Förkylning och skratt

Freja har åkt på sitt livs första förkylning, 4 månader gammal. Hon verkar inte så hängig egentligen, lite blank på ögonen och snorig bara, men hon blir arg och frustrerad när hon ibland måste andas genom munnen och då börjar hosta. Snörvel, host... vråål, snörvel, host... vrååål. Och så vidare.

Vid två inatt visade tempen på 38,2 och hon fick en alvedon, mest för att få ro att sova. Jag körde slemsugen och hon fick näsdroppar också (efter mycket fightande, hur är det möjligt att en bebis är så bra på att styra bort saker som närmar sig näsan?). Jag tror att proceduren hjälpte något, men vid fyra vaknade hon igen. Efter bärande, näsdroppande, ammande och buffande somnade hon om igen framåt halv sex. Nattsömnen har därmed inte blivit den bästa för varken henne eller mig och därför var det extra skönt när A lämnade Nova på förskolan imorse så att jag och Freja kunde krypa tillbaka till sängen och vila på förmiddagen. Hon skulle prompt ha ena bröstet i munnen under tiden och gormade argt varje gång jag försökte dra mig undan. Jamen, det hade ju varit bra om du hade kunna tänka dig att ta napp, Freja...
Vid senaste blöjbytet var tempen nere på strax över 37 så det ser ut att gå åt rätt håll iallafall.

Lillan tog passande nog på sig sin mest lidande uppsyn för att matcha de blanka ögonen på det här fotot

En mer positiv första händelse är att hon skrattade igår! Visst har hon kraxat roat tidigare, men den här gången gav hon upp ett klockrent, bubblande litet skratt. Inte helt oväntat var det Nova som lockade fram det när hon tog Frejas strumpor och la dem på sitt eget huvud. Lillasyster tyckte uppenbarligen att det var ett fantastiskt tokroligt tilltag.