Sniglar lockar fram den maniska sidan hos mig och det är med stor ångest jag undlåter att plocka en fuling, om jag vid just det tillfället inte har tid att utrusta mig med stövlar och de obligatoriska plastpåsarna på händerna och ge mig på jakt. För finns det en finns det flera. Och en enda liten en som undslipper kan ge upphov till en hel arme av nya slemmisar med en gemensam, ond plan: äta upp alla växter på tomten.
-"Kom igen grabbar, nu sätter vi plan "World Domination" i verket! Börja med sallad och blommor och allt annat tjafs som tvåbeningarna kan tänkas uppskatta, moohahahaahaa!"
Kvällens skörd har lagts i dubbla plastpåsar i bottenlådan på frysen och går nu ner i dvala för att om någon dag helt ha förpassats till de sälla jaktmarkerna. Som en riktig hemmafru (den läskiga varianten) har jag noterat datum på påsarna för att veta när det är dags att slänga dem i soptunnan. Förutom plockandet har jag även strött ut snigelgift för att förpesta tillvaron för de rackare som har planerat att sticka upp sina fula trynen när jag inte ser.
You can call me... Snailiminator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar