Veckans längsta dag

Det är tisdag, det.
Ante åker direkt och spelar tennis efter jobbet och jag roddar tjejerna själv. Dessutom brukar han normalt sett lämna Nova på förskolan på tisdagar just eftersom han åker direkt från jobbet och kan, åtminstone i teorin, passa på att jobba lite längre då. Så för det första blir förmiddagen märkligt lång och jag kan i lugn och ro plocka av frukostbordet klockan halv nio istället för att göra det vid sedvanliga två timmar senare efter dagislämning, handling och mellanmålsmatning.

Idag passade jag på att ta Freja i vagnen och ta en joggingtur på förmiddagen. När jag väl var tillbaka och hade stretchat var klockan fortfarande inte mer än den brukar vara när jag normalt sett röjt undan i köket. Det är skönt.

Mindre sköna är de långa timmarna från klockan 15 när det är dagishämtning, middagsfixande, barnaktiverande och barnläggning på egen hand på schemat innan klockan har blivit 20 och barnen (förhoppningsvis) sover. Vuxentiden som följer när de små änglarna väl sussar är extra ljuvlig en sådan här dag.

Idag fick vi iallafall tiden att gå tillsammans med en av Novas förskolekompisar och hennes mamma och lillasyster som följde med hem till oss efter dagis. Nova och hennes kompis var glada över att få leka, småsystrarna var glada över att få leka (iallafall Freja, tre månader äldre N tyckte nog kanske Freja var lite väl intim i sitt socialiserande) och mammorna var glada över att få prata och dricka kaffe och slå ihjäl ett par av de där långa timmarna. Win, win, win.