Dagen med Nova

07:20 A drar ifrån gardinerna, tänder lampan lite smått och väcker Nova, vilket följs av ca 10 minuters "Jag vill inte, släck lyset"-gormande.

07:30 Jag går in till henne och hon har då vaknat till och är hyfsat resonabel. Vi småpratar lite om att det är skogsutflykt på schemat för dagen och väljer tillsammans kläder och klär på henne. Hon vill ha strumpor av olika färg. Okej, inga problem. Jag förespråkar strumpor av samma färg, men det är inget som jag tänker ödsla energi på om hon vill köra Pippi Långstrump-klädsel.

07:40 Frukosten är klar, dottern är påklädd och jag går in i köket och uppmanar henne att komma och äta frukost. Då får Nova ett utbrott om att tröjärmarna är för korta och att tröjan ska vara nerstoppad i kjolen (eller något liknande). Jag ropar att jag förstår att det är något som inte är bra, att jag kan hjälpa henne med det, men då får hon komma in i köket istället för att ligga på sin sovrumsmatta och skrika.

07:50 Dottern kommer in i köket efter 10 minuters tjurande. Tittar trotsigt på oss och säger att hon vill ha en rostad macka. Hon vet mycket väl att det inte serveras rostat bröd med marmelad till frukost under veckorna i den här familjen. Det kan man få på helgerna, vilket vi också talar om för henne för 20e gången. Nytt utbrott och 10 minuters ytterligare tjurande. På köksgolvet den här gången. Vi påminner henne ett par gånger om att vi snart har ätit färdigt och att om hon vill ha något att äta så får hon komma och sätta sig.

08:00 Efter mycket om och men masar hon sig upp på stolen. Då är jag och A klara och går från bordet. Nova äter sin smörgås och dricker sin apelsinjuice medan A går till jobbet och jag gör i ordning mig och Freja. Humöret blir något bättre så snart hon får i sig något att äta, men det är en kamp att få henne till bordet den här som varje morgon. Det bästa vore om man kunde trycka på en knapp och få i henne en injektion av intravenös näring det första som hände på morgonen.

08:30 Jag lyckas få på henne kläderna utan alltför mycket bråkande, förutom det vanliga sammanbrottet om att tröjärmarna ska dras utanför jackärmarna och att tröjan är för kort samt att hon inte vill ha på sig något mellanlager under jackan. Jag tar med en extra tröja under vagnen istället och tänker att hon får väl upptäcka själv att det är kallt ute.

09:00 Väl på dagis tar hon på sig fleecetröjan utan diskussion. Bråkar däremot om sin gosegiraff som hon vill hålla i. De är precis på väg att gå och jag förklarar att de ska iväg på skogsutflykt nu så hon kan välja om giraffen Margot ska få bli nedpackad i hennes ryggsäck eller följa med mig hem. Nova vägrar välja. Till slut blir Margot våldsnedpackad i hennes ryggsäck.

15:00  Nova blir skogstokig när jag kommer för att hämta henne på dagis och sliter av sig ytterkläderna som pedagogerna tagit på. Hon vill inte gå hem. Pedagogen föreslår att jag går ner och väntar medan hon klär på Nova igen och kommer ner med henne. Några minuter senare kommer hon ner med en skrikande illbatting som tydligen är min dotter. Jag sätter henne på bänken utanför dagis och säger åt henne att lugna ner sig och att sedan väntar Margot och ett russinpaket på vagnen. Nova svarar med att slita av sig sina stövlar och strumpor och skrika att hon vill ha de andra skorna. Ja, jisses.
För att göra en lång historia kort så åkte dottern ståbräda hem utan skor. Eller strumpor. Då hade jag försökt få upp henne på ståbrädan med skorna på med olika approacher (utom att gå upp och hämta de lila skorna, det var inte ett alternativ) ett bra tag. Till slut ställde jag helt sonika dottern på ståbrädan utan strumpor och skor och ångade hemåt. Rosenrasande.

Ja, vardagen med Nova kan vara lite påfrestande för Mamman just nu och det är en svår balansgång att välja sina fighter. Tack och lov "bråkar" vi sällan, men vi har motsatta åsikter om saker ungefär en gång i timmen:
Jag vill att hon ska komma och äta frukost. Det vill inte hon.
Jag vill att hon ska äta så att hon blir mätt och orkar leka. Det vill inte hon.
Jag vill att hon ska ta på sig överdragsbyxorna medan jag byter blöja på Freja. Hon vill hellre sitta på hallgolvet och sjunga en sång.
Jag vill att hon ska ta på sig vantarna när vi går ut. Det vill inte hon.
Jag vill att vi ska gå från dagis klockan 15. Det vill inte hon.
Och så vidare.

Jag kan inte (och vill heller inte) driva igenom min vilja i allt men tänker inte heller anpassa mig till varje liten nyck hon har bara för att undvika bråk. När hon är upprörd brukar vi antingen ignorera henne (efter att först försökt resonera med henne) alternativt att hon får gå in på sitt rum och skrika färdigt, beroende på graden av upprördhet och vilket uttryck den tar sig.
Håhåjaja. Älskade omöjliga unge. Jag tycker ju att det är bra att hon har en egen vilja och uttrycker den, men kanske inte i detta överflöd...

Åtminstone beskedlig när hon sover