Hell night

Precis innan vi lade oss för att sova igår (vilket var närmare 01, Ante var ute på bolagsmöte och Freja körde sin oroliga-period-kring-tolv så jag såg ingen anledning att försöka sova innan det lugnat sig i barnkammaren) sade jag till Ante; "Njut nu, för det här är sista natten på länge som du inte behöver ta något ansvar för barnen". Alltså, inte så att han inte har hjälpt till på nätterna om det har behövts, men för det allra mesta är det jag som har stuffat upp om något av barnen har vaknat de senaste 11 månaderna. Jag har ju kunnat sova under dagen om det skulle behövas medan Ante inte gärna kan ta en tupplur över tangentbordet när han är på jobbet. Och eftersom jag på något sätt har haft vanan inne och vaknat lättare har det mest varit jag som varit upp på nätterna under helgerna också.
Nova sover för det mesta stabilt men Freja kan skrika till och vilja ha nappen allt från 1 till 10 gånger under en natt, vilket kan vara rätt slitsamt om man som jag har lite svårt att somna om när jag blir "för" väckt på natten.

Så intressant nog inträffar två saker som typ aldrig händer just denna "sista" natt.
Halv två - just när jag har somnat - grymtar Freja, mer och mer missnöjt. Jag går in och försöker stoppa in nappen. Hon vägrar. Vänder bort huvudet och gnölar. Jag försöker ett par gånger till. Hon vill inte utan bara skäller på mig. Jag tar upp henne på axeln ett tag, men hon visar tydligt att hon vill ner i sängen igen. Precis när jag lägger ner henne på kudden hör (och känner) jag hur hon kräks. Jag vänder henne snabbt på mage och hon fortsätter hulka över sin kudde och gosedjur innan hon börjar skrika. Jag tar upp henne och går in i badrummet för att tvätta av henne samtidigt som jag hojtar till Ante att assistera. Och vilken syn som mötte oss när vi fått in henne i badrumslampans sken... såhär i efterhand ångrar jag faktiskt att jag inte dokumenterade förödelsen. Ungen var helt nerkräkt från hjässan och i hela ansiktet, bara ögonen som upprört blinkade mot oss i allt det vita. Till och med ögonfransarna var nedkletade. Hela vällingflaskan som hon mer eller mindre sovande gulpade i sig vid 12-tiden måste ha kommit upp i en våldsam fontänkräka när jag lade ner henne och hon såg verkligen ut som ett litet spöke. Rejäl sanering av bebis, byte av sängkläder och sedan somnade lillan utan ett knyst.

Max en ynka sömncykel senare stod Nova vid min säng. "Mamma, jag har kissat på mig". Men suck. Upp igen och tvätta barn och byta sängkläder för andra gången denna helvetesnatt. Jag satte ner Nova i badkaret och duschade av henne (och då har fyraåringen mage att börja argumentera med mig om hur hon ska bli avduschad) medan Ante tog hand om sängen. Som tur var somnade även hon om utan problem och de stackars föräldrarna fick kanske 2,5 timmars sömn innan Freja grymtade vid halv sju imorse.

Det är sådana här nätter som gör att man åldras.

Men nu är det iallafall färdigt med den ensamma föräldraledigheten och som jag varit inne på tidigare känner jag mig helt klar med det livet nu. Det ska bli så skönt att kunna börja jobba i lugn och ro i höst medan Ante sköter ruljansen här hemma. Men först två månaders "sommarlov"!

Och nu har jag en del kräks- och kisstvätt att ta hand om, fredagsglamour!