140 kronor, 30 minuter och ett blodprov fattigare

Idag sitter jag där jag sitter. Hissen är trasig och jag tar inte gärna barnvagnen på ryggen fyra trappor upp och ned. Tydligen ska det ta två veckor att reparera hissjä--ln, vad nu hissreparatörerna ska göra under så lång tid?
Tur att vi drar till stugan imorgon, otur att vi får frakta ner hela semesterpackningen utan hiss.

Igår hade vi barnvakt för första gången. Det var Novas farmor och farfar som var snälla och körde upp från Kolmården för att vakta henne några timmar på kvällen. Jag och A var på sommarfest ute i Saltsjö-Boo med hans företag, en fest som A också anordnade. Festen hölls hemma hos en av hans kollegor och vi var 25 personer kring långbordet på terassen. Det var en lyckad tillställning med vackert väder, bubbel, medelhavsbuffé, trevligt sällskap, ett par drinkar och lite Guitar Hero-tvspelande senare på kvällen. Självklart vann jag en match mot A.
Allting hade gått bra här på hemmaplan, Nova uppförde sig tydligen exemplariskt och gruffade inte en enda gång. När vi var hemma strax efter ett låg hon och sov som en liten ängel.

Tidigare på dagen var jag hos min husläkare för att kolla upp min ur-led-hoppande handled och mina känslolösa fötter. Efter att förhört mig och sedan pillat och dragit under fotsulorna med något som liknade ett medeltida tortyrredskap (alternativt en pizzaskärare) konstaterade den gode doktorn att det var en nervskada till följd av svullnaden under graviditeten och inget att göra åt. Inte helt otippat. Han kunde inte säga om de kommer att återhämta sig helt, det är bara att vänta att se. För att utesluta att det inte handlar om B12-brist fick jag ta ett blodprov också. Jag hatar att ta blodprov.

Problemet med handleden är tydligen något som kallas de Quervains sjukdom, vilket inte alls är en sjukdom utan någon sorts förtjockning av senorna över handleden vilket gör att de inte passar perfekt i sina "skidor". Vanligt bland kvinnor som nyss fött barn och bara att vänta ut så länge det går åt rätt håll och man inte har några större smärtor av det.

Summa summarum: 140 kronor, 30 minuter och ett blodprov fattigare fick jag alltså ett franskt namn på min ömmande handled. Inte ens ett ynka anti-hoppa-ur-led-piller.