Förbannade söndagsnätter

Det verkar vila någon form av förbannelse över våra söndagnätter när det gäller sömnen. Jag kommer inte ihåg senast jag och A fick någorlunda antal sovtimmar inför start av en ny jobbvecka. Natten som gick var inget undantag, trots att vi faktiskt kom i säng redan vid 22:30. Ingen av oss kom dock till ro förrän efter 24 och kl 02 vaknade jag av att Nova pratade i sömnen. Därefter kunde jag inte somna om och min sänggranne var också vaken större delen av tiden. Kl 05:15 ringde As väckarklocka, flyg till Helsingfors väntade, och då hade han somnat kanske 30 minuter tidigare. Själv hade jag inte sovit en blund från 02 men lyckades få ytterligare 1,5 timmes sömn efter att A dragit iväg innan jag släpade mig upp vid halv åtta.

Jag vet inte vad det är som gör att vi inte kan sova på söndagnätterna?! Vi har inga problem med övriga dagar utan är oftast rätt bra på att somna (det vi är dåliga på är att gå och lägga oss i tid...). Ingen av oss upplever att vi har någon jobbångest direkt och Nova håller oss inte heller vakna, även om hon också verkar sova lite mer oroligt dessa förbannade söndagnätter. Det känns inte heller som att vi överdoserar sömn under helgerna, även om vi faktiskt fick sova till 9 både lördag och söndag. Tröttsamt är det iallafall att inleda veckan med 3-4 timmars sömn i kroppen, hjärnan hänger liksom inte med. Nästa gång jag går förbi ett apotek blir det till att köpa en burk receptfria insomningspiller, så här kan vi ju inte ha det. Inte ens nattmackan vid fyrahugget hjälpte mig att somna om, och då är det illa. Jag var ändå rätt groggy och trött när jag vaknade första gången.

A har som sagt varit på jobb i Finland idag och är inte tillbaka förrän imorgon kväll. Han ringde vid 20:30 och var i säng redan då, men han kan åtminstone skylla på tidsskillnaden. Nu är det dags för mig också att kojsa - det känns som att det inte blir några större problem att möta John Blund ikväll...