Slutspurt

Nu när det närmar sig sommar och ledighet för både mig och Ante börjar också slutspurten på min "riktiga" mammaledighet. Ante jobbar juni ut och sen är planen att vara lediga juli och augusti tillsammans innan jag börjar jobba och han tar över stafettpinnen här hemma.

Det är konstigt. Det här året som på förhand kändes som eoner av tid, nästan som att man inte kan tänka sig att det kommer att finnas ett annat liv bortom det, har plötsligt nästan gått.
Dagar, veckor, månader har försvunnit i ett rasande tempo medan Freja har utvecklats från ett hjälplöst, sprattlande knyte till en större bebis och är numera ett litet barn med en egen personlighet och vilja. Till och med de fruktade vintermånaderna med overallspåklädningar och evighetslånga hämtningar på förskolan passerade hyfsat smärtfritt. Iallafall så här i efterhand.

Och jag som ambitiöst funderade på att läsa både den ena och den andra jobbboken - för att hålla mig ajour och få lite mer hjärnjympa än vad blöjbyten och matningar erbjuder - har knappt hunnit med att få frukostdisken av bordet innan det har varit dags att hämta Nova på förskolan. Däremellan mest handla mat, laga mat, mata barn och försöka bekämpa det ständigt pågående kaoset i denna lägenhet. Visst, en del lattemammande har det också blivit, tack och lov. Men någon läsning har jag knappast hunnit med. Eller haft lust med, för den delen.

Men det känns nog mest bra att den här tiden snart är till ända. Det ska bli skönt att återgå till vuxenliv och jobbliv efter ett år av hemmafruande och parkhängande.
Samtidigt får jag lätt andnöd över att tiden går så snabbt. Båda barnen växer som ogräs och snart kommer småbarnsåren vara ett minne blott. Kommer jag sakna knubbiga små kinder och armar då? Eller kommer det kännas helt naturligt med större barn? Antagligen både och.
För trots allt längtar jag inte tillbaka till då Freja var två eller fem månader utan hon är ju som underbarast just precis nu. Och Storasyster är så härligt klurig och smart och rolig (mellan sina provokativa humörsvängningar...) och jag skulle inte alls vilja att hon var två år igen nu när jag har lärt känna den fyraåriga Nova.
Bäst att försöka leva i och njuta av nuet, helt enkelt.

Och med de orden till mig själv ska jag nu packa ner mellanmål, sandlådeleksaker och minstingen i vagnen och bege mig mot förskolan för den typ 200:e hämtningen denna mammaledighet.