Tapas... to go

Igår blev vi våldsamt sugna på tapas (inte speciellt påskigt, jag vet) och beslutade oss för att det var dags att försöka ta med dottern på restaurang. Teststället var en lagom välbesökt tapasrestaurang i portuppgången bredvid vår, där det inte är speciellt hög ljudnivå och det finns möjlighet att sitta lite avskilt. Eftersom Nova brukar somna omedelbart när man går ut med henne inledde vi operationen med att gå en sväng och handla frukostmat och annat vid 20-tiden. Nova var mätt och sömnig, hon hade varit vaken sedan kl 16. Som vanligt tuppade hon av efter ett par meter i barnvagnen och vi kunde glida in på restaurangen vid 20:30. Stabilt!

Det gick inte direkt enligt plan efter det.

Vi hade knappt hunnit sätta oss ner och läsa menyn förrän vi hörde en välbekant liten mistlur inifrån vagnen. Aaargh.

Det var bara att iscensätta plan B istället, för vi vet att lite vaggning inte hjälper för att snabbsöva vår dotter. Och vi unnar våra medmänniskor att få njuta av sina tapas utan att behöva lyssna till Novas tjut, vi skulle själva inte uppskatta att få vårt restaurangbesök förstört av någon annans skrikiga unge.

Det kändes inte heller som ett alternativ att ha henne uppe, även om hon skulle vara tyst och nöjd då. Dåliga föräldrar som sitter och käkar flottiga bläckfiskringar och pimplar vin på kvarterskrogen med sitt stackars pyjamasklädda barn i famnen liksom.

Turligt nog för mammor och pappor till små stökiga tjejer finns takeaway. Jag tog Nova och flydde fältet och Anders inväntade maten. Det blev således tapas hemma i soffan istället.

Lilla fröken stök somnade inte på riktigt i sin säng förrän vid 23. Det borde vi ju ha anat förstås, för det är så det har sett ut de senaste kvällarna. Men vi trodde faktiskt att det skulle gå vägen i och med att hon varit vaken i 4 timmar redan. Och tapassuget var stort.

Vi får förfina dotterns restaurangvanor till nästa gång helt enkelt.