Vardagsdramatik på Kulturhuset

Efter att ha lämnat Nova på förskolan tog jag och Freja en barnvagnsjogg på förmiddagen. Därefter lunch för oss båda (en aktivitet som tar minst en timme; 30 minuter mata bebis, 20 minuter sanera bebis och barnstol och 10 minuters snabbätande för mig) och när lillan somnat fick jag bråttom in i duschen. Efter hämtningen promenerade jag och tjejerna in till stan och mötte upp min gamla högstadiekompis K och hennes åttamånaders tjej  på "Rum för Barn" på Kulturhuset. Hon är numera utflyttad och det var flera år sedan vi såg senast, så det var kul att träffa henne och se hennes bebis även om det bara blev en kort träff. Nova roade sig själv med att springa fram och tillbaka och utforska kojorna i biblioteket.

Vid ett tillfälle var det en jämnårig tjej som spärrade vägen in till en av de stora kojorna. Jag betraktade situationen på avstånd och hörde att Nova först snällt bad henne att flytta på sig. Den andra tjejen sa då att Nova inte fick komma in. Dottern svarade då att "det får jag visst", men när den andra tjejen ändå inte ville flytta på sig så fick Mamman sticka in huvudet och säga att "här inne får alla leka, eller hur tjejer?". Nova berättade efteråt att sedan hade störiga tjejen sagt att "du får bara vara här inne tre minuter" och då hade Nova svarat att "jag får vara här inne hur länge jag vill".

Antagligen vardagsdramatik för fyraåringar, men det känns ändå bra att dottern står på sig. Från pedagoger och förskolekompisföräldrar har jag fått höra att Nova är en "bra kompis" och en omtänksam och inkännande liten tjej. Det är verkligen jätteroligt att höra och det känns viktigt att hon även kan säga ifrån. Eller fortsätter med det, kanske jag ska skriva, eftersom jag ändå upplever att hon är bra på att uttrycka sin vilja. Lite väl duktig när det gäller oss föräldrar, till och med.