Freja har tyvärr förvandlats till vad vi i kompiskretsen kallar en "non-sleeping baby". Iallafall under dagtid och i jämförelse med tidigare mastodonttupplurar.
(Hörde jag ett rått skratt ända från Vässan nu? Jag tror det.)
Sova max 45 minuter, oftast bara 30, och vara vaken ca två timmar verkar vara melodin som gäller nu. Det är aningen för lite för en tremånaders bebis, tycker jag. I gengäld somnar hon vanligtvis för natten någon gång kring 21 och sover därefter utan ett pip ända till 7-8. Ingen nattätning längre med andra ord och då lär det inte dröja länge innan bröstmjölken sinar helt. Just nu hobbyammar vi mest för att den lilla personen tycker att det är så himla mysigt. På morgonen och ett par gånger till under dagen. Men det är mjölkersättningen som är den huvudsakliga födan och Freja äter i genomsnitt 150 ml, 5 gånger om dagen.
Hon har börjat sträcka sig efter och greppa saker. Inget finmotoriskt lir direkt, men jag har tydligt sett utvecklingen över de senaste veckorna, hur hon först började diffust boxa mot saker för att efter ett tag mer tydligt rikta sina viftande händer mot en speciell sak. Om man sätter något i handen på henne och hon kan greppa den så för hon den mot munnen (för att oftast släppa den direkt efter, alternativt planlöst vifta med den och slå sig själv i huvudet). Ibland kommer jag på henne med att intensivt stirra ut sin hand medan hon kör en klassisk Stålmannenpose med ena armen rakt upp. Hon har börjat suga på sina händer mer och stoppar gärna in dem så långt att hon får kväljningar. Man skulle kunna tycka att det är ett bra läge att börja med napp då, men det tycker inte Freja. Det är fortfarande så att hon smakar på nappen ett tag för att sedan spotta ut den med en äcklad min. Desto större framgång med gosedjuret "Elefantungen" som Nova gett henne då. Den omfamnar hon gärna och gosar in sig i precis innan hon somnar (efter skrikfesten förstås, se nedan).
Jag inbillar mig också att det har blivit något lättare att söva Freja senaste veckan. Tidigare har vi dragit runt en skrikande bebis i vagnen som galningar inne i lägenheten tills hon somnat, men de senaste dagarna har jag kunnat lägga ner henne i sin säng och buffat henne till sömns medan jag hållit min kind tätt intill och sjungit för henne. Skriks gör det fortfarande förstås; hon kämpar vanligtvis frenetiskt mot sömnen genom att vråla, spänna kroppen och fäkta med sina små armar som om det gällde livet, ända tills tröttheten slutligen övermannar henne.
Freja pratar med oss med små gurglande vokaler. Och hon ser så glad och stolt ut varje gång hon lyckas åstadkomma ett ljud. Mammahjärtat bultar lite extra då!
Freja kan numera ligga på mage lite längre stunder än typ 5 sekunder innan hon blir ilsken
Lilla gumman..
SvaraRadera