Trött

Jag har sällan känt mig sådär klicheigt småbarnstrött. För det första har vi ju bara en kotte att hålla rätt på och för det andra är Nova bra på att sova, i allmänhet. Men idag alltså. Riktigt seg jobbdag och det kändes som att tröttheten bara lyste ur mina rödkantade ögon. För inatt har övriga familjen med förenade krafter hindrat mig från att sova. Först väckte A mig efter typ 20 minuters sömn med en hostattack och när jag väl lyckats somna om efter 01 vaknade dotter 1,5 timme senare och röjde runt på alla sätt och vis till fyrasnåret. Först framåt 5 lyckades jag övertrött komma in någon sorts sömnliknande fas som varade två timmar.
Naturligtvis var jobbdagen späckad dessutom. Sju timmar av åtta möjliga i möten och den sista timmen ägnades åt... mötesförberedelser.
Nu är det kojsdags med hopp om en sovigare natt inatt. Kraxandet från grannmadrassen tyder dock på det motsatta.