3 onödigaste grejerna i resväskan

Alltid släpar man med sig något som man tror ska komma till användning, men som inte gör det. För Kreta i slutet av augusti ser topplistan ut som följer:

1. Paraply. Jag tror att solen gick i moln en kort stund under två veckors tid.
2. Antes varma huvtröja och de två andra långärmade varianterna han släpade med sig. Uppåt 30 grader dagtid, inte många grader lägre nattetid. Vi svettades under våra tunna lakan under ACn när vi skulle sova. När skulle han ha långärmat på sig egentligen (förutom under flygningen då, men det behövs knappast tre tröjor för det)? 
3. Våra "finare" sommarskor. Att vi aldrig lär oss att vi bosätter oss i våra flip-flops när vi lever beachliv.

Home sweet home

Nu har vi äntligen landat i lägenheten igen efter en hemresa med buss, flyg och bil som på 9 timmar tagit oss från Kretas sydvästra spets till Stockholm (tack svärfar för taxiservicen till och från Arlanda!). Freja var lite småjobbig att ha i famnen under flygningen och jag och Ante skyfflade henne mellan oss i tre timmars tid. Inte det att hon var särskilt skrikig eller så, men hon kunde inte sitta stilla utan skulle bara hålla på att missnöjt härja runt. Och så blev storasyster inspirerad och plötsligt hade vi en lill-härjare och en stor-härjare som for runt som skottspolar kring sätena medan jag och Ante uppgivet tittade på varandra och tackade vår lyckliga stjärna för att det inte var en långflygning vi befann oss på. Lillan var antagligen övertrött och en halvtimme innan landning slocknade hon äntligen i min famn.

Sista eftermiddagstimmarna på stranden igår

Efter två månaders sommarliv känns det iallafall sagolikt skönt att ha återvänt till moderskeppet igen. Jag är verkligen mätt på både solsemester och stugliv för tillfället. Precis som det ska vara när jobballvaret närmar sig!

Semesterlunk

Oftast sover vi till framåt 09. Vi vaknar till klarblå himmel, 28-30 grader och turkost hav så långt ögat kan nå från vår lilla lägenhet som ligger i kedjehusliknande byggnader (Pallas Athena) längst ner mot havet i resorten. Någon enstaka gång har barnen vaknat tidigt (med semestermått mätt, klockan åtta), men det dröjer ändå minst till halv tio innan vi har masat oss upp till frukosten. Först ska det busas och härjas i föräldrarnas säng.

Ante måste alltid kontrollera att det inte hänt något superviktigt inom den spanska fotbollen under natten.

Freja är svår att få i frukost. Det ska liksom vägras och petas och spontanvrålas innan hon till sist plockar i sig lite korv. Varje dag har vi försökt med olika mer frukostiga alternativ, men det slutar alltid med att hon äter några korv- och potatisbitar.
Och vrålandet, mon dieu! Hur har vi kunnat få en sån gormunge? Hon skriker så högt (både i decibel och tonläge) att det känns som att hela restaurangen fryser till varje gång. Nova är också en motvillig ätare men brukar iallafall få i sig större delen av en dubbel osttoast, följt av frukt.

Stora badkläds- och solsmörjracet följer efter frukost innan vi kommer ut vid 11. För det mesta kör vi lite poolhäng innan lunch. Nova badar antingen med puffar i den lite djupare barnpoolen eller försöker lära sig simma utan i den grundare. Då har hon oftare huvudet under vattenytan än över den. Freja tycker inte att det är våldsamt kul i/vid poolerna och vi får anstränga oss med diverse avledningsmanövrer för att undvika missnöjesvrål från lillan. Som tur är hinner vi ofta inte vara vid poolen mer än någon timme innan det är lunchdags. 

Vid 14 är vi tillbaka i lägenheten igen och resten av familjen softar medan Freja sover. Ibland råkar även jag eller Ante ta en tupplur. Att ligga utsträckt på sängen till surret av ACn och dregelsomna lite lätt mitt på dagen känns väldigt lyxigt. (Här reflekterar jag över hur definitionen av "lyxigt" har förändrats efter barnen.)

Framåt 15:30 turas jag och Ante om att träna varannan dag. Det känns närmast obscent att ha skor och tights på sig i värmen, även om gymmet ligger bara några minuter bort. Det blir inga ambitiösa träningspass utan mer "underhåll" inför efter-semestern, typ en halvtimme på löpband, någon minut i planka och ett gäng snabba armhävningar är vad jag brukar hinna med. Det är svettigt, ACn gör inte riktigt sitt jobb där inne. Och framför allt är det så tråååkigt att springa på löpband. Trots utsikten. Eller kanske på grund av den...? Hav, hav och hav är inte vidare actionfyllt. Senaste två gångerna har jag lyssnat på podcast istället för musik, mycket bättre!

Händelselös utsikt från löpbandet

Rätt ofta vill Nova hänga en stund i "miniland" på för- eller eftermiddagen. Det tycker Freja också är roligt. I minilandet finns det filmhörna, pärlor, ritgrejer, dockor, vagnar, lego, bilar och andra leksaker. Plus en stor klätterställning och sand utomhus.

Ibland erbjuds det kropps- och ansiktsmålning (med färg som smetar av sig precis överallt...)

Strand och hav försöker vi hinna med på eftermiddagen, innan middagen. Det finns en fin liten strand bara hundra meter ner för berget och där det inte är speciellt mycket folk. Vattnet är ovanligt rent och klart - inte en tillstymmelse till vare sig skräp eller sjögräsflurr - och håller behagliga 25 grader. Under de premisserna badar till och med jag gärna. 

Eftermiddagssolen är skön och ibland tar vi en öl eller en drink från beachkiosken i sanden innan det är dags för middagsbestyren.

Även om restaurangen här på resorten känns mycket som en skolmatsal (dock en fräsch sådan med olika teman, mycket grönsaker, färsk frukt, absolut fantastisk utsikt samt att den pimpas till middagen med tygservetter och ljuslyktor) så får jag erkänna att den erbjuder helt ok mat för vuxna och barn och den stora fördelen är förstås att det går snabbt för oss att få ut mat till hungertjuriga barn. Inte för att våra telningar äter så värst mycket, frukostceremonin upprepas oftast för Frejas del och Nova äter för det mesta korv och pasta när jag inte lyckas sälja in ett kycklingspett eller liknande någon enstaka gång. På kvällen är det "barnshow" och minidisco efter middagen inomhus. Chartrigt värre, men kul för barnen. Freja somnar nästan alltid i vagnen - både vid lunch och middag - innan vi ens lämnat bordet. En bra vana hon lagt sig till med.

Vacker utsikt från restaurangen

Barnen sover sedan vid 21-22 och då brukar föräldrarna slå sig till ro i sovrummet för att läsa, surfa, spela spel och äta choklad. Jag och Ante trodde nog att vi skulle sitta oftare på balkongen med en öl och njuta av havsbrisen om kvällarna men sovrummet har den fördelen att det är svalt och har stora, sköna kuddar i sängen. Sen ser man ju ändå inte havet i mörkret...

Så rullar dagarna på här med fokus på barnen och enkel familjetid. Två gånger har vi vågat oss halvvägs ner till den lilla byn Makrigialos för att inta efterrätten på ett ställe där de har en massa sorters god glass och praliner. I övrigt har vi hållit oss på Sunwing och syster-resorten Ocean Beach Club. Alldeles för långt att gå i värmen ner till byn för fyraochetthalvtåringen. Ante letade dock förgäves efter ett ställe att kolla på fotboll där nere en kväll och kan rapportera att hamnområdet verkade väldigt mysigt med ett antal grekiska tavernor och barer och utan något större turistpådrag.

Gissa om lillasyster också gillar glass? Större fågelungegap har väl sällan skådats.

Vi kommer med andra ord tillbaka till höst och vardag rejält utvilade. Jag börjar inte helt oväntat att känna mig aningen uttråkad. Förvisso nyttigt det med. Två veckors ingentingande är rätt lång tid på samma ställe utan kompisfamiljer. En vecka hade kanske känts i kortaste laget, tio dagar hade nog varit lagom. 

Vår charterpremiär har väl varit ungefär som vi förväntat oss. Det är väl inte helt och hållet vår cup of tea, men man kan ju iallafall välja hur mycket man vill ta del av det som erbjuds. Vi har uppskattat solen, värmen, bekvämligheten och att det finns mycket för barnen. Det var ju liksom det vi var ute efter, annars hade vi valt att göra en "riktig" resa. Vi ser fram emot att kunna göra mer sånt nu när vi känner att det funkar även med Freja (och när mor- och farföräldrarna läser de senaste textraderna vet jag att de redan nu kommer att börja oroa sig för att vi ska dra iväg deras barnbarn till någon djungel någonstans... ;-) 

På torsdag flyger vi iallafall hem igen och på måndag är det tillbaka till jobb för mig och förskola för Nova. Ante och Freja ska sköta ruljansen hemma i höst. Jag tror faktiskt att samtliga är peppade för återgången till vardagsrutinerna.

Siesta

Vi har verkligen semester på riktigt nu. På ett sådant här ställe där vi inte behöver tänka på något annat än nuet inser jag extra mycket att stuglivet är ganska långt från vilsamt med gäster, aktiviteter, det konstanta matfixandet och alla små och stora sysslor som man vill eller "måste" ta tag i. Här cirklar livet mest kring att bada, äta, läsa, umgås och sova. Bara vara, liksom. Och det är väldigt nyttigt för mig och Ante att "tvingas" till avkoppling. Vi är dåliga på att slå oss ner i solstolen och ta det lugnt när vi har en halvtimme över i stugan annars.

Här har vi dock infört mitt-på-dagen-vila efter lunchen där samtliga familjemedlemmar gärna får ta det soft - typ läsa, surfa/blogga, kolla på film eller sova - men det viktigaste är att hålla sig i skuggan. Just idag sover Freja i vagnen inne i ACn, Ante läser (gissningsvis) om spanska ligastarten och jag och Nova hänger i "minilandet" som har både en innedel med AC och en utedel som skuggas av palmer och segel. Det ligger så nära vår lägenhet (~50 m) att hon kan gå dit och hem alldeles själv och utan att vi behöver vara med henne 100% av tiden. Just nu sitter jag dock lite avsides på en bänk och skriver medan hon pärlar tillsammans med några andra tjejer. Förtroendet att få gå hem själv och ha egentid är viktigt för fyraochetthalvtåringen också. 

Omgruppering till Svenne Banan-land

Nu har det varit tyst på bloggen ett tag igen. Anledningen den här gången är att vi avslutat vår stugsemester för året och omgrupperat. Vi har haft mycket att göra helt enkelt. Först hem till Stockholm och lägenheten i början av veckan. Efter att ha levt ett par veckor på 55 kvadratmeter känns det alltid så himla skönt att komma hem till dubbelt så stor yta, gräsfritt golv och varmvatten som aldrig tar slut. Det är just det jag verkligen gillar med kombon lägenhet/stuga. Omväxlingen.

Så var det bara att packa upp, hårdköra tvättstugan och packa om inför sista semesteretappen. Och sedan sent i torsdags befinner vi oss bland pooler, solstolar, all-inclusive och Lollo &Bernie-figurer och är långt ifrån busybusy längre. Japp, vi har landat mitt i Svenne Banan-land! Närmare bestämt i Makrigialos på Kreta.

Vadan detta tilltag? Jo, eftersom jag och Ante har en nästan syndigt lång semester på 9 veckor detta år har vi sedan i våras pratat löst om att åka "nånstans i Europa någon gång i slutet av augusti". För några veckor sedan fick vi ändan ur och bokade med skräckblandad förtjusning in en klassisk charterresa, ett koncept som vi kände att det var dags att testa på nu som småbarnsfamilj. Det vi var ute efter var en hyfsat lugn (dvs utan alltför mycket discodunk om kvällarna), barnanpassad miljö i sol och värme samt nära till både pooler och sandstrand. En av Antes kollegor hade nyligen varit här och rekommenderade stället, vilket nog var avgörande för att det blev just Sunwing Makrigialos. Det vi tvekade på var den relativt långa transfern med buss från flyplatsen på mer än två timmar (och dessutom på slingriga vägar, inte något som åksjuka jag såg fram emot), men till sist bestämde vi oss ändå för Kreta istället för t ex Turkiet. Det bara kändes fräschare och mysigare med en grekisk ö än utanför en turkisk storstad.

Förutom att starten inte blev den bästa (när vi boardat planet rapporterade flygpersonalen tekniskt fel, alla fick gå av och vi blev försenade med mer än 3 timmar) gick resan bra. Freja blev grinig på slutet bara, helt naturligt med tanke på att det var sent och hon inte kunde komma till ro på bussen.

Nu håller vi som bäst på att acklimatisera oss till värmen och semesterlunken här och än så länge njuter vi av lugnet! Mer detaljer senare, lite foton så länge: 

Barnen kollar utsikten från balkongen och väntar ivrigt på att få komma ut och bada

Plastleksaker hör hemma på charterresa

Familjen bygger engagerat ett hål

Jättefint hål

Middagsdax

Lekrymden

Idag har regntunga moln ockuperat himlen och luften dryper av fukt. Med andra ord en bra dag att besöka Lekrymden i Norrtälje tillsammans med vad som återstår av familjen E&E nu när Emil är ute och kajakar i helgen. 

Leklandet visade sig vara prisvärt och riktigt stort med två hoppborgar, en rejäl klätteravdelning och en massa mindre avdelningar och stationer för både stora och små barn. Många stolar, bord och sittplatser distribuerade över hela stället. I cafeterian erbjuds basic mat till en billig peng. Alldeles lagom crowded också en fredag i mitten av augusti och ljudnivån har varit helt okej (allt är ju relativt...). 

Efter lunch tog Ante och Elin minstingarna i vagnarna för att springa några ärenden medan jag stannade kvar med de stora tjejerna. Med gratis wifi och en massa låneskräptidningar för vuxna har det inte varit en alltför betungande uppgift...

   Så Brangelina ska adoptera igen..?

Vår ettåring

... har kunnat resa sig själv och stå utan att hålla i sig ett par veckor nu. Senaste dagarna har de första trevande stegen på egen hand kommit. Men mest känns det tryggast att krypa.

... har sex små pärlor i munnen, fyra uppe och två nere. Det är sex fler tänder än vad syrran hade vid samma ålder det.

... har äntligen övergett huvudstupataktiken när det gäller att ta sig ner för terasstrappan och kan nu klättra upp och ner utan större risk för pannbulor.

... dissar numera barnmatsburkarna och vill gärna äta för egen maskin men är inte helt övertygad om att hon gillar ris, pasta och sånt där. Korv och köttbullar är däremot godkänt.

... sover 1-2 timme efter lunch om dagarna, somnar sedan för natten vid 19:30 och sover för det mesta i ca 12 timmar, med något uppvak då nappen ska pluggas i. Oftast blir det en vällingflaska i magen nångång mellan 5 och 7 också. 

... är just nu i en fas när hon rör sig längre sträckor och vill upptäcka saker. Kryper runt mer på egen hand i trädgården. 

... är för det mesta glad och nöjd men kan uppvisa ett jäkla humör och starka röstresurser när saker och ting inte blir som hon tänkt sig.

... säger tydligt "mamma". Oftast när hon är missnöjd. Säger mindre tydligt nåt sorts "nej", ackompanjerat av handviftningar när det är något hon inte vill.

   Obligatoriskt morgonmys med storasyster

   Chillar lite och mumsar riskaka

Sommardagar

Ja, som sagt. Löjligt klent på bloggfronten i sommar, men nu testar jag en annan mobil bloggapp (Blogger) och det verkar som att den funkar bättre. Kanske kan bli bot och bättring framöver.

Femte semesterveckan och en bit in i den sjätte har passerat i vacker och varm högsommar. De första dagarna besöktes vi dock av ett välbehövligt regnoväder och då passade Nova på att vara sjuk i feber och huvudvärk. En kräkning kom oxå. T fick exakt samma symptom en halv dag senare och vi misstänker att det var Vässanbacillerna som slog till efter att familjen A lämnat oss. Freja fick en släng av febersleven men inget värre än så.

31 juli fyllde Freja ett år och firades med pompa och ståt och en ready-to-bake morotskaka med alldeles för lös glasyr.

    Presentöppning i sängen. Nova hade valt en kamera att ge till lillasyster.

Framåt helgen hade vädret stabiliserat sig igen och familjen N från Uppsala kom sjövägen hit till ön för att tillbringa ett par dagar på sin båt. På fredagen blev det en eftermiddagsutflykt till Arholma och på lördagen tog vi en lunchssväng tillsammans med klanen E&E till KnappKarlsson (som numera heter något annat inte alls lika roligt) på "Barnens ö" här mitt emot. Härliga båtdagar!

På söndagen körde vi strandhäng i en stor hög och fick dessutom trevligt lunchsällskap av familjen W. 

Dagen därpå hade vi Antes släkt här för att gemensamt fira födelsedagsbarnen Freja och stora J.

    Cake in the making

När gästströmmen ebbat ut för den här gången tyckte vi att det var dags för en räkfrossa med grännerna uppe på Rönnbärstigen. Så igår åt vi stora, fina räkor från HemFisk (som vi köpte ett rejält lass räkor, svärdfisk och tonfisk av i början av sommaren) tills det sprutade aioli ur öronen på oss. Och så lyckades vi faktiskt hålla oss vakna till efter tolv, bara det liksom.

   Jag gjorde en stor sats aioli och smaksatte halva med "Chili explosion" och andra halvan med lime och rejält med finhackad mynta på tips från Elin. Alltid lika nöjd när jag hittar en anledning att tukta det alldeles för kaxiga myntamonstret, bredvid hallonbusken i bilden nedan.

Jamen, det var veckans snabba dagboksnoteringar det. Tiden går fort här ute och för någon dag sedan hade jag lite ångest över det tills jag insåg att vi faktiskt hade hela fyra semesterveckor kvar. Ungefär en veckas stugliv till och sen tror jag att det kommer kännas helt rätt att vi rör lite på oss.