Tillbaka efter Norrlandstrippen

Sista dagen på Turingen tittade soljäkeln äntligen fram efter tre dagars konstant regnande. Då blev det lunch och kaffe i buan (= fäbodvallen från pappas sida släkten). A fick lära sig två nya ord: Tjälknul och bluska.
Tjälknul = ungefär som rostbiff fast gjord på älgkött
Bluska = blunda långsamt

Störse' (= kokstugan)

Förutom pappas fläskpannkaka har vi fått alldeles för mycket av mammas goda mat och det känns som att vi inte gjort annat än att äta och äta under de fyra dagar vi varit hemma och hälsat på. Känslan av konstant mättnad representeras ganska bra av mammas monolog under en kväll när vi satt och tittade på film. Både middag och ostbricka hade intagits och nu var det en skål blandat smågodis som var huvudattraktion.

Djup suck: -"Vad mätt jag är."

Två minuter senare, med handen i godisskålen:

-"Usch, vad mätt jag är"

Ytterligare två minuter senare, fortfarande med handen slevande i godisskålen:

- "Men guud, vad mätt jag är"

Själv var jag kanske inte fullt så beslavad av godisskålen och ostbrickan, men inte långt ifrån.

Nova är ju begåvad med två morfäder och min biologiske far Ebbe var också ner och tog sig en titt på barnbarnet i veckan. Ebbe är lite blyg av sig så därför går det undan. Ganska precis 7 minuter tog visiten, konstaterade jag och min mor. Varken kaffepanna eller kamera hann vi ta fram.

Vi lämnade Turingen på onsdag eftermiddag och styrde kosan mot Fränsta för nästa släktbesök. Väldigt sorgligt tyckte min mor, som snyftande sa att hon minsann inte skulle torka av hallspegeln där Nova lämnat sina kladdiga finger- och munavtryck. Vi får väl se hur det går med den saken. En kladdig spegel måste vara lika irriterande som en mygga i sovrummet för min pedantiska mor. Oavsett om det är ett "konstverk" från barnbarnet eller inte.

Det tar drygt en timme att åka till Fränsta, där min moster Ella med familj bor. Min gudson och tillika kusin Daniel, 14 år, var dock i Stockholm och hälsade på sina kusiner så honom fick vi inte träffa den här gången. Ellas man Lars var dock hemma, med en rödnäsa som måste ha gjort Rudolf-med-röda-mulen grymt avis. Man åstadkommer tydligen en sådan genom att golfa i fint väder utan solskydd.

Ella verkade ha drabbats av någon sorts barnklädesshoppingmani, för vi fick en hel påse med nya kläder till Nova i lite större storlekar som kommer att bli finemang framåt hösten. Dessutom befriade vi dem från deras gamla micro för att ha i stugan.

Igår efter frukost startade vi från Fränsta för att åka söderöver igen. Resan hem gick bra, vi var tillbaka på Vätö strax efter 16 igår. Nova sov nog ca 80% av resetiden.

Stort tack till alla därhemma som uppvaktat Nova med fina presenter, på denna tripp har vi blivit en himla massa barnkläder, pengar, leksaker, en trolltavla och en micro rikare.
Och säkert fem kg tyngre av allt ätande. Pust.