Storfiskare

Mellan gårdagens regnskurar lyckades vi ta oss iväg till mammas och pappas timmerstuga här i närheten för varmkorvlunch och fiske. Novas och hennes morfar har pratat i flera dagar om att de skulle ut och meta med båten, men med det ostabila vädret och en svårhittad flytväst kändes det säkrast med lite bryggfiske vid stugan istället.

Om det blev någon fisk? Nja. Nova var lika nöjd med att sitta på bryggan och passa sitt spö och mumsa på karamellerna som morfar hade tagit med, kanske lika bra att det inte fastnade något på kroken egentligen.

Precis när jag lagt undan kameran i bilen hördes ett illtjut från bryggan och A hojtade (något panikartat) att min pappa skulle komma och hjälpa honom. Han hade fått en stor Id på kastspöt och verkade vara något ovillig att "get his hands dirty". Svärfar betraktade storfiskaren något roat ett tag men förbarmade sig sedan över honom och hjälpte till att lossa och kasta tillbaka tvåkilosfirren, som tacksamt återvände tillbaka till älvens mörka vatten efter sin nära-döden-upplevelse. Id är ingen självklar matfisk, vilket den nog var glad för denna dag.