Fast Forward, tack

En del morgnar vill jag bara kunna spola fram tiden. Morgontjurig dotter, dagislämning och tråkiga möten på jobbet skulle snabbt svischa förbi innan jag var tillbaka i sängen igen.
Idag var en sådan dag.
Främsta anledningen till mitt något ömkliga tillstånd var att jag vaknade av att Nova hojtade till i sömnen någon gång efter tre och sedan kunde jag inte somna om förrän framåt sex. Sömnreserven efter helgen hade naggats ordentligt redan föregående natt och jag har varit örntrött idag. Dessutom har jag känt mig så... gravid sedan igår. Otymplig, uppblåst, lite småont här och var, tungt att andas och en jäkla nästäppa på det. Bläh.

Men tiden gick framåt trots brist på Fast Forward och sista energin spenderades i sent tvåtimmarsmöte över video. Med middag i magen hade jag sedan svårt att hålla ögonen öppna under lekhalvtimmen med Nova ("Ska vi se hur högt legotorn du kan bygga medan mamma ligger här på golvet och blundar lite?"), men nu är dotter i säng sedan en timme och A kollar fotboll och hockey på någon bar tillsammans med kollegor. Jag har det superskönt i soffan och nu skulle det vara behändigt med en Paus-knapp istället.