onsdag 31 mars 2010

Nova borstar tänderna

Nova har blivit en liten tjej under de sex veckor vi varit borta. Jag inbillar mig att hon fått en skjuts på längden och förlorat lite mer av sitt bebishull. Hon babblar goja dagarna i ända och har också ett annat temperament nu än tidigare. Dottern som alltid har varit så lugn, glad och nöjd uppvisar numera mer vilja och det kan bli en del dramatiska utspel när saker och ting inte går som lilla fröken tänkt sig.

Dessutom har hon ju börjat få sina första tänder, tack och lov! Nu slipper mamman oroa sig för att ha tillverkat världens första tandlösing (tanken var inte helt främmande ett tag).
Två tänder i överkäken och en i underkäken har hittills trängt igenom tandköttet. Nu kommer iallafall tandborsten och tandkrämen från gammelfaster Marion till nytta!

 

tisdag 30 mars 2010

Hej då Koh Samui

Så var vi hemma i Sverige igen. Jag måste säga att jag blev mäkta besviken på Våren när vi landade på Arlanda i ett obeskrivligt icke-vårväder igår morse. Det var grönbrunt, slaskigt, dimmigt och framkallade inga som helst sprittande vårkänslor.
Inte alls vad jag beställt.

Resan hem gick över förväntan trots att vi hade sex timmars väntetid i Bangkok. Först strosade vi omkring och kollade i affärer och kunde snabbt konstatera att den planerade shopping och presentinhandling som gick förlorad på grund av febrig dotter och två dagars spöregn inte skulle kunna gottgöras på flygplatsen. Det fanns bara riktigt dyra grejer där. Istället sysselsatte vi oss med att äta middag och ta varsin fotmassage för att fördriva tiden. Nova sov någon timme medan vi åt men var sedan vaken till det att vi boardade. Då var hon rejält övertrött och gnällig. Men efter att vi fått middag på planet lyckades hon komma till ro på golvet nedanför mina fötter och sov sedan där under 9 timmar i sträck, mer eller mindre. När vi började närma oss Arlanda och gå ner för landning vaknade hon. Själva sov vi kanske 5 timmar och jag började dessutom nysa som besatt när jag vaknade. Det verkar som att jag fick med mig Lillis förkylnings-basselusker som fripassagerare. Idag är jag bättre, men känner mig ändå rätt jetlagstrött och har haft svag huvudvärk hela dagen.

Sedan är jag inte speciellt nöjd med Thai Airways flygplan. Jag hade fått för mig att de hade rätt bra standard på sina fordon, men vi hade inga egna TV-skärmar vare sig på dit- eller hemresan. De visade en (dålig) film åt vardera hållet på en stor bildskärm och det var knappt att jag såg något, om jag nu hade fått för mig att titta. Jag och A enades om att största underhållningen istället var den ludna stjärtskåra som mannen snett över gången ofrivilligt (?) visade upp varje gång han ställde sig upp. Brrr.
Ändå kan man inte låta bli att stirra?!

Utan att hoppas på för mycket så verkar det som att tidsomställningen har gått bra för Nova. Igår slocknade hon vid 19:15 och sov som en stock till 06:45, vilket är ungefär de tider vi brukar köra till vardags. Så det blir förhoppningsvis inga större problem att komma in i de hjulspåren igen. Själv hade jag dock större problem och vaknade redan vid halv sex.

Rent allmänt känns det väl helt okej att vara hemma igen, det är ju på något sätt alltid skönt att komma hem till sitt eget efter en resa. Men jag skrev just till Lillis att det känns märkligt och vemodigt att helt plötsligt vara ensamma igen, deras tjusiga nunor är ju det första och sista vi sett varje dag i nästan sex veckors tid. Sedan tror jag att småtjejerna har tyckt att det varit roligt att träffa andra barn varje dag också. Det är definitivt kul att resa med kompisar och jag hoppas att detta inte var sista gången vi gör en sån här långresa.

Avslutningsdrink på the Library

Nova och Hedda

Mac (hotellägaren) har kommit förbi och lekt med Nova dagligen
och hade köpt hejdå-present till henne.

Så här ser man ut efter 9 timmar på golvet under en flygstol

lördag 27 mars 2010

Febrig dotter

Efter två dagar då febertermometern konstant har visat mellan 39 och 40 grader, verkar det som att Nova äntligen är på väg att tillfriskna. Imorse hade hon bara strax över 38. Hon har varit lite gnällig, ätit mindre än vanligt och sett något blank ut på ögonen, men i övrigt har hon verkat må ganska okej ändå. Vi har mest hållt oss inne i svalkan och inte gjort särskilt mycket alls under de här dagarna. När Nova har sovit, vilket hon har gjort ganska mycket nu när hon varit hängig, har jag och A eventuellt tagit oss ut i solen en stund. Men det är alldeles för svettigt för att vistas utanför skuggan någon längre tid. Tydligen är det som varmast här på Koh Samui under april månad.

Innan mars slår över till april är vi dock tillbaka i Sverige igen och vi har väl så smått börjat förbereda oss mentalt på att resa hemåt imorgon kväll. Ett tecken på det är kanske att vi åt hamburgare till middag i torsdags? Ingen var vidare sugen på thaimat så A tog moppen och införskaffade oss varsin Whopper från Burger King. Mycket gott. Fredagmiddagen intog vi på Olivio och ikväll tänkte vi ta oss in till stan om det bara slutar regna. Så typiskt att regnet öser ner vår sista hela dag här. Vi får passa på att packa helt enkelt och hoppas på att solen tittar fram efter lunch.

Imorgon klockan 18 flyger vi från Koh Samui till Bangkok, där vi tyvärr har ett par timmars väntetid innan planet till Stockholm lyfter vid 01. Skönt ändå att flyga på natten och förhoppningsvis kan vi sova större delen av resan. Måndag morgon klockan 7, svensk tid, landar vi på Arlanda.

Jag kan faktiskt känna att det nog ska bli litelite skönt att komma hem ändå. Till det egna hemmet, vardagsrutiner och att inte leva i kappsäck. Efter sex veckor där vi fått frukost, lunch och middag serverade ska det bli kul att laga mat igen.
Ja, jag kan till och med se fram emot att slänga in en tvätt…
(Men tänk vad fantastiskt det vore om man kunde få samma tvättservice hemma som här! Bara att lämna in en påse och sen hämta ut nästa dag. Tvättat och struket för max en tjuga.)
Att jag ska börja jobba om drygt en vecka förtränger jag gärna.

Sjuklingen

onsdag 24 mars 2010

Koh Tao

I samband med att Benny, Helena och deras tjejer återvände till Sverige i fredags packade den kvarvarande familjen sig iväg för ett temporärt öbyte. Koh Tao var målet.

Jag och A hade inte varit där tidigare, men för J & L tror jag att det var fjärde gången i ordningen. Båtturen med Lomprayah High Speed Catamaran gick bra och det var inga vågor att tala om, inte ens på öppet hav efter stoppet vid Koh Phangan.



Väl framme tog vi en taxi till Sairee Beach och eftersom vi inte hade bokat något boende på förhand slog vi till på det första stället vi kom till och där de hade två bungalows som hade haft late checkouts.

Av det jag snappat upp är det kanske inte lika lätt att hitta boende på Koh Tao som det en gång har varit, men det beror nog också på vilken tid på dagen man kommer. En bungalow med AC och kylskåp kan man få tag på för ca 1400 Baht natten och uppåt, men om man vill bo direkt på stranden så kostar det från 2000 Baht. På Sairee Cottage fick vi betala 2500 Baht natten för våra strandbungalows, vilket kändes dyrt i jämförelse med vad vi betalar på Meewaya. Men det kostar ju att ligga på topp och vi ville gärna bo strandnära de här dagarna. Om vi skulle ha bott en längre tid på ön hade vi nog ansträngt oss för att hitta något billigare boende.

Våra bungalows

... med havet bara några meter från terrassen.

Koh Tao visade sig generellt sett vara Thailand som vi gillar Thailand, det vill säga utan feta resorts, feta tyskar, köttbullar på menyn, solstolar på stranden och horbarer.
Två bra mått är antalet restauranger med liggbord och antalet solstolar/parasoller på stranden. Det förstnämnda ska vara högt och det sistnämnda lågt. På Koh Tao är de allra flesta strandrestauranger liggbordsrestauranger och det existerar knappt några parasoll... Jag har heller inte skådat en enda "köpt flickvän" under vår vistelse.


I övrigt ligger tatuerare och dykcenter tätt på denna ö, det märks att det är en helt annan typ av turister som besöker Koh Tao. Staden Sairee, där färjorna kommer in, består av två gator med butiker, barer och restauranger. Dessutom finns butiker längs gång/mopedvägen. Helt ovetenskapligt testat vågar jag påstå att det är en större andel svenska turister på där än på Koh Samui. Uppskattningsvis var tredje eller fjärde konversation jag hörde var svenskar som pratade. Påfallande unga svenskar också för den delen, många såg inte ut att vara en dag äldre än 22.
Det stora minuset är att den två meter breda "strandpromenaden" inte enbart är en gångväg (än) utan att den trafikeras friskt av mopeder, både turister och thailändare. Ett under att vi inte blev påkörda. Man kan bara hoppas att det blir en gångväg där så småningom. Majoriteten av alla ställen nere på stranden vill ha bort motortrafiken, enligt divemastern på stället där vi bodde.


Fräsch BBQ på stranden

Under helgen vi var där var det den årliga "Save Koh Tao"-festivalen med en massa utställningar och andra påhitt samt lokala och mindre lokala uppträdanden och DJs i dagarna två. Dessutom en massa stånd med diverse spännande rätter. Avkastningen gick till organisationen Save Koh Tao, som har ett ambitiöst program för att bevara öns unika miljö trots den ökande turismen. På lördagen var vi där och åt middag från stånden, men tyvärr blev ljudnivån så hög att vi beslöt oss för att inta efterrätten hemma på terrassen istället.

På väg till festival

... och då får man hitta använda solstol som skötbord, i brist på annat

Hur barnvänligt var då Koh Tao? Ja, barnmat finns inte och blöjor och tvättlappar är löjligt dyra (typ 20 Baht per blöja och endast i små paket). Däremot är Had Sairee en väldigt barnvänlig strand. Det är klart vatten, väldigt långgrunt och en ren, fin strand där man kan hitta skuggiga partier, främst på förmiddagen. Ingen större trängsel, många är antagligen iväg och dyker på dagarna. Och som sagt, fortfarande skönt befriad från allt vad parasoller och solstolar heter.

Dock kan det vara bullrigt från både strandpartyn och mopedväg, vilket är värt att tänka på om man vill bo vid stranden. Ett par öronproppar som filtrerade bort de värsta störningsmomenten men som tillät oss att höra dottern visade sig vara en bra investering. Nova är hittills inte lika känslig för ljud som vi är. Efter en orolig första natt för oss alla tre sov vi hyfsat de följande fyra nätterna.

Som vanligt i Thailand var intresset och toleransen för barn stor även på Koh Tao. Det är aldrig någon som verkar tycka att det är konstigt eller jobbigt när vi kommer dragandes med ungar och barnvagnar. Snarare tvärtom.

 
Småtjejerna busar på lunchrestaurangen

När vi var på Koh Tao passade A på att fylla år också. Att hitta någon form av födelsedagspresent därute var lättare sagt än gjort, så han fick helt enkelt göra sällskap med J och ta en Advanced Open Water-dykkurs som present. Förr eller senare ska jag nog också ta ett Advanced-cert så jag slipper stanna på 18 meter när A får vara nere och hänga på 30...

Första dagen gjorde de lite teori samt två eftermiddagsdyk och andra dagen var de uppe med tuppen för ytterligare två dyk. Avslutningsvis var det ett nattdyk, eller snarare ett mörkerdyk eftersom de gav sig iväg vid 17:30 och var tillbaka tre timmar senare. När killarna kommit hem efter nattdyket gick vi ut och käkade på en tapas-restaurang som jag och L spanat in. Där hade vi pratat med den svenska kocken och ordnat så att det kom in en liten överrasknings-chokladkaka med ett tårtljus i till efterrätt till A. Han fick dessutom två t-shirts av mig och Nova och en vattensäker väska av J & L. Jag hade också kånkat hem en lucky ballon som vi släppte på kvällen när vi kom hem. Det var väl ändå en godkänt uppvaktning med tanke på att vi är på resande fot...?
(Själv åminner jag mig en födelsedag rätt nyligen när vi vaknade upp i Spanien efter As pappas 70-årsfest - vi fyller år dagarna efter varandra - och jag knappt fick ett 'grattis' på morgonen... hmmppfff.)


God mat på Papa's tapas

... och goda drinkar också!

As "lucky ballon" steg snabbt och högt,
hoppas att det är ett bra tecken?


Igår eftermiddag tog jag, A, Nova och L båttaxi över till Koh Nang Yuan, för att kika lite på denna sevärdhet (J och Hedda stannade hemma i hängmattan). Det är 2-3 öar som hänger ihop med en smal strandremsa och skulle tydligen vara något extra enligt vykortsbilderna. Nja, säger vi. Det har säkert varit en fantastisk syn en gång i tiden, men med en ganska blaffig resort och solstolar på ön tyckte jag inte att stället var så vidare charmigt. Ingenstans man åker för att bada iallafall, stranden var grov med mycket korallrester vid strandkanten. Men det verkar iallafall vara väldigt bra snorkling/dykning runt ön och vattnet var rent och klart.




Nu är vi "hemma" på Meewaya igen och det känns skönt med det extra utrymmet och köket som vi har här även om det har varit kul och mysigt att vara på Koh Tao några dagar. Jag är glad att vi åkte dit och fick oss en dos av det Thailand vi gillar innan vi åker hem igen.

Nova har varit febrig under kvällen och fick en alvedon när vi lade henne. Förhoppningsvis är hon bättre imorgon. Kanske den andra övertanden som är på G igenom?

lördag 20 mars 2010

öbyte

Vi har bytt ö för nagra dagar och ar nu pa Koh Tao - langre redogörelse kommer nar vi ar tillbaka pa Koh Samui och den egna datorn med svenska tecken igen...

Beachbungalows

torsdag 18 mars 2010

Liten strand mellan Chaweng och Lamai

Hårfrisörskan på "vårt" massageställe har tidigare tipsat oss om en liten strand mellan Chaweng och Lamai, så igår efter lunch hoppade hela familjen på en flaktaxi och åkte dit. Vad stranden heter är oklart, namn finns inte utsatt på några turistkartor jag sett, men om man ber att få åka till Samui Yacht Club kommer man (förhoppningsvis) dit.

Stranden är alltså liten, inte mer än några hundra meter lång, och det ligger bara 3-4 resorts på den. Sanden var vit och fin på land men i mitten var det ganska oskön stenbotten en bit ut i vattnet. Jag misstänker att det var bättre botten på västra delen av stranden, det var iallafall mer folk som badade där. En helt okej strand med bra skuggområden och det var kul att se något annat än Choeng Mon en dag.






Skulle man vilja bo i en strandbungalow på den stranden får man pynta upp med 3100 Baht per natt, vilket väl är något sorts medelpris för en finresort här på Koh Samui. Man kan naturligt vis komma undan billigare eller spendera mycket mer än så, om man skulle vilja det. Här på Meewaya betalar vi 15000 Baht för en hel månad. Fantastiskt prisvärt med tanke på att vi har poolen utanför dörren. Men lite längre till havet då, som sagt.

Gårdagkvällen spenderades med middag på Good Karma. Killarna hade länge suktat efter den köttbit vi tjejer åt där på vår första Girls Night Out och som vi ingående har beskrivit. Vi blev inte besvikna den här gången heller. B blev faktiskt så lyrisk att han bad att få in kocken (en liten thailändare som senare kom ut och antagligen blev förvånad över att det var uppskattning han skulle få när han blev kallad till bordet och inte en sko i huvudet). Småtjejerna stortrivdes på stället och busade runt bland kuddarna i den stora soffan. Nova var så uppe i varv att hon inte somnade förrän i taxin tillbaka igen och kom inte i säng förrän vid halv ett.

I skrivande stund är klockan strax efter 10 och dottern sover fortfarande. Killarna har precis dragit iväg för att spela tennis, vädergudarna verkar vara på deras sida eftersom det faktiskt är lite molnigt idag. Tydligen har det regnat under natten också, men det missade jag. Rödvin är bra sömnpiller.

onsdag 17 mars 2010

Phu Chaweng

Att åka upp till Phu Chaweng strax innan solnedgången igår var inte en av våra bättre idéer, kan jag väl säga med facit i hand. Förvisso får man en fantastisk utsikt över Chaweng i kvällning, men att sitta i ett rackigt träbygge på en bergssluttning i mörkret, med myggorna som enda sällskap, kunde vi nog ha klarat oss utan.

Vår servitör hade antagligen första dagen på jobbet (eller inte, man vet inte så noga här i Thailand. Folket är ytterst vänligt men de saknar oftast all känsla för service och logistik) och jag fick inte ens min mat, beställningen hade visst kommit bort. Som tur var hade vi beställt vårrullar som ”förrätt” (de kom efter huvudrätten, surprise!) så jag kunde äta mig mätt hur som helst. Anledningen till att vi åkte dit var just utsikten och att vi hade hört att de ska ha riktigt bra thaimat. Stället är säkert värt ett besök dagtid och den mat som väl serverades var det inget fel på (förutom Ls lime shake som verkade vara någon form av sportdryck).

Nova var ytterst irriterad över att vi höll i henne och ville helst inte sitta i min eller As famn utan mycket hellre gå på upptäcktsfärd på det rangliga golvet. Räcket runt omkring bestod av en enkelt träslå typ 4 dm upp från golvet och med flera meters fallhöjd där under verkade det bäst att hålla hårt i en arg och sprattlande dotter...

 

 
Utsikt från middagsbordet

tisdag 16 mars 2010

Ingen vidare stranddag

Norra delen av Chaweng beach, där vi bor, har inte visat sig från sin bästa sida senaste dagarna. Den har faktiskt aldrig varit sådär fantastisk så länge vi har varit här, för att vara ärlig. Alltså, sanden är vit och finkornig och stranden är vacker, men vattnet är oftast grumligt vid strandkanten, iallafall på den norra delen. Norra Chaweng beach skyddas av ett rev, vilket gör vattnet varmt och stillastående och därför är det inte helt förvånande att det nu är något som liknar algblomning i vattnet, det är inte bara grumligt utan lerbrunt vid stranden. Dessutom var det någon form av oljeutsläpp för någon dag sedan, vilket resulterat i att man kan trampa i små klumpar på stranden. Olja är riktigt jobbigt att få bort när det väl bosatt sig på flipflops eller barnvagnshjul.

Igår fick jag, A och L därför gå ända till mitten av Chaweng innan vattnet kändes fräscht nog att bada i. En ganska svettig affär i solen och med barnvagnar. Där revet tog slut blev vattnet klarare, men vågorna högre, så det var inte barnvänligt där heller. I gengäld var stranden bredare och sanden djupare, vilket dottern uppskattade.

Mamman har fått mindre roliga pigmentfläckar
vid tinningar och käkben efter graviditeten

Vår dotter livsnjutaren



Men nej, gårdagen var ingen vidare stranddag och det känns tyvärr inte som någon större idé att gå ner till "vår" strand för att bada just nu. Hur som helst är Choeng Mon en vackrare och lugnare strand, nackdelen är ju att man måste ta sig dit med taxi (vilket förvisso inte är speciellt jobbigt, bara vinka in en grisbil och hoppa på).

Vad har annars hänt sedan sist? Inte mycket. Kompis Hanna drog vidare till Koh Pagnan på söndagsmorgonen, där hon skulle campa med några exkollegor sista semesterveckan. Själva tillbringade vi söndagen på Choeng Mon och som vanligt var det söndagmiddag på Olivio. Mycket same same, alltså. "Tristess", hävdar L och håller på att krypa ur skinnet ibland. "Skön semestervardagslunk", säger jag som är något mer norrländsk i mitt sätt att vara. För att bryta vanan har vi iallafall bestämt oss för att åka iväg någon annanstans ett par dagar, när B & H och deras tjejer åkt hem. På fredag blir det därför resa till Koh Tao, om allt går enligt plan.

Idag har jag och L kört ett gympass på morgonen (det var en milsvid skillnad mot träningspasset i förrgår, då de 10+ drinkarna på Girls Night Out påtagligen kändes som lika många extra kilon i kroppen) och efter det har jag varit på thaimassage medan sambo och dotter roat sig i poolen. På agendan ikväll står middag på Chaweng Phu, en restaurang uppe på berget, vid solnedgången. Därefter har killarna planer på att gå och se Muay Thai, thaiboxning, på Chaweng Stadium.

lördag 13 mars 2010

Girls night out II

Igår var vi tjejer barnbefriade och vi begav oss in till stan vid 19-tiden. Inledningsvis blev det champagnedrinkar och god mat på Rice, en modern italiensk restaurang. Något dyrare, men ändå prisvärd. Sedan fortsatte vi drinkandet på The Loft och Good Karma innan vi bestämde oss för att kolla in nattklubbslivet på Green Mango bar, där killarna hade varit tidigare i veckan. Och det var visst där allt folk höll till! På Good Karma blev vi nämligen praktiskt taget utslängda som de sista gästerna och det är väldigt lite folk i rörelse på den delen av Chawengs huvudgata efter tolv.

Green Mango finns det dansgolv, barer, hög musik och en ansenlig mängd västerländska killar som av någon outgrundlig anledning känner sig manade att visa omvärlden sina bara överkroppar. Oavsett hur gamla eller hur (o)vältränade de är. Mycket märkligt beteende och inte speciellt aptitligt, om du frågar mig som representant för motsatta könet. Men i övrigt är det väl det närmaste man kommer en normal klubb i det avseendet att det inte enbart var thaitjejer "till salu" som utgjorde den kvinnliga delen av gästerna.

Vi var där länge nog för att hinna beställa i baren, men följde sedan Helena till en taxi och på tillbakavägen gick vi in på en annan bar med lägre ljudvolym istället. Hanna fyller år idag och vi gjorde en seriös ansträngning att få tag i skumpa, men det gick icke. Istället blev det Sangsom* och Cola på något shemale-hak intill Green Mango...

Vi höll ut ända till tre, då barerna stängde och efter det obligatoriska hamburgerstoppet blev det kraschlandning i sängen framåt femsnåret. Idag känner jag mig ovanligt fräsch med tanke på att jag fått typ tre timmars sömn efter att ha intagit en rent obscen mängd drinkar under gårdagen. Nu känner jag mig rätt mätt på partajande och har sett nog av Chawengs "uteliv" ett tag. Senast vi var ute fick vi ju sällskap av danska tjugoåringar och igår var det två 45-åriga, halvfeta israeler som hängde på oss till McDonalds. Det gick rejält utför redan andra gången, med andra ord. Vi skulle nog ha slutat när vi låg på topp.

Och resten av familjen då? Ja, killarna och barnen hade ätit middag på en av strandrestaurangerna. Därefter kortspel när knoddarna somnat vid 23-tiden. Det blir ju lite annorlunda vardagsrutiner här. En vanlig dag sover vi till 9-10 någon gång, sedan tar Nova en eller två tupplurar under eftermiddagen. På kvällen tar vi med henne i vagnen och ibland somnar hon där när vi äter middag, ibland inte. Välling och godnatt i sängen blir det oftast inte förrän tidigast vid 22 för dottern.

Familjen flytleksaker-till-förbannelse. Det är vi det.


A testar att Novas flytväst håller måttet. Dottern icke nöjd.

Al Capone


Sangsom = thailändsk fulrom.
Shemales = tjejer som är killar. Eller kanske är det tvärtom... :-) Men de ser kvinnliga ut iallafall och finns i olika grader av tjejifiering. När de har bröst kan det ibland vara svårt även för ett tränat öga att se om det är en man eller kvinna...

fredag 12 mars 2010

Hällregn

Tidigt (typ 7:30 :) igår morse  vaknade jag av regn mot taket. Sådant där öronbedövande hällregn som det bara kan vara på sådana här ställen. Det dröjde inte länge förrän strömmen gick och det monotona surrandet från ACn upphörde. Ganska snabbt blev det betydligt varmare än de behagliga 24 grader vi brukar sova i och i samma veva vaknade en trött dotter. Hela dagen var det mulet och regnade i omgångar. Men ganska skönt som omväxling till solen och värmen.

Idag är det sol genom dis och nu i helgen ska solen skina igen enligt Hanna, som antagligen är den enda som intresserar sig för väderleksrapporten eftersom hon är här på kortare tid. Vi andra tar vädret för dagen…

Novas ”språk” har ändrats bara senaste veckan får jag för mig. Det är en hel del nya läten och sammansättningar av ljud. Dotterns nya favoritord är ”neejjjj”. Detta ord upprepas hela tiden, med olika grader av bestämdhet. När hon är riktigt obstinat blir det ”nejjnejjnejjnejjj”. Men ”mamma” och ”pappa” får vi fortfarande knappt höra. Sedan har dottern lärt sig att suga sugrör också!
Tänderna i överkäken verkar vålla henne lite mer besvär idag och igår. Hon har fått både Bonjela och Alvedon om vartannat.

Ikväll är det återigen Girls Night Out! Idag firar vi att det är fredag och att Hanna fyller år imorgon. Som förberedelse ligger Breezern på kylning och jag har fått en ansiktsbehandling och manikyr på förmiddagen. Nu sitter jag med kokosolja i håret (vilket antagligen är ett riskabelt experiment med tanke på att jag ska ut ikväll…) och inväntar duschdags. Killarna ska vara hemma med knoddarna och spela kort. De har fått leka av sig tidigare på dagen istället med att hyra jetskis. Fast de kallar det tydligen för ”träning”.

onsdag 10 mars 2010

Koh Samui runt

Här rullar dagarna på med sol, bad, massage och mat. Sedan sist har vi fått sällskap av min skånska kompis Hanna, som jag och J pluggade med i Uppsala. Däremot har de två familjerna som bott på Chaweng Noi åkt härifrån. You win some, you loose some.

Jonas och Hedda poolar

Grisbil till Chaeng Mon

Nova testar baddräkten från faster

Igår bestämde vi oss för att få ändan ur och se något annat än poolen och de stränder vi varit på hittills. Följaktligen ställde vi faktiskt klockan imorse och killarna trippade iväg på raska klövar för att fixa två bilar att packa in hela familjen i. De kom tillbaka med två rejäla SUVs och vid 10-tiden var vi iväg med ungar och barnvagnar och allt. Första stoppet blev Mae Nam på norra Koh Samui. Stranden där är betydligt mindre utbyggd än Chaweng, men så är det också en helt annorlunda strand. Sanden är gulare, djupare och grövre (nästan småsten) och den lutar rätt ordentligt ner mot vattnet. Havet blir snabbt djupare och vattnet är något svalare än på östsidan (men ändå så ljummet att det knappt svalkar). Idag blåste det rejält också. Skönt för oss vuxna men ingen optimal strand för tultande småbarn.

Mae Nam

 Efter någon timmes strandhäng åt vi lunch och hoppade i bilarna igen. Därefter tänkte vi besöka Hin Lad Waterfall, men när vi kom dit fick vi höra från några andra turister att det tog 40 minuters trekking att komma till fallet. Gissningsvis ingick inte fyra knoddar i den tidtagningen, så vi tänkte raskt av den sightseeingen. Men några elefanter fick vi se iallafall.


Sedan var planen att besöka Five Islands Beach på västsidan, men när vi närmade oss hamnade vi mitt i värsta regnvädret så det blev inget mer sol- och badande den här dagen. Istället körde vi runt ön och stannade till en stund i Lamai. Utan att ha sett alltför mycket av staden känns den kanske något mindre och mysigare än Chaweng.

Familjen tar över McDonalds

Nova verkar inte ha alltför mycket besvär av tänderna som är på G. Vad vi kan se just nu är det två tänder i överkäken och en i underkäken som håller på att komma fram. Hon verkar rent allmänt hyfsat opåverkad av miljöombytet, inga besvär av värmen eller magbaciller än så länge. Och det trots att hon gör sitt bästa för att svälja så mycket havs- eller poolvatten det bara går varje gång hon badar...