FÖRST gröt och SEN pastej... eller tvärtom?

Det är svårt att kommunicera med någon som inte kan prata och som inte helt och hållet förstår vad man säger (eller åtminstone låtsas som att hon inte förstår vad jag säger). Dottern har nämligen brukat få några bitar leverpastej på morgnarna att plocka med och på senare tid har det blivit mer poppis än gröten. Nu har jag börjat med att inte ta fram pastejen överhuvudtaget, men det går väl sådär...

Konversation från morgonen (dottern har ätit ett par skedar gröt, vägrar sedan plötsligt äta mer och börjar peka mot leverpastejen som jag försökt gömma bakom juicepaketet istället):
Mamman: Du kan få leverpastej sen, när du har ätit upp din gröt.
Dottern: Dadadadada (pekande mot pastejförpackningen)
Mamman: FÖRST äta gröt, SEN får du pastej
Dottern: Dadadada (pekar igen)
Mamman, upprepar tålmodigt: FÖRST äta gröt, SEN får du pastej
(håller fram grötskeden igen, dottern duckar och viftar med handen)
Dottern: Dadadadadada (irriterat, fortfarande pekande)

Och så vidare tills jag slutligen ger henne några bitar leverpastej. Samtidigt håller jag fram grötskeden och då tar hon nådigt emot den och några till.
Det känns snarare som att det är hon som uppfostrar mig ibland:
"Mamma, om du kan få in i din lilla skalle att du ska ta fram pastejen FÖRST, då äter jag en sked gröt SEN."