Jobbesök

Idag tog jag med mig Nova och besökte "jobbet", det vill säga försäkringsbolaget där jag hade mitt senaste projekt innan lillan kom. Jag kan lättat konstatera att jag inte alls saknar projektkaoset, personalmatsalsmaten eller bunkern till projektrum med utsikt över E18 (och det är ingen överdrift, det enda fönstret i rummet är på fullaste allvar beläget i nivå med motorvägen).

Nova uppförde sig väldigt väluppfostrat. Hon lät sig både hållas utan att knysta och till och med smajlade lite överseende åt någon av mina kollegor. I ärlighetens namn tajmade jag in mitt besök när hon var mätt och under hennes sömnperiod (mellan kl 12 och 16 är hon i "lala-land"), annars hade hon kanske inte varit lika lätt att handskas med. Det är fascinerande hur mycket vilja en 7 veckors bebis kan ha. I skrivande stund hänger Nova över min ena axel, det är den enda position som duger just nu. Om jag får för mig att ta ner henne till famnen istället dröjer det inte länge innan hon börjar fäkta och grymta irriterat för att slutligen skrika åt mig om jag inte lägger upp henne igen. Antagligen är det en skön position för henne och hon kan ligga och kika på saker (eller så har hon insett att om hon ligger över axeln så ser jag inte vad hon pysslar med och då kan hon ostörd tupplura eller kräkas på mig utan att jag märker något...).

På vägen tillbaka stannade jag till för en snabbvisit hos Micke och Marion, som bor i närheten av kontoret. Micke pluggade med A på KTH. De har en liten Lukas på 1,5 år och en bulle i ugnen som beräknas vara färdigbakad i juli. Med andra ord gäller det att passa på att träffa dem innan dess, för i höst lär de ha fullt upp.

Apropå bullar så förbarmade jag mig just över den sista frysta kanelbullen i påsen. Den låg där och såg så ensam ut (att det var jag som också slukade hans kompis talar vi tyst om). Jag har uppenbarligen någon form av kanelbullemani just nu. Hjälp.