En sak jag har noterat som 30+ är att antalet inbjudningar till dop, ettårskalas och dylika tillställningar ökar proportionerligt med att inbjudningarna till inflyttningsfester och andra vuxenkalas minskar. Om ni frågar mig föredrar jag vuxenfester, men visst, det kan vara småtrevligt med dop och dylikt också för att träffa vänner och deras småttingar.
Och man får ju åtminstone smörgåstårta.
I helgen var vi iallafall på dop ett par mil söder om stan, när A's kompisar Piotr & Petra döpte sin lilla Julia samtidigt som Piotrs syster och hennes man döpte sin dotter. Dubbeldop alltså. Det var ett katolskt dop så det var väl lite mer blabla än vanligt och prästen talade/sjöng i ett irriterande jämnt tonfall, men det är väl så det ska vara antar jag. Annars skulle den gode prästen behöva öva på sin artikulation lite, om det inte är ett medvetet drag för söva hela församlingen vill säga.
Efteråt bjöds det på just smörgåstårta och ett väldigt gott Chablis hemma hos systern och hennes man. En fantastiskt god chokladmoussetårta och alldeles för många kakor fanns det också. Min käre sambo äter ju som vanligt som om varje måltid vore den sista så det var några rejäla tårtbitar som hamnade på hans tallrik. Som tur är A's kompis Pelle också lagd åt det hållet, så jag slapp skämmas (eller så skämdes jag för båda två, jag vet inte) Deras inställning är att man måste ha mycket i munnen för att maximera smakupplevelsen.
Vi ser lite lätt medtagna ut på den här bilden. Jag reflekterade förmodligen över hur det kommer sig att jag befinner mig på en tillställning med typ 10 knoddar i åldern 6 veckor - 8 år. Och hur det är möjligt att så små människor kan föra så mycket liv. Normalt sett skulle jag ha tröstat mig X glas vin och räknat sekunderna tills jag fick lämna stället, men nu nöjde jag mig med ett glas och tyckte faktiskt att det var uthärdligt, kanske till och med trevligt. Tiderna förändras.
Nova var lite tjejigt uppklädd för dagen, med klänning och strumpbyxor. Inga problem med att åka bil, hon somnade så snart vi rullade iväg och sov sedan i A's famn under hela ceremonin (antagligen tack vare den katolske prästens monotona mässande) och under nästan hela smörgåstårteätandet.
Nova i bilbarnstolen. För ovanlighetens skull tar hon napp. Hon tar bara napp när hon är på bra humör (det blir kris och panik om man försöker trycka in nappen i hennes lilla mun när hon är upprörd) och då rynkar hon sin panna och ser fasligt fokuserad ut när hon suger på den. Varför får hon nappen överhuvudtaget då, kan man fundera över. Än så länge mest i förebyggande syfte, jag inser att det kommer att finnas behov av en "pacifier" framöver...
Vi har fått frågan om vi ska döpa Nova och det finns många åsikter kring det här med dop. Vissa tycker att det är självklart att göra det och andra, icke namngivna vänner, tycker att det borde vara skottpengar på personer som bjuder sina kompisar att se på när de ska skvätta vatten på sin avkomma. De anser att det räcker med att släkten får genomleva såna evenemang. Jag ställer mig nånstans mitt emellan.
Nej, vi ska nog inte döpa Nova. Men förhoppningsvis får jag tummen ur och åtminstone skickar in blanketten om namngivning till skatteverket som har suttit på anslagstavlan ett par veckor nu. Undrar just om hon kommer att få heta "Flicka Nordell" i officiella sammanhang resten av sitt liv annars? Eller kommer skatteverket hitta på ett namn åt henne? Bäst att inte chansa. Jag ska plita ner Nova Ellen Maria på den där blanketten och lägga på lådan snart. Men jättebra om någon påminner mig om ytterligare ett par veckor eller så.
Och nu till helgen ska vi på ettårskalas. Tjopp.
Men vilken sorts färdighet undrade jag stilla när jag på förmiddagen lade min dotter på mage för att hon skulle öva på huvudlyft. Nova tog nämligen tillfället i akt och tupplurade istället.
