It runs in the family

Nova har haft någon sorts hangup på blod ett tag nu.  Hon tycker att det är väldigt obehagligt när någon gör sig illa och om kvällarna när hon inte kunnat sova har hon ibland mumlat att "jag kan inte sova för jag bara tänker på blod". Som någon läskig karaktär ur the Adams Family.

I söndags skulle systrarna bada tillsammans och precis när Nova hade ställt sig i badkaret observerade Ante att hon blödde lite från foten. Det såg ut att vara ett litet skrubbsår som hade gått upp. Nova blev jättestressad av detta och trots att både jag och Ante var coola och förklarade varifrån bloddroppen kom och att det inte var något farligt etc etc så ville hon absolut inte bada med såret. Vi satte plåster istället.

Jag skulle sedan stoppa ner Freja i badet och körde ett sista övertalningsförsök på Nova. Sa igen att det bara var en litenliten bloddroppe som hade kommit ut och att det antagligen var sårskorpan från ett skrubbsår som hade gått upp. Då ser jag hur Nova liksom fäller huvudet bakåt, rullar med ögonen och vacklar till. Jag fick tag i hennes arm samtidigt som hon rasade ihop på toalettgolvet. Jag trodde först att hon skojade men förstod sedan att hon svimmat!

Jag blev helt paff och hann bara ropa efter Ante innan hela hennes kropp spändes och hon vaknade till och började surra om att hon ville leka med Thea (som är i Thailand och saknas mycket). Läskigt tyckte jag, men Ante verkade tycka att det är helt naturligt att drabbas av blodtrycksfall när man blir lite orolig.
(Hmm, naturligt? För mig har det bara svartnat för ögonen en gång i hela mitt liv, och det var när jag var typ tio år och nästan råkade sätta handen på en spindel som satt på min kaninbur.)

Men det är klart, Novas pappa vet vad han talar om. Den gång vi träffades för allra första gången inledde han konversationen med att ynkligt visa upp ett plåsterprytt finger inne på nattklubben Berns. Tidigare på kvällen hade han tappat sina nycklar i en soffa där och när han letade efter dem hade han stuckit sig på fingret. Sticket var tydligen en så traumatisk upplevelse att han svimmade på kuppen och när han vaknade till låg han på soffan med ett gäng bekymrade, kända och okända, ansikten ovanför sig.
Här kommer jag inte helt osökt att tänka på Törnrosa. Det är inte helt manligt att svimma inne på en nattklubb för att man får ett stick i fingret? Men uppenbarligen var det en öppningsreplik som gjorde intryck, för resten är ju historia som man säger, och vi har nu varit tillsammans i ungefär hundra år och har två barn.

Och det där lilla såret på hans finger läkte liksom aldrig till 100% och något år senare, i samband med att vi renoverade vår första gemensamma lägenhet och han höll på att slipa och dona, så kom det faktiskt ut en ytteyttepyttig glasbit ur fingret. Efter det läkte såret helt och hållet.