Nämen usch, vad dålig jag varit på att blogga senaste veckan! Man skulle kunna tro att vi har hamnat i chocktillstånd nu när vi måste städa, tvätta och laga mat alldeles själva, men jag tycker nog att vi har acklimatiserat oss hyfsat till de nya, hårda vardagsvillkoren ändå. Några ljuspunkter har det funnits; till exempel att både mina svärföräldrar och föräldrar har försett oss med "välkommen hem"-blommor i form av tulpaner. Tack snälla!
I övrigt har vi insett att vi saknat vår vansinnigt sköna säng och Nova verkar glad över att ha sina vanliga leksaker runt sig igen (och inte bara plastiga thai-UFO-giraffer). Dottern har maniskt dragit runt på sin Brio-vagn sedan första stund vi kom hem och det är rätt imponerande hur snabbt hon kan ta sig från A till B med en vagn som är extremt osvängbar framför sig. Olika saker lastas på och av och det kan vara allt från As joggingsko till vällingflaskan som får sig en skjuts.
Fin påskbukett från mor och far
Påskhelgen kom även i år som något av en överraskning. Det var först mot slutet av Thailandresan som jag insåg att det datum jag hade sagt att jag skulle börja jobba igen faktiskt var annandag påsk. Eftersom vi precis kommit hem orkade vi inte med att göra några längre turer under påsken, men ner till Kolmården kom vi överens om var lagom långt att ta sig. Lördag till söndag blev det därför god mat och umgänge med Novas farmor och farfar samt faster och kusiner. Nova tyckte som vanligt att det var kul att träffa J & J och speciellt Josephine uppvisade lovande barnvaktskvaliteter...
Nova och Josephine
På annandag förmiddag hade vi E & E & T på brunch och det verkar som att Thea kommit över sin Nova-fobi för det var knappt några dramatiska scener alls. Det var nog mest dottern som var på dåligt humör, om någon. Vid 17 tog vi bilen till söder om söder och åt middag med ett kompispar som har tre barn i åldrarna 1,5 till 4,5 år, livat värre! Kul att se hur det funkar (nej, vi är alls inte i planeringstagen för några syskon till Nova än, bara intressant att se ändå).
Igår var min
första jobbdag efter 14 månader som mammaledig! Mycket skumt men rätt skönt att få träda tillbaka till vuxenvärlden igen. Jag hade hoppats på att åtminstone få en vecka på kontoret för att hinna rensa mailbox och annat innan jag hamnade på projekt, men det tog
en ynka dag innan jag hade ett nytt uppdrag. Och då hann jag ändå med att tacka nej till ett projekt redan första dagen. Så imorgon ska jag ut till kund igen och det blir försäkringsbranschen även denna gång. En grym fördel med den här rollen är att jag kommer att ha max 5 minuters gångväg till jobbet. Det är bara att hoppas att resten blir bra också och att hjärnan inte har gått i permanent idé under tiden jag varit borta från jobbet.
Nova verkar inte lida några större men av att mamman nu är borta på dagarna och att det är pappan som sköter ruljangsen här hemma. Än så länge vinkar hon glatt på morgnarna när jag går. Idag hade A tagit med henne till
mini-SATS och spenderat en timme med henne där som inskolning. Mini-SATS är alltså barnpassningstjänsten som hans gymkedja SATS erbjuder. Det fungerar ungefär som ett dagis med en massa leksaker, bollhav och annat och man kan "checka in" sitt barn max 1,5 timme, en gång per dag. Om det skulle vara något som kräver föräldrarnas närvaro (t ex blöjbyte) så ropar personalen i högtalarna och man får avbryta sin träning. Första gången är det som sagt inskolning och A lämnade rummet vid två tillfällen om ca 10 minuter under den tiden han var där så att personalen kunde iaktta Nova och se hur hon reagerade. Enligt dem hade dottern antagligen inte ens märkt att A hade gått iväg eftersom hon hade fullt upp med att härja runt med en liten paraplyvagn och fixa med bollar. Så det ska nog inte vara några problem för A att få träningstid framöver. Faktiskt jättebra koncept. Han kan träna och hon får leka med andra barn, win-win för båda parter om det funkar bra.
Den här synen hoppas jag få se mer av nu när A är pappaledig och jag jobbar...
