Andra förskoledagen

Jag kände knappt igen Freja när jag hämtade tjejerna på förskolan strax före 15 i eftermiddags. Det tog faktiskt åtskilliga sekunder innan jag hade zoomat in henne. Kanske för att det var en så ovan situation. Där satt vår minsting, vår bebis, tillsammans med andra små människor på små stolar och åt mellis. Som den naturligaste sak i världen. Inte ens några större glädjeyttringar när hon såg mig, men när jag väl kom fram och satte mig på huk fick jag en massa kramar och en tillgiven näsgnuggning. Pedagogerna rapporterade att hon varit på bra humör hela dagen och att de med stor envishet hade fått henne att sova efter lunchen efter att ha burit runt på henne ett tag. Bra jobbat.

Sedan lyckades jag med konststycket att få Nova att gå hem från förskolan utan något som helst gnäll och sen fick jag båda barnen att sova innan 20 (Ante var på bio med sin mor). Flyt.
Ok, ännu bättre hade varit om Freja hade somnat i sin säng istället för i vagnen, men man kan inte få allt och jag orkade bara inte ta fajten. Det känns inte bra när hon blir så himla uppriven. Men vi fortsätter prova och i sällsynta fall somnar hon i sängen utan bråk. Jag hoppas på att pedagogernas ansträngningar på förskolan också kan ge resultat här hemma och att vi inom en snar framtid kan slippa lägga henne i vagnen när hon ska sova på kvällen.

Efter läggningen har det varit tyst i tjejernas sovrum och jag håller tummarna för att en lugn kväll kan tyda på en lugn natt. Iallafall för Antes skull. Inatt är det han som har first line support och jag som pluggar in öronpropparna.

Efter förskolan: pysslar vid skrivbordet
... och leker bebis i baljan och babysittern vi ska låna ut till höggravid kompis