Otrevlig specialare

Den här veckan har bjudit på en otrevlig specialare för min del; njurbäckeninflammation. Under veckan har jag haft en tämligen normal(?) urinvägsinfektion, men den läkte inte av sig själv som alla normala urinvägsinfektioner med självrespekt bör utan vandrade upp i njurarna istället. Det självdiagnostiserade jag med Vårdguiden när jag fick feberfrossa i torsdags eftermiddag.

Första tecknet kom redan vid lunch när jag var noll sugen på thaibuffén och istället bara ville ha glass och konserverade mandariner. Då hajade jag att det var något i görningen, för vårrullar och friterad kyckling brukar gå ner utan övertalning annars.

Sedan stannade jag snällt hemma från jobbet och promenerade till vårdcentralen på fredagen. Olikt mig som inte gärna springer till läkaren i onödan, men just urinvägsinfektioner som går bärsärk har jag förstått att man ska ha respekt för. Tre timmars väntan medan jag sakta kände mig sämre och sämre i takt med att värktabletternas verkan gradvis avtog och när jag väl kom därifrån kände jag mig riktigt dålig. Och vad deppigt det är med väntrum alltså. Man kan riktigt känna hur alla baciller och virus luftdansar runt i glädjeyra och smittar alla därinne i en stor jäkla sjukdomsorgie. Influensa, magsjuka och gud vet allt.

Men jag fick iallafall med mig nån sorts dunderantibiotika, kickstartade med två piller på läkarens inrådan och kraschade sedan i säng när jag väl kom hem. Efter lite mer än ett dygn på tyngre medicinering känner jag mig piggare. Jag får fortfarande feber om jag glömmer att knapra Ipren eller Alvedon på några timmar, men jag hoppas och tror att jag är på bättringsvägen.

Vi har en lugn helg på hemmaplan med andra ord. Nova har iallafall varit på kalas hos en förskolekompis på eftermiddagen. Hon har sett fram emot det ett bra tag, men för säkerhets skull gjort en kom-ihåg-lapp som suttit på hennes garderob i typ en vecka. Ifall hon ändå skulle glömma liksom.





En omgång barn-Alfapet på G. Inte helt enkelt att spela när Freja prompt skulle lägga beslag på  bokstavsbrickorna hela tiden. 

Freja har iallafall varit en god dotter och sovit helt okej de två senaste nätterna. Helt okej när det gäller den där lilla härjaren innebär 1-2 uppvak med nappipluggning. Och det är ju verkligen ingenting när man betänker de där 2-3 timmarna av skrikande och vagnande vi var tvungna att genomlida varje natt när hennes nattstökande var som värst.