Solskenshistoria

Nova är på tjathumör.

- "Jag vill ha karameller"
- "Det är morfar som har karamellerna", svarar mormor.
- "Men jag vill ha karameller", försöker den lilla igen.
- "Ja, men jag har inga karameller"
- "Men jag VILL ha karameller" 

Och så vidare.
Barnbarnet kan upprepa sina "argument" (= "men jag vill") i det oändliga. Till slut tröttnar den tålmodiga mormodern och replikerar

- "Och jag vill ha solsken!", eftersom himlen är helmulen.

Barnbarnet försvinner, kommer tillbaka en kort stund senare och räcker fram en liten kupad hand.

- "Här får du fol-hen!"