Tyvärr hade vi kanske värsta morgonen ever här hemma som uppspel inför kontrollen. Nova var s-k-o-g-s-t-o-k-i-g över att hon inte fick ha lånetrosorna från dagis på sig den här dagen också. Vi förklarade om och om igen att man inte har smutsiga trosor på sig, de skulle tvättas och hon hade ju alla de här andra trosorna att välja på, men inget bet. Varje gång vi la tillbaka dem i tvättkorgen sprang hon dit och rev och slet samtidigt som hon vrålade hysteriskt "Men jag GILLAR att ha smutsiga trosor!!!!" Vi väljer ju som sagt våra fighter med dottern och är generellt försiktiga med att definitivt använda ordet "nej" i kommunikationen med henne, om det verkligen inte är NEJ alltså. Här hade vi sagt nej tidigt och då var det bara att rida ut stormen liksom. Tonen mellan föräldrar och barn blev hårdare och hårdare och efter att ha försökt med resonemang, mutor, hot och våldspåklädning ett bra tag klädde jag och A på oss och närmast skrek att vi skulle gå utan henne om hon inte klädde på sig. Då blev hon ännu mer hysterisk, men lugnade ner sig till sist så att A iallafall fick på henne kläderna. Då var klockan 8:30, den tid som vi hade bestämt med BVC. Nova var väldigt tyst och skamsen i bilen och hennes föräldrar var inga muntergökar för den delen heller. Men det gick över så snart vi kom fram till BVC, något försenade förstås.
"Kontrollen" gick bra. Nova fick rita och berätta vad hon hade ritat, peka på bilder och svara på frågor om dem och mätas och vägas. 13,4 kg tung och 95 cm lång följer hon sin egen kurva, ett steg under normalkurvan. Om man tittar på min och As längd och Novas längdutveckling i stort tyder det på att hon kommer att bli betydligt längre än mig, gissningsvis kring 170 cm lång, trodde BVC-sköterskan. Det återstår att se. Kvinnorna i min släkt är ju liksom mig två äpplen höga, men i och med att As långskånksgener också blandat sig in i leken är det väl inte omöjligt att Nova blir något sorts snitt mellan oss två...
Vi pratade en del om hennes mat- och sovvanor också. Jag och A känner ingen som helst oro över dem eller hennes språkliga och mentala utveckling. Hon är verbal och pratar tydligt, även om hon läspar lite fortfarande. Det växer antagligen snart bort.
Det enda som vi funderat lite på är hennes sociala förmåga. När vi lämnar henne på morgnarna kommer det ofta fram förskolebarn som hejar glatt på Nova och undrar om de ska leka, medan dotter mest muttrar till svar. Om hon svarar alls. Hon har alltid haft en stor integritet och gillar inte alls att någon bara kommer och slänger sig på henne utan att hon är med på noterna. Men när vi hämtar henne så leker hon oftast med någon och när vi frågar om hur det har varit på dagis så svarar hon alltid att hon har lekt med den eller den under dagen. Pedagogerna har heller inte sett några tendenser att hon skulle hålla sig för sig själv, utan det är antagligen bara ett beteende hon har på morgnarna när vi lämnar. Tvärtom sa en av pedagogerna att det är mycket rollekar som gäller nu, ibland i för treåringar ovanligt stora grupper, och Nova är ofta mitt i leken och så fokuserad på den att hon ofta inte märker att hon behöver gå och kissa ens. Därav ett ökande antal kisstrosor som vi tagit hem de senaste veckorna. Och därav de ombestridda lånetrosorna...
Nu hörde jag precis en dörr som smällde igen och små bestämda steg från barnrum till vårt sovrum (där Pappan fortfarande sussar sött), dags att göra morgon här i lägenheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar