Middagsdejt även igår, men för hela familjen den här gången. Vi hängde på E & E & T och föräradeIndian Guru på Odengatan med ett besök på fredagkvällen. Restaurangträning är viktigt och tjejerna uppförde sig bra. Första gången jag åt på den restaurangen. Maten var god men servicen var aningen långsam. Efteråt undrade vi om det kanske till och med var meningen att man skulle säga till när man ville ha nästa rätt...
Det är skönt med sådana fredagar, att kunna göra någonting tillsammans ute hela familjen, sedan vara hemma till 20-21, stoppa dotter i säng och fortfarande ha rätt mycket fredagkväll kvar.
Imorse väntade vi hantverkare till kl 10 och var faktiskt färdiga att lämna lägenheten när de kom. De skulle fixa några små sprickor som uppstått vid kanten mot halltaket. Först stannade vi till en stund i Pontonjärsparken där A och Nova roade sig länge, länge i en stor gunga.
Efter det ett stopp på en färgaffär för att pejla färg till hallen och sedan fortsatte vi promenera ner mot stan. Planen var att besöka Mio för att se om den perfekta förvaringsmöbeln till Novas rum månne kunde finnas där. Det gjorde den inte. Men innan dess hann vi också med att äta lunch på Wagamama. De har en speciell barnmeny med rimliga priser (49 kr) och pyssel och knåp. Dessutom ätpinnar för barn! Nova var så söt när hon mödosamt plockade upp nudlarna, doppade dem i sås och förde dem till munnen. Ungefär 50% svinn på varje tugga.
Vi avverkade några snabba stopp i ett par butiker och hade sedan utlovat konditoribesök och kanelbulle på vägen hem. Tyvärr var anrika Vetekatten på Kungsgatan knökfullt och vi hoppade på bussen för att åka hem till Fridhemsplan och fika på Thelins istället. A gick in bak med Nova i vagnen och jag gick på där fram. Det var mycket folk på bussen så jag fick stå och kunde inte komma bak till övriga familjemedlemmar.
Någon minut senare hör jag ett barn vråla och det dröjer inte länge förrän jag motvilligt förstår att det är Nova som gormar "mammamammamamma" och bara skriker i falsett. Om och om igen. Riktigt jäkla högt. Jag anar att A har det svettigt medan jag känner mig något lättad över att jag står så pass långt fram att jag iallafall slipper se förödelsen. Precis när bussen lämnar nästa busshållplats ser jag genom fönstret att A klivit ur bussen. Nova kör spännbågen i vagnen och skriker så högt att jag inte tror att det är sant. Helt skogstokig. Själv hinner jag inte med utan får åka till nästa hållplats innan jag hoppar av och börjar gå tillbaka.
Sedan var det bara att följa ljudet.
Jag hittade dem på en parallellgata, där lilla fröken Gorm fortfarande höll låda och spjärnade i As famn. Hon slutade först när jag kommit fram till dem, spänt ögonen i henne och frågat vad tusan hon höll på med. Ingen aning om vad som föranledde det våldsamma utbrottet, men det var en ångerfull liten dam som fick följa med mig hem till lägenheten medan A gjorde matinköpen.
När vi har pratat om bussincidenten i efterhand säger Nova att hon inte ville åka buss och att det var därför hon började skrika. Mamma förhörsledare frågade varför dottern inte slutade gorma när de klivit av bussen i så fall (aha! en brist i redogörelsen). Den misstänkta kom då med någon svamlig utläggning om att bussen var dum som åkte. Mamman påpekade därefter att dottern ju faktiskt inte ville åka buss, så varför var bussen dum som åkte? (aha! en brist i redogörelsen igen). Och så vidare. Treåringar är icke lämpliga förhörsobjekt, kan jag konstatera. De har liksom ingen känsla för logik eller om berättelsen hänger ihop...
Påföljden i det här fallet, förutom arga/handfallna föräldrar då, blev såklart att det varken blev bulle eller konditoribesök och istället fick gormaren tillbringa en bra stund på sin rum för att betänka sitt uppförande. När vi så småningom blivit vänner igen och båda föräldrarna fått både "förlåt", spontana kramar och pussar samt ett löfte om att hon aldrig ska skrika på bussen igen har jag och Nova tillverkat chokladbollar som intogs till efterrätt/lördagsgodis. Varmrätten i form av lasagne fick vi dock truga i henne. Lite märkligt. Dottern ratar även alla barns favoriträtt köttfärssås och spaghetti, men nudlar och teriyakisås äter hon gärna. Kanske dags att visa henne att köttbullar faktiskt görs av köttfärs. Hon ju inte så bortskämd med hemmagjorda sådana och tror antagligen att köttbullar värps av Mamma Scan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar