Samtalet och den huvudlösa kvinnan

Vi har tydligen två konstnärer i familjen. När jag hämtade Nova på dagis idag kom hon springande med en målning och pedagog J berättade att dottern sagt att den hette "Ett samtal" och att den var till mig. Intressant. Den titeln kändes något pretentiös för att komma från en treåring...

När vi sen åt middag frågade jag Nova varför hon döpt teckningen till "Ett samtal".
- "För att jag gillar samtal!", fick jag till svar.
- "Jaha, vad är det då?", fortsatte jag.
-"Som man kan stoppa i väskan."
- "Mmm, men vad menar du att det är?", försökte jag igen.
- "En liten snigel?"
- "Ok, så ett samtal är en snigel som man kan stoppa i väskan?", summerade jag.
- "Japp!"
Självklart.

Van Gogh den äldre satte också upp ett av sina alster häromdagen, en tavla som han målade när han var typ 18. Varje gång vi flyttar tror jag liksom att den ska förbli nerpackad, men nejdå, jag verkar få leva med den huvudlösa kvinnan ett tag till.