Gissa vilket lilltroll som gormade öronen av oss mellan 00:30 och 03 inatt? Tokmissnöjd överallt, oavsett om man försökte med säng, vagn eller famn. När hon fastnar i vinkelvolten sådär är det nästan som nattskräck (fast hon ÄR vaken till skillnad från nattskräck när de bara verkar vara vakna och egentligen sover). Hon bara skriker och kastar sig utan att ha en susning om vad hon vill egentligen. Så trött, men uppenbarligen oförmögen att komma till ro.
Det enda som lugnar henne brukar vara att kolla ut genom köksfönstret ("Titta Freja, de som bor mittemot som aldrig sover eller släcker lamporna är vakna fortfarande, surprise!"). Då brukar hon glutta nyfiket en stund ("Jaaa mamma, de är vakna fortfarande. Kanske har de också ett härjarbarn?") Sen brukar hon i bästa fall vara lugn nog för att vagnas till sömn. I värsta fall sätter hon igång en ny vrålattack.
Den lilla vinsten i sammanhanget är iallafall att hon till sist somnade av sig själv, mellan mig och Ante i sängen. Hur mycket det nu är värt egentligen när klockan är efter tre och man får sova utskuffad på kanten medan den lilla enmetersmänniskan ligger raklång på tvären och kör huvudet i revbenen på en.
Härliga småbarnsliv!
söndag 19 januari 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar