Nattskräck?

Igår fortsatte jag på temat äta-ute genom att äta middag med tjejkompisar på Bar-bro på Hornstulls strand efter jobbet. Restaurangen var av modernt asiatiskt snitt med smårätter som bl a dumplings, sashimi och sushi på menyn. Väldigt gott och trevligt!

Precis när det var dags att runda av och jag började fundera på om jag skulle vara hurtig och promenera  hem ringde A och undrade om jag var på väg hem. Inte så lite stressad på rösten med en gallskrikande Nova i bakgrunden. Tydligen hade dotter vaknat till och bara skrikit och varit okontaktbar i typ en kvart. Inte lätt att veta om hon har ont eller vad det är frågan om när ungen vrålar som en stucken gris. Så jag hoppade på första bästa buss istället för att använda apostlahästarna och exakt 20 minuter efter telefonsamtalet klev jag in genom dörren hemma. Då låg båda i soffan och den mindre hade lugnat sig och snusade sött. Så jag gissar på att det var det som kallas nattskräck? Det har hänt typ en gång tidigare, om jag inte missminner mig, för något år sedan.

Onsdagar är det tennis som gäller för A så idag är det restmiddag istället för utemiddag för min del. Både jag och Nova är trötta så nu tar vi det lugnt framför Bamse innan läggdags. Det lutar åt ett tidigt godnatt för dotter och därefter en lugn soffkväll för min del.