Stockholmsjul

Nu är julen slut. Adventsljusen har brunnit ner, chokladen är uppäten och det sista av julskinkan åkte ner i en pastasås till lunch, ackompanjerad av några ostrester.

Vår första Stockholmsjul - den första någonsin jag inte firar med min familj i Norrland - har varit lugn och skön och vit. Och lagom kall. Uppe i norr är det ju inte ovanligt med temperaturer neråt trettio minusgrader kring julhelgen, då föredrar jag faktiskt de  i sammanhanget milda 5-6 minusgrader som det har varit här nere i 08-land. Både jag och A var lediga dagen innan julafton och det var full rulle på att införskaffa de sista julklapparna, griljera skinkan och lite lätt städning. Uppesittarkvällen tillbringade vi hos S, J & J tillsammans med Novas farmor och farfar. Det bjöds på gröt och annat gott småplock. Nova vägrade komma till ro och somna där, så framåt halv tio knatade vi hemåt.

Det spännande med att fira jul med sin egen lilla familj för första gången är att man kan välja vilka traditioner man vill föra vidare. För mig ska det vara risgrynsgröt och skinksmörgåsar på julaftons morgon och det var också så jag, A och Nova inledde denna dag i år. Jag hade en plan på att koka egen risgrynsgröt för en gångs skull och hade till och med inköpt svindyrt ekologiskt ris eftersom det vanliga var slut på affären, men i slutändan blev det risgrynsgröt på plastkorv som bjöds ändå. Man får kompromissa där det går och att Felix gör god gröt vet vi ju redan.

Hemma hos min familj äter vi julbord efter Kalle, men på As sida gör de tvärtom och eftersom vi har Nova att ta hänsyn till tänkte vi att det passar bra med jullunch istället så hinner vi komma igång med julkappsdelningen i tid innan hon ska sova.
Strax innan 12 tog A bilen över till Vasastan för att hämta upp sina föräldrar, syster och systerdöttrar (samt en herrans massa paket) i två olika omgångar. Utsatt tid för lunch var klockan 13, men inte förrän klockan 14:30 stod julbordet uppdukat. Förutom den eviga tidsoptimisten i mig så berodde förseningen också på att A i andra vändan lyckades med konststycket att krocka bilen vid Odenplan genom att köra in i sidan på en annan bil. Så det blev tunnelbanan för honom, S, J & J istället och vi är nu billösa större delen av januari månad. Turligt nog blev ingen skadad och som min ex-ex-svärfar uttryckte det en gång : "Det är bara materiella bagateller" (ljuva ord för en 20-åring som råkat buckla till sin dåvarande svärmors lilla Golf).
Nu skulle jag förstås hellre göra något annat för de "bagatellerna" det lär kosta att reparera bilen, men man får som sagt vara tacksam över att det inte blev en värre krock än det blev.

Minsta J var lite orolig över att tomten inte skulle hitta till oss nu när vi firade jul i lägenhet och inte i huset nere i Sjövik, så lyckan var stor när det bankade på dörren efter 17. Lite konstigt tyckte hon dock att det var när Nova av tomten fick ett paket med precis samma innehåll som hon och S också hade slagit in och skulle ge till Nova. Vilken sammanträffande!

Tyvärr missade B tomten när han var ute och köpte en tidning i väntan på att tomten skulle komma.

Tomten hade lite bråttom iväg så större delen av klappdelningen fick vi sköta på egen hand. Många paket låg det under granen så både små och stora verkade ha varit snälla under året.

Nova blev överlycklig för nästan alla paket hon fick.

Här har hon brottat ner och gosar med sin nya lammpälspläd.

På juldagen gjorde vi en sväng till pulkbacken med S, J & J och på eftermiddagen var det dags för middag hos svärföräldrarna. B kockade ihop lite mer tapasliknande mat, vilket var ett vitlökssmarrigt och välkommet avbrott i julmatsintagandet!

Såhär efter julhelgen njuter vi mest av att vara lediga och inte göra något särskilt, det var ju ett tag sedan sist. Vi har gjort någon rajd på stan och ett par besök till pulkbacken och lekparken. Idag hade jag de bästa intentioner att träna. Inget jag såg fram emot med tanke på att det var tre veckor sedan sist och då har jag hunnit vara sjuk och klämma i mig en massa julmat däremellan för att göra formsvackan ännu djupare. Naturligtvis hade övriga Kungsholmen tänkt samma tanke så passet var ju fullt när jag kom dit mitt på dagen idag. Aaargh. Det blev 20 minuter på crosstrainern istället. Bättre än ingenting, så nu tror jag minsann att det är dags att njuta av den där julostkakan som bara ligger och väntar i kylskåpet.