in och begärde skiftbyte och då hade fortfarande jag inte lyckats somna än eftersom Nova hade hållit låda sedan 23. Vid 03 hade hon iallafall lugnat ner sig och fått en ny dos Alvedon, men kunde fortfarande inte sova. Så vi bytte rum och jag ägnade en timme åt att smörja dottern med zinksalva på alla möjliga och omöjliga ställen och att mysklia i håret och på ryggen. Till slut - 04:15 - somnade hon, antagligen av ren utmattning. Eller kanske mitt telepatiska mantra "Sov barn, sooov!" faktiskt fungerade.
Sen vaknade tjejerna strax innan 7. Vafank??!!
Men jajjamensan, bara att upp och hoppa, bita ihop och se glad ut. Nej, det sista skippade jag, men både jag och Nova är förvånansvärt pigga hittills med tanke på de få timmar sömn vi lyckades skrapa ihop igår. Det kliar fortfarande på henne, men verkar vara mer hanterbart nu på dagen och både hon och hennes humör är i hyfsat tillstånd med tanke på att hon har vattkoppor och knappt sovit eller ätit på ett dygn. Däremot lär både storasyster och lillasyster få fyrkantiga ögon, för barnkanalen går varm här hemma nu.
Det är melodin här i vattkoppeland just nu. Nova sov ett par timmar igår kväll, uppbrutet av några nattskräcksliknande vansinnesutbrott till följd av att det kliade, men var sen vaken mellan typ 23 och 04, ömsom kliade och ömsom ylade/skrek och vred sig i sängen. Stackare. Och själv känner man sig fruktansvärt maktlös, eftersom det inte finns så mycket lindring att erbjuda.
Freja ville inte vara sämre. Hon gick och lade sig klockan 19 - hon har nu övergått till två sovningar per dag - och vaknade sedan när vi lade Nova vid 19:30. Sen sprattlade hon och var halvvaken/vaken till framåt midnatt. Inget skrikande som i Novas fall, men långt ifrån det sovande tillstånd hon brukar vara i på kvällen. Så jag och Ante insåg vid läggdags att utsikterna att få en god natts sömn inte var särskilt stora och gick faktiskt och lade oss i olika rum redan från början. Det händer väldigt sällan. Jag lade mig på madrassen på golvet i tjejernas sovrum med Freja i spjälsängen och Ante i vårt sovrum med Nova.
Klockan 03 kom Ante in och begärde skiftbyte och då hade fortfarande jag inte lyckats somna än eftersom Nova hade hållit låda sedan 23. Vid 03 hade hon iallafall lugnat ner sig och fått en ny dos Alvedon, men kunde fortfarande inte sova. Så vi bytte rum och jag ägnade en timme åt att smörja dottern med zinksalva på alla möjliga och omöjliga ställen och att mysklia i håret och på ryggen. Till slut - 04:15 - somnade hon, antagligen av ren utmattning. Eller kanske mitt telepatiska mantra "Sov barn, sooov!" faktiskt fungerade.
Sen vaknade tjejerna strax innan 7. Vafank??!!
Men jajjamensan, bara att upp och hoppa, bita ihop och se glad ut. Nej, det sista skippade jag, men både jag och Nova är förvånansvärt pigga hittills med tanke på de få timmar sömn vi lyckades skrapa ihop igår. Det kliar fortfarande på henne, men verkar vara mer hanterbart nu på dagen och både hon och hennes humör är i hyfsat tillstånd med tanke på att hon har vattkoppor och knappt sovit eller ätit på ett dygn. Däremot lär både storasyster och lillasyster få fyrkantiga ögon, för barnkanalen går varm här hemma nu.
Det vi hade att tillgå för att bekämpa smärtande och kliande vattkoppor igår var Alvedon (andra värktabletter ska man tydligen undvika pga ökad risk för infektion av blåsorna) och zinksalva, men nu på morgonen har jag ringt runt till BVC och husläkare och lyckats få Tavegyl utskrivet, vilket är en allergimedicin som ska hjälpa något mot klådan. Dessutom ska jag köpa kylbalsam. Så ikväll hoppas jag att vi är bättre rustade för en ny helvetesnatt. Fast mest hoppas jag på att det inte blir någon sådan förstås.
onsdag 20 februari 2013
Prickigt
Så här har vi det idag.
Det var ett par barn som hade vattkoppor på förskolan för någon vecka sedan, men konstigt nog tänkte jag inte alls på att det kunde vara det när den första pricken dök upp under Novas näsa igår morse. Jag hade förvisso inte full koll på att inkubationstiden är så lång som två veckor heller. Nova var alltså på förskolan som vanligt igår, kanske lite tröttare än vanligt när jag hämtade henne. Inget jag reflekterade över dock, förrän vi kom hem och hon klagade på att hon hade ont på magen. När jag drog upp tröjan fanns där ett tiotal prickar på mage och rygg och Ante sa att han nog hade sett en liten prick för någon dag sedan, men inte heller förknippat det med vattkoppor.
Idag är det inget snack om saken iallafall. Det har blommat upp fler blåsor i ansiktet och på kroppen och det blir hemmavistelse för den här damen resten av veckan. Förutom att vara prickig så verkar Nova vara normalt pigg, än så länge. Jag hoppas på ett lindrigt förlopp. Och sen lär det väl vara dags för Freja om ytterligare två veckor...
Det var ett par barn som hade vattkoppor på förskolan för någon vecka sedan, men konstigt nog tänkte jag inte alls på att det kunde vara det när den första pricken dök upp under Novas näsa igår morse. Jag hade förvisso inte full koll på att inkubationstiden är så lång som två veckor heller. Nova var alltså på förskolan som vanligt igår, kanske lite tröttare än vanligt när jag hämtade henne. Inget jag reflekterade över dock, förrän vi kom hem och hon klagade på att hon hade ont på magen. När jag drog upp tröjan fanns där ett tiotal prickar på mage och rygg och Ante sa att han nog hade sett en liten prick för någon dag sedan, men inte heller förknippat det med vattkoppor.
Idag är det inget snack om saken iallafall. Det har blommat upp fler blåsor i ansiktet och på kroppen och det blir hemmavistelse för den här damen resten av veckan. Förutom att vara prickig så verkar Nova vara normalt pigg, än så länge. Jag hoppas på ett lindrigt förlopp. Och sen lär det väl vara dags för Freja om ytterligare två veckor...
tisdag 19 februari 2013
Hittepå
Jag använde precis en pincett för att plocka ut en blå paljett ur Novas näsa.
I helgen hörde jag och mamma ett desperat "Hjälp!" från badrummet. Där fick vi rädda dottern ur tvättkorgen, där hon krupit ner och dragit igen dragkedjan inifrån, varpå själva mekanismen hade lossnat och hon blev fast.
Är det nu jag ska få igen för att hon hittills varit så extremt försiktig och typ aldrig gjort illa sig?
I helgen hörde jag och mamma ett desperat "Hjälp!" från badrummet. Där fick vi rädda dottern ur tvättkorgen, där hon krupit ner och dragit igen dragkedjan inifrån, varpå själva mekanismen hade lossnat och hon blev fast.
Är det nu jag ska få igen för att hon hittills varit så extremt försiktig och typ aldrig gjort illa sig?
Finn ett fel
Halv tio, måndag kväll. Åtminstone en av personerna på fotot borde sussa sött i sin säng istället för att hänga i soffan och titta på "Dicte".
måndag 18 februari 2013
Present-test
- "Mamma, kan du tända lyset?"
10 sekunder senare:
- "Jag kan se igenom de här!"
Ja, transparens är lite av poängen med ett par simglasögon, även om det verkar vara mörkt bakom just de här.
-"Mamma, är du beredd? Är du riktigt beredd?! Yi, Er, San! På det fjärde smäller det, pang!"
Hon är inte bara simhopperska vår dotter, hon kan räkna på kinesiska också.
Fyraårsfirande
I helgen har vi sprängt ljudvallen i den här lägenheten. Nästan iallafall. För ljudnivån när 8 fyraåringar springer runt, runt i lägenheten och skriker i falsett för fulla lungor är inte att leka med. Hörselskydd hade varit på sin plats.
Nova fyllde nämligen fyra år igår och hade sitt första "riktiga" kalas i lördags. Eftersom två av hennes bästa kompisar utanför förskolan är i Thailand just nu valde vi att enbart bjuda in förskolekompisar till kalaset. Vi skickade en inbjudan till föräldrarna till 8 av de barn hon verkar leka mest med (och som är jämngamla med henne) och tänkte oss att 3-4 stycken inte skulle kunna komma, men alla utom en tackade ja. Åtta barn på ett fyraårskalas är i mesta laget annars, sex stycken hade varit mer lagom.
Vi hade avsatt två timmar på lördag eftermiddag för kalasandet, klockan 14-16. Efter en halvtimmes inledande fri lek satte vi barnen vid fikabordet där det bjöds på Pinocchiotårta, bullar och kex. Föräldrarna fick en egen lounge i vardagsrummet där vi bjöd på lite bubbel och nötter och senare kaffe och fikabröd.
Kvart över tre drog vi igång en egen variant av leken Pomperipossa: mormor iklädde sig rollen som häxan Pomperipossa under tiden alla barnen dansade loss till musik. När musiken tystnade skulle barnen förvandla sig till stenar på golvet, dvs ligga och blunda. Pomperipossa lade då sin filt över ett av barnen och ramsade "Pomperipossa Pomperipossa, vem ligger under min mossa?", varpå barnen vaknade upp och skulle gissa vem som låg under filten. När de gissat rätt startades musiken igen.
Under tiden gömde jag skattjaktspåsarna och när barnen vaknade från den sista försteningen fick de leta en skattkarta med sitt namn på i rummet och sedan försöka hitta till skatten. På varje skattkarta fanns ett foto på var skatten fanns; köksfönstret, Novas leksakshylla etc. Det gick faktiskt förvånansvärt snabbt för dem att hitta sina påsar med tanke på att de inte bor i vår lägenhet, så till nästa år får vi nog hitta på något mer klurigt för att fördriva lite mer tid. I skattjaktspåsarna hade vi lagt godis, penntroll och låtsastatueringar, vilket var en hit. Sista kvarten öppnade Ante tatueringsstudio i köket och det var många barn som ville få överarmstatueringar av allehanda slag.
Vid 16:30 gick sista kalasgästen varpå det blev märkligt tyst i lägenheten och jag började fundera på om jag drabbats av någon sorts hörselåkomma efter de två intensiva timmarna.
Note to self inför nästa år:
- Bra att ha någon mer lek att eventuellt ta fram om energinivån börjar gå ner hos kalasgästerna, kanske olika "stationer" med saker att göra. Det behövdes inte den här gången, men det kan ändå vara bra att ha något ess i rockärmen om behovet skulle uppstå.
- Kolla på förhand med Nova hur hon känner kring att bli sjungen för, i lördags började hon göra något konstigt, riktigt högt ljud när alla sjöng för henne. Det blev någon sorts attention overload kan jag tänka mig. Igår sa hon att hon inte gillar "Ja må hon leva", men "Happy Birthday" går bra. Mhmm?
- Ett extra par händer, i det här fallet mormors, var ovärderliga för att hjälpa till med Freja och allmänt fixande...
Firandet fortsatte igår morse med sedvanlig sång på säng och framåt kvällen kom farföräldrar, faster och kusiner över för att äta födelsedagsmiddag. Det blev bubbel och småplock innan middagen, Boeuf Bourguignon, potatismos och haricot verts till varmrätt och till efterrätt en biskvitårta, som jag och Nova bakat under dagen. Ante gjorde en stabil insats som marsipanrostillverkare. Oväntad talang minsann!
Därmed är denna födelsedagshelg till ända och det känns rätt skönt att det är ett helt år till nästa gång dottern fyller år. Fyraårsfirandet slet mest på mormor tror jag, hon har lidit av en förkylning sedan innan hon kom och från att ha varit på bättringsvägen verkar det ha vänt under natten, hon är riktigt sliten idag. Vi får se om hon lyckas komma med tåget tillbaka Norrland i eftermiddag eller om vi får behålla vår kombinerade nanny/hushållerska ett tag till.
Nova fyllde nämligen fyra år igår och hade sitt första "riktiga" kalas i lördags. Eftersom två av hennes bästa kompisar utanför förskolan är i Thailand just nu valde vi att enbart bjuda in förskolekompisar till kalaset. Vi skickade en inbjudan till föräldrarna till 8 av de barn hon verkar leka mest med (och som är jämngamla med henne) och tänkte oss att 3-4 stycken inte skulle kunna komma, men alla utom en tackade ja. Åtta barn på ett fyraårskalas är i mesta laget annars, sex stycken hade varit mer lagom.
Vi hade avsatt två timmar på lördag eftermiddag för kalasandet, klockan 14-16. Efter en halvtimmes inledande fri lek satte vi barnen vid fikabordet där det bjöds på Pinocchiotårta, bullar och kex. Föräldrarna fick en egen lounge i vardagsrummet där vi bjöd på lite bubbel och nötter och senare kaffe och fikabröd.
Glömde visst att festkläda lillasyster i det allmänna kalaskaoset, men en partyhatt fick hon iallafall på sig
"Pomperipossa-dansstopp"
Vid 16:30 gick sista kalasgästen varpå det blev märkligt tyst i lägenheten och jag började fundera på om jag drabbats av någon sorts hörselåkomma efter de två intensiva timmarna.
Note to self inför nästa år:
- Bra att ha någon mer lek att eventuellt ta fram om energinivån börjar gå ner hos kalasgästerna, kanske olika "stationer" med saker att göra. Det behövdes inte den här gången, men det kan ändå vara bra att ha något ess i rockärmen om behovet skulle uppstå.
- Kolla på förhand med Nova hur hon känner kring att bli sjungen för, i lördags började hon göra något konstigt, riktigt högt ljud när alla sjöng för henne. Det blev någon sorts attention overload kan jag tänka mig. Igår sa hon att hon inte gillar "Ja må hon leva", men "Happy Birthday" går bra. Mhmm?
- Ett extra par händer, i det här fallet mormors, var ovärderliga för att hjälpa till med Freja och allmänt fixande...
Firandet fortsatte igår morse med sedvanlig sång på säng och framåt kvällen kom farföräldrar, faster och kusiner över för att äta födelsedagsmiddag. Det blev bubbel och småplock innan middagen, Boeuf Bourguignon, potatismos och haricot verts till varmrätt och till efterrätt en biskvitårta, som jag och Nova bakat under dagen. Ante gjorde en stabil insats som marsipanrostillverkare. Oväntad talang minsann!
Därmed är denna födelsedagshelg till ända och det känns rätt skönt att det är ett helt år till nästa gång dottern fyller år. Fyraårsfirandet slet mest på mormor tror jag, hon har lidit av en förkylning sedan innan hon kom och från att ha varit på bättringsvägen verkar det ha vänt under natten, hon är riktigt sliten idag. Vi får se om hon lyckas komma med tåget tillbaka Norrland i eftermiddag eller om vi får behålla vår kombinerade nanny/hushållerska ett tag till.
torsdag 14 februari 2013
Projekt gå hem
Eftersom barnens mormor anlände med tåget i förmiddags kunde jag lämna Freja sovandes hemma vid dagishämtningen idag. Jag tog tillfället i akt att testa att gå hela vägen hem med Nova, vilket normalt sett tar uppåt femton minuter för en vuxen. En viss utmaning i och med att dottern just nu är en latoxe av sällan skådat slag, iallafall när det gäller det här med att gå.
Den använda strategin var som vid alla andra större projekt; att dela upp i mindre delmål och uppmuntra/belöna vid lämpliga tillfällen. Samt en gnutta omvänd psykologi förstås.
Och det fungerade bra! Hyfsad hastighet hem och inte ett endaste litet sammanbrott.
Den använda strategin var som vid alla andra större projekt; att dela upp i mindre delmål och uppmuntra/belöna vid lämpliga tillfällen. Samt en gnutta omvänd psykologi förstås.
Och det fungerade bra! Hyfsad hastighet hem och inte ett endaste litet sammanbrott.
onsdag 13 februari 2013
Det luktar iallafall som äppelkaka
Mannen i familjen konstaterade vid frukosten att nötmüslin snart var slut. Lite lagom uppfordrande sådär.
Så müslimaking har varit förmiddagens matlagningsprojekt för fröken Markservice. Eller ja, så mycket matlagning är det ju inte fråga om, mest rensa skafferiet på nötter och frön, hacka lite, blanda lite, hiva ner i en form och skjuts i ugnen.
En positiv bieffekt är att lägenheten luktar äppelkaka hela dagen. Det negativa är att man sen går och är sugen på just äppelkaka och vaniljfluff hela dagen.
Det finns hur många müslirecept som helst på nätet, så här gör jag just nu:
- Tar ca 1 dl av varje nöt/frösort (dagens omgång innehåller valnötter, hasselnötter, paranötter, mandel, sesamfrön, pumpakärnor, linfrön och solroskärnor, ekologiska varor i så stor utsträckning som möjligt)
- Sen i med typ 2-3 msk kanel, 1dl kokosflingor, 1 dl vatten, 0,5-1 dl kokosfett (och en liiiten klick honung, mest bara för sakens skull). Jag duttar också i rent vaniljpulver, typ en tesked.
- Skjuts in i ugnen på 150 grader i typ en timme och så rör jag om ett par gånger under den tiden.
Så müslimaking har varit förmiddagens matlagningsprojekt för fröken Markservice. Eller ja, så mycket matlagning är det ju inte fråga om, mest rensa skafferiet på nötter och frön, hacka lite, blanda lite, hiva ner i en form och skjuts i ugnen.
En positiv bieffekt är att lägenheten luktar äppelkaka hela dagen. Det negativa är att man sen går och är sugen på just äppelkaka och vaniljfluff hela dagen.
Det finns hur många müslirecept som helst på nätet, så här gör jag just nu:
- Tar ca 1 dl av varje nöt/frösort (dagens omgång innehåller valnötter, hasselnötter, paranötter, mandel, sesamfrön, pumpakärnor, linfrön och solroskärnor, ekologiska varor i så stor utsträckning som möjligt)
- Sen i med typ 2-3 msk kanel, 1dl kokosflingor, 1 dl vatten, 0,5-1 dl kokosfett (och en liiiten klick honung, mest bara för sakens skull). Jag duttar också i rent vaniljpulver, typ en tesked.
- Skjuts in i ugnen på 150 grader i typ en timme och så rör jag om ett par gånger under den tiden.
tisdag 12 februari 2013
Var det gott?
- "Allvarligt mamma, jag vet inte om jag håller med om att jordärtskocka i maten var en sådär strålande idé direkt...", tänker Freja.
It runs in the family
Nova har haft någon sorts hangup på blod ett tag nu. Hon tycker att det är väldigt obehagligt när någon gör sig illa och om kvällarna när hon inte kunnat sova har hon ibland mumlat att "jag kan inte sova för jag bara tänker på blod". Som någon läskig karaktär ur the Adams Family.
I söndags skulle systrarna bada tillsammans och precis när Nova hade ställt sig i badkaret observerade Ante att hon blödde lite från foten. Det såg ut att vara ett litet skrubbsår som hade gått upp. Nova blev jättestressad av detta och trots att både jag och Ante var coola och förklarade varifrån bloddroppen kom och att det inte var något farligt etc etc så ville hon absolut inte bada med såret. Vi satte plåster istället.
Jag skulle sedan stoppa ner Freja i badet och körde ett sista övertalningsförsök på Nova. Sa igen att det bara var en litenliten bloddroppe som hade kommit ut och att det antagligen var sårskorpan från ett skrubbsår som hade gått upp. Då ser jag hur Nova liksom fäller huvudet bakåt, rullar med ögonen och vacklar till. Jag fick tag i hennes arm samtidigt som hon rasade ihop på toalettgolvet. Jag trodde först att hon skojade men förstod sedan att hon svimmat!
Jag blev helt paff och hann bara ropa efter Ante innan hela hennes kropp spändes och hon vaknade till och började surra om att hon ville leka med Thea (som är i Thailand och saknas mycket). Läskigt tyckte jag, men Ante verkade tycka att det är helt naturligt att drabbas av blodtrycksfall när man blir lite orolig.
(Hmm, naturligt? För mig har det bara svartnat för ögonen en gång i hela mitt liv, och det var när jag var typ tio år och nästan råkade sätta handen på en spindel som satt på min kaninbur.)
Men det är klart, Novas pappa vet vad han talar om. Den gång vi träffades för allra första gången inledde han konversationen med att ynkligt visa upp ett plåsterprytt finger inne på nattklubben Berns. Tidigare på kvällen hade han tappat sina nycklar i en soffa där och när han letade efter dem hade han stuckit sig på fingret. Sticket var tydligen en så traumatisk upplevelse att han svimmade på kuppen och när han vaknade till låg han på soffan med ett gäng bekymrade, kända och okända, ansikten ovanför sig.
Här kommer jag inte helt osökt att tänka på Törnrosa. Det är inte helt manligt att svimma inne på en nattklubb för att man får ett stick i fingret? Men uppenbarligen var det en öppningsreplik som gjorde intryck, för resten är ju historia som man säger, och vi har nu varit tillsammans i ungefär hundra år och har två barn.
Och det där lilla såret på hans finger läkte liksom aldrig till 100% och något år senare, i samband med att vi renoverade vår första gemensamma lägenhet och han höll på att slipa och dona, så kom det faktiskt ut en ytteyttepyttig glasbit ur fingret. Efter det läkte såret helt och hållet.
I söndags skulle systrarna bada tillsammans och precis när Nova hade ställt sig i badkaret observerade Ante att hon blödde lite från foten. Det såg ut att vara ett litet skrubbsår som hade gått upp. Nova blev jättestressad av detta och trots att både jag och Ante var coola och förklarade varifrån bloddroppen kom och att det inte var något farligt etc etc så ville hon absolut inte bada med såret. Vi satte plåster istället.
Jag skulle sedan stoppa ner Freja i badet och körde ett sista övertalningsförsök på Nova. Sa igen att det bara var en litenliten bloddroppe som hade kommit ut och att det antagligen var sårskorpan från ett skrubbsår som hade gått upp. Då ser jag hur Nova liksom fäller huvudet bakåt, rullar med ögonen och vacklar till. Jag fick tag i hennes arm samtidigt som hon rasade ihop på toalettgolvet. Jag trodde först att hon skojade men förstod sedan att hon svimmat!
Jag blev helt paff och hann bara ropa efter Ante innan hela hennes kropp spändes och hon vaknade till och började surra om att hon ville leka med Thea (som är i Thailand och saknas mycket). Läskigt tyckte jag, men Ante verkade tycka att det är helt naturligt att drabbas av blodtrycksfall när man blir lite orolig.
(Hmm, naturligt? För mig har det bara svartnat för ögonen en gång i hela mitt liv, och det var när jag var typ tio år och nästan råkade sätta handen på en spindel som satt på min kaninbur.)
Men det är klart, Novas pappa vet vad han talar om. Den gång vi träffades för allra första gången inledde han konversationen med att ynkligt visa upp ett plåsterprytt finger inne på nattklubben Berns. Tidigare på kvällen hade han tappat sina nycklar i en soffa där och när han letade efter dem hade han stuckit sig på fingret. Sticket var tydligen en så traumatisk upplevelse att han svimmade på kuppen och när han vaknade till låg han på soffan med ett gäng bekymrade, kända och okända, ansikten ovanför sig.
Här kommer jag inte helt osökt att tänka på Törnrosa. Det är inte helt manligt att svimma inne på en nattklubb för att man får ett stick i fingret? Men uppenbarligen var det en öppningsreplik som gjorde intryck, för resten är ju historia som man säger, och vi har nu varit tillsammans i ungefär hundra år och har två barn.
Och det där lilla såret på hans finger läkte liksom aldrig till 100% och något år senare, i samband med att vi renoverade vår första gemensamma lägenhet och han höll på att slipa och dona, så kom det faktiskt ut en ytteyttepyttig glasbit ur fingret. Efter det läkte såret helt och hållet.
torsdag 7 februari 2013
Storlunch och ensamkväll
Sedan mitten av december har jag varit på ett par träffar med en andrabarns-mammagrupp som BVC anordnat. Under ledning av en något vimsig men ändå störtskön barnmorska, som själv har fyra vuxna barn, har vi pratat om sömn, mat, relationer och andra små och stora saker i flerbarnsförälderlivet. Sista träffen i BVC-regi var för två veckor sedan och vi bestämde då att vi skulle fortsätta ses "privat". Så idag har jag lunchat med mammagruppen på Thelins, tack och lov att det finns ett sådant ställe som kan svälja en massa barnvagnar (vi var sex stycken) såhär i vintertid. Kul att lära känna nya människor att fördriva föräldraledigheten med!
Därefter hämtning av sur Storasyster på förskolan och sedan hem och försöka få i Freja middag och lägga henne för andra och sista sovningen, hon sov nämligen två timmar på förmiddagen och sedan fick hon äta en vällingflaska till lunch eftersom jag skulle iväg och träffa mammagruppen. Det känns som att hon håller på att gå över från tre till två sovningar nu och rutinerna kring sovande och ätande är inte helt tajmade. Ofta blir det ett moment 22 när hon är för hungrig för att sova och för trött för att äta när det är sovdags under dagen.
Ante har varit på bolagsmöte ikväll, antagligen på G hem just nu, och jag har roddat tjejerna på egen hand. De har varit på hyfsat bra humör och kvällen avslutades med bad. Freja tycker att det är hur mysigt som helst att bada med syrran.
Därefter hämtning av sur Storasyster på förskolan och sedan hem och försöka få i Freja middag och lägga henne för andra och sista sovningen, hon sov nämligen två timmar på förmiddagen och sedan fick hon äta en vällingflaska till lunch eftersom jag skulle iväg och träffa mammagruppen. Det känns som att hon håller på att gå över från tre till två sovningar nu och rutinerna kring sovande och ätande är inte helt tajmade. Ofta blir det ett moment 22 när hon är för hungrig för att sova och för trött för att äta när det är sovdags under dagen.
Ante har varit på bolagsmöte ikväll, antagligen på G hem just nu, och jag har roddat tjejerna på egen hand. De har varit på hyfsat bra humör och kvällen avslutades med bad. Freja tycker att det är hur mysigt som helst att bada med syrran.
tisdag 5 februari 2013
Vardagsdramatik på Kulturhuset
Efter att ha lämnat Nova på förskolan tog jag och Freja en barnvagnsjogg på förmiddagen. Därefter lunch för oss båda (en aktivitet som tar minst en timme; 30 minuter mata bebis, 20 minuter sanera bebis och barnstol och 10 minuters snabbätande för mig) och när lillan somnat fick jag bråttom in i duschen. Efter hämtningen promenerade jag och tjejerna in till stan och mötte upp min gamla högstadiekompis K och hennes åttamånaders tjej på "Rum för Barn" på Kulturhuset. Hon är numera utflyttad och det var flera år sedan vi såg senast, så det var kul att träffa henne och se hennes bebis även om det bara blev en kort träff. Nova roade sig själv med att springa fram och tillbaka och utforska kojorna i biblioteket.
Vid ett tillfälle var det en jämnårig tjej som spärrade vägen in till en av de stora kojorna. Jag betraktade situationen på avstånd och hörde att Nova först snällt bad henne att flytta på sig. Den andra tjejen sa då att Nova inte fick komma in. Dottern svarade då att "det får jag visst", men när den andra tjejen ändå inte ville flytta på sig så fick Mamman sticka in huvudet och säga att "här inne får alla leka, eller hur tjejer?". Nova berättade efteråt att sedan hade störiga tjejen sagt att "du får bara vara här inne tre minuter" och då hade Nova svarat att "jag får vara här inne hur länge jag vill".
Antagligen vardagsdramatik för fyraåringar, men det känns ändå bra att dottern står på sig. Från pedagoger och förskolekompisföräldrar har jag fått höra att Nova är en "bra kompis" och en omtänksam och inkännande liten tjej. Det är verkligen jätteroligt att höra och det känns viktigt att hon även kan säga ifrån. Eller fortsätter med det, kanske jag ska skriva, eftersom jag ändå upplever att hon är bra på att uttrycka sin vilja. Lite väl duktig när det gäller oss föräldrar, till och med.
Vid ett tillfälle var det en jämnårig tjej som spärrade vägen in till en av de stora kojorna. Jag betraktade situationen på avstånd och hörde att Nova först snällt bad henne att flytta på sig. Den andra tjejen sa då att Nova inte fick komma in. Dottern svarade då att "det får jag visst", men när den andra tjejen ändå inte ville flytta på sig så fick Mamman sticka in huvudet och säga att "här inne får alla leka, eller hur tjejer?". Nova berättade efteråt att sedan hade störiga tjejen sagt att "du får bara vara här inne tre minuter" och då hade Nova svarat att "jag får vara här inne hur länge jag vill".
Antagligen vardagsdramatik för fyraåringar, men det känns ändå bra att dottern står på sig. Från pedagoger och förskolekompisföräldrar har jag fått höra att Nova är en "bra kompis" och en omtänksam och inkännande liten tjej. Det är verkligen jätteroligt att höra och det känns viktigt att hon även kan säga ifrån. Eller fortsätter med det, kanske jag ska skriva, eftersom jag ändå upplever att hon är bra på att uttrycka sin vilja. Lite väl duktig när det gäller oss föräldrar, till och med.
söndag 3 februari 2013
Skridskopremiär
Igår hittade vi en liten, praktiskt taget folktom, isbana i amfiteatern i Rålamshovsparken nedanför oss. Perfekt tajming eftersom vi precis köpt skridskor till Nova. Efter lunchen idag begav vi oss ner för att testa nya skrillorna och hjälmen. Nova och Ante gick i förväg och jag och Freja kom en stund senare med fika.
Så mycket skridskoåkande blev det såklart inte fråga om, men humöret var bra. Och några stapplande steg tog hon iallafall innan det var dags att gå hem, solen hade ju bråttom ner även denna fina vinterdag. Skridskopremiär med mersmak, med andra ord.
Sedan är ju hockeyhjälmen praktisk även när man ska rida på häst inomhus, tycker dottern.
lördag 2 februari 2013
En indian till poolen
Soffan i vardagsrummet befriades från kuddar och tjänstgjorde som pool på morgonen. Nova tog på sig badtrosorna och var simhopperska tillsammans med kaninen. Men det här med att komma i vattnet orsakade tydligen lite huvudbryderi:
- "Mamma, jag behöver en indian att svinga mig ner i poolen med!"
- "Jaså, varför behöver du en lian?"
- "Jag är lite rädd för att hoppa, det är bättre att svinga på en indian!"
(Inte för att hoppa och slänga sig nånsin har varit ett problem för den här tjejen...)
- "Mamma, jag behöver en indian att svinga mig ner i poolen med!"
- "Jaså, varför behöver du en lian?"
- "Jag är lite rädd för att hoppa, det är bättre att svinga på en indian!"
(Inte för att hoppa och slänga sig nånsin har varit ett problem för den här tjejen...)
fredag 1 februari 2013
Lätt som en semla
På väg hem från förskolan i veckan fick Nova syn på SevenElevens reklam för semlor och blev nyfiken. Hon är väl inte våldsamt förtjust i grädde, men däremot i bullar och fika i allmänhet och tyckte antagligen att det där såg rätt smaskigt ut. Så jag lovade semlor till efterrätt någon gång i helgen.
Vid frukosten imorse pratade vi om fredagsmyset och jag sa att jag skulle fixa semlor, eftersom vi hade pratat om det tidigare. Nova sa att hon ville hjälpa till att göra dem, men jag som inte hade för avsikt att ställa mig och baka svarade att jag nog skulle köpa färdiga semlor.
Dottern var inte helt nöjd med det svaret.
- "Jamen, det är ju jättelätt att göra semlor. Bara ta en brödbit, lägga på grädde och sen lägga en brödbit till ovanpå" (och slog samtidigt ut ut med händerna i en förklarande gest).
Jag gillar hur allting är så lätt i en fyraårings värld.
Vi kompromissade en aning med färdigköpta semmelbullar som vi fyllde själva, jag och stora dottern. Det fina i kråksången med dem är att man kan få precis hur mycket mandelmassa man vill i. Hohoho.
Fler genvägar i kvällens matlagning; tacos med färdig kryddblandning. Jag kände inte för att stå någon längre stund framför spisen ikväll. Så kan det vara ibland.
Vid frukosten imorse pratade vi om fredagsmyset och jag sa att jag skulle fixa semlor, eftersom vi hade pratat om det tidigare. Nova sa att hon ville hjälpa till att göra dem, men jag som inte hade för avsikt att ställa mig och baka svarade att jag nog skulle köpa färdiga semlor.
Dottern var inte helt nöjd med det svaret.
- "Jamen, det är ju jättelätt att göra semlor. Bara ta en brödbit, lägga på grädde och sen lägga en brödbit till ovanpå" (och slog samtidigt ut ut med händerna i en förklarande gest).
Jag gillar hur allting är så lätt i en fyraårings värld.
Vi kompromissade en aning med färdigköpta semmelbullar som vi fyllde själva, jag och stora dottern. Det fina i kråksången med dem är att man kan få precis hur mycket mandelmassa man vill i. Hohoho.
Fler genvägar i kvällens matlagning; tacos med färdig kryddblandning. Jag kände inte för att stå någon längre stund framför spisen ikväll. Så kan det vara ibland.
Semlor in the making. Florsockret var slut så jag krossade maränger och strösslade över istället.
Man tager vad man taga kan...
Första februaridagen
... och vi har återigen några få minusgrader här i Stockholm efter ett par dagar med kring fyra plusgrader och slask. Nova och de andra förskolebarnen hade galonisar och gummistövlar under veckans parkbesök. Gatorna är snöfria och det enda man kan se av snö just nu är ett tunt, fläckvis bart, istäcke i Kronobergsparken. Faktiskt känns det nästan som att våren är på väg idag då solen skiner, himlen är blå och luften hög och man kan höra fågelkvitter. Just det senare har Nova hakat upp sig på och det är mer en gång senaste tiden som hon skinit upp och sagt "Mamma, jag kan höra fåglar, då är det sommar snart va?" med hopp i rösten. Nja, det lär knappast bli vare sig vår eller sommar än på ett tag om jag känner det svenska vintervädret rätt.
Planerna för helgen är att inte ha några speciella planer och det ska bli skönt.
Planerna för helgen är att inte ha några speciella planer och det ska bli skönt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
