Frejas första förskolevecka

... har gått över förväntan. Första dagarna reagerade hon knappt över att bli lämnad, men mot slutet av veckan har hon visat mer ilska precis då man säger hejdå och en kort stund efter att jag eller Ante gått. Inte ledsen, utan förbannad, enligt pedagogerna. Det är vår Freja det.

Maten är inget problem. Hon äter själv och utan krångel. Desto stökigare har det varit vid sovandet. Hon blir ofta arg när det är vilodags och har krävt en del engagemang från pedagogerna innan hon somnar. Men somnat har hon iallafall gjort och för allas skull är det bara att hoppas att det blir enklare och enklare för henne att komma till ro.

Sammanfattningsvis verkar det ändå som att hon känner sig trygg och har roligt på förskolan. Det är iallafall vad pedagogerna säger. Det känns skönt att barnen är på en förskola där det är hyfsat öppet mellan avdelningarna så att Nova kan springa ner och titta till henne. Någon dag när jag hämtade i veckan hittade jag Freja, Nova och en av Novas kompisar i full färd med att bygga nere på småbarnsavdelningen. Och även om det kan vara lite småkiv här hemma ibland så älskar Nova verkligen sin lillasyster till månen och tillbaka. Det är underbart att se.

Mindre underbart är det här lämna-hämta-två-barn-på-förskolan-och-ändå-hinna-jobba-träna-och sköta-hushållet-racet. Mon dieu.Så mycket enklare livet vore med en teleportör på fickan. Och någon som hämtade och lämnade barnen åt en.
Och en städerska.
Och en kock.
Och en dammsugarrobot.
Och en sån där behändig elektrodhistoria från TV-shop som tränar musklerna åt en medan man sover sina max 5 timmars skönhetssömn förstås.