Vecka 25

De senaste veckorna har det hänt grejer med magen och jag börjar känna mig som värsta barbamamman. Jag är ju hittills lyckligt befriad från allt vad illamående, foglossning och andra gravidkrämpor heter utan börjar mest känna av fullständigt normala svårigheter med att böja mig ned och att jag inte kan älga på som vanligt när jag går. Samt den förbannade nästäppan förstås.

Mysbyxorna på, såklart!

Idag har jag varit hos barnmorskan för att mäta mage och göra andra kontroller. Vi fick lyssna på Lillasysters hjärta också. Blodtryck, blodvärde (idag 118 och med ett bra järndepåvärde finns fortfarande ingen anledning att äta järntillskott), urinprov mm - allt såg finemang ut!
Det enda som stack ut något var att sf-måttet på 26 ligger på övre normalkurvan för vecka 25. Med Nova var magen exakt "normal". Eftersom hon var en lättviktare på ganska precis 3 kg är det dock inte särskilt sannolikt att den här bebisen kommer vara någon bamse heller enligt barnmorskan (vilket annars ett stort sf-mått skulle kunna tyda på) och tydligen är det inte helt ovanligt att ligga på en övre kurva vid den här tidpunkten i graviditeten för att sedan vara tillbaka på normalkurvan vid nästa mätning.

Min något större mage kom inte som en direkt överraskning, jag känner ju att jag ökat snabbare i både vikt och volym den här gången. Med Nova gick jag upp kring 15 kg totalt sett och jag är redan nu uppe i 10 kg plus med Lillasyster.  Tyvärr sitter ju inte alla kilon i magen utan rumpa och ben har fått sig en extra vaddering också... asch.
Amningsreserv, eller hur var det?