Mätbesök i nya lyan

Sättet man köper lägenheter på är rätt bisarrt vid närmare eftertanke med tanke hur sjujäkla dyrt det är. Ett klädesplagg kan man t ex stå och prova hur länge som helst, sen köpa hem det bara för att lämna tillbaka det en vecka senare för att det inte kändes helt rätt. Och då pratar vi några hundringar. En lägenhet stövlar man omkring i i typ 20 minuter med en massa andra människor och i bästa fall går man på omvisning. Sen budar man gladeligen flera miljoner kronor utan att ha särskilt bra koll. "Va, är du säker på att det var sånt golv? Det kommer inte jag ihåg. Kollade du om det hördes nåt från trafiken?"

Därför var jag aningen nervös idag när vi fick komma till lägenheten vi köpt för att mäta. Jag var inställd på att den skulle kännas alldeles för mörk, men tack och lov fick vi samma intryck nu som tidigare och vi vet vad som är bra och mindre bra med den. Visst är den lite mörkare än vad den skulle varit några våningar högre upp, men grundkänslan är fortfarande att med en del ombyggnad så kan det bli ett mycket bättre boende för oss än vad vi har idag. Området känns också mysigare än vad jag kanske tänkt på tidigare när jag passerat där. Positiva tankar, med andra ord, och vi har redan börjat rita och planera!

Nova var mest intresserad av fiskarna.