Lunchdejt i Sjöstaden

Igår åkte jag och Nova ut till Hammarby Sjöstad för att träffa Malin, en fd kollega till mig som hunnit med att få både ett och två barn sedan sist (nej, hon är inte übersnabb på att ploppa ut barn utan det var faktiskt 3 år sedan vi sågs senast).
Hennes yngste son Linus är några veckor äldre än Nova.

Jag och Malin satt och åt en god lunch i solen och då, som grädde på moset, kom min kompis Johan helt oförhappandes förbi med ett gäng kollegor. Johan bor i Polen sen några år tillbaka och är inte Sverige alltför ofta, det var minst ett år sedan jag träffade honom också. Tanken var att vi skulle ha gått och ut och käkat med honom och ett gäng andra i lördags, men utan barnvakt till Nova blev det stugan istället. Två flugor i en smäll med andra ord att få luncha med både Malin och Johan på en och samma gång.

Hammarby Sjöstad är trevligt, men kommunikationerna är sisådär trots att man kan åka kommunalt dit med både tvärbanan, färja och buss. Med tanke på nybyggnationen och att området är Sveriges barntätaste är det märkligt att det bara finns två busslinjer som stannar vid Sickla Udde. Och bussarna går inte direkt ofta heller. När jag skulle hemåt på eftermiddagen fick jag vänta i 30 minuter och under tiden radade barnvagnarna upp sig på busshållsplatsen. Det ryms max 2-3 vagnar i en normal buss och enkel matematik sa att alla ekipagen inte skulle gå in. Jag såg framför mig en hänsynslös mamma-catfight om platserna och när bussen äntligen kom gjorde jag mig beredd att försvara min förstaplats i kön genom att köra fram vagnen lite, blänga ilsket och vässa armbågarna. Som tur är finns någon sorts oskriven barnvagnsköetikett hos mammorna/papporna här i Stockholm, så inget blod behövde utgjutas. Skönt.