It runs in the family

Nova har haft någon sorts hangup på blod ett tag nu.  Hon tycker att det är väldigt obehagligt när någon gör sig illa och om kvällarna när hon inte kunnat sova har hon ibland mumlat att "jag kan inte sova för jag bara tänker på blod". Som någon läskig karaktär ur the Adams Family.

I söndags skulle systrarna bada tillsammans och precis när Nova hade ställt sig i badkaret observerade Ante att hon blödde lite från foten. Det såg ut att vara ett litet skrubbsår som hade gått upp. Nova blev jättestressad av detta och trots att både jag och Ante var coola och förklarade varifrån bloddroppen kom och att det inte var något farligt etc etc så ville hon absolut inte bada med såret. Vi satte plåster istället.

Jag skulle sedan stoppa ner Freja i badet och körde ett sista övertalningsförsök på Nova. Sa igen att det bara var en litenliten bloddroppe som hade kommit ut och att det antagligen var sårskorpan från ett skrubbsår som hade gått upp. Då ser jag hur Nova liksom fäller huvudet bakåt, rullar med ögonen och vacklar till. Jag fick tag i hennes arm samtidigt som hon rasade ihop på toalettgolvet. Jag trodde först att hon skojade men förstod sedan att hon svimmat!

Jag blev helt paff och hann bara ropa efter Ante innan hela hennes kropp spändes och hon vaknade till och började surra om att hon ville leka med Thea (som är i Thailand och saknas mycket). Läskigt tyckte jag, men Ante verkade tycka att det är helt naturligt att drabbas av blodtrycksfall när man blir lite orolig.
(Hmm, naturligt? För mig har det bara svartnat för ögonen en gång i hela mitt liv, och det var när jag var typ tio år och nästan råkade sätta handen på en spindel som satt på min kaninbur.)

Men det är klart, Novas pappa vet vad han talar om. Den gång vi träffades för allra första gången inledde han konversationen med att ynkligt visa upp ett plåsterprytt finger inne på nattklubben Berns. Tidigare på kvällen hade han tappat sina nycklar i en soffa där och när han letade efter dem hade han stuckit sig på fingret. Sticket var tydligen en så traumatisk upplevelse att han svimmade på kuppen och när han vaknade till låg han på soffan med ett gäng bekymrade, kända och okända, ansikten ovanför sig.
Här kommer jag inte helt osökt att tänka på Törnrosa. Det är inte helt manligt att svimma inne på en nattklubb för att man får ett stick i fingret? Men uppenbarligen var det en öppningsreplik som gjorde intryck, för resten är ju historia som man säger, och vi har nu varit tillsammans i ungefär hundra år och har två barn.

Och det där lilla såret på hans finger läkte liksom aldrig till 100% och något år senare, i samband med att vi renoverade vår första gemensamma lägenhet och han höll på att slipa och dona, så kom det faktiskt ut en ytteyttepyttig glasbit ur fingret. Efter det läkte såret helt och hållet.

Vardagsdramatik på Kulturhuset

Efter att ha lämnat Nova på förskolan tog jag och Freja en barnvagnsjogg på förmiddagen. Därefter lunch för oss båda (en aktivitet som tar minst en timme; 30 minuter mata bebis, 20 minuter sanera bebis och barnstol och 10 minuters snabbätande för mig) och när lillan somnat fick jag bråttom in i duschen. Efter hämtningen promenerade jag och tjejerna in till stan och mötte upp min gamla högstadiekompis K och hennes åttamånaders tjej  på "Rum för Barn" på Kulturhuset. Hon är numera utflyttad och det var flera år sedan vi såg senast, så det var kul att träffa henne och se hennes bebis även om det bara blev en kort träff. Nova roade sig själv med att springa fram och tillbaka och utforska kojorna i biblioteket.

Vid ett tillfälle var det en jämnårig tjej som spärrade vägen in till en av de stora kojorna. Jag betraktade situationen på avstånd och hörde att Nova först snällt bad henne att flytta på sig. Den andra tjejen sa då att Nova inte fick komma in. Dottern svarade då att "det får jag visst", men när den andra tjejen ändå inte ville flytta på sig så fick Mamman sticka in huvudet och säga att "här inne får alla leka, eller hur tjejer?". Nova berättade efteråt att sedan hade störiga tjejen sagt att "du får bara vara här inne tre minuter" och då hade Nova svarat att "jag får vara här inne hur länge jag vill".

Antagligen vardagsdramatik för fyraåringar, men det känns ändå bra att dottern står på sig. Från pedagoger och förskolekompisföräldrar har jag fått höra att Nova är en "bra kompis" och en omtänksam och inkännande liten tjej. Det är verkligen jätteroligt att höra och det känns viktigt att hon även kan säga ifrån. Eller fortsätter med det, kanske jag ska skriva, eftersom jag ändå upplever att hon är bra på att uttrycka sin vilja. Lite väl duktig när det gäller oss föräldrar, till och med.

En indian till poolen

Soffan i vardagsrummet befriades från kuddar och tjänstgjorde som pool på morgonen. Nova tog på sig badtrosorna och var simhopperska tillsammans med kaninen. Men det här med att komma i vattnet orsakade tydligen lite huvudbryderi:
- "Mamma, jag behöver en indian att svinga mig ner i poolen med!"
- "Jaså, varför behöver du en lian?"
- "Jag är lite rädd för att hoppa, det är bättre att svinga på en indian!"


(Inte för att hoppa och slänga sig nånsin har varit ett problem för den här tjejen...)

Uppläxad

Vid dagishämtningen sa jag till Nova att vi skulle gå förbi Åhléns och köpa en ny fönsterlampa (eftersom Dunderpappan kraschade den antika IKEA-varianten som stod där tidigare under helgen).
-"Mamma, jag tycker att du ska lära dig att handla innan du hämtar mig", fick jag till svar.

Boost för mammahjärtat

Nova vid dagishämtningen:
"Jag kan inte ha en bättre mamma än den här. Jag vill bara ha den här."

När det är så snälla saker som sägs gör det inget om man blir tilltalad som "denna där".

Dagens namn

Nova är bara för rolig med sina "namnbyten". Tidigare i veckan kallade hon sig Elsa, igår var det Cassandra och imorse när pedagogerna frågade vad hon hette deklarerade hon att namnet var Susanne. Freja har blivit kallad Mildred, Lily och Lena under den gångna veckan. Någonting säger mig att Nova kommer att komma hem vid nyss fyllda 18 och helt plötsligt ha bytt namn till Freewill Freedom eller liknande.

Inga avlånga mackor

... utan bara runda fanns det på frukostbordet idag. Då skulle lilla fröken Trots inte ha någon frukost. Bara juice. Mamman hällde upp ett halvt glas för blodsockerhöjningens skull och förklarade tålmodigt att om hon inte ville äta nånting till juicen så fick hon dricka vatten efter de klunkarna. "Det är inte bra för magen att bara dricka juice" och så hela harangen om att kroppen behöver mat för att man ska orka leka och hålla sig frisk, det är väl inget kul att vara hungrig och så vidare och så vidare.

Nej, hon skulle minsann inte ha någon frukost idag utan hon ville vara hungrig. Mamman lade ner övertalningsförsöken, ryckte på axlarna och sa att det var hennes val. Jag kan ju inte tvinga barnet att äta om hon inte vill liksom? Och för mycket argumentation leder sällan till att hon följer mitt råd ändå. Det är en svår avvägning det där.

Sedan skulle Nova prompt ha olika strumpor på sig. Jag ryckte återigen på axlarna och sa att jag tyckte att det såg lite konstigt ut, men att så länge hon klär på fötterna så får hon bestämma själv vilka strumpor hon vill ha (förutom när det är riktigt kallt och jag vill att hon ska ha ullstrumporna). Utan motstånd var den idén tydligen inte lika rolig och när vi väl kom hemifrån hade dottern två likadana par strumpor på fötterna. Men det var första gången någonsin som hon gick till förskolan utan frukost i magen. Undrar just om pedagogerna har händerna fulla nu?

Konversation med en rymdprinsessa

En filt är spänd mellan fåtöljerna i vardagsrummet och därunder sitter Nova hukad. Det är en raket och prinsessan Elsa är precis på väg ut i rymden.
- "Jag kommer att sakna dig, mamma! Och Mildred (dagens namn på Freja)! Kommer du och vinkar i fönstret? Rymdraketen åker snart."
- "Mmm, jag kommer. Jag ska bara mata färdigt Freja först." (Typiskt mammor, här ska man åka iväg på obestämd tid upp i rymden och så "ska de bara" innan de kan komma och säga hej då.)
- "Jag har en telefon i bakluckan så jag kan ringa till dig. Den är inte gjord av glas utan av plast."
Ringer.
- "Hallå mamma!"
- "Hejhej, hur är det i rymden?"
- "Det är bra. Jag kommer hem snart. Har bebisen kommit ut?"
- "Bebisen?! Menar du lillasyrran? Ja, det var ett tag sen. Hon sitter här och äter gröt."
- "Grattis till bebisen."
- "Tack."

Elsa tar ett sista foto på jordborna innan hon beger sig

Sommarlängtan

De torra, bara trottoarerna och min plan att ta en joggingtur med barnvagnen blötsnöade bort imorse. Förvisso var det inte helt oansträngande att skjuta vagn, ståbräda och barn upp och ner över Kronobergsparken, men inget träningspass direkt. Lite kyla på det här nu så har Freja en riktigt skakig tur att se fram emot när vi lämnar och hämtar Storasyster i veckan.

Träden var vita och tunga imorse. Nova tog med paraplyet som skydd mot fallande blötsnö.

Jag försöker njuta av årstiden men det är banne mig svårt just idag alltså. Det verkar jag inte vara ensam om. Nova tar ibland på sig baddräkten och köket förvandlas vips till Afrika, Thailand ligger i vardagsrummet och inne på lekrummet finns Sydamerika. Hon mmar och säger "Å så skönt! Här är det verkligen så varmt och skönt!" medan hon badar och simmar på golvet. Och på vägen till dagis imorse pratade hon om att hon längtar efter att vara i stugan och leka med Thea, att plocka blommor, bada i havet och ha picknick på stranden. Jag med.

Språkförvirring

Nova underhåller Lillasyster med diverse sånger och ramsor medan föräldrarna plockar undan efter frukosten.

-"Bä bä vita lamm
Gick på restaurang
Vet du vad han gjorde
Bajsa under bordet
Då kom polisen
Och luktade på fisen"
Fnissar.
-"Nu ska jag räkna. På spanska!
Yksi, kaksi, kolmi!"
Ser konfunderad ut.
-"Näääe, det där var ju finska.

Lucia

I år hölls förskolans luciafirande utomhus och innergården var stämningsfullt pyntad med ljusslinga, ljuslyktor och marshaller. Det var rätt kyligt i torsdags, men lite kyla och snö är att föredra framför förra årets svettiga trängsel när 50 personer fick tränga in sig i ett rum på förskolan.

Första året vägrade Nova luciaklädsel totalt och förra året var det huvudglittret som fick nobben, så med tanke på vår dotters egensinnighet och envishet tänkte vi nog att det fanns en god risk att hon inte skulle vara med i tåget alls när de kom ut. Men det var hon faktiskt. Sjavade in bland de sista, tog god tid på sig och ville inte gärna sjunga med trots att de hade genrepat och att hon hemma sjunger både "Vi komma från pepparkakeland" och "Sankta Lucia" på repeat. Hon var i gott sällskap då det som vanligt kanske var 1/3 av barnen som sjöng, resten tittade storögt på muren av alla vuxna som samlats för att titta på dem. En helt förståelig reaktion när man tänker på saken.

Och här hemma pryds fönsterbrädet av en klassisk toarullslucia som Nova har gjort på förskolan. Gotta love it. Speciellt som den liksom skelar lite med ögonen.

Omtänksamma Storasyster

... ber mig först göra "Prästens lilla kråka" på Freja "för att lillasyster tycker att det är roligt" och ber mig sedan ta fram pallen och ställa framför vantlådan. Där stoppar Nova in en massa vantar i sin mössa "så att de inte ska frysa".

Videovajs

Hmm... det blev visst något vajsing med videoklippet i förra inlägget. Testar igen.

Prata utan att öppna munnen

Jag och Nova åt frukost på tu man hand imorse. A fick sova ut eftersom han redan igår kväll kände att han och hans mage fortfarande inte var överens och att det skulle bli ytterligare en sjukdag.

- "Mamma, jag kan prata utan att det hörs.", sa Nova mellan yoghurtskedarna.
- "Det kan jag med", svarade jag med viskande röst.
- "Nej, alltså jag kan prata utan att det låter alls." förtydligade dottern och körde en längre mimsession med stor inlevelse.
- "Aha, då förstår jag. Ja, det kan ju vara bra att kunna..."
- "Och så kan jag prata utan att öppna munnen också!"

Bevis på den talangen finnes i videoklippet nedan.

En hommel, en giraff och en massa stenar

Vi firade inte Fars Dag med annat än en teckning till Pappan från Nova i den här familjen. Men inte vilken teckning som helst förstås, utan varianten komplett med "en flygande hommel", "en giraff som inte liknar en giraff" och en hel massa "rosstenar". Inte så pjåkigt. För de som inte känner till homlar sedan innan så är det tydligen en sorts "fågelkråka" enligt dottern. Vad rosstenar är för något förtäljer inte historien.


Nova har skrivit alldeles själv med bokstaveringshjälp från mig. Och det var bara D och S som jag behövde påminna henne om hur de såg ut.

Annars har vi tillbringat denna dag med att fixa på gården i duggregnet. Det var gårdsdag i föreningen och eftersom vi har prioriterat bort varje sådan sedan vi flyttade hit för över ett år sedan kände vi att det var dags att fila på vårt goda grannar-anseende. Jag krattade till och med löv med Freja i bärsele. Det borde ju ha gett pluspoäng om något?

Efteråt tog jag och Nova tunnelbanan till Hötorget och gick och såg "Lilla Anna och Långa Farbrorn" på bio. Det var biopremiär för dottern och hon satt som ett ljus under de 50 minuter filmen höll på. Kul att göra något bara hon och jag, det ska vi försöka få in mer av framöver. Under tiden hade A fullt upp med att underhålla en surmulen Freja. Men det hade gått helt okej, han satte henne i badet (det enda säkra kortet för honom som saknar bröst, haha) och efter det hade hon ätit och somnat. När jag kom hem sov hon och fortsatte göra så ytterligare 2 timmar. Sådana långa dagstupplurar är vi som sagt inte bortskämda med nu för tiden. Bästa Pappan levererade med andra ord!

I övrigt har helgen bjudit på två sociala kvällar. I fredags var vi på överrasknings-afterwork hos E & E. Emil fyllde 35 i veckan och Elin hade bjudit in en massa kompisar och ordnat mingelmat. Mycket folk och mycket barn, rörigt och trevligt! Vårt Uppsalagäng har ju växt upp och ynglat av sig och nu har de allra flesta ett eller flera barn som härjar runt. Själva lämnade vi faktiskt minstingen hos farmor och farfar under de här timmarna. Lugnast för alla, resonerade vi (utom för farmor och farfar då förstås som hade fått hantera en gormig Freja, stackarna). Vi blev inte alltför sena utan promenerade hemåt kring 22 med sovande barn i vagnarna.

Igår hade vi P & L på middag och klockan blev över ett innan vi var i säng. Men vi fick ändå sova ostört till framåt 8:30 imorse och var återigen tacksamma för att vi kryssade i rutan där det stod "Sömntuta" på blanketten där vi beställde våra barn...

Dagen med Nova

07:20 A drar ifrån gardinerna, tänder lampan lite smått och väcker Nova, vilket följs av ca 10 minuters "Jag vill inte, släck lyset"-gormande.

07:30 Jag går in till henne och hon har då vaknat till och är hyfsat resonabel. Vi småpratar lite om att det är skogsutflykt på schemat för dagen och väljer tillsammans kläder och klär på henne. Hon vill ha strumpor av olika färg. Okej, inga problem. Jag förespråkar strumpor av samma färg, men det är inget som jag tänker ödsla energi på om hon vill köra Pippi Långstrump-klädsel.

07:40 Frukosten är klar, dottern är påklädd och jag går in i köket och uppmanar henne att komma och äta frukost. Då får Nova ett utbrott om att tröjärmarna är för korta och att tröjan ska vara nerstoppad i kjolen (eller något liknande). Jag ropar att jag förstår att det är något som inte är bra, att jag kan hjälpa henne med det, men då får hon komma in i köket istället för att ligga på sin sovrumsmatta och skrika.

07:50 Dottern kommer in i köket efter 10 minuters tjurande. Tittar trotsigt på oss och säger att hon vill ha en rostad macka. Hon vet mycket väl att det inte serveras rostat bröd med marmelad till frukost under veckorna i den här familjen. Det kan man få på helgerna, vilket vi också talar om för henne för 20e gången. Nytt utbrott och 10 minuters ytterligare tjurande. På köksgolvet den här gången. Vi påminner henne ett par gånger om att vi snart har ätit färdigt och att om hon vill ha något att äta så får hon komma och sätta sig.

08:00 Efter mycket om och men masar hon sig upp på stolen. Då är jag och A klara och går från bordet. Nova äter sin smörgås och dricker sin apelsinjuice medan A går till jobbet och jag gör i ordning mig och Freja. Humöret blir något bättre så snart hon får i sig något att äta, men det är en kamp att få henne till bordet den här som varje morgon. Det bästa vore om man kunde trycka på en knapp och få i henne en injektion av intravenös näring det första som hände på morgonen.

08:30 Jag lyckas få på henne kläderna utan alltför mycket bråkande, förutom det vanliga sammanbrottet om att tröjärmarna ska dras utanför jackärmarna och att tröjan är för kort samt att hon inte vill ha på sig något mellanlager under jackan. Jag tar med en extra tröja under vagnen istället och tänker att hon får väl upptäcka själv att det är kallt ute.

09:00 Väl på dagis tar hon på sig fleecetröjan utan diskussion. Bråkar däremot om sin gosegiraff som hon vill hålla i. De är precis på väg att gå och jag förklarar att de ska iväg på skogsutflykt nu så hon kan välja om giraffen Margot ska få bli nedpackad i hennes ryggsäck eller följa med mig hem. Nova vägrar välja. Till slut blir Margot våldsnedpackad i hennes ryggsäck.

15:00  Nova blir skogstokig när jag kommer för att hämta henne på dagis och sliter av sig ytterkläderna som pedagogerna tagit på. Hon vill inte gå hem. Pedagogen föreslår att jag går ner och väntar medan hon klär på Nova igen och kommer ner med henne. Några minuter senare kommer hon ner med en skrikande illbatting som tydligen är min dotter. Jag sätter henne på bänken utanför dagis och säger åt henne att lugna ner sig och att sedan väntar Margot och ett russinpaket på vagnen. Nova svarar med att slita av sig sina stövlar och strumpor och skrika att hon vill ha de andra skorna. Ja, jisses.
För att göra en lång historia kort så åkte dottern ståbräda hem utan skor. Eller strumpor. Då hade jag försökt få upp henne på ståbrädan med skorna på med olika approacher (utom att gå upp och hämta de lila skorna, det var inte ett alternativ) ett bra tag. Till slut ställde jag helt sonika dottern på ståbrädan utan strumpor och skor och ångade hemåt. Rosenrasande.

Ja, vardagen med Nova kan vara lite påfrestande för Mamman just nu och det är en svår balansgång att välja sina fighter. Tack och lov "bråkar" vi sällan, men vi har motsatta åsikter om saker ungefär en gång i timmen:
Jag vill att hon ska komma och äta frukost. Det vill inte hon.
Jag vill att hon ska äta så att hon blir mätt och orkar leka. Det vill inte hon.
Jag vill att hon ska ta på sig överdragsbyxorna medan jag byter blöja på Freja. Hon vill hellre sitta på hallgolvet och sjunga en sång.
Jag vill att hon ska ta på sig vantarna när vi går ut. Det vill inte hon.
Jag vill att vi ska gå från dagis klockan 15. Det vill inte hon.
Och så vidare.

Jag kan inte (och vill heller inte) driva igenom min vilja i allt men tänker inte heller anpassa mig till varje liten nyck hon har bara för att undvika bråk. När hon är upprörd brukar vi antingen ignorera henne (efter att först försökt resonera med henne) alternativt att hon får gå in på sitt rum och skrika färdigt, beroende på graden av upprördhet och vilket uttryck den tar sig.
Håhåjaja. Älskade omöjliga unge. Jag tycker ju att det är bra att hon har en egen vilja och uttrycker den, men kanske inte i detta överflöd...

Åtminstone beskedlig när hon sover

Lilla fröken ful-i-mun

Rålis efter dagis idag. I parkleken finns glaskulor och olika sorts banor att släppa dem i. Roligt, tycker Nova. Vid något tillfälle konstaterade hon att "Det är så jäkla mycket sand i den här banan.".
Hmm. Svordomar redan?
Jag tycker att jag och A är rätt duktiga på att inte använda sådana ord, men visst händer det att det svärs någon gång. Jag försökte iallafall markera att det var ett otrevligt språkbruk utan att göra alltför mycket väsen av det. Det kan nämligen ge motsatt effekt om jag skulle ge det alltför mycket uppmärksamhet (och därmed göra det ännu mer spännande). Men vi får visst vakta våra tungor ännu bättre framöver...

Mästerkocken

Vi lagar köttgryta och rotfrukter i ugn till middag idag. Min hjälpreda har utrustats med en bordskniv och delar färska champinjoner med stor entusiasm och bara en gnutta övermod:
"Mamma, jag är jättebra på att laga mat. Jag kan laga allting!"

Fint och finast

I lördags åkte vi ut till Vätö efter frukost. "Efter frukost" i vårt fall betyder att vi kom fram kl 15 efter lunchstopp och mathandling i Norrtälje på vägen. Inga direkta måsten stod på agendan, vattenurblåsning och annat tråk inför vintern tar vi senare. Eventuellt åker A ut själv och fixar sådant i början av november. Det enda vi föresatt oss var att tömma blomkrukor och göra en allmän avplockning av terrassen, vilket vi lyckades med. I övrigt blev det mest höstmys, bastu och god middag med E & E under helgen.

T och N lekte en del både på lördagen och söndagen. Det är generellt sett mycket fokus kring vad som är "fint" och "finast" för Nova just nu och det kan gälla allt från färger och teckningar till kläder, vilket kan göra mig vansinnig även om jag försöker att inte uppmärksamma det alltför mycket. Jag har försökt stävja det här beteendet på olika sätt, men den ansträngningen märks knappast.
(Tips mottages tacksamt; vad göra när dottern t ex inte vill ha på sig galonisar för att det inte är "fint"?! Det hjälper inte ett dugg att förklara att "fint" för det mesta inte har någon som helst betydelse för hur man klär sig utan att det är vad det är man ska göra som spelar någon roll.)

Iallafall,tjejerna ritade en del i helgen och A hörde T ledset beklaga sig till Nova över att Nova alltid svarade att sin egen färg eller teckning var finast när T frågade vem som ritade finast.

Något senare observerade A döttrarna vid ritbordet när T återigen frågade Nova vilken teckning som var finast. Det var tydligt att Nova även den här gången ville svara "min" men efter lång tvekan och med synbar ansträngning svarade hon sammanbitet "din" istället. T hajade till över det oväntade svaret och det syntes att hon blev glad. Men hon fann sig snabbt och replikerade generöst "jag tycker båda är finast". 

Det sociala spelet alltså, en konst att bemästra redan i unga år... och det är väldigt intressant att höra dem diskutera och argumentera utan vår inblandning, både när de är sams och osams.

Stepp, stepp, stepp

Nova kommer in i köket och trampar ihärdigt med fötterna, fullkomligen steppar. Det syns ända till månen att hon behöver gå på toaletten.

-"Är du kissnödig?"
-"Näääe." (Stepp, stepp, stepp)
 -"Är du säker på att du inte behöver gå på toaletten...?"
 -"Jag är inte kissnödig!" (Stepp, stepp, stepp)
-"Ok, men jag vill inte se något kiss i trosorna, för nu har du chansen att gå på toa innan det händer en olycka." 

Dottern mumlar. Sprätter omkring med ihopknipta ben ett tag till och häver sedan ur sig ett ansträngt "Jag måste kissa!" innan hon springer in på toaletten och trampar för livet medan hon krånglar av strumpbyxorna och hasar upp på toastolen.

 -"Hmm, jag får väl inte se något kiss i trosorna nu va?". Lätt förebrående tonfall från Mamman medan hon försöker hålla sig för skratt. Dottern tittar på sina nerkasade kläder och ler så oskyldigt/lurigt som bara hon kan göra.
 -"Mamma, nu får du nog blunda...".