Umm... jag tror att mitt barn har ätit en magnet?

Igår stod jag och lagade mat medan Nova lekte på golvet bredvid mig. När jag tittar ner ser jag henne precis föra något upp mot munnen och ser då att hon håller en av magneterna som brukar sitta på "anslagstavlan" bredvid kylskåpet. Innan jag ens hinner reagera tittar dottern förvirrat på sina händer, ungefär som att magneten bara försvann. Och jag såg inte heller var den tog vägen. Men hur jag än letar på golvet och vänder upp och ner på henne och ut och in på hennes kläder så kan jag bara inte hitta den jäkla magneten. Den var helt klart i sväljbar storlek, iallafall teoretiskt, men jag kunde bara inte tro att hon gjort det. Nova brukar nästan aldrig stoppa saker i munnen och för det andra var den ändå relativt stor (formad som en puck med en diameter på 1,7 cm och en tjocklek på typ 0,6 cm). Och det gick så himla snabbt också, ungefär som att man skulle svälja en treo hel, bara sådär. Det hela var mycket märkligt.

Efter en halvtimmes letande kvarstod ändå det faktum att magneten var puts väck. Så jag ringde Vårdguiden, sa "Umm... jag tror att mitt barn har ätit en magnet? Vad göra?" och fick prata med en manlig sjuksköterska som lät lite som att "Vaddå, ringer du hit för att ditt barn har svalt nånting så litet? Det är väl ingenting att oroa sig för, ut kommer den ju alltid!".
Inte vet väl jag, så himla liten var den ju inte och det kanske inte är jättebra att ha metall i magen...? Jag fick iallafall rådet att ge henne ananas, för ananas har långtrådiga fibrer som kan lägga sig som ett skyddande hölje runt magneten. Så det fick hon.

När Nova sedan busade med A tjugo minuter senare trillade magnetjäkeln ut från hennes byxlinning (tro mig, jag hade tagit av henne byxorna både en och två gånger...). Phew.
Nu undrar jag mest var vitlökspressen som varit försvunnen sedan i lördags huserar...? För den har hon iallafall inte svalt.