Nova ritar

Familjen.

Novas restaurang

I eftermiddags var det liksom helt plötsligt vår. På riktigt! Det var det alldeles säkert imorse också, men det var inget jag noterade då jag hade bråttom till förskolan och sen hem igen för att röja undan lite eftersom några ur mammagruppen skulle komma och förmiddagsfika. Freja blev som vanligt upphetsad av att träffa andra bebisar, skrek högt av förtjusning och försökte sedan lugga dem och nypa dem i ansiktet. Dottern behöver slipa en aning på sina sociala färdigheter.

Men vid hämtningen slog det mig att nu, nu måste väl ändå den riktiga våren vara här? Äntligen. Under de tio minuter det tog för Nova och en av hennes något yngre förskolekompisar att sparkcykla (och tjattra) sida vid sida till en fullsmockad, solig Kronobergspark åkte både jacka och mössa av på vägen. Jag och andra mamman slog oss ner på en lagom skuggig parkbänk med småsyskonen. Nova kräver ett minimum av engagemang (annat än att man ska titta på något hon gör någon gång ibland såklart) när hon har en kompis med sig i parken, skönt. Efter att vårt sällskap begett sig gick vi upp till den delen av parkleken som är för småttingar och lät Freja gunga en stund. Blomplockning på vägen hem och så hade vi klarat av de där två timmarna efter hämtningen innan det är dags att börja med maten.

Äntligen gräs och blommor i Kronobergsparken
Efter middagen tog Ante med sig barnen in i lekrummet för att besökas Novas restaurang. Där finns bebisleksaker till besökande bebisar och en meny som inte gästerna kan läsa, utan bara Nova själv. Sedan brukar det sällan finnas det gästerna beställer, men har man tur så kan man få någon annan mat. Idag bjöds Ante på pizza, rött vin, kaffe och en persika. Det bästa med restaurangen är kanske att maten brukar vara gratis. Och är den inte det så brukar man få en peng av ägarinnan innan man ska betala.

Freja kryper

För 1-2 veckor sedan började Freja göra de första, trevande kryprörelserna framåt och nu är det full sprutt på köksgolvet!

Tidig morgon

Freja vaknade någon gång kring 05:20 imorse.
Tydligt trött, men vrålade argt och vägrade att ta nappen (vilket är ett nytt otyg hon börjat med rätt ofta nu nattetid, det enda som hjälper är att ta upp henne för att få tyst på mistluren). Jag tog med henne in till vår säng, där hon ömsom såg ut som att hon skulle somna om och ömsom verkligen inte såg ut som att hon tänkte somna om. Ante tröttnade på att ha små bebishänder krafsande i nacken efter ett tag och flydde till extramadrassen på tjejernas rum istället för att få ytterligare sömn. Vällingflaskan ville dottern heller inte ha (vilket är ytterligare ett otyg hon har börjat med senaste tiden. Välling är en bra grej för bebisar som behöver somna om, förstå det envisa bebis).

Jag låg och tjurade och låtsassov med Freja enligt parollen "i den här familjen är det inte morgon innan kl sex på vardagar" och klev sedan upp strax efter sex. Den arla morgonstunden utnyttjade jag till att baka fröknäcken. Ante hade hintat lite fint på  inköpslistan på kylskåpet att både fröknäcken och müsli saknas honom.

Det var Antes dag att lämna Nova på förskolan och strax efter de gått var det sovläge för Freja. Jag hade goda förhoppningar om att hon skulle sova ikapp ett par timmar på förmiddagen och att jag själv skulle kunna ta en tupplur under tiden. Men nä, jag hann inte ner i någon vidare djupsömn innan det larmades inne från spjälsängen och hon var färdigsoven.

Men någon timme senare, mitt i lunchätningen, gick det tydligen bra att sova. Jag tittade bort typ 5 sekunder och när jag tittade tillbaka snusades det gott i barnstolen.

Nu blommar snipporna

På vägen till förskolan fick Nova fick syn på ett område med blommande scilla.

-"Mamma titta, blåsnippor!"

Måndag

... och äntligen en "normal" vardag efter att ha haft båda barnen hemma halva förra veckan. Nova är numera frisk och hyfsat hostfri med andra ord och Freja hade bara någon enstaka dag med lite feber och nästäppa och hosta i början av veckan. Själv kan jag konstatera att förra veckans hängighet bara var förrätten på en långsittarmiddag. Hela helgen har jag varit snorig, hostig och energilös. Inte våldsamt förkyld men bara allmänt småkrasslig. Sovit dåligt som följd och det gör ju inte saken bättre. Blä, hellre då att vara ordentligt sänkt ett par dagar och sedan ha det avklarat istället för att gå och vara halvsjuk i två veckor. Träning har inte varit att tänka på. Idag har det dock känts bättre, även om jag i vanlig ordning fick börja dagen med att snyta ut ungefär halva hjärnan innan jag kunde höra mina egna tankar. Men jag tycker mig märka en liten boost i energinivån, alltid något (och inte bara på grund av morgoncocktailen bestående av Treo och Berocca)!

Trots det har vi iallafall gjort årets första stugbesök i helgen! Det var mer än sju månader vi var ute sist och det är alltid lite extra kruxigt sådär första gången för året med tomt kylskåp och ett allmänt behov av uppfräschning. Vi var dessutom nödgade att införskaffa en ny soffa då vi tidigare har haft svärföräldrarnas soffa stående temporärt där ute och den fick lämna oss när de flyttade till större lägenhet i höstas.

Så den här första stughelgen fick bli en mjukstart och vi sänkte ambitionsnivån till att sätta målet för lördagen till att vi skulle ta oss ut till Vätö innan mat- och läggdags för barnen. Det tar ju sin lilla tid att packa, hämta släpvagn, hämta soffa (0 kr för en tresits IKEA-Ektorp utan klädsel på Blocket och vi hade ändå tänkt köpa en ny klädsel), äta lunch, åka bil den där timmen och dessutom handla mat på vägen.

Stockholm är ju snöfritt sedan lång tid tillbaka och vi såg inte många snöfläckar på bilturen ut till Vätö, så vi blev väldigt förvånade när vi kom fram och det visade sig vara snö kvar på mer än halva tomten! Grannarna sa att det hade varit dubbelt så mycket snö för bara en vecka sedan. Inomhus var det hyfsat fräscht. Ett fåtal döda flugor bara och det får man nog räkna med när stugan stått obebodd från september till april.

Mumifierad banan. Någon gjorde tydligen inte riktigt sitt jobb med att tömma fruktskålen sist vi var där.

Efter att vi packat ur, städat lite, byggt ihop spjälsängen till Freja och fått tjejerna i säng fick vi själva njuta av årets första grillmiddag. Sen vaknade Freja och tyckte inte alls att hon skulle ligga och sova i tjejernas sovrum utan vara uppe med oss. Sen tyckte hon att det verkade mysigt att få sova med oss också. Sängen i stugan är ju bara 160 cm bred och jag och Ante upplevde att det var aningen trångt med tre i sängen, men det tyckte inte Freja. Hon sov så gott så.

Årets första grillmiddag. Med chilibearnaise såklart.

Tallriksvärmning är nödvändigt när man grillar i april. Annars hinner köttet kallna redan innan det hamnat på bordet.

Söndagen bjöd på sol och 14 plusgrader och det var rejält varmt i solen. Man kunde nästan se hur snön smälte på tomten. Freja kröp omkring på terrassen, undersökte allt som jag inte lyckats sopa bort, grävde i någon gammal kruka och försökte krypa ner för trappan med huvudet före. Inser att både hon och blommorna kommer att behöva övervakning i sommar. Vi lastade iallafall ur soffan, tog en titt på utbyggnaden som pågår i E&Es stuga, åt lunch utomhus i solen och donade lite allmänt innan vi åkte tillbaka till stan sent på eftermiddagen. Tjejerna somnade i bilen tillbaka efter friskluftsöverdosen.

Dags att fixa en större cykel till Nova. Denna lånad från E&E.

En pärla för morgonblöjan

I veckomailet från förskolan informerades jag och Ante om att

"Vi kommer att prova ett arbetssätt där vi pedagoger delar ut pärlor till barnen när de hjälper varandra i olika situationer. Dessa pärlor lägger vi i en gemensam burk, för att i slutet på veckan tillsammans räkna dem och se hur många vi samlat."

Min fundering är att det är bra att förskolan försöker hitta nya sätt att arbeta med normer och värden men att  jag generellt sett är lite skeptisk mot den sortens belöningssystem då jag tycker att det finns en risk att fokus hamnar på den materiella "belöningen" istället för på glädjen i att kunna hjälpa någon annan. Jag vill att mina barn ska hjälpa andra för att de vill göra just det, för att det känns bra att göra något för någon annan och inte för att de förväntar sig en pärla eller ett klistermärke för det.

Här hemma försöker jag iallafall att så långt som möjligt tänka på att interagera med Nova så att hon ska utvecklas till en medkännande person som litar på sin egen inre kompass mer än vad andra tycker och tänker. Väldigt mycket enklare sagt än gjort.
Men om Nova till exempel gör något "snällt" mot Freja försöker jag kanske fokusera mer på att "Titta, vad glad Lillasyster blir" och något mindre på att jag tycker att Nova är "duktig" som leker med sin lillasyster. Jag ser hellre att Nova söker positiv bekräftelse från Freja än att det är mig hon vill göra nöjd. Typ så (även om jag naturligtvis också säger att det gör mig glad när de leker ihop och att jag tycker att hon är en bra storasyster).

Men tillbaka till förskolans pärlsystem. Nova verkar iallafall entusiastisk och efter att ha briefat mig om hur det går till över morgonyoghurten har hon implementerat samma system här hemma. Sedan förtjänade jag tydligen min första pärla genom att byta Frejas morgonblöja, enligt dottern.

Undrar just hur många pärlor Mamman kommer att ha tjänat ihop i slutet av den här tredje dagen hemma med båda barnen?  Och undra just om man kan byta in dem mot fotmassage av Pappan sen?

Glamourometern i botten

Ja, tanken var ju att Nova skulle gå på förskolan idag, men en plötslig febertopp igår eftermiddag satte P för den planen. Efter ett par tuggor vid middagen deklarerade dottern att hon var färdig och gick sedan raka vägen till soffan där hon drog över sig en filt och slocknade innan jag och Ante ens hade reagerat över att hon lämnat bordet. De rosiga kinderna förklarades sedan av att febertermometern visade på 39 grader.

Alla tjejerna i familjen har ju varit lite rossliga i veckan, men inte så mycket mer än så, och jag trodde faktiskt att vi alla var på bättringsvägen nu. Men icke så, tydligen. Natten var dock lugn och båda tjejerna sov till klockan 5 då Nova kom upptassandes och var både törstig och kissnödig. Hon var varm och fick en Alvedon innan hon somnade om bredvid mig. Jag mailade mammagruppen och ställde in dagens planerade förmiddagsträff här hemma innan jag gjorde detsamma. Inte helt lyckat att få besök av ett gäng bebisar i sjukstugan. Ante blev förpassad till extramadrassen och fick söva om Freja som vaknat till av den temporärt uppvaknade familjen. Sen försov visst Ante sig (inte alltför obekväm madrass mao) och vi fick sova till efter åtta. Nova sov till nio.

Idag har det mest regnat hela dagen och vi tjejer har hållt oss inomhus. Jag har nyst och varit och varit täppt i näsan (och tröstat mig med Otrivin Menthol), Nova har haft lätt feber och Freja har gjort sitt bästa för att leva upp till smeknamnet "Röjar-Ralf".

Freja äter på lekhusets invånare och Nova badar dem efteråt.
Jag gillar gårdagen bättre. Då var det fint väder, korta skinnjackan och ballerinaskorna fick komma ut och jag var dessutom på härlig pedikyr + massage. Idag har jag varit lätt förslöad och såsat omkring hemma rödnäsad, osminkad och otandborstad i mysbyxor, flurrigt hår och ett läckert huvudband som Nova försett mig med. Det känns som att det enda jag gjort är att antingen att sitta på golvet med tjejerna eller fixa olika sorters mat och sett till att de fått i sig nåt; frukost, mellis, lunch, mellis och snart är det middagsdags. Not so very much glamour just nu.

Glamourometern slog just i botten

Dagens målbild

Min kära mor var gullig och lämnade ett Groupon-presentkort på 90 minuters fotbehandling till mig när hon var här nere och hälsade på sist. Den är inbokad klockan 17 i eftermiddag. Så gissa om det är dagens självlysande målbild denna dag då jag har båda barnen hemma, ett berg av tvätt i vardagsrummet och köket ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig?
Nova hostade rätt mycket inatt och jag och Ante tyckte att det nog vore bra för henne att ha en vilodag hemma. Vilodag för Nova är inte ekvivalent med vilodag för mig, om man säger så.

Någonting annat mamma lämnade efter sig var en klippning för Nova, också en Groupon-grej. Vi var på salong FamilyPoint här i närheten i måndags och utnyttjade den. Personalen var vänlig och proffsig och det fanns både en TV med tecknad film och en frisörstol i form av en bil, vilket alldeles säkert underlättar när man klipper barn. Dit kommer vi nog att återvända, speciellt som det ligger bekvämt nära. Tack till mormodern!

Nöjd liten bilförare

En något kortare och mer uppklippt frisyr på dottern blir bra eftersom hon mest har håret utsläppt.

Det du, Fuglesang

Rymden fortsätter fascinera. Vid påtagning av ytterkläder innan dagislämningen härom dagen:

- "Mamma, jag ska bli astronautprinsessa när jag blir stor."
- "Det låter spännande, vad gör en sån?"
- "Åker till rymden. I prinsessklänning och prinsesskrona."

Helgens äventyr

Jag och Ante trodde ett tag i fredags att vi skulle lyckas få hit alla tre kollegor från Antes bolag (+ familjer) vi ibland hänger med och som har barn i samma ålder som Nova. Vi har försökt få till en träff men det har varit sjukdomar och ditten och datten och vi har inte kunnat hitta ett bra datum som passar alla. Men så i fredags skulle det bli av. Tyvärr fick E & S ställa in i sista sekund då deras dotter hämtades från dagis med en ögoninfektion. Typiskt. Så då blev vi "bara" 6 vuxna och 5 barn på fredagsmiddag. Men jaja, gästerna räckte till ändå och vi hade trevligt.

Efter en trevande inledning då Nova och E argumenterade huruvida låtsasbilen hade tak eller inte så lossnade det och sedan röjde de omkring i bara underkläderna, hoppade i soffan, klädde ut sig, ritade och hade allmänt kul. Något yngre L, som har en total hangup på bilar enligt föräldrarna, verkade inledningsvis inte tycka att tjejernas lekar var sådär våldsamt roliga men anslöt senare. Med alla sina bilar tryggt nedstoppade i ett par av Novas väskor.

Det blev inte så värst sent men senare på natten fick Freja ett nattskräcksliknande anfall som höll i sig i typ en halvtimme då hon bara skrek och var okontaktbar så vår nattsömn blev varken kvantitativ eller kvalitativ. Sent sänggående för lillan samt att hon var lite hängig med rossel i bröstet bäddade nog för det anfallet, vi känner igen det från när Nova var mindre.

På lördag eftermiddag hämtade E upp mig och Å för att åka ut till Åkersberga på tjejkväll med övernattning hos T. Eller tjej + barn-kväll, ska man väl säga, för alla utom jag hade med sig minst en av sina telningar. Nio tjejer och åtta barn (i åldrarna sex månader till tre år) räknade vi ihop till. Fullt ös och högsta ljudvolym fram till åttatiden då de flesta små hade utportionerats och somnat i olika rum.

De flesta tjejerna har jag känt sedan Uppsalatiden och det är rätt märkligt hur tiden går men på något sätt står stilla. Sisådär en femton år (!) har passerat och vi har sedan länge pluggat färdigt, flyttat och rest runt och både jobb och kärlekar har bytts ut ett par gånger, många har gift sig och de flesta har fått barn. Vi har förändrats men är liksom fortfarande de samma.

Det var iallafall ett gäng något tröttare tjejer nu än under studenttiden kan jag konstatera. Vid 23 började det gäspas och en timme senare var tandborstning och läggning i full gång. Å andra sidan hade vi varit igång sedan femtiden med champagnedrickande och barnroddande och med huset fullt av småbarn fanns inget större hopp om någon sovmorgon. Speciellt inte för mig och Å som campade i bäddsoffan i vardagsrummet. Inte lätt att sova när det kommer en elefanthord nerför trappan strax efter sju, trots proppar i öronen och tröja över huvudet.

Find the babies! Åtta barn på fotot.

Smarremumsig knytis med italiensk touch

På hemmaplan umgicks Ante och tjejerna med E & T.
Efter frukost på söndagen åkte jag med E hem och jag hann precis krama på familjen, hoppa i duschen och fixa lunch innan det var dags att bege sig på fyraårskalas till Novas tidigare bästis som nu har flyttat till Täby. Jag var sådär lagom sugen på ett barnkalas just då - outsövd och med lätt huvudvärk och ringande öron från vindrickande och alla ljuvliga små barnröster - men det var bara att bita ihop och socialisera. Det gick bra men ack så skönt det var att få sjunka ner i soffan och bara göra ingenting igår kväll. Natten var lugn och jag var faktiskt hyfsat utsövd imorse. Känner mig dock fortsatt lite hängig och hoppas verkligen inte att det är någon förkylning på G, för det har jag varken lust eller tid till.

Fyraåringen

Strax efter åtta imorse hade jag fyraårskontroll med Nova inbokad på vårt tidigare BVC, där hon fortfarande är inskriven. "Bråttom", "Skynda sig", "Komma försent" är ju tyvärr inga ord som på något sätt ger någon märkbar effekt på Nova i morgonkaoset och BVC-sköterskan höll precis på att ge upp på oss när vi trillade in sisådär tio minuter sena, med andan i halsen.
Nova fick först rita (hon valde att rita gräs, en blomma och sig och Freja med glada miner) och sedan var det syntest, vägning, mätning och hörseltest. Hon väger nu 15,1 kilo och är 102,5 cm lång, följer fortfarande sin kurva som ligger ett snäpp under normalkurvan. Syn och hörsel var precis så bra som de bör vara.

Rent allmänt känns det som att hennes humör är stabilare och hon är oftast glad och mysig. Man kan få höra att hon älskar både sig själv, alla i familjen och hela världen därtill. Visst är hon fortfarande bestämd och förbenat envis och kan fortfarande få sådana där psykbryt som man som vuxen och förälder bara inte förstår sig på, men de kommer alltmer sällan. Senaste månaderna upplever vi också att hon har blivit mer socialt utåtriktad. I helgen sparkcyklade hon två meter framför oss upp till farmor och farfar och hade bestämt sig för att heja på alla människor omkring sig. På Sankt Eriksgatan.

Hon gillar att umgås med både barn och vuxna och det bästa hon vet är när vi ska ha besök eller gå bort någonstans. "Vaddå, ska vi bara ha ett besök idag?!", har vi fått höra av en besviken dotter som vill umgås mer och med fler.

Nova sover ovanligt bra och vaknar sällan, trots att Freja nattetid kan gorma så att det ringer i öronen på oss. Vid de enstaka tillfällen Nova vaknar på natten har hon ofta drömt en mardröm och kommer tassande in till vårt sovrum, klänger sig upp på Antes sida av sängen och kryper upp på hans arm. Och det är generellt sett mer saker som är läskiga helt plötsligt, även TV-program som hon redan har sett flera gånger om sen tidigare. Då vill hon fortfarande titta, men gärna i sällskap av mig eller Ante.

Vår stora tjej är väldigt kärleksfull mot sin lillasyster och vad jag får höra också en omtänksam och empatisk tjej på förskolan. Klok, vetgirig, artig (när hon vill) och till och med lite snusförnuftig ibland, skulle jag säga. Nova är lekfull och har stor fantasi. Ikväll skulle jag inte läsa saga utan istället skulle jag berätta en saga. Det slutade med att hon berättade en saga för mig istället.
Älskade lilla, stora tjej.

Veckans längsta dag

Det är tisdag, det.
Ante åker direkt och spelar tennis efter jobbet och jag roddar tjejerna själv. Dessutom brukar han normalt sett lämna Nova på förskolan på tisdagar just eftersom han åker direkt från jobbet och kan, åtminstone i teorin, passa på att jobba lite längre då. Så för det första blir förmiddagen märkligt lång och jag kan i lugn och ro plocka av frukostbordet klockan halv nio istället för att göra det vid sedvanliga två timmar senare efter dagislämning, handling och mellanmålsmatning.

Idag passade jag på att ta Freja i vagnen och ta en joggingtur på förmiddagen. När jag väl var tillbaka och hade stretchat var klockan fortfarande inte mer än den brukar vara när jag normalt sett röjt undan i köket. Det är skönt.

Mindre sköna är de långa timmarna från klockan 15 när det är dagishämtning, middagsfixande, barnaktiverande och barnläggning på egen hand på schemat innan klockan har blivit 20 och barnen (förhoppningsvis) sover. Vuxentiden som följer när de små änglarna väl sussar är extra ljuvlig en sådan här dag.

Idag fick vi iallafall tiden att gå tillsammans med en av Novas förskolekompisar och hennes mamma och lillasyster som följde med hem till oss efter dagis. Nova och hennes kompis var glada över att få leka, småsystrarna var glada över att få leka (iallafall Freja, tre månader äldre N tyckte nog kanske Freja var lite väl intim i sitt socialiserande) och mammorna var glada över att få prata och dricka kaffe och slå ihjäl ett par av de där långa timmarna. Win, win, win.

Ovana

Sedan ett par dagar tillbaka har Freja odlat ovanan att hela tiden vända sig till mage när hon ligger i sin säng och ska sova. Hon rullar runt, går upp på alla fyra, halvsitter och bökar och stökar allmänt. Tappar nappen, blir arg och börjar gorma. Somna är det sista hon kan göra när hon håller på och härjar omkring. Det leder så småningom till att hon blir övertrött och idag bråkade hon rejält med mig i över en timme inför förmiddagssovningen innan hon till slut kraschade.

Ikväll blir det till att sänka sängbotten, för det är bara en tidsfråga innan hon riskerar att floppa över spjälsängskanten nu.

Va, hade du tänkt att jag skulle sova? Nu har du sådana där konstiga idéer igen, mamma.

Skarpö

Helgen avslutades med en  mysig tur till Skarpö. Rätt typiskt att efter en månad av solsken så skulle det vara mest mulet och till och med hagla denna söndag. Men vad annat vänta av lynniga fröken April?

Det var hur som helst trevligt att hälsa på P & E, som vi träffar alldeles för sällan. Jag blir alltid farligt sugen på att flytta till hus när jag är hos dem. De har med stor omsorg lyckats bygga ett nytt hus med gammal känsla. Ljust och vackert med begärligt lena, rena, vitsåpade golv, vilket utgör en nära omöjlig ekvation för oss med två barn. Hos oss skulle det bli vitsåpade-med-diverse-mindre-och-större-fläckar-golv istället.

Om jag hade en sån här punschveranda skulle jag definitivt dricka punsch lite oftare. Rätt övertygad om att det går bra att ta ett glas vin här också. 

Nova var mycket exalterad inför turen och ställde tusen frågor i stil med "Hur ska vi ta oss dit? Flyga?" och "Vad pratar de för språk på Skarpön?". Så våldsamt spännande som att åka till ett annat land var det nu kanske inte att åka till skärgårdsön ifråga, men det fanns nog ändå ett par guldkorn för en fyraåring:

Åka bilfärja och gå ut på däck
Gå in i en stor ek
... och kika på vårens första blåsippor
Och innan vi gick på promenad drog E igång en Mora Träsk-DVD och sjöng och gjorde rörelser till bland annat den episka "Nu ska vi gå på tigerjakt" tillsammans med Nova. Dottern hängde på så gott hon kunde, men det var nog framför allt den vuxna delen, och i synnerhet publiken, som tyckte att det var allra roligast. 

Mora Träsk-fans. Iallafall ett. Stort.

Social helghalva

Direkt efter gårdagens dagislämning fortsatte jag och Freja upp till Vasastan för att äta frukost med Elin och Edith, på Elins allra sista mammalediga dag (för den här gången ;-). Goda scones, te och trevligt sällskap är ju alltid ett bra koncept att smygstarta helgen med.

Efter dagishämtningen kom farföräldrarna hem till oss och jag kunde bege mig ner mot stan för att ansluta Ante och kompisparet M & M på Boquerian vid halv fem. Två timmar, X glas cava och Y antal pintxos senare hoppade jag och Ante på tunnelbanan tillbaka i lagom tid för att komma hem och lägga Freja. M & M renoverar lägenhet och skulle tillbringa kvällen på IKEA. Jag är glad att vi själva inte är i renoveringsträsket just nu...

Fredagens sista dejt stod familjen A för. Vi hade kommit överens om att slå en signal när vi var på väg hemåt och strax efter att vi sagt hej då till farföräldrarna var de hos oss med hämtmat och hängde ett par timmar. Tidseffektivt socialiserande hela dagen lång, med andra ord. Det var kul att träffa J & L och barnen, nästan ett halvår sedan sist eftersom de varit i Thailand under november till januari.

Nova var uppe sent igår och sov till halv nio imorse, men tyvärr vaknade familjens minsting redan innan 7. Uff. Men vi får nästan skylla oss själva, hade vi varit mindre trötta och mer strategiska hade vi gett henne vällingflaskan när hon vaknade första gången klockan halv sex. När hon vaknade nästa gång, lite mer än en timme senare, var hon aningen för hungrig och vaken för att somna om som planerat efter vällingen. Pappan fick sovmorgon till nio och i gengäld fick jag ta en tupplur på eftermiddagen medan han tog barnen till parken. Helt fantastiskt skönt att få krypa ner en timme i sängen i ett mörkt, tyst och svalt sovrum.

Men däremellan hade vi livat brunchsällskap av familjen N. Nova hade roligt och lekte bra med både äldre L och något yngre J.


Halva helgen har gått och vi är nöjda med att ha lyckats pricka in att träffa flera av våra kompisar. Imorgon är planen att fortsätta på den vägen med att ta en tur till Skarpö och träffa Antes barndomskompis P och hans E.

Vardagssaker

Jahaja, så var visst långa sköna påskhelgen (då vi inte gjort så mycket påskigt alls förutom en påskäggskattjakt och lite snabb äggmålning) för länge sen över.

Veckodagarna har som vanligt försvunnit i ett rasande tempo av vardagssaker (få i barnen frukost, lämna stora tjejen på dagis, handla mat, ge lilla tjejen mellanmål, lägga lilla tjejen, ge lilla tjejen lunch, sanera barnstol, hämta stora tjejen på dagis, tillbringa en timme på förskolegården med andra mammalediga föräldrar, gå hem, ge stora och lilla tjejen mellanmål, laga middag, bada barn, lägga barn osv osv) och imorgon var det vips fredag och helg igen!

Min vanliga utsikt mellan klockan 15 och 16 när Nova och andra förskolebarn som också hämtas tidigt stannar kvar och leker på den skuggiga och isleriga innergården medan mammorna och papporna vagnar småsyskona och pratar. Jag ser fram emot soligt och torrt parkhäng efter dagis istället.

Idag har jag iallafall brutit av den inkörda rutinen med att ha mammagruppen här på förmiddagskaffe. Så nu har jag intagit även morgondagens dos av socker och koffein.

Freja var alldeles till sig av alla bebiskompisar att hon inte alls kunde sova sin normala tid och kraschade i sängen först strax efter 12, rejält övertrött. Det känns överlag som att hennes förmiddagstupplur skjuts framåt alltmer, snart tror jag att det är dags att strukturera om i tidsschemat och förlägga lunchen innan tuppluren.

Våren har kommit till Stockholm och vi har plockat ner Novas sparkcykel. Hon har sparkcyklat till förskolan två av tre gånger den här veckan. Ett annat vårtecken är att muren utanför polishuset är isfri och Nova gillar att gå balansgång på den igen.

Vaddå skitig overall?