fredag 31 augusti 2012

En månad

Efter en stökig natt med minimalt med sömn - tjejerna turades om att vakna och inte förrän närmare 04 fick jag sova - skippade jag och Lillasyster för en gångs skull att äta frukost med övriga familjen imorse och sov den där extra halvtimmen istället. Sedan var det bara att yrvaket hoppa rakt i regnkläderna och plaska iväg till BVC. Jisses, vilket skitväder idag alltså. Med tanke på den rakt-ur-sängen-look jag kört hela dagen är jag förvisso tacksam för att vädret inte inbjöd till vare sig smink eller hårfix, oavsett om jag hade varit uppe i tid eller inte.

Lillasyster har nu uppnått en vikt om aktningsvärda 4,8 kg och är numera 55,5 cm lång. Hon jobbar på att bygga upp riktigt gosiga lår och dubbelhakor, precis som sin storasyster hade när hon var några månader gammal. Hon följer sin egen kurva, strax över normalkurvan, och kan nu fixera och följa ett föremål med blicken. Jag köpte också en mindre napp på apoteket idag och den gillades mycket mer än de 0-6 månaders nappar vi testat tidigare. Lillan har legat i As famn en lång stund ikväll och fokuserat sugit på nappen med stor koncentration i sitt lilla ansikte.

torsdag 30 augusti 2012

Hos tandläkaren

Stora tjejen gjorde sitt första tandläkarbesök imorse. Det började mindre bra när hon tjurade i trapphuset utanför mottagningen och gormade "Jag vill inte gå till tandläkaren! Jag vill inte nånting!". Just den sista meningen har vi fått höra rätt ofta senaste tiden och den brukar följas av rejäla "kommunikationsutmaningar" mellan oss och dottern, men som tur var lät hon sig övertalas att komma in efter bara någon minut. Vi var redan sena in och behövde inte ytterligare komplikationer, om man säger så.

Först undersöktes jag medan Nova fick kolla in leksakslådan och prata med min gulliga tandsköterska. Och när jag var klar hoppade hon upp i stolen utan större tvekan. Alla tänder satt där de skulle (kunde jag inte tro en gång i tiden när jag oroade mig för att hon skulle förbli tandlös) och var hela och fina.

Det gick inte lika bra för mig. Ett litet hål för första gången på väldigt många år, dessutom en fyllning som behövde bytas ut och till råga på allt en remiss till en specialklinik för att ta bort en visdomstand som håller på att äta sig in i tanden bredvid. Bläh.

onsdag 29 augusti 2012

Trevlig dag i mammaledighetsland

Jag och Lillasyster mötte upp T och lilla I på Fridhemsplan vid lunchtid och sedan promenerade vi över till Rörstrandsgatan och åt på Levinsky's. Efter det drog vi oss tillbaka till Kungsholmen för att njuta av den soliga eftermiddagen med lite parkhäng i Rålis. K och J och deras småkillar anslöt.


Tyvärr var jag tvungen att springa tidigt eftersom det var planeringsmöte på dagis och hämtning senast 15:45 som gällde. Hmm, konstigt nog har jag som svårast att passa tider när jag är "ledig" och jag sladdade in fem minuter för sent på dagis för att hämta Nova, som då var enda barnet kvar.

Lillasyster var hungrig och vi hängde kvar på förskolans innergård och matade henne. Eftersom jag hade planer på att försöka köpa några nya dagisplagg till Nova efteråt kände jag mig för en gångs skull som en rutinerad tvåbarnsmamma när jag plockade fram förfriskningar även till storasyster. Psykbryt går inte helt att förebygga, men man kan iallafall minska utbrottsrisken med lite kex och frukt.

Så vi satt där i lugn och ro och fikade och småpratade en stund medan vi bestämde vilka stopp vi skulle göra på vägen hem; kolla efter dagiskläder, köpa klistermärken och handla korv och lördagsgodis. Nova var sprudlande glad hela vägen och vi kunde gemensamt bestämma oss för ett antal plagg på Lindex dessutom.
Aaah, harmonisk dag! Nu återstår bara att den där lilla kvällsmarodören till bebis knoppar in snart också.

söndag 26 augusti 2012

Godmorgon söndag!

Vilken fin sensommarkväll vi fick hos P & P igår! Kräftor, en massa gott småplock och bubbel till det, mmm. Vädret tillät till och med att äta ute på kvällskvisten. Vi hade med båda vagnarna till barnen och Nova kröp utan diskussioner upp i sin och somnade under en filt när klockan närmade sig 22. Lillasyster somnade i någons famn ungefär vid samma tid. En timme senare tog vi bussen hemåt.


Idag är vädret sådär tråkgrått och A har stuckit iväg en kortis för att kolla starten på Stockholm Triathlon där E deltar. Under tiden försöker jag med konststycket att samtidigt få något i magen på resterande i familjemedlemmar. Sedan ska A och Nova åka till Uppsala och hänga med P och O. Någon form av öppet hus på en tennisklubb med bollek för de små alternativt bad på Fyrishov verkar vara planen. Jag och Lillasyster håller ställningarna här hemma. Vi ska fixa lite middag till kvällen, då kommer familjen A från Vässan över och säger hej.

lördag 25 augusti 2012

Tröttmössa del 2

Spädisar kan verkligen sova 20 timmar om dygnet. Trots att Lillasyster sov större delen av gårdagen kojsade hon som vanligt vid 23 någon gång och vaknade inte förrän vid 4 imorse för att äta. Sedan var hon kanske något mer alert än vad som är önskvärt vid den tiden, men efter 5 när det ätits och bytts två blöjor somnade hon om igen. Matning igen vid 8-hugget och inte förrän kl 10 behagade Lillan öppna sina små blå på riktigt.

Amningskudde, vagn eller babysitter spelar ingen roll, jag sussar gott var än man lägger mig.
Förutom i min egen säng när mina föräldrar vill sova förstås.

I skrivande stund står en västerbottenpaj i ugnen och börjar precis dofta alldeles ljuvligt. Det vankas nämligen kräftmiddag hos familjen N framåt eftermiddagen. Först är dock planen att fika hos farmor och farfar innan vi hoppar på pendeln till Sollentuna.

fredag 24 augusti 2012

Tröttmössa

Efter 2-3 timmars vakentid på förmiddagen knoppade Lillasyster in kl 12 när jag gick ut för att äta lunch med E, Em och T med respektive knoddar (samt Ems pappa som var på överraskningsvisit). Vi satt ute i solen och åt på "Frida och jag" här i närheten, mycket skönt. Lillan sov sig igenom hela lunchen och den efterföljande fredagshandlingen på Daglivs. Vaknade sedan till lite smått för näringspåfyllning innan vi hämtade upp Nova på dagis och kvicknade till en kort stund för att äta igen när pappan kom hem från jobbet. Sen har hon sovit hela kvällen fram till alldeles nyss. Det ska bli intressant att se om hon har vänt på dygnet eller bara är en liten tröttmössa idag helt enkelt.

torsdag 23 augusti 2012

Payback

Efter en pruttig natt (jag stryker härmed gröna ärter från listan över saker som är okej för mig att äta medan jag ammar) och kaosig morgon (A drog till Köpenhamn för jobb tidigt imorse, resten av familjen försov sig och jag var väl inte helt mentalt förberedd på utmaningen att under tidspress komma iväg med två barn för att lämna Storasyster på dagis till kl 9, speciellt inte som hon framhärdade rätten att titta på barn-TV innan frukost som om det stod inskrivet i barnkonventionen nånstans) är det en j-la tur att man har möjlighet att strunta i alla "måsten" och vika ner sig i sängen med en gosig bebis och sova i två timmar mitt på dagen som kompensation. Annars hade jag nog vägrat mammaledighet.

tisdag 21 augusti 2012

3 veckor

Idag "fyller" Lillasyster 3 veckor. Vi har varit på BVC 3 gånger under den här tiden och vid senaste besöket för ett par dagar sedan hade hon klättrat upp och över sin födelsevikt och landat på 3,9 kilo. På längden hade hon också ökat någon centimeter och det märks att hon har växt och är mer robust nu.

Från de första kaosartade dagarna med amningsmaraton och en dygnsrytm helt tvärtemot övriga familjen har Lillan nu anpassat sig hyfsat till oss. Eller ja, allting är väl relativt. Fortfarande har hon ett sista vakenpass rätt sent på kvällen, fram till tolvsnåret, men hon sover iallafall under nattetid med något eller några avbrott för amning (och jag vaknar ofta med en bebis i armhålan eftersom hon då oftast blir liggande kvar i min och As säng ). Men det är klart att det vore rätt skönt att kunna gå och lägga sig vid 23, jag är ju tröttare nu när jag har några uppvak nattetid och skulle verkligen behöva komma i säng i tid på kvällarna. Annars sover Lillasyster tre eller fyra gånger per dag, alltifrån entimmes- till tretimmarspass. Längsta vakenperioden brukar hon ha på kvällskvisten då hon kan vara mer eller mindre vaken 3-4 timmar som längst.

Det vi har kämpat mest med är nog amningen. Inte själva amningen i sig, hon har en bra sugteknik och så, men mängden mjölk jag producerar känns inte helt tillräcklig. Nattetid är det hittills inga större problem, men dagtid kan jag få skyffla henne från sida till sida både två, tre och fyra gånger och ändå signalerar hon fortfarande hunger. Så då får jag ta till en skvätt mjölkersättning för att åstadkomma en nöjd bebis och mor. Det var samma sak med Nova, men jag trodde att nu när jag har bättre koll på det här med amning och mjölkproduktion så skulle det där lösa sig med lite mer envishet. Men nja, det verkar inte riktigt så och jag får nog bara gilla läget att amma henne så länge det funkar och sedan komplettera med mjölkersättning. Men jag gör det jag kan - ammar ofta, pumpar vid tillfälle, äter ordentligt och dricker baljor av vatten och amningste - och så får vi se hur länge det varar. Någon som har fler husmorstips på lager?
Sedan finns det ju helt klart fördelar med att ge ersättning också, framför allt att det är lättare att få struktur på dagen och att jag faktiskt skulle kunna lämna henne med A en kväll om jag vill göra något på egen hand, men det hade bara varit skönt att kunna helamma den här gången. Men det är som det är och för mig är amning inget heligt självändamål. Det är viktigare att uppnå harmoni  i vardagen och att Lillasyster är nöjd och går upp i vikt.

Nova är hittills en väldigt kärleksfull storasyster. Vi har inte noterat någon direkt svartsjuka utan hon är väldigt intresserad och beskyddande och kan bli tokarg om vi någon gång byter blöja utan att hon får vara med och hjälpa till. Sedan är det svårt att säga om de "allmänna" utbrotten kring mat, kläder och andra saker är ett undermedvetet uttryck för den nya situationen eller bara en utvecklingsfas. Det som är märkbart är att hon efter sommaren och Lillasysters ankomst är mer svårlämnad på dagis på morgonen. Det går bra ända fram till själva lämningsögonblicket, då hon gärna klamrar sig fast vid benen, vill bli buren och gråter tills hon motvilligt accepterar att sitta i famnen hos en pedagog istället. Oavsett om det är jag eller A som lämnar. Inte alls roligt, men det känns som att det går bättre och bättre och hon har iallafall slutat gråta nu de senaste dagarna. Vad vi har förstått från pedagogerna är det snabbt övergående när vi har gått därifrån och själv säger Nova varje dag att hon har haft roligt på dagis, så det är väl bara att hoppas att det övergår till normaltillstånd snart. Antagligen påverkar "flytten" upp till storbarnsavdelningen också.

Lillasyster får många pussar och kramar av sin storasyster

Rent allmänt är Lillasyster iallafall en nöjd liten dam vid tre veckors ålder och enda gången hon höjer rösten är när hon är hungrig, trött eller vill komma upp i famnen. Då hojtar hon ilsket, spjärnar, grimaserar och fäktar med sina små händer. Hon verkar till och med trivas på skötbordet och under vattenkranen i handfatet. Man får ofta tvätta av henne och hiva fram nya blöjor ett par tre gånger under ett byte, eftersom hon gärna bajsar och kissar några gånger under tiden. Kissar gör hon när hon kommer upp på skötbordet efter tvättningen i handfatet och en bajsattack tar hon till precis när man smort med salva och bara ska fästa blöjan. Bara en klutt tillräckligt stor för att det ska vara läge att göra om proceduren från början. Så hon har verkligen fulländat konsten att dra ut på bytet under så lång tid som möjligt och förverka så många blöjor, servetter och handdukar det bara går...

måndag 20 augusti 2012

Tusingfotingen

När jag hämtade Nova på dagis idag kom en av pedagogerna, som gjorde första arbetsdagen efter semestern, fram och gratulerade till nedkomsten. "Ja, och så har jag förstått att hon inte har fått något namn än?", sade hon. "Men är det sant att ni kallar henne för tusingfotingen...?" fortsatte hon med skratt i rösten och sneglade på Nova.
För det hade tydligen dottern deklarerat.
Helt plötsligt låter Ulla inte så tokigt ändå.

Inte Ulla

Vi tycker att det här med namn på senaste familjemedlemmen är svårt och snart tre veckor gammal har hon fortfarande inget officiellt namn. Efter att ha kallat henne just "Lillasyster" i flera månaders tid - redan innan hon kom - känns det som att inget namn ligger riktigt bekvämt i munnen eller känns rätt på henne.

Vi har varit inne på L-namn som Lilly, Holly, Ellie, Nelly och Linn, alternativt namn som Meja, Freia, Leia, men inte 100% kunnat bestämma oss för något. Nu provar vi ett av dessa och så får vi se om vi kommer till ett beslut under veckan.

Nova fortsätter att spruta ur sig namnförslag och vid middagsbordet igår utbrast hon spontant "Kanske Lillasyster ska heta Ulla?!", vilket jag och A tyckte var fantastiskt roligt. Vi känner ingen som heter just så, men med efterforskning visade det sig att en av Novas dagiskompisars mormor bär det namnet.
Vi är iallafall säkra på att Lillasyster inte heter Ulla.

Inte-Ulla tar sin morgontupplur

Egentiden som försvann

Ja, den sköna egentid jag brukade ha när A och Nova är på SATS på söndagförmiddagarna har visst switchats mot en kavalkad av amning, tilläggsmatning och blöjbyten (endast uppbruten av en tömning och iplockning av diskmaskinen, kul värre). Precis lagom tills jag hade fått Lillasyster att somna vid 11:30 igår var det dags att börja fundera på vad vi skulle äta till lunch. Håhåjaja.

Efter lunch tog vi bilen och slöt upp med E & E på 4H-gården i Augustendal vid Pampas Marina, precis rakt över Ulvsundasjön från där vi var i lördags. Vädret var riktigt skönt och vi fikade och tjejerna lekte på lekplatsen och spanade på djuren. T hade med sig en kompis, vilket gjorde Nova något avvaktande till en början, men efter lite stöttning av lekledare A gick det bra och de tre lekte om och kring varandra. Enda smolket i bägaren var dragspelsorkestern som satte igång och tjoflöjtade under fikat som något sorts uppspel inför teatern de kör där på kvällarna. Inte särskilt uppskattat av oss, och vi såg ingen annan som verkade gilla oljudet heller.


Därifrån promenerade jag och Lillasyster hem längs vattnet i den varma eftermiddagen, stannade till och handlade och sedan blev det plocka-ihop-din-egen-söndagsmiddag här hemma, vilket är ett bra koncept både för vuxna och för en treåring som kan vara lite tjorvig med maten ibland. Till förrätt en god gazpacho som A fixat.


lördag 18 augusti 2012

Hornsbergs Strand

Vi har tillbringat större delen av dagen med familjen E & E vid Hornsbergs Strand, det "nya Hammarby Sjöstad" som växer upp på nordvästra Kungsholmen. Det har varit byggarbetsplats och avstängt nere längs vattnet en lång tid, men nu är bostäder, strandpromenad, badbryggor och restauranger på plats. Det kommer att bli ett jättefint område, även om det fortfarande byggs fortfarande. Vi hängde först i Kristinebergs Strandpark, vilken har lekplats med klätterställning, sandlådor, rutschkanor och  fräsch plaskdamm. Sedan blev det lunch på Primo Ciao Ciao vid strandpromenaden. Skönt med en stadslördag, för omväxlings skull.




Och Lillasyster verkar ha haft en vilodag och har mest sovit hela tiden vi var ute, jag hoppas inte att hon har planer på att vara uppe och röja hela natten nu.

fredag 17 augusti 2012

Varför finns det träd?

... och "Varför måste det finnas grus?" var två av frågorna jag fick från Nova på vägen till dagis.
Då var det lättare att besvara "Varför är bilar snabbare än människor?", även om det inte var piece of cake direkt heller. Utemiljön vid Polishuset inspirerar tydligen dottern till livets stora frågor.

onsdag 15 augusti 2012

Helgbesök från Norrland

Fredag till måndag hade vi besök av mina föräldrar, som vågat sig söderöver för att kika på Lillasyster. Eftersom min far är en rastlös själ valde vi att tillbringa de här dagarna i stugan, där det finns lite mer saker för pappsen att göra. Han är mer för att hugga ved än för att shoppa, om man säger så.

Helgen, och speciellt lördagen, bjöd faktiskt på rätt fint väder, men inte så pass att det drog i badtarmen direkt. Istället har vi ägnat helgen åt att äta, plocka mördarsniglar (i olika konstellationer, mestadels härförda av den hökögda snigelspanaren till dotter vi har) och försökt komma på ett lämpligt namn till Lillasyster. Mamma har som vanligt hittat något att feja inomhus och pappa motsvarande utomhus, med mer motordrivna redskap. Medan jag tog en tupplur på söndag eftermiddag hade männen i familjen nämligen tagit fram motorsågen och passat på att avverka både det ena och det andra på tomten. En icke sanktionerad aktion, ska tilläggas...

Drakflygning utan vind

 Sällsynt foto på min mor i icke-städtagen

Pappa trimmar gräs

A bygger någon sorts lådor för att hålla rätt på mina stövlar i stan, vilka i fritt tillstånd tydligen utgör ett irritationsmoment för min käre sambo

Nova håller koll på Lillasyster och äter godis. Med morfar är alla dagar lördagar, till föräldrarnas förtvivlan.

 När katten tar en tupplur...

... går råttorna bärsärk med motorsågen!

onsdag 8 augusti 2012

Någon som glömt något?

En vecka efter Lillasysters ankomst och jag ser fortfarande ut som att jag är gravid i typ vecka 25. Jag kommer inte ihåg att det tog sådan här tid för magen att komma tillbaka på plats förra gången? Antagligen för att det inte gjorde det. Jag var ju betydligt mindre med Nova och så var det ju som sagt första graviditeten och magmusklerna var mindre uttänjda än nu.
Men ändå - undrar just om någon läkare glömde något när de sydde ihop mig? Typ en uppblåst ballong eller ytterligare en bebis...?

söndag 5 augusti 2012

Liten utflykt

Vi kör liten utflykt i det absoluta närområdet idag. Kronobergsparken är märkligt tom, antar att många barnfamiljer fortfarande är på semester. Eller på väg hem från den.
Lillasyster sover i vagnen och Nova gungar imaginära dagiskompisar, vi hoppas att det är ett tecken på att hon vill gå till dagis imorgon. Ett par timmar per dag på dagis nästa vecka tror vi vore bra (för oss alla) så länge hon är med på det.



lördag 4 augusti 2012

Förlossningsberättelse

Jag antar att de senaste dagarnas bloggfrånvaro talar för sig själv. Vår nyaste familjemedlem, fortfarande namnlös och tilltalad "Lillasyster", har gjort sitt bästa för att hålla oss fullt upptagna med att acklimatisera oss som fyramannafamilj. Det underlättar ju inte direkt att hon har suttit som klistrad på mig sedan vi kom hem. Jag har förvandlats till en sov- och ätstation och de få gånger jag kunnat lägga ifrån mig henne har det varit mer angelägna saker att ta itu med än att sätta mig framför datorn. Typ gå på toa.

Iallafall, nedan har jag lyckats plita ner någon sorts förlossningsberättelse, om man nu kan tala om det när det gäller ett kejsarsnitt?

Vilken dag jag skulle snittas hade vi vetat ganska länge, men det dröjer till dagen innan operationen som man får veta vilken tid man ska vara på plats. Jag var nummer två i ordningen denna tisdag och vi skulle infinna oss kl 08 på sjukhuset. Att åka och lämna Nova någonstans och dessutom vara på Danderyd kl 08 är en praktiskt omöjlig ekvation såhär i sommartider och A hämtade istället hem hennes farmor och farfar hem till oss så att hon skulle få sova ut på morgonen. Hon var väl införstådd med att vi skulle vara på BB och hämta hem Lillasyster när hon vaknade.

På plats på avdelning 17 -  som är en speciell avdelning för planerade snitt på Danderyd - fick vi vårt rum och ganska snabbt därpå förberedde en barnmorska oss med praktisk information, gav oss våra schyssta sjukhusoutfits och följde oss till operationssavdelningen. Min säng fick följa med.
Jag är ju stickrädd och har ett tydligt minne från senaste snittet att det värsta av allt var när det skulle sättas en infart för dropp och annat i min handrygg. Den här gången hade jag redan innan informerat om att jag var stickrädd, inte ville ha någon amatör som satte infarten och dessutom satt två lokalbedövande Emla-plåster på handryggen tidigt på morgonen. Det var en jättegullig narkossköterska som satte nålen och det var inga problem. Däremot kändes det betydligt värre att få spinalbedövningen mellan ryggkotorna den här gången och jag fick användning för profylaxandningskursen jag och A gick inför Novas ankomst en gång i tiden innan det var klart och narkosläkaren injicerat innehållet i de 4-5 sprutorna.


När spinalen har satts går det ganska snabbt innan benen är helt borta. Det börjar med att det känns som att man har sockerdricka och blir tung i benen, men övergår snabbt till att man inte kan röra benen alls. Bedövningen sitter i upp till halva bröstkorgen ungefär, så armarna är fortfarande rörliga.  Något tyngre att andas blir det och att hosta går knappt. Efter diverse förberedelser sätts ett skynke över magen upp och därefter går det undan. Operationsteamet bestod av ett antal personer; narkossköterska, narkosläkare, två "operatörer", två operationsassistenter, en barnmorska och antagligen någon mer som jag missat. Själva snittet känns inte, däremot kan man känna hur de trycker och drar och fixar och donar. Att ta ut ett barn ur magen är inget finlir liksom, man vill ju dessutom göra så litet snitt på mamman som möjligt samt pressa ut vätska ur bebis lungor under processen. I mitt fall komplicerades ingreppet av ärrbildning och sammanväxning från mitt första snitt, vilket är väldigt vanligt. Tydligen hade min urinblåsa och livmoder växt ihop lite. Konstigt nog tycker jag inte att själva snittet och uttagsprocessen i sig har varit obehaglig med någon av barnen, utan det är just sprutorna och stickandet runt omkring som är jobbig för min del. Samt smärtan efter operationen såklart. Jag lovar att det känns att ha blivit uppskuren i flera lager. I flera veckor.

Om allt verkar bra med barnet får man upp det direkt på bröstet medan man sys ihop, men eftersom Lillasyster hade blivit stressad och bajsat i fostervattnet visades hon bara upp för mig och togs sedan till barnbordet precis utanför operationssalen när hon kom ut. A följde med. Där sögs hon ren från fostervatten och fick dessutom andningsstöd en stund. Jag var faktiskt inte orolig utan fick kontinuerlig information från barnmorskan och vet dessutom om att andningsstörningar är relativt vanliga och har förstått att det i de flesta fall räcker med en kvarts andningsstöd för att avhjälpa den. Lillasysters blodsocker var också lågt, precis som med Nova, och hon fick sin första tillmatning redan på uppvaket för att få bukt med detta. Efter halva dagen och ett antal matningar var blodsockret uppe på acceptabla nivåer och lilla matvraket hade dessutom ägnat minst en timme åt att amma.

På "uppvaket"

Lillasysters kroppstemperatur och andning följdes upp under åtminstone ett dygn eftersom det var lite stökigt när hon kom ut, men allting såg bra ut och det fanns inga indikationer på att hon skulle ha fått i sig bajsvatten, vilket annars kan ge t ex lunginflammation. Inga anmärkningar från barnläkaren som gjorde en allmän undersökning av henne dagen efter förlossningen.

Själv har jag känt mig mycket piggare än efter snittet med Nova. Redan samma kväll var jag uppe och gick och det har bara allmänt varit mindre smärtsamt den här andra gången. Tack och lov.

Inte ens ett dygn gammal

Nova träffar Lillasyster för första gången