Fint och finast

I lördags åkte vi ut till Vätö efter frukost. "Efter frukost" i vårt fall betyder att vi kom fram kl 15 efter lunchstopp och mathandling i Norrtälje på vägen. Inga direkta måsten stod på agendan, vattenurblåsning och annat tråk inför vintern tar vi senare. Eventuellt åker A ut själv och fixar sådant i början av november. Det enda vi föresatt oss var att tömma blomkrukor och göra en allmän avplockning av terrassen, vilket vi lyckades med. I övrigt blev det mest höstmys, bastu och god middag med E & E under helgen.

T och N lekte en del både på lördagen och söndagen. Det är generellt sett mycket fokus kring vad som är "fint" och "finast" för Nova just nu och det kan gälla allt från färger och teckningar till kläder, vilket kan göra mig vansinnig även om jag försöker att inte uppmärksamma det alltför mycket. Jag har försökt stävja det här beteendet på olika sätt, men den ansträngningen märks knappast.
(Tips mottages tacksamt; vad göra när dottern t ex inte vill ha på sig galonisar för att det inte är "fint"?! Det hjälper inte ett dugg att förklara att "fint" för det mesta inte har någon som helst betydelse för hur man klär sig utan att det är vad det är man ska göra som spelar någon roll.)

Iallafall,tjejerna ritade en del i helgen och A hörde T ledset beklaga sig till Nova över att Nova alltid svarade att sin egen färg eller teckning var finast när T frågade vem som ritade finast.

Något senare observerade A döttrarna vid ritbordet när T återigen frågade Nova vilken teckning som var finast. Det var tydligt att Nova även den här gången ville svara "min" men efter lång tvekan och med synbar ansträngning svarade hon sammanbitet "din" istället. T hajade till över det oväntade svaret och det syntes att hon blev glad. Men hon fann sig snabbt och replikerade generöst "jag tycker båda är finast". 

Det sociala spelet alltså, en konst att bemästra redan i unga år... och det är väldigt intressant att höra dem diskutera och argumentera utan vår inblandning, både när de är sams och osams.